I morse när vi var ute så kom vi till ett träd som blåst omkull. Stammen var inte speciellt tjock, men när jag bad Salza hoppa upp gjorde hon det. Höll balansen direkt, och när jag bad henne gå framåt så gjorde hon det. Trädstammen sträckte sig högre och högre från marken.... och började dessutom gunga när hon gått en liten bit... men Salza höll balansen, stannade när jag skulle fota och stod som en staty trots det ostabila underlaget.
Unge herr Bråttom försökte också, men när han kom så långt att trädet började gunga, och han ramlat ner 3 gånger, då sa jag Stopp och belägg.... det krävdes en Salza för att fixa det där.
Efter promenad och lite plask i vattnet för hundarna så plockade jag fram snusdosan med några eukalyptus-preparerade möbeltassar. Tänkte låta Jippie göra några frisök ute i blåsten för att se hur han hanterade det. Om han kom ihåg.... för det var länge sedan nu som vi tränade på sånt.
Och visst kom han ihåg.... lite för väl egentligen. Han har idag återfått smeknamnet herr Bråttom... så då förstår ni kanske.
Men han är suveränt duktig på att hitta doften. Fast idag var det lite si och så med markeringen.... första söket gick det bra, då gjorde han allting rätt. Letade och fann doften, lokaliserade den exakt trots ganska kraftig vind och markerade bra.
Sen klantade matte sig och gav en alltför rolig belöning.... så vid nästa sök då slarvade han rejält med markeringen. Det luktar här nånstans... tyckte han då... Hit med belöningen, matte!
Så då lärde matte sig något i alla fall... lugna, stillsamma belöningar är vad som gäller för den killen i fortsättningen.
Men sen så kom det roligaste av alltihop....
Jag satte Jippie i bilen och hämtade Salza istället. För några år sedan lärde hon sig att leta reda på en bomullspad med kaffedoft på, och det tyckte hon var kanonroligt. Och hon var duktig, letade noga och fann alltid det hon skulle.
Nu lärde jag mig under min utbildning att en hund som "kan" en doft har väldigt lätt för att lära in nästa doft. Det går mycket fortare än när man lär i den allra först doften.... så jag chansade.
Gick till ett av de områden där Jippie tidigare sökt, och där möbeltassen med doft satt kvar på sitt gömställe, satte Salza vid min sida, tog upp snusdosan (min smeller) och lät henne lukta på bomullspaden med en enda droppe doftämne, sedan visade jag med handen och sa Leta!
Och det var jättespännande.... jag har aldrig använt nån smeller på henne tidigare, hon har säkert känt eucalyptusdoften när jag har tränat här hemma med Jippie, men hon har själv aldrig jobbat med just den doften.
Men hon sög åt sig doften, tassade iväg på mitt kommando och rörde sig i ungefär samma området som där Jippie lämnat sin vittring efter sig... fast lugnare och mer noggrant.
Möbeltassen med doft satt placerad inuti en isärsågad kabeltrumma, och det var ingen som helst tvekan från hennes sida när hon tvärstannade i sitt sökande, och sedan jobbade sig fram till kabeltrumman. Där stannade hon, tittade på mig och dumma jag säger Visa matte!
YES..!!. säger Salza, slänger sig fram och krafsar på stället där möbeltassen sitter.
Krafsa får man inte.... fast det är hon tidigare lärd att man får, så hon gjorde bara det hon lärt sig. När jag då sa: Nej... krafsa inte... visa matte ändå! så tar hon tänderna till hjälp och sliter loss möbeltassen.
Strunt samma.... markeringen blir nåt att jobba med, men visst är hon väl alldeles suverän som fixar det där på första försöket, ute i hyfsat stark blåst, och utan nån som helst träning på just den doften tidigare?
Hur kan hon förstå att hon ska leta efter just den doften bara för att hon en enda gång fått nosa på min smeller? Han hade nog rätt, vår duktiga lärare, när han sa att det går väldigt mycket lättare med doft nr 2....
Inte för att jag tvivlade på honom, men inte trodde jag att hon skulle fixa det så enkelt. Och för att försäkra mig om att det inte var rena turen.... och lite hjälp av att Jippie jobbat där tidigare.... så gjorde jag om det på ett "rent" ställe där Jippie inte varit tidigare..... och hon tog det precis lika klockrent då också.
Visst kan man väl bli imponerad av sånt? Att hundarna är så smarta och lär sig utan att vi ens är medvetna om det.... Inte konstigt att de hundar där man jobbar på heltid med att lära dom saker och ting är så fantastiska, när den lilla tid jag lägger på träning ger såna resultat.
Så nu ska han få konkurrens, lilla herr Bråttom. Nu blir det till att träna båda hundarna så att dom klarar doftprovet i Nosework längre fram i sommar. Fast grejen där blir ju markeringen förstås... Salza är snabb med tassarna, och i Nosework får man inte krafsa, men hon har ju fixat svårare saker än så i sina dar... lilla Salza.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar