fredag 10 februari 2017

Facebook har verkligen gjort skillnad....

Och då tänker jag på alla råd man kan hitta där, inom alla tänkbara och otänkbara områden. Där finns massor av förståsigpåare som gärna sprider sina goda råd och sina kunskaper till dem som vill lyssna. Och naturligtvis tänker jag i första hand på hundar och hundhållning och hundträning nu... som vanligt.

När någon "förr i tiden" (läs: före facebook) hade funderingar och problem så frågade man goda vänner och grannar, och kanske någon på närmsta hundklubb.

Nu slänger man ut en fråga på fejjan och får snabbt 100 svar. Och sen gäller det att gallra... problemet är väl bara att det säkert finns många som inte har kunskap nog för att gallra bland alla svar. För visst är det så att många svar inte är speciellt varken genomtänkta eller bra.

Uppenbarligen är det många som snabbt skriver ett svar trots att dom själva inte har speciellt mycket erfarenhet eller kunskap. De tycker en massa, och har åsikter om allting... men det är inte riktigt sak samma som att kunna och veta.

Ibland är det ju förstås bara bra att man får höra en massa olika åsikter om ett ämne, men då ska man ha förmågan att gallra bland allt det där också så att man kan plocka ut det som är bra och relevant för mig och min hund. Men har man inga erfarenheter att luta sig emot där så kan det vara svårt.

Jag läser inläggen i några hundgrupper mest som förströelse, jag lägger mig aldrig i diskussioner utan tillhör den tysta skaran som bara är åskådare. Men det är svårt att låta bli att tycka något 


Det är ju vissa frågor som är ständigt återkommande och där svaren med goda råd ofta är våldsamt många, och det tror jag kan ge problem... eller i alla fall så kan det vara orsaken till att problemet inte får sin lösning, trots alla svar.

Hundar som drar i kopplet på promenader är ett av de vanligaste problemen som folk vill ha hjälp med. Och hjälp får dom.... massor av goda råd och tips om hur dom ska göra. Och jag tror att risken är att man lätt tror att de där goda råden och tipsen uträttar mirakel. Man väljer en metod man tycker låter bra, testar några gånger, i bästa flesta en vecka och det funkar förstås inte. Då väljer man en annan metod och så testar man den några gånger, med samma dåliga resultat. Och så kan man hålla på länge eftersom man fått så många olika råd.

Det som sällan påpekas är att det tar tid att förändra såna ovanor. Ibland kan man se att nån skriver att det har tagit lång tid men nu, äntligen, funkar det. Men jag tror ändå att de som har problem gärna har för bråttom, testar massor av olika metoder och misslyckas med alla just för att de har för bråttom. Det finns ingen som ser vad de gör, eller hur de gör, och kan råda dem utifrån det....  de har bara ett inlägg på fejjan att gå efter.

Ett annat stort problem som ofta förekommer i de här grupperna är hundar som gör oprovocerade utfall mot mötande hundar. Och där finns också mängder av goda råd och tips om hur man går tillväga. Man funderar på om hunden råkat ut för något "trauma" tidigare i sitt liv som orsakar det här? Man funderar över om hunden har ont nånstans? Man funderar på om hunden är rädd? Man funderar på om den vill skydda sin förare? Osv, osv, osv....

Och i min värld så är allt det där totalt ointressant. Hunden må vara rädd, eller ha ont (och då ska den till veterinären snarast), den må ha upplevt vad sjuttan som helst tidigare eller den  kan inbilla sig att den ska skydda sin förare.....  det är ändå ALDRIG tillåtet för en hund att göra oprovocerade utfall mot andra hundar.

Och det är en ren uppfostringssak.  Är man hund så uppför man sig inte så mot andra hundar, punkt - slut. Det finns ingen som helst anledning till det, sen må man ha vad sjuttan som helst i bagaget, man gör bara inte så.

Vad man VILL göra är en sak, men man gör det inte. Det gäller inte bara oss människor, det gäller hundar också, och det är förarens sak att se till att den egna hunden förstår det.

Och då är det förstås läge att ta hänsyn till vad som ligger bakom utfallen, hur man ska jobba för att få bort det där ouppfostrade beteendet, men det finns aldrig någon som helst ursäkt för att en hund oprovocerat bär sig illa åt i såna sammanhang.

Och det är så himla enkelt att åtgärda sånt där om man bara börjar när hunden är liten valp. Precis som att allt annat också är så himla enkelt om man tar tag i det redan från början när valpen är liten.

I morse mötte vi två hysteriskt skällande BC-tikar som bor här i området. Den ena av de där tikarna har utsett Salza till sin dödsfiende, och det är ömsesidigt. Salza skulle våldsamt gärna vilja ruska om den där hunden.... och i morse överraskades vi av att vi mötte dom precis i en vägkrök och Salza gick lös.

De andra två tikarna var kopplade, men jag såg på Salza att hon laddade....   Yes... nu tar jag er!!   NEJ! hojtade jag... och Salza slängde en blick på mig där jag gick ca 10 m bakom henne och så vände hon bort huvudet från de där, i hennes ögon, hemska tikarna och tassade vidare åt det håll vi var på väg, och lämnade dödsfienden bakom sig.

Och det där grundlade jag innan Salza ens var halvåret gammal eftersom jag visste att jag ville ha en hund som skulle kunna vara lös och inte bryr sig om andra hundar, och skulle hon bli frestad att trots det söka kontakt så lyssnar hon på mitt NEJ.

Det är inga märkvärdigheter alls att lära in det där... det borde inte finnas en bråkdel så många hundar som är utåtagerande mot andra hundar som vad det finns idag. Och man behöver inte piska och slå sin hund för att uppnå det heller... det räcker så gott med lite enkla regler (uppfostran ) och bra belöningar.

Och att jag skriver det här hjälper förstås inte någon som missade det här under valptiden och nu har en vuxen hund som tror att den har rätt att sätta alla andra hundar på plats. Men det finns ju hyfsat enkla sätt att åtgärda problemet i alla fall.

Jag måste ju erkänna att jag har, och använder, ett sånt där förhatligt förbudsord ni vet..  NEJ.. ett ord som förolämpar hunden och gör den ledsen, rent av kränker hunden.... det har jag på henne. Det funkar till 100% och det ger henne massor av frihet som hon inte skulle fått annars.

Men så trevligt och bra det vore om en bråkdel av alla inlägg på fejjan, som handlar om hur man lär in diverse lydnadsmoment på sin valp/unghund, istället tog upp frågan om hur man får sin hund att uppföra sig snyggt och trevligt mot andra människor och andra hundar i olika vardagssituationer.

Det ena utesluter inte det andra, båda är i mina ögon viktiga och bra saker, men uppenbarligen prioriterar vi olika när det gäller vad som är viktigast.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar