måndag 13 augusti 2018

Länge sedan...

Det senaste inlägget var ledsamt, och det är fortfarande skitjobbigt att tänka på, men livet går ju vidare vilket man vill eller ej.

Arbetsmyran Jippie kräver att matte engagerar sig i olika aktiviteter så igår var vi ute och tränade lite nw för oss själva. Det blir ju ofta så för oss... vi tränar själva.  Men eftersom Jippie inte störs eller påverkas av andra hundar så spelar det ingen roll att träningen ibland blir på egen hand.

Kruxet där är ju att det alltid är jag som sätter ut dofterna, det är mina dofter och jag har rört mig i sökområdena.... men detta till trots så tycker jag mig ha sett att Jippie faktiskt blir mer taggad när vi är på främmande mark med främmande som riggat dofterna så då gör det ju ingen direkt skada att vi är lite ensliga av oss ibland.

Men igår såg jag något som jag tycker är intressant. Jag är ju så där nördig av mig när det gäller hundträning, jag tycker det är kul att se hur hundarna påverkas av olika saker i olika lägen och hur de då agerar.

Vi körde frisök igår eftersom jag ville filma, och ni ska få se två av filmerna. Att han verkar lite väl fokuserad på mig ibland beror förmodligen på att jag stod och dinglade med hans snörboll i handen, en störning större än något annat.

På den första tar han doften ganska så enkelt. Det blåste ganska rejält och det kan ju vara både till nytta och besvär beroende på lite allt möjligt. Men här tog han doften ganska snabbt som sagt....




De följande filmsnuttarna är egentligen en enda film, men min blogg vägrar ladda upp så långa filmer så jag var tvungen att dela upp den i tre bitar.

På den här filmsnutten ser man först hur minnesbilden från tidigare sök sitter kvar. Det är förstås inte samma trappa som förra gången, och han har gjort ett par andra sök emellan, men minnesbilden av var doften fanns på den förra trappan finns kvar, väldigt tydligt. Han blir lite konfunderad över att doften inte finns där han tror att den ska finnas....  men han jobbar så småningom vidare. Och jag som känner Jippie ser att han känner doften där under trappan, men den är över huvudet på honom och han är inte alls tillräckligt nära...



Sedan uppstår problemet att Jippie inte gillar gallertrappor

Han undviker i det längsta att gå upp i trappan, och när han väl går upp då är han så koncentrerad på att gå där att han stänger av nosen. Hade han använt nosen hade han tagit doften lätt som en plätt när han var ett par trappsteg upp, men som sagt, han fokuserar till 100% på att gå på det där förhatliga gallret och puttar uppgiften att finna doften åt sidan.


När han sedan väl hittar doften så inbillar jag mig att han faktiskt lärt sig något... både att inte lita på minnesbilder alltför mycket och kanske också att även om det är jobbigt så kan det löna sig att leta reda på den där eländes doften.



Men visst är han en hjälte, lilla Jippie  Han gör som jag säger och jobbar på trots att han helt klart tycker det är lite jobbigt. Men samtidigt så växer han säkert en hel del också, och han kanske lär sig att om matte säger att han ska leta så finns det trots allt något där.

Jippie är en sån där "förlåtande" hund. Hans galna matte kan gång på gång göra misstag och fel utan att det gör någon större skada. Han är så trygg i sig själv, och så miljöstark och så arbetsvillig att det får vara en hejdundrandes tabbe för att han ska påverkas negativt och få några kvarvarande men av mina galna idéer.


Jag är ju så knäpp att jag tycker sånt här är intressant att se. På en nw-tävling är det ingen hit förstås, där ska allting gå fort-fort.... men jag inbillar mig att inte bara jag utan även Jippie faktiskt tyckte det var lite kul.