onsdag 6 december 2017

Vad vill jag egentligen?

Ja den frågan ställer jag mig då och då, men egentligen inte tillräckligt ofta när det gäller hundträning.

Överallt pratas det om planering och att man ska ha en plan när man tränar, och vet ni? Det har jag aldrig klarat av. 

Jag tillhör de där som ger mig ut för att t.ex. "träna lydnad" och sen gör vi det som faller mig in för stunden. Tar några moment från olika klasser och gör lite knäppa variationer på det...  det är liksom roligare att göra så än att enbart ha regelboken framför ögonen när man tränar.

Fast ska man nå toppen i någon gren så ska man väl vara lite mer seriös än jag är när det gäller träningen förstås. Fast mina hundar har fixat det där bra i alla fall tycker jag... helt utan framgångar är vi ju trots allt inte. 

Men det jag mest funderar på nu är nw-träningen. Jag var ju inne på det i tidigare inlägg här också, och det finns en hel del att fundera på för vår del. Eller för min del kanske jag ska säga.... Jippie har helt klart för sig hur han ska göra. 


Vill jag ha en hund som noga och systematiskt letar genom området? Eller vill jag ha en hund som snabbt lokaliserar doften även om det innebär att stora områden är osökta?

Det är egentligen en fråga om att träna specialsök eller nosework. 

I nw är det ju snabbast som gäller, där spelar det ingen roll hur noga hunden är, eller hur systematiskt den söker.  Att hitta doften snabbt och att undvika att dra på sig några fel, det är målsättningen i nw.

Och jag har jäkligt svårt för det där....  men det har jag ju ältat många gånger tidigare så det ska ni slippa nu.

Men specialsöket är ju ännu i sin linda och den dagen då det är en mer utbredd tävlingsform, då är det nog inte aktuellt med nåt tävlande för mig.

Jaja...  det kommer aldrig att bli nån ordning på mig. 


Jag har problem med lydnaden också. För visst vore det väl kul med en robotliknande hund som utför momenten med betyg 9 och 10 varje gång? Eller?

Problemet är delvis att jag inte tycker det... och nej, det är inte "surt sa räven...."  jag tycker inte att lydnadsrobotar är roliga. Visst är det snyggt och till viss del imponerande, men jag vill inte ha en sådan hund. Jag tycker det är kul med en hund som ibland kan bjuda på lite överraskningar... även om det kostar något poäng här och där.

Sån var jag inte förr, det här fenomenet har uppstått på gamla där... kanske var det rent av i samband med att jag blev springerägare??  Ni vet... en springer kan ju hitta på det mesta när/om andan faller på.

Men när vi tävlar så är det enbart vår egna merit jag är ute efter. En vinst är lite grädde på moset men totalt oviktigt. Det kan eventuellt bero på att jag har haft turen att ha duktiga hundar och vi har vunnit en hel del under årens lopp. 

Det gör att det där med vinst inte är så viktigt längre... ja, jag vet...  det är fult att skryta, men när det gäller mina hundar så gör jag det utan något dåligt samvete.

Jag vill ha en hund som har roligt, och som gör så gott han/hon kan utifrån den träning den fått. Det är nästan det viktigaste för mig... att jag ser att hunden vill jobba och att den alltid gör så gott den kan. Jag tror inte att jag någonsin haft högre krav på mina hundar än vad jag vet att dom kan klara. av.  Sen är kraven helt klart ganska så höga.... men som sagt... mina hundar fixar det.

Nu ska jag sluta babbla och gå ut och gömma en nw-dutt i en stor snödriva. Hittar dom en tennisboll nere i snön så lär dom nog hitta eukalyptusdoften också... eller??