Sista gången för i år....

....  och vi får väl se hur det blir med nästa år.... på tävlingsfronten alltså. 

Igår tävlade vi TSM 2 i Kramfors, och jag måste ju erkänna att jag har en kanonsuperduktig hund. Jag måste också erkänna att jag är totalt värdelös som hundförare i de här sammanhangen. 

Det var ganska lång väntan eftersom vi gjorde alla fyra söken i ett sträck och vi hade ett sent startnummer, och när man bara väntar så har man tid att lyssna på allt prat runt omkring. 

Domarna fick en hel del kommentarer. Inga elaka sådana, men vid flera tillfällen hörde jag folk som kommenterade att det var "svåra" domare som brukade göra svåra gömmor. Jag har inte den erfarenheten av just de domarna, men å andra sidan fanns det många tävlande som hade tävlat mycket mer än vad jag har, och som förstås hade större erfarenhet också. 

Överhuvudtaget är det ofta så numera på tävlingarna att det är många mycket erfarna förare som tävlar långt upp i klasserna med en hund, och som nu har "börjat om" med en annan, ny hund.  Mycket erfarenheter och kunskaper i bagaget där....

Vi gjorde alla fyra söken i ett sträck, och det gillar jag. Vi började med fordonsöket, 2 släpvagnar och en personbil. 

Ynk var minst sagt taggad, avverkade den första släpvagnen snabbt, drogiväg till den andra och undersökte den nerfällda baklämmen mycket noga men gjorde ingen markering. Vidare till personbilen där han snabbt svepte runt den och sedan återgick till den första släpvagnen där han markerade en gömma.... rätt. 

Nu var det bara 30 sek kvar och jag bad honom kolla av den där intressanta baklämmen på det andra släpet en gång till, och där gjorde han en markering. 12 sek kvar innan tiden var slut.... och jag kom ihåg att säga Färdig också, även om det hade kvittat med tanke på tiden. Placering 20 av 40 startande. 

Därefter gick vi direkt till utomhussöket. Ett stort område med en carport fylld med diverse bråte, en lång husvägg med några stängda dörrar och några fönster, en stooor container, en ställning med en massa eluttag på (vi var på en idrottsanläggning) och en parkbänk. 

Ynk slängde sig in i carporten och kollade av allting... en gång... och en gång till. Han fick jobba lös där. Där fastnade han på en grej som stod på marken, den under sökte han noga... och länge. Till slut började min hjärna fungera så jag bad honom fortsätta och söka längs med väggen bort mot containern. 

Det gjorde han i en rasande fart så jag kallade tillbaka honom och bad honom söka igen... och det gjorde han i en rasande fart... igen.  Jag undrar när hans senila, åderförkalkade matte någonsin ska lära sig att lita på sin hund????

Han drog iväg direkt till containern och gjorde en snygg markering på kortsidan på den, helt korrekt. 

Matte visade honom till den där ställningen med alla eluttag, där kanske det fanns något gömt under något lock, men det sa Ynk att det inte gjorde. Han drog iväg till containern igen... och där var tiden ute. 

Gömman satt på parkbänken som jag totalt hade glömt bort. 

Domaren sa att det var måååånga som hade trott att gömman satt på den där elställningen, och att lika många också hade glömt parkbänken.... men det var ju egentligen ingen tröst. 

Här hamnade vi på 12:e plats tillsammans med många andra. 

Efter några minuters väntan så var det dags för det avskydda behållarsöket. Jag avskyr verkligen behållarsök.... ! 

Två rum med identiskt lika kartonger. Hur många det var vet jag inte men golven var fyllda med kartonger, kanske var det nåt runt 50 st. 

Ynk drog iväg i väldig fart längs ena raden, sökte sedan snyggt av de andra två raderna som fanns i det rummet och tänkte dyka in i rummet bredvid. Jag var tveksam om det verkligen inte fanns en gömma i varje rum så jag bad honom söka en gång till där han redan rantat runt alla kartongerna. Och då minsann... då markerade han en som stod sist i den förta raden. Och det var rätt. 

Precis innanför dörröppningen till det andra rummet, i ett hörn intill väggen stod det sedan en kartong och jag visade på den för Ynk när vi klev över tröskeln in i det rummet. Men han snusade snabbt på den och drog sedan iväg bland havet av kartonger. 

Där klev vi omkring en stund och han såg ut som att han kollade av allihop gång på gång. Tiden var på väg att gå ut när jag bad honom kolla den där kartongen i hörnet innanför tröskeln en gång till.... och där gjorde han en markering med bara 15 sek kvar av tiden. Placering 15 blev det där. 

Från behållarsöket gick vi direkt vidare till inomhussöket. Två rum, ett var möblerat med ett stort bord och stolar runt bordet och ytterligare några stolar här och var i rummet. 

Det andra rummet var möblerat ungefär som ett vardagsrum med mycket möbler och grejor. Tre soffor, tv-bänk, bokhylla fylld med prylar, en annan hylla av något slag, prydnadssaker, golvlampa, ett soffbord med grejor på, ett typ matbord med stolar runt och så en "ihopvikt" vikdörr som gick att stänga mellan de här två rummen. 

Här fick Ynk söka lös igen och han drog iväg längst in i "vardagsrummet", kollade av hyllorna som stod vid bortersta väggen, hoppade upp i sofforna och kollade av dom, ner på golvet och drog en vända runt soffbordet, upp i ena soffan igen. I den soffan såg man att många hundar röjt runt och där var det jätteintressant tyckte Ynk. Han röjde runt där länge, sedan började min senila hjärna fungera igen så jag lockade ner honom och bad honom söka av matbordet och stolarna som stod där, men dom var inte alls intressanta. Han ville upp i soffan igen....

Det fick han inte för sin elaka matte... jag tänkte gå tillbaka till det första rummet när han tvärnitade och hoppade upp mot den där vikdörren som fanns och där gjorde han en markering i ett av "vecken" på dörren.... och det var rätt. 

Och så måste jag erkänna nu då att jag har ingen som helst aning om var den första gömman som han markerade i inomhussöket satt. Jag minns inte det.... men han tog båda gömmorna och hans virriga matte kom dessutom ihåg att säga Färdig..... 

Vi hade 4 minuter på oss på det söket och Ynk fixade båda gömmorna på 2.58.25, det gav oss en 5:e placering på det söket. 

Och sedan var vi färdiga.... 

En gömma...  jag upprepar.... en gömma! från ett diplom. Och den missen var helt och hållet mitt fel. Jag "glömde" helt enkelt bort den där jäkla parkbänken på utomhussöket. När domaren sa var gömman fanns och jag fick låta Ynk leta där så visade jag bara med handen mot bänken, sa Leta och han skuttade genast fram till bänken, gjorde en tvärnit och gjorde sedan en snygg markering där gömman fanns. 

Och den domaren, liksom ett flertal andra domare, sa så här till mig efteråt när jag sa att jag gjorde ett misstag som lät honom söka så länge i den där carporten där det fanns en grej som han tyckte var intressant. 

"Din hund är så doftsäker så hade det funnits en doft där så hade han snabbt markerat den. Gör han som han gjorde nu, så kan du vara övertygad om att det inte är en nw-doft han känner...." 

En liten glimt av det mindes tydligen min hjärna när han envisades med att söka i den där intressanta soffan på inomhussöket...  hade det funnits en doft där så hade han markerat den. För en gångs skull gjorde jag något rätt när jag lockade bort honom därifrån. 

Jaja...  sånt är livet med en klantig matte. Ynk jobbade kanonbra, superfokuserad och helt inriktad på att söka. Att han sedan gärna lämnar första gömman utan att markera, för att få leta vidare, det är tydligen ett problem vi delar med många. Gäller att ha lite koll på tiden så att vi hinner "börja om" innan tiden är slut. 

Men det blev bara 1 diplom igår, ett erfaret ekipage tog det, och många andra erfarna duktiga ekipage  hamnade efter oss i prislistan. Ynk placerade sig på en hedrande 5:e plats i totalen... trots sin klantiga matte.... 

Hemresan i kolsvart höstmörker var inte jättekul, men det snöade inte och det var inte halt och det var jag tacksam för. Vi åkte hemifrån kl 10.30 och körde in i  garaget här hemma när klockan var exakt 19.00. En heldag med trevligt hundfolk är inte att förakta....  

En tävlingshelg....

Fast jag måste än en gång poängtera att jag aldrig ser en nw-tävling som en tävling. Och det beror förstås på att jag är totalt ointresserad av att vinna någonting, jag är enbart ute efter diplomet, som i sin tur innebär att vi i så fall klarat av alla fyra söken. 

Nu fixade vi ju ett diplom på lördagen, men missade diplomet på söndagen enbart på grund av klantmatten... men det är ju inte så ovanligt, det brukar vara hon som ställer till det. 

Ynk jobbar på som bara den. Han älskar verkligen den aktiviteten och är outtröttlig. Jag tror faktiskt att han verkligen är det. Ibland när vi tränar så får han jobba länge, många gömmor och en del rejält svåra men jag har aldrig upplevt att han tappat gnistan utan det är samma entusiastiska engagemang hela tiden. 

På tävlingar är det ju tiden som ställer till det för oss eftersom jag klantar mig och slarvar med att se till att han kollar av hela området innan han grottar ner sig på ett speciellt ställe, och då hinner tiden ta slut. Men skit samma.... vi gör det för att det är kul och vi överlever även om vi inte fixar ett diplom just den dagen. 

I helgen var det nästan 70 ekipage som tävlade, på samma ställe. Klass 1 Inomhus och klass 2 Behållare och en del tävlade både-ock. Många superduktiga ekipage, men vad annat är att vänta när en del av dem var klass 3-ekipage och några till och med var SM-deltagare. Ett flertal söktider på runt 5 sekunder i klass 1, och i klass 2 var vinnande tider runt 30 sekunder, mycket imponerande. 

Det är roligt att se Ynk i såna sammanhang. Han bryr sig ju inte om andra hundar, men någon av alla dessa deltagande hundar räckte nog ut tungan åt honom tror jag, för vid ett par tillfällen hörde jag att han morrade lite dovt när vi mötte ett par speciella hundar vid rastningen.

Och när han gick med nosen i marken och kollade av alla dofter som alla hundar lämnat efter sig så var det underhållande att se hans svans. Den rörde sig lite upp och ner kan man säga. Ibland när han undersökte nån speciellt intressant fläck så åkte svansen upp, vid ett annat tillfälle så var svansen ganska så hängande men bytte position vid nästa intressanta fläck. Det gick verkligen att läsa av honom genom att titta på hur han höll svansen när han läste av alla doftfläckar som alla dessa hundar lämnade efter sig. 

När han söker så viftar svansen oavbrutet så där har jag inte så stor nytta av att kolla på den. Ibland när han fryser på en doft så saktar svansen in lite, men oftast är det samma racerfart på den. 

På lördagen åkte jag hemifrån kvart i 8, då hade vi dessutom cyklat 3 km innan. Och vi var hemma igen när klockan var ungefär halv 5. Mitt knä och min rygg gillar inte sådana dagar. Det blir mer gående än vanligt, och det blir mer stående än vanligt och det ger omedelbart effekt och jag får mycket ondare både i knä och rygg. 

På söndagen var jag frestad att ringa återbud, men tävlingsplatsen ligger 15 minuter härifrån och avgiften var betald och Ynk skulle ju ändå rastas och aktiveras lite, så....

3 km på cykeln denna morgon också, sedan iväg till tävlingen. Och där missade vi (jag!) första söket så då tänkte jag åka hem, diplomet var ju redan då utom räckhåll. Men...  Ynk tycker ju att det är kul och vi var ju på plats och så.... så vi stannade. Men det blir mycket väntan när man tävlar nw och man kunde inte vistas ut nån längre stund för det blåste nåt alldeles vansinnigt kalla vindar. 

Nåväl, vi klarade av våra två sista sök i alla fall och domaren var väldigt positiv i sin kritik även denna dagen och Ynk jobbade på bra. Sedan åkte vi hem.... fanns liksom ingen anledning att stanna flera timmar till för att vänta på prisutdelningen.

Vår totala tid på söndagen var 2.41.32 och då hade vi "offrat" 2 hela minuter på det första söket där vi (jag!) misslyckades. 

På lördagen (då vi klarade alla 4 söken) var vår totala söktid 2.57.19, så vi var alltså aktiva knappt 5 minuter sammanlagt på de två dagarna. Jag var ju lite mer aktiv eftersom jag gick banvandring före söken, och Ynk fick ju rasta sig ett antal gånger under dagen... men, men....   tur att jag är pensionär och har många "lediga" dagar. 

Men.... jag gillar ju att "tävla" med min hund, har alltid gjort det och har lite svårt att inse när det är dags att sluta. Jag behöver den moroten för att träna också tror jag. Men jag vet inte... denna helgen var första gången jag faktiskt kände mig gammal bland alla andra deltagare. Många är våldsamt hjälpsamma och vänliga så det är inte det, och det finns alltid andra med som också är pensionärer även om de kanske är lite yngre och framförallt lite piggare än vad jag är. Det kanske helt enkelt är så att jag är för gammal för såna här aktiviteter och borde inse det. 

Jag lägger i alla fall upp bilder på domarkritikerna från lördagen, dom var extremt snälla tycker jag men det var ju roligt... jätteroligt. På söndagen åkte vi ju innan prisutdelningen och då fick vi aldrig chansen att se protokollen, men vid de två sista söken var domaren i stort sett lika snäll i sin muntliga kritik som vad hon varit på lördagen.