onsdag 26 november 2014

Bland det tråkigaste jag vet....

Ja det är helt klart att skriva protokoll. Jag vet inte varför, men så är det. Ändå har jag i nästan hela mitt vuxna liv haft arbeten/uppdrag där det ingått att föra och renskriva protokoll.

Det är väl det där korrekta som är kruxet kanske. Vikten av att allting blir alldeles rätt, och att det skrivs på ett sätt som tål att läsas av alla, i alla tänkbara situationer, även i framtiden.

Nu är det ju lite skillnad på protokoll och protokoll förstås, vissa är ju mer "seriösa" än andra och där är det ju ännu viktigare att allting är korrekt in till sista bokstaven.

I går hade vi budgetmöte här i bostadsrättsföreningen, och oftast så gör jag väl inga direkta djupdykningar ner i filosofins värld när vi har våra styrelsemöten, men när det är budgetmöte så går tankarna lite hit och dit.

Vi är ju en stor förening med många lägenheter och vi rör oss med belopp i flermiljonersklassen när vi lägger nästa års budget... och nästa års månadsavgift.  Nu har vi visserligen en mycket kompetent styrelse, med något enda undantag så det känns rätt så bra, men tänk vad en klantig, inkompetent styrelse skulle kunna ställa till det för de boende.

Jaja... protokollet är ju mitt ansvar, så nu ska jag i alla fall skriva det så att vårt beslut finns på pränt nånstans... tog bara en liten paus för att beklaga mig lite här.

tisdag 18 november 2014

OK då... men jag protesterar

Ungefär så säger nog Jippie när jag ska fota honom. Salza är ju en van fotomodell så  hon vet precis vad som förväntas av henne. Hon poserar glatt i alla möjliga situationer i vetskap om att det kommer en godis efteråt.

Jippie vet också vad som gäller numera, men han tycker inte alls att det är kul.... trots godiset.

I går fann han en stor, möglig, äcklig känga ute på ett fält. Den kom han förstås och skulle lämna till matte, vilket inte var så där våldsamt uppskattat av matte. Men nu är det en gång för alla så att allt som bärs fram till matte och lämnas av där belönas med en godis, så det blev förstås en godis för den äckliga kängan också.

Sen kom jag på den lysande idén att jag skulle ta ett foto av Jippie när han bar den där stora äckliga kängan. Men den idén var inte så lysande, inte om man frågade Jippie i alla fall.

Hämta den! sa jag gång på gång till honom, och han hämtade kängan varje gång och bar den mot mig, men så fort jag lyfte mobilen för att ta ett kort så släppte han kängan.

Till slut såg jag ju på honom att nu tänkte han nog strunta i att hämta den där kängan nån mer gång, så jag sa bevekande: Snälla Jippan... håll den där nu en sista gång så jag får ta ett kort på dig!

Då tittar han på mig, tittar på kängan, går fram och lyfter upp den, vänder sig om och sätter bestämt ner rumpan på marken och säger med sin blick: Ta det där jäkla fotot nån gång nu då!!!

Så fort jag tagit fotot, släppte han kängan och gick snabbt därifrån....  lilla Plutten.


Nästa gång vi går på det där gärdet lär han ta en stor omväg runt kängan. 

Samma rektion fick jag häromdagen. Då skuttande han omkring som en galen guttaperkaboll i skogen, och jag tänkte ta ett foto. Så fort jag höjde mobilen blev han tvärstilla, och såg plötsligt ut som att världens alla bekymmer vilade på hans lilla rygg.


I nästa sekund, när mobilen verkade vara borta, skuttade han glatt vidare i buskagen och blev bara en suddig fläck på fotot när jag smygfotade honom. 


Nån som tror att han gillar mattes mobil?  

måndag 17 november 2014

Och dagarna bara försvinner......

Fast dagar och dagar, det är dålig med dagsljus, det är skymning nästan hela dan nu för tiden tycker jag. Jag gillar ju egentligen hösten, men ska det vara så här grått och disigt och mörkt hela dagarna, då är det inte kul.

Och en av nackdelarna med att inte jobba längre är att man inte måste vara pigg och alert och energisk på dagarna. Man kan gå omkring i halvdvala och bara göra det allra viktigaste. Fast sån är man ju förstås bara så länge det inte händer nåt kul, men det är inte så mycket kul på gång just nu tycker jag.

Fast en kul grej är det på gång.... jag försöker få till en K9 NoseWork-kurs här i stan...  det vore kul det. 

En kanoninstruktör är redan vidtalad och lokal ordnad, det som är kvar att bestämma är datum och så få klart med finansieringen, och det senare är ju det stora frågetecknet.  Vi hoppas att det löser sig, det får ju inte kosta alltför mycket, då blir det svårt att få ihop tillräckligt många deltagare.

Men jag är jättesugen på en sån kurs. Att Salza har förutsättningarna vet jag ju redan, hon är ju suverän på att leta små pads med kaffedoft på   men den här grejen tänkte jag skulle passa unge herr Jippie bra. Att få jobba med nosen under kontrollerade former, att vara noggrann och vara tvungen att fokusera ordentligt... det tror jag vore kanonbra för honom. Att flänga runt ute i skogen i full fart och leta saker, det kan han redan, nu är jag ute efter den där koncentrationen och fokuseringen... för en bra näsa har han ju, det vet jag ju redan.  Jag hoppas det går i lås, det vore som sagt kanonroligt.

Fast visst kan jag lära honom leta små doftgrejer själv, jag har ju lärt mig via Salza en gång i tiden så det skulle nog gå bra. Men... jag är ju lite av en tävlingsmänniska och i K9 NoseWork kan man tävla... så småningom. Det är förstås inte huvudsyftet med en kurs, huvudsyftet är att hitta en ny kul grej att jobba med, men att man kanske kan tävla i det så småningom gör det bara ännu roligare.

Sporten är ju bara i sin linda här i Sverige ännu, men den kommer säkert mer och mer, och det vore bra att lära sig rätt från början, om det nu visar sig att Jippie blir duktig, och om det är så roligt som jag tror att det är. Att göra om, och då rätta till fel som redan är befästa är aldrig lätt....

Jaja, vi får se var vi hamnar när allt är klart.....



onsdag 12 november 2014

Att lita på sin hund....

Vet ni att jag tror ta det är med hundar som med så mycket annat.....  förutsätter man att något ska gå bra så gör det så, men om man från början tror att det ska gå åt skogen så gör det också det.

I morse när vi var ute så gick vi runt vår lilla områdessjö. Det var is på sjön nu så där fanns inga fåglar, annars brukar det vara änder där. Jippie kollade noga i buskaget vid en liten bäck som rinner från sjön, där fryser det nästan aldrig så där brukar änderna vara, men inte idag. 

Vi knallade vidare och snart närmade vi oss nästa ställe där det brukar finnas änder på vintern. En stor pöl är det väl närmast, men i dag var den välfylld av änder.

Första tanken var att koppla Jippie, det skulle vara oerhört pinsamt om han fick hela den stora flocken på vingar... men så tänkte jag på det där med att lita på sin hund.... och så lät jag honom vara okopplad och tog dessutom fram kameran. 

Tänkte föreviga det som hände, antingen för att skryta med eller också att skämmas över.

Och visst filmade jag.... lite skakigt eftersom jag gick samtidigt.... men så gick det sedan inte att överföra filmen till bloggen. 

Men jag har lagt filmsnutten på Youtube, hoppas det funkar att länka härifrån nu då.... om det är nån som vill se vad som hände....

torsdag 6 november 2014

Vad tycker ni om Cesar Millan och hans metoder....???

Ungefär den rubriken hade ett inlägg på FB, och jag upphör aldrig att förvånas över att folk i all oändlighet orkar idissla olika "metoder" inom hunderiet.

Nu är ju just CM ett tacksamt objekt eftersom han inte finns här i Sverige och inte lägger sig i debatten, men det finns ju hundtränare inom landets gränser som också är aktuella då och då i olika debatter, fast då oftast i lite snällare ordvändningar än det som drabbar CM.

Men att diskutera olika metoder att träna hund är som att diskutera politik. Var och en har sin åsikt klar sedan tidigare, och det ska oerhört mycket till för att någon ska ändra sig pga vad någon annan säger.

Och det finns ju ingen metod som är enbart rätt eller fel. CM gör mycket som är rätt tycker jag, men han gör vissa saker som jag inte köper och som jag inte gillar, men det betyder inte att allt han gör är fel.

Det finns andra "hundtränare", här i landet, som jag tycker precis likadant om. Han/hon gör mycket som är rätt, men jag köper inte allting han/hon säger.

Och jag har sett andra "hundtränare" på TV som jag också tycker så om... dom gör en del rätt, en del fel.

Undrar om det är den svenska avundsjukan som talar när det gäller just CM? En framgångsrik människa som slår mynt av sitt hundkunnande och blir i stort sett världsberömd och får möjlighet att förverkliga det som för många av oss är en dröm. Ett enormt hundcenter och heltidsjobb med hundar, dessutom åker han världen runt och jobbar med hundägare och deras hundar.

Man låser sig vid att han "sparkar" på hundar, och att han använder stackel...  och jag gillar inte heller just den biten ..... MEN.....

Jag gillar hans lugn och hans förmåga att påverka hundarnas sinnesstämning utan att ens ta i hunden, att enbart med sin egen sinnesstämning och sitt kroppsspråk få en orolig uppstressad hund att lugna ner sig och bete sig mer "normalt".

Just det kan nog fler än jag vara avundsjuka på tror jag....  den kunskapen skulle många, många behöva.

Hmmmm...  nu gav jag mig ju i alla fall in i den där meningslösa debatten... men strunt samma. Låt mig bara konstatera att man kanske inte alltid ska se så enögt på allting, utan istället försöka ta till sig det som är bra och sedan strunta i det man inte tycker är lika bra.

Det var det om det det....   har nog inget mer att babbla om idag tror jag.


måndag 3 november 2014

Verkligen omväxlande....

Och nu pratar jag väder... i lördags regnade det precis hela långa dagen.... och regnet var isande kallt trots att det inte var så kallt i luften. Stundtals var regnet lite snöblandat...

Så jag fegade ur när det gällde ett kurstillfälle på brukshundklubben. Sista gången på en kurs som släpat efter sedan i våras, men det är många år sedan jag åkte ut i hällande iskallt regn för att träna hund. En sak om det börjar regna när man redan är i gång och tränar, eller om det duggar lite försiktigt... men lördagens hällregn är inte träningsväder för mig.

Från början var det tänkt att sista gången på kursen skulle vara en träningstävling, och hade det varit det så kanske, kanske.... men nu blev det inte så, och då kändes det inte så angeläget. 

Fast jag åkte ut i skogen med hundarna istället. Det är ju helt annorlunda än att jobba med lydnad i regnrusket...  fast jag tror att hundarna också uppskattade värmen när vi kom hem och jag torkade och fönade dom så dom blev varma och torra igen.

På söndagen sken däremot solen.... så jag och alla doggsen drog iväg ut redan på morgonen. Det är Springerklubben, som i samarbete med Goldenklubben erbjuder träning på söndagar. Salza och Ibsen fick följa med och titta på, och när träningen sedan är färdig brukar jag dra iväg till skogs med hela gånget så att dom får rusa av sig ordentligt innan vi så småningom åker hem.

Man kan väl kalla det jaktlydnad, det vi håller på med på söndagarna. Inte jaktträning direkt, och inte lydnadsprovs-lydnad, utan stadga, apportering, inkallning, lite dirigering.... och så förstås kontaktövningar. En härlig blandning av spaniels, golden och labbar...  och så folk som är generösa och ställer upp ideellt som instruktörer....  kanonbra!

Vi jobbar med dummys då och det tycker ju han är våldsamt roligt. Lite för roligt egentligen, men hellre det än tvärtom. Och hans stadga är bra, väldigt bra, men sånt där är ju färskvara så det måste man träna hela tiden om man ska vara helt säker på att det fungerar.

Inkallningen funkar perfekt även med störningar, och dirigeringen går bra. Vi har tränat väldigt lite sånt, och det är enkla övningar vi gör, men så här långt funkar det kanonfint.

Kontakten igår haltade lite mot hur det brukar vara. Det var en löptik med i gänget och dom dofterna tycket Jippie var spännande. Bra med såna störningar tycker jag, men jag kom på att jag inte var helt överens med mig själv om hur jag skulle agera i det läget. Nästa gång vi har en sån störning i närheten så ska jag lägga lite mer lydnad på honom. Nu blev det lite hafsande mellan det ena och det andra, och inget av det var speciellt effektivt, men på det stora hela gick det bra ändå.

Och när träningen var slut så åkte vi som sagt till skogs. Ingen som då såg Jippie dra järnet bland tallarna kunde tro att han varit igång i två timmar redan. Visserligen hade han väl inte varit aktiv i två timmar, men bara att vara med och vara passiv och se alla andra hundar jobba och in emellanåt själv få jobba tar på krafterna.... fast det är väl hjärnan som blir trött då, inte benen förstås.

Jaja... deras matte var i alla fall trött när vi sedan äntligen kom hem.....