Julhelgen är snart över... tack och lov säger jag som inte gillar julen... och året är snart slut, men jag måste ju erkänna att vi har en märklig vinter. Gröna gräsmattor, regn och ishala gångvägar, så har det varit i ett par veckor nu, men snön lär väl komma förstås... fast jag är ju tacksam så länge den håller sig borta.
Väldigt lite hundträning är det för tillfället. Lite hjärngympa då och då för att inte hundarna helt ska gå in i vinterdvala, men vi gör inget "allvarligt", roar oss bara genom att utmana med lite klurigheter som får hundarna att använda hjärnan lite extra.
Och jag roar mig också med att kika runt på nätet på diverse hundskriverier.... och jisses så mycket skit man kan hitta där. Och en hel del nyttigheter också förstås...
Men det som titt som tätt slår mig är att det numera verkar så komplicerat att ha hund. Jag har haft egen hund sedan jag var i 18-årsåldern, och jag har ofta haft flera hundar samtidigt, och även om jag lägger ihop alla problem jag stött på med mina hundar så kommer jag inte ens i närheten av vad vissa upplever redan efter några månader tillsammans med sin hund..... eller vad folk upplever år efter år utan att få nån ordning på det som är besvärligt.
Kan det kanske vara så att det är det där eländiga förmänskligandet av hundar som bär skulden? En hund är ett djur och inte en liten människa.... det har jag alltid hävdat, och jag misstänker att det kanske vore nyttigt om fler nya hundägare tog till sig den kunskapen. Behandlar man en hund som en hund, då blir det inte så mycket konstigheter. Behandlar man däremot en hund som en människa, då knölar det förmodligen till sig ordentligt. Jaja, inte mina problem men det är oundvikligt att man funderar lite runt det här när man läser alla konstigheter hundar ibland har för sig.
Nåt annat som jag funderar på är det där med specialsök kontra nosework.
Jag blev ju klar specialsöksinstruktör i höstas och det är ett jätteroligt och intressant område inom hunderiet. Här jobbar man helt på hundens villkor och det är enormt intressant att se hur olika hundar löser samma uppgift.
Och man kan variera övningarna hur mycket som helst. Jag gillar att utmana hundarna när det gäller sånt här (preparatsök), och ibland får dom övningar som många skulle skaka på huvudet åt, men hundarna löser uppgiften och det är ju det som är huvudsaken.
Jag läser en del om sökarbete, kikar på filmer och tar del av sånt som folk skriver om hur deras hundar söker.... och inom det här området, liksom inom allt annat som har med hund att göra, så finns det många läror och många åsikter.
Den stora grejen när det gäller preparatsök är ju nosework där intresset verkligen ständigt växer, och där det erbjuds kurser stup i kvarten.... och det är ju bra. Att hundarna får använda sin nos kan aldrig vara fel, oavsett vilken aktivitet man väljer, men det verkar tyvärr vara stor skillnad på kvalitén på det som erbjuds.
Nosework är än så länge en inofficiell gren med en inofficiell klubb som försöker styra upp verksamheten, och det bäddar ju för strul av diverse slag.
Privata aktörer anordnar tävlingar och lägger i vissa fall krav på deltagarna utan att ha nån egentlig förankring för det dom kräver. Men å andra sidan... är det inofficiellt så är det....
Eller också avstår man från att hålla sig till de bestämmelser som trots allt finns, även om dom är inofficiella, och vem kan sätta sig till doms och göra något åt det?
Nosework förväntas bli en officiell gren från och med 2017 och det ska bli våldsamt intressant att se hur det här utvecklas under det kommande året. Antagligen blir det livligt värre när man ska enas och bestämma inför framtiden. Många vill säkert synas och höras lite mer än övriga och det bäddar ju för maktkamper av allehanda slag. Jaja, den som lever får se....
I alla fall så är det en märkbar skillnad på hur man tränar när man tränar för tävling jämfört med hur man tränar för att "bara" aktivera sin hund, men det gäller ju inte bara nosework, så är det å andra sidan med allt annat också. Både spår och sök tränas annorlunda med tanke på tävling än med tanke på att "bara" med säkerhet hitta det man söker.
Nej... nu ska jag ta med mig doggsen ut i halkan en stund. Och så ska jag ta med mig lite doftgrejs som jag ska gömma nånstans utomhus så att dom får leta lite. Idag har vi efterdyningar av stormen här, så det kan bli svårt att jobba utomhus i blåsten, men vi ska ha middagsgäster här idag och även om hundarna alltid är lugna inomhus så känns det ändå lite skönt att veta att dom fått lite aktiviteter idag dom också.
Önskar er en fortsatt fin helg!!!
lördag 26 december 2015
måndag 14 december 2015
Lite tankar om lydnadsproven...
Diskussions vågor har gått höga när det gäller de nya lydnadsprovsreglerna, och då främst de som kommer att gälla class 3, nuvarande elitklass.
Och det är väl inte så mycket regeländringarna i sig som förorsakat diskussionerna, utan mer de bedömningsanvisningar som gemene man fått ta del av, och till viss del kan jag förstå oron.
Jag tycker att det är kul med regelrevideringar där det kommer till nya roliga moment, men jag är ingen vän av att allting hela tiden ska göras lättare för att man ska få med sig så många tävlande som möjligt, men nu vet jag inte hur det kommer att bli.
Den nya startklassen är ju till för att få nya tävlande att "våga" tävla lydnad, och tanken är kanske bra. Däremot tycker jag nog att man kunde tänkt till lite mer när det gäller momenten, och då framför allt bedömningen av dessa. Men det blir säkert bra bara man vant sig... allt nytt behöver lite tid för att "sätta sig" ordentligt.
Men det är som sagt class 3 som är det stora kruxet, där har det definitivt inte blivit lättare... Det är främst bedömningen av de olika momenten som orsakar oro i leden.
I mina ögon är det faktiskt så att det verkar inte vara hundens utförande av momenten man bedömer, om man läser de anvisningar som finns, utan nästan mer hur föraren beter sig. Och då har något gått snett i tänkandet....
Kikar man på resultaten från lydnadsprovet på Stora Stockholm under den gångna helgen så är det lätt att förstå att folk har farhågor beträffande framtiden. Tävlingarna gick enligt de nya reglerna och det kryllar av 0:or i protokollen.
Nu kanske det var många hundar som inte var ordentligt genomtränade, eller som inte klarade av den ytterst stökiga miljö som det är där, men betygen var verkligen anmärkningsvärda.
Nej, jag såg inte hundarna när dom tävlade, men inte är det vanligt med fyra-fem 0:or i protokollet för ett flertal elithundar på samma tävling. Det måste vara de nya bedömningsanvisningarna som slog igenom...
Sen finns det förstås 0:or som är "välförtjänta" också, det tvivlar jag inte alls på. En av de tävlande som fick 0 på fria följet har lagt ut en video på nätet och undrar varför hon fick en 0:a.
Och när jag såg videon så tänkte jag... "äntligen.. äntligen en domare som vågar ge en 0:a till ett fritt följ som ser både slarvigt och hafsigt och fult ut". Hunden var pigg och glad och följsam, men oerhört slarvig... och förmodligen (jag har inte kollat) är matte van vid att det där med den berömda attityden brukar betala sig genom bättre betyg, det gör ju tyvärr ofta så.
Men som sagt.... trenden verkar vara att förarens uppförande och agerande är minst lika viktigt som hundens, och det kan aldrig vara riktigt. Naturligtvis ska dubbelkommandon och smyghjälper av allehanda slag alltid kosta poäng, men det bör ju alltid vara hundens agerande som är det viktiga.
Men det är ungefär som med dem som lägger spår som föraren knappt klarar av att ta sig fram på.... de har för länge sedan glömt att det är hundens förmåga att spåra som ska testas, inte förarens förmåga att ta sig fram i oländig terräng. Och att testa hunden förmåga att spåra, det kan man göra på många olika sätt, det behöver inte vara så att det måste ske över höga berg och djupa dalar, eller genom stormfälld skog, eller över myrar och kalhyggen...
Men åter till lydnaden....
Den nya startklassen innehåller inga gruppmoment... till mångas lättnad. Men det har gått troll i det där med platsliggning i grupp tror jag.
För det första är det inga som helst problem att lära en hund att ligga stilla i två minuter. Och vill man sedan gardera sig lite till så ser man också till att hunden klarar av att andra hundar är uppe och rör på sig och stör på allehanda sätt.
På något vis verkar det som att det nu för tiden inte går att lära hundarna det här... jo, det gör det naturligtvis, men väldigt många ( naturligtvis inte alla!) uttalar sin oro för det här momentet och det skulle dom inte behöva göra om deras hund var ordentligt tränad. Då ligger hunden där man lagt den tills den blir tillsagd att göra något annat... lätt som en plätt.
Nu skyndar man sig upp i klass 2 istället, för att slippa platsen i klass 1... som man ofta säger. Men vaddå? Platsliggningen finns ju kvar, och inte blir min hund tryggare i platsliggningen bara för att man går upp en klass. Men tyvärr verkar det finnas hundar som inte är pålitliga i det momentet ända upp i elitklass numera. Och det kan jag inte fatta....
Jo, jag kan fatta hur det gått till, men inte hur man kan tillåta att det är så.... ett 1:a pris i varje klass och så snabbt som ögat upp i eliten.... och att man inte ens då har en hund som säkert ligger på platsen, det verkar man inte alls skämmas för.
För det borde man nästan göra... skämmas alltså... man kan lära in alla de andra momenten som ofta kräver en massa arbete för att bli bra, men man kan inte lägga ner samma jobb på en säker platsliggning... vilket man borde gjort redan innan man startade första gången i klass 1.
Jaja... men jag kan ju bara säga att är det någon hund som någon gång, någonstans, ger sig på min stillaliggande Jippie under platsliggningen, då kommer den föraren att ångra att hen inte tränat sin hund bättre.
Och när jag ändå är inne på de nya reglerna inom lydnaden...
Den här bilden visar vilka som är referensdomare när det gäller regelrevideringen. Och som alla kan se så finns det EN enda referensdomare i hela norra Sverige. Referensdomaren ska alltså utbilda övriga domare när det gäller allt det nya, både moment och bedömningsanvisningar.
Jag lägger inga aspekter på VEM som är referensdomare, det är antalet jag reagerar på. Det är naturligtvis omöjligt för en enda person att klara av ett så stort område, och oavsett hur man löser problemet så kommer det att bli annorlunda än i de distrikt där man anpassat antalet referensdomare till det jobb som ska utföras.
Och då är vi där igen.... redan nu är det ganska så stor skillnad på bedömningen beroende på var i landet man tävlar, och det lär inte bli så att den skillnaden minskar framöver heller. Det är ju superviktigt att all info och all utbildning verkligen blir likadan oavsett var i landet det sker, och hur det har kunnat bli så här vet jag inte. Lydnadsgruppen som jobbar med allt det här är inte speciellt generösa med att dela med sig av vad dom gör, eller varför dom gör som dom gör.
Men det blir naturligtvis bra bara allt blir färdigt... eller? I vilket fall så blir det som det blir och det kan vi inte göra något åt... så varför bry sig? Det är bara att spotta i nävarna och jobba på.... det är ju trots allt jobbet med hunden som är det roliga och det finns många roliga lydnadsmoment att lära in.
Just idag har vi jobbat med vittringsapporterna, vilket är jättesvårt när det är "riktiga" pinnar. Skogspinnar ute i skogen är inga problem, men vanliga vittringspinnar är jobbigt säger Jippie. Han vill gärna ta alla, eller bara första bästa...
Och när det inte genererar nån belöning, då löser han det på sitt eget sätt. Då tar han till NW-markeringen.... slänger sig ner framför pinnarna... och väntar kanske på att matte ska säga Visa!... inte vet jag. Han tycker nog i alla fall att han löst uppgiften på ett bra sätt. Det är kul med hundar som klurar lite själva... även om det ger lite extrajobb för matte.
Och det är väl inte så mycket regeländringarna i sig som förorsakat diskussionerna, utan mer de bedömningsanvisningar som gemene man fått ta del av, och till viss del kan jag förstå oron.
Jag tycker att det är kul med regelrevideringar där det kommer till nya roliga moment, men jag är ingen vän av att allting hela tiden ska göras lättare för att man ska få med sig så många tävlande som möjligt, men nu vet jag inte hur det kommer att bli.
Den nya startklassen är ju till för att få nya tävlande att "våga" tävla lydnad, och tanken är kanske bra. Däremot tycker jag nog att man kunde tänkt till lite mer när det gäller momenten, och då framför allt bedömningen av dessa. Men det blir säkert bra bara man vant sig... allt nytt behöver lite tid för att "sätta sig" ordentligt.
Men det är som sagt class 3 som är det stora kruxet, där har det definitivt inte blivit lättare... Det är främst bedömningen av de olika momenten som orsakar oro i leden.
I mina ögon är det faktiskt så att det verkar inte vara hundens utförande av momenten man bedömer, om man läser de anvisningar som finns, utan nästan mer hur föraren beter sig. Och då har något gått snett i tänkandet....
Kikar man på resultaten från lydnadsprovet på Stora Stockholm under den gångna helgen så är det lätt att förstå att folk har farhågor beträffande framtiden. Tävlingarna gick enligt de nya reglerna och det kryllar av 0:or i protokollen.
Nu kanske det var många hundar som inte var ordentligt genomtränade, eller som inte klarade av den ytterst stökiga miljö som det är där, men betygen var verkligen anmärkningsvärda.
Nej, jag såg inte hundarna när dom tävlade, men inte är det vanligt med fyra-fem 0:or i protokollet för ett flertal elithundar på samma tävling. Det måste vara de nya bedömningsanvisningarna som slog igenom...
Sen finns det förstås 0:or som är "välförtjänta" också, det tvivlar jag inte alls på. En av de tävlande som fick 0 på fria följet har lagt ut en video på nätet och undrar varför hon fick en 0:a.
Och när jag såg videon så tänkte jag... "äntligen.. äntligen en domare som vågar ge en 0:a till ett fritt följ som ser både slarvigt och hafsigt och fult ut". Hunden var pigg och glad och följsam, men oerhört slarvig... och förmodligen (jag har inte kollat) är matte van vid att det där med den berömda attityden brukar betala sig genom bättre betyg, det gör ju tyvärr ofta så.
Men som sagt.... trenden verkar vara att förarens uppförande och agerande är minst lika viktigt som hundens, och det kan aldrig vara riktigt. Naturligtvis ska dubbelkommandon och smyghjälper av allehanda slag alltid kosta poäng, men det bör ju alltid vara hundens agerande som är det viktiga.
Men det är ungefär som med dem som lägger spår som föraren knappt klarar av att ta sig fram på.... de har för länge sedan glömt att det är hundens förmåga att spåra som ska testas, inte förarens förmåga att ta sig fram i oländig terräng. Och att testa hunden förmåga att spåra, det kan man göra på många olika sätt, det behöver inte vara så att det måste ske över höga berg och djupa dalar, eller genom stormfälld skog, eller över myrar och kalhyggen...
Men åter till lydnaden....
Den nya startklassen innehåller inga gruppmoment... till mångas lättnad. Men det har gått troll i det där med platsliggning i grupp tror jag.
För det första är det inga som helst problem att lära en hund att ligga stilla i två minuter. Och vill man sedan gardera sig lite till så ser man också till att hunden klarar av att andra hundar är uppe och rör på sig och stör på allehanda sätt.
På något vis verkar det som att det nu för tiden inte går att lära hundarna det här... jo, det gör det naturligtvis, men väldigt många ( naturligtvis inte alla!) uttalar sin oro för det här momentet och det skulle dom inte behöva göra om deras hund var ordentligt tränad. Då ligger hunden där man lagt den tills den blir tillsagd att göra något annat... lätt som en plätt.
Nu skyndar man sig upp i klass 2 istället, för att slippa platsen i klass 1... som man ofta säger. Men vaddå? Platsliggningen finns ju kvar, och inte blir min hund tryggare i platsliggningen bara för att man går upp en klass. Men tyvärr verkar det finnas hundar som inte är pålitliga i det momentet ända upp i elitklass numera. Och det kan jag inte fatta....
Jo, jag kan fatta hur det gått till, men inte hur man kan tillåta att det är så.... ett 1:a pris i varje klass och så snabbt som ögat upp i eliten.... och att man inte ens då har en hund som säkert ligger på platsen, det verkar man inte alls skämmas för.
För det borde man nästan göra... skämmas alltså... man kan lära in alla de andra momenten som ofta kräver en massa arbete för att bli bra, men man kan inte lägga ner samma jobb på en säker platsliggning... vilket man borde gjort redan innan man startade första gången i klass 1.
Jaja... men jag kan ju bara säga att är det någon hund som någon gång, någonstans, ger sig på min stillaliggande Jippie under platsliggningen, då kommer den föraren att ångra att hen inte tränat sin hund bättre.
Och när jag ändå är inne på de nya reglerna inom lydnaden...
Den här bilden visar vilka som är referensdomare när det gäller regelrevideringen. Och som alla kan se så finns det EN enda referensdomare i hela norra Sverige. Referensdomaren ska alltså utbilda övriga domare när det gäller allt det nya, både moment och bedömningsanvisningar.
Jag lägger inga aspekter på VEM som är referensdomare, det är antalet jag reagerar på. Det är naturligtvis omöjligt för en enda person att klara av ett så stort område, och oavsett hur man löser problemet så kommer det att bli annorlunda än i de distrikt där man anpassat antalet referensdomare till det jobb som ska utföras.
Och då är vi där igen.... redan nu är det ganska så stor skillnad på bedömningen beroende på var i landet man tävlar, och det lär inte bli så att den skillnaden minskar framöver heller. Det är ju superviktigt att all info och all utbildning verkligen blir likadan oavsett var i landet det sker, och hur det har kunnat bli så här vet jag inte. Lydnadsgruppen som jobbar med allt det här är inte speciellt generösa med att dela med sig av vad dom gör, eller varför dom gör som dom gör.
Men det blir naturligtvis bra bara allt blir färdigt... eller? I vilket fall så blir det som det blir och det kan vi inte göra något åt... så varför bry sig? Det är bara att spotta i nävarna och jobba på.... det är ju trots allt jobbet med hunden som är det roliga och det finns många roliga lydnadsmoment att lära in.
Just idag har vi jobbat med vittringsapporterna, vilket är jättesvårt när det är "riktiga" pinnar. Skogspinnar ute i skogen är inga problem, men vanliga vittringspinnar är jobbigt säger Jippie. Han vill gärna ta alla, eller bara första bästa...
Och när det inte genererar nån belöning, då löser han det på sitt eget sätt. Då tar han till NW-markeringen.... slänger sig ner framför pinnarna... och väntar kanske på att matte ska säga Visa!... inte vet jag. Han tycker nog i alla fall att han löst uppgiften på ett bra sätt. Det är kul med hundar som klurar lite själva... även om det ger lite extrajobb för matte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)