måndag 29 juni 2015

Vattenprov och sånt...

Näe, vi har inte varit ute på vattenprov. Skulle gärna vilja, men brist på fågel och is på vattnet har gjort att vi inte tränat nåt speciellt. Skämt åsido... bristen på fågel är svårare att åtgärda än isen, den har ju faktiskt smält bort nu.

Men när vi var ute igår morse så fick hundarna bada, och jag tränade lite med Jippie när det gällde att hämta och hålla en dummy.

Det där med att hämta är ju inga problem, han simmar bra och gärna och hämtar utan problem. Och han har finfin stadga, klarar av att sitta kvar på stranden när jag kastar dummyn och Salza får hoppa i och hämta den.... det är bra gjort. 

Men han är ju en smart hund, den där Jippie... så när han hämtat dummyn ute i vattnet så tar han närmaste vägen in till stranden med den, och det innebär oftast att han får springa ganska så långt på stranden innan han är framme hos mig och ska lämna av apporten.

Och då är det ju det där med att stanna, släppa apporten, och skaka sig....  så det var det vi jobbade med igår.  Och det gick bra... snörbollar gör underverk i många sammanhang  

Men det var egentligen inte det jag skulle berätta... när vi höll på med det där igår så tänkte jag på mina duktiga cockrar som jag hade tidigare.

När det gäller snörbollar så löste en sådan ett problem som jag på alldeles egen hand ordnade till med Teddy en gång i tiden. Matte blev irriterad när han släppte måsen för att skaka sig, och då sa lilla Teddy  "hämta du din jäkla mås själv då!"... men som sagt, snörbollar fixar det mesta här i världen. 


Med min duktiga Samson var det sällan några problem alls.... jag minns ett vattenprov (på den tiden fick man göra ett vattenprov varje år) som gick av stapeln vid en tjärn ute i skogen. Måsen kastades i vattnet från den motsatta stranden, in i en vassrugg, och hunden skulle simma över tjärnen, in i vassen för att hämta måsen och sedan simma tillbaka.

Och det var inte lätt att simma där heller. Flera hundar vände eftersom det fanns sjögräs som växte under vattenytan och trasslade in sig i benen på dom när dom simmade.

Men lilla Samson simmade tvärs över tjärnen, försvann in i vassen och sedan var han borta.


Precis när jag började få lite panik och skulle ropa på honom så hörde vi nåt som knakade och brakade en bit bort. Och där kommer Samson släpandes på en stor mås, genom den täta växtlighet som fanns runt tjärnen.

Han hade hämtat måsen, tagit sig upp på land på den motsatta sidan från oss sett, och sedan trängt sig igenom alla buskage och allt ris som fanns vid stranden runt tjärnen.... och måsen hade han med sig.

Dom som stod på andra sidan och kastade måsarna hade sett honom en lång stund, och enligt dom hade han väldigt målmedvetet gett sig iväg upp på  land och vidare runt tjärnen tillbaka till mig... med måsen i ett fast grepp.

Och när han kom så långt att buskagen glesnade och han såg oss så kom han farande i full galopp och lämnade av måsen i handen på mig. Han var ganska så fantastisk, min Samson...





lördag 27 juni 2015

Dagens resultat = LP1

Ja så är det...  dagens tävling resulterade i ännu ett 1:a pris och därmed även titeln LP1 

Men jag måste ju erkänna att jag inte är så jättenöjd med dagens resultat. OK då... att få ett 1:a pris är helt OK resultat, men det retar mig att jag inte kommer på hur jag ska få Jippie att fokusera bättre på det vi gör.

Idag var han fullkmligt trollbunden av något vid sidan av planen. Vad det var vet jag inte.... det som fanns att välja på var två pinnar för avståndsmarkering, en kon och så tjejen som skrev åt domaren.

Vilket av detta som fick honom att totalt tappa fokus på mig och istället fokusera på det där okända där vid sidan av planen, det vet jag inte... men oerhört frustrerande är det i alla fall.

Fast det är ju en bedrift av honom att trots det ändå prestera så det räcker till ett 1;a pris, men, men....  hur bra skulle det inte kunna bli om jag bara kom på knepet för att få hans hela uppmärksamhet när det är tävling på gång.


Denna gången gjorde i alla fall inte hans matte några såna där jättegrodor ute på planen, och det är ju alltid en tröst. Däremot så klantade hon sig tidigare under veckan när vi tränade, och det fick konsekvenser idag på tävlingen. Men innan jag berättar om det så kommer här betygen med kommentarer....

Platsliggande: 10
Tandvisning: 8  Ändrar position (Han reste sig upp när domaren kom fram.)
Linförighet: 8  Tveksam start (Lätt att missa att matte säger Fot! och går sin väg när man stirrar på något helt annat)
Läggande: 8  Lite sent. (Ja, matte trodde inte att han skulle lägga sig alls, men det gjorde han sent omsider)
Inkallande: 7,5  Dålig avslutning (Skuttade iväg ett par meter bakom matte och väntade på en boll som aldrig kom)
Ställande: 7,5  Dålig start, tog steg innan ställande. (Ja, han varken hörde eller såg att jag sa Fot och började gå, sedan var han inte alls med när kommandot Stanna kom)
Apportering: 10
Hopp över hinder: 10
Helhetsintryck: 8,5

Totalt 172 p  och med tanke på hur fascinerad han var av det där "någonting" vid sidan av planen så är jag förvånad över att det räckte till ett 1:a pris, men det gjorde det, och det var ju kul.


Och om jag ska bekänna mina synder från tidigare i veckan nu då, så var det så att jag använde bollen att belöna med när vi tränade inkallning tidigare i veckan. EN ENDA gång kastade jag den bakom mig när han kom... och det mindes han idag på tävlingen, därav det icke-existerande avslutet på det momentet.

Han förväntade sig en boll idag också....  och nån får vara så snäll och slå mig HÅRT i huvudet om jag använder bollen igen för att belöna när vi är ute på appellplanen. Det går inte att göra det när man har en hund som är så bollfixerad och har så gott minne.


Men nu blir det en paus i lydnadstävlandet. Vi måste få ordning på fjärren inför klass 2Han har ju världens knepigaste sätt att lägga sig ner (slänga sig ner) när jag säger Ligg...  ser roligt ut, men är inte lika roligt när det kommer till ett sånt moment som fjärrdirigering.

Vi har en liten bit kvar på inlärningen av rutan också, men övriga moment sitter nog tror jag. Men, som sagt... det blir en liten paus nu, det är dessutom dåligt med tävlingar här i närheten den närmaste tiden, det hjälper till att ta det lite lugnt med tävlandet.  

Och om 3 veckor har vi ett Doftprov i Nosework att klara av. Kan kanske vara läge att träna lite sånt nu då kanske...  





onsdag 24 juni 2015

Jag har inte så ofta tur....

Vinner till exempel aldrig på lotter, även om jag faktiskt köper såna, hoppet är ju det sista man förlorar.

Men i ett avseende har jag alltid haft tur.... och det är med mina hundar. Jag har alltid haft turen och lyckan att få bra hundar som jag trivts alldeles förträffligt med. 


Fast... vem vet? Jag kanske skulle trivts med vilken hund som helst men det tror jag inte. Jag har ju trots allt en ganska så bestämd uppfattning om hur en hund "ska vara", och det är tyvärr inte alla hundar som uppfyller dom kraven.

Jaja, jag vet....  nu säger ni att som ägare präglar man hunden så att den blir till det den är, men det är inte helt och hållet sant.

Hunden föds med vissa egenskaper och vissa anlag, och dom kan man eventuellt påverka lite hit och dit, men man kan inte ta bort, eller göra om, anlag och egenskaper. De finns där vilket man vill eller ej, på både gott och ont.....

Och det är väl här som det där med att välja rätt valp, och rätt föräldrar till den valp man ska ha, och inte minst... rätt uppfödare... kommer in i bilden.


Jag minns så väl när jag fick ögonen på den kull som Salza kommer ifrån. Det var väldigt slumpartat, jag kikade på planerade springerkullar och såg en planerad kull efter en tik som hade fötts upp av någon som jag kände, och som jag tränat en hel del jakt tillsammans med på den tiden jag hade cockrar.

Eftersom jag visste att den uppfödaren värdesatte hundar med bra jakt- och arbetsegenskaper så blev ju den väntade kullen helt plötsligt mycket intressant, och jag tog kontakt med uppfödaren som ägde den aktuella tiken.


Och resten är historia....  Salza blev min, och en bättre hund än henne får man leta länge efter. Och hennes uppfödare uppfyller alla krav man kan tänkas ha på en bra uppfödare. Dessutom har vi i mångt och mycket samma uppfattning om hundar och allt som hör ihop med det intresset, och det är ju ingen nackdel direkt.


Nu finns ju Jippie i familjen också, och naturligtvis kommer han från samma uppfödare, även om linjerna inte är desamma i hans stamtavla som i Salzas. Det betyder inte på något vis att han är "sämre" än min fantastiska Salza. Han lever väl upp till mina krav (som nog är ganska så höga)  och mina förväntningar, men han är en helt annan typ av hund än vad Salza är, vilket, som sagt, inte behöver vara negativt.


Och vet ni, det är enbart tack vare Salza som han finns här i vårt hus. Jo så är det....  Salzas lydnadschampionat, som hon så enkelt tävlade sig till vid 3½ års ålder, genererade ett antal år senare en bonusvalp till mig. 



Tänk er... vi tävlade enbart för att det var så himla kul, Salza verkade ha lika roligt som jag, och det gick lekande lätt alltihop.... och för det får vi några år senare en liten underbar valp....  en bonusvalp som inte kostade mig någonting.  En liten Jippie, som numera inte är så våldsamt liten, men som även han visar att han lever upp till sin mattes förväntningar och krav. 


Så sensmoralen i detta inlägg är alltså.... välj uppfödare med omsorg, och välj sedan rätt valp med de rätta föräldrarna dessutom.... då kan det inte bli annat än bra.







fredag 19 juni 2015

Världens bästa tips...

.... på hur man lär in ställande under gång.  Japp... det ska ni få nu


Man tager tre hundar
Kopplar dom, och går ut för en promenad
Utanför gården kopplar man loss en hund, den äldsta, som då får springa lös
De två resterande hundarna får fortsätta i koppel
Efter en stund kopplar man loss den näst äldsta hunden så att den också får springa lös
Den yngsta hunden får fortsätta gå i koppel medan de andra två skuttar omkring i frihet
Efter ytterligare en stund säger man Stanna! till den kopplade hunden, och när han står stilla tar man loss kopplet, men ser till att han fortfarande står stilla
Efter några sekunder i total stillhet kommer det förlösande ordet "varsågod" och han skuttar glatt iväg till de andra  hundarna

Upprepa detta två gånger om dagen i ett par veckor...  och ni har en hund som omedelbart fryser till en stenstod så snart ni säger Stanna! och som står så till nåt annat sägs. 

torsdag 18 juni 2015

Ny tävling - nya bud...

I går kväll var det dags igen.Vår andra lydnadstävling och nu på hemmaplan... i alla fall om man tänker geografiskt. Jag tävlar för Timrå fortfarande, men numera bor jag i Sundsvall och är även medlem i Sundsvall och har bara 10 minuters väg till den klubben, så rent geografiskt är det hemma när jag är på den klubben även om Timrå fortfarande är min egentliga hemmaklubb.

Endast fem startande i lydnadsklass 1, och naturligtvis drog jag startnummer fem. Vi väntade medan eliten och klass 3 gick, och sedan var vi som sagt den allra sista hunden att starta.

Platsliggningen gjorde vi först, och den gick bra. En hund, den i mitten av raden, reste sig men stod stilla på sin plats resten av tiden.

Tandvisningen gick också bra, där var jag lite nyfiken på hur det skulle gå för nu var det en manlig domare och Jippie har aldrig tränat på att nån karl kommer fram och tittar på hans tänder. Men det gick finfint. Jippie satt som ett litet ljus vid min sida.

Sen väntade vi på vår tur....

Linförigheten kändes bättre än förra gången vi tävlade, men vi fick en 8 i betyg. Snett sitt, pendlar ngt i position.  Han brukar sitta hyfsat rakt, men tydligen inte varje gång. Och pendlar ngt i postition, det märkte jag att han gjorde, så inget av det var några större överraskningar.... men...

Jag avskyr verkligen 8:or i betyg!  Det är ett sånt där  "tja... vad ska jag sätta?...  äh, vi sätter en 8:a, lite så där mittemellan" - betyg. Det är ett sånt där betyg som är varken bra eller dåligt. Och för vår 8:a så borde det stått mer på kommentarerna tycker jag...  men vem vet, vartenda sättande kanske var snett. Sånt ser man ju inte själv.

Läggande under gång missade vi. Mitt fel helt och hållet. Jag hörde inte vad tävlingsledaren sa när han antagligen sa Nästa är läggande under gång. Det kom en bil och körde förbi just då, och jag var osäker på om vad han sagt... så jag frågade honom och då tappade Jippie fokus förstås. När jag sedan kommenderade Ligg så la han sig inte utan fortsatte vid min sida.

Idiotiskt gjort av mig, jag vet ju så himla väl att det är läggande under gång efter linförigheten, men jag var osäker på om han sa vad nästa moment var, eller om han sa framåt marsch...  och ordentlig som jag är så stod jag kvar och frågade istället för att chansa på att det var framåt marsch. Jaja...  en given nolla var det i protokollet i alla fall.

Inkallande kom härnäst. Full fart och in till sidan där han satte sig. Betyg 9 med kommentaren Avslut. Och vad innebär det då???

Sent sättande, vid sväng, snett sättande...?  eller vaddå?


Nästa moment är ju Ställande under gång. Där fick vi en 10:a, och det var inte så förvånande, han är ganska så bra på det momentet, lilla Jippie. 

Apportering hade vi sedan... en liiiten apport eller en stooor apport? Jag tog den stora, och det gick bra, en 10:a i betyg där också.

Hopp över hinder blev också en 10:a.... och helheten blev 8,5 men ingen kommentar. Avskyr som sagt de där 8-betygen.

168,5 blev det totalt, ett 1:a pris och dessutom klassvinst. Ganska så bra gjort av liten vimsJippie tycker jag, han hade ju trots allt en 0:a i protokollet.

Men det är ju oundvikligt att tanken kommer....   tänk om han fått 9 eller kanske till och med 10 på läggande (vilket inte är så otroligt när det gäller honom) då hade vi slagit poängen från förra gången. Fast det är fel att tänka så... jag är jättenöjd med ett 1:a pris, det är alltid det som är målet när vi tävlar. hur vi sedan placerar oss i förhållande till övriga tävlande är helt oviktigt, vi kan ju inte påverka hur duktiga de är.

Men visst är det roligt med en klassvinst också, även om det inte är viktigt. Vi var förresten de enda på tävlingen (inte så många tävlande i de andra klasserna heller) som tog ett 1:a pris,...

Nu har vi en liiiten paus fram till nästa helg, då ska vi ut och lufta oss igen. Då hoppas jag ju förstås på ett tredje 1:a pris och ett LP 1, men vi får väl se. Jippie är ingen robot, han kan alla moment, men han är som sagt ingen robot, han påverkas lätt av omgivningen, så allt kan hända.

Men nu är det ju midsommarhelg alldeles snart och om det inte regnar varenda dag så kanske vi till och med kan träna lite. Träna på det där med att hålla fokus på matte och inte på nåt annat.

Hoppas ni får en trevlig midsommar... och att solen skiner på er!


tisdag 9 juni 2015

Kursavslutning

Igår kväll var det sista gången på Jippies tävlingslydnadskurs, och det var ju lite tråkigt. Det har varit en rolig blandning av hundar och trevliga positiva förare, och så är det ju inte alltid. Att det är enbart trevliga människor på kurserna menar jag   ofta finns det väl i alla fall minst en gnällspik med på varje kurs, men så var det inte här.

Vi hade en avslutningstävling där vi körde klass 1, och jag kan ju inte ens komma i närheten av att påstå att jag är nöjd med Jippie och det han presterade i det sammanhanget.

Fast....  det är ju naturligtvis så att jag ska vara missnöjd med mig själv och min förmåga att få Jippie engagerad i det vi gör, och inte gnälla på Jippie. Men han är noll engagerad i det vi gör på lydnadsplanen, verkar ha tusen andra saker att kolla på och fundera över, och då blir hans matte lite osäker och en hel del irriterad och det gör ju inte det hela bättre precis.

Jag måste komma på nåt sätt att komma tillrätta med det där. Det är linförigheten/fria följet som fallerar, övriga moment gör han bra. Läggande under gång, inkallning, ställande under gång, apportering, hopp över hinder.... inga problem alls, till och med ganska så snyggt... förutom hans bristande koncentration vid framförandet... och så förstås vid det första momentet som är linförighet.

Nu hade vi en snäll domare igår så poängen blev strålande trots hans bristande fokusering, men när det är "på riktigt" lär det inte bli lika bra. På vår allra första tävling gick det ju bra, då fick vi hyfsat fina poäng (182p), men det ska bli spännande att se hur nästa tävling avlöper. Ett enda resultat är liksom lika med inget resultat, det som räknas är ju stabiliteten och att han kan prestera ungefär likadant på tävling efter tävling.... och det vet vi inget om ännu.

En annan fundering är om han kanske uppför sig lite annorlunda på ett helt nytt ställe (vår första tävling var ju på okänd mark för både honom och mig), än på ett ställe där han är van att vara?

Många tävlar ju allra helst på hemmaplan, men så tänker nog inte jag. Salza tävlade sällan på hemmaplan när hon var aktiv, och det beror på att jag känner det som att det är  lite svårt att få hundarna att ta det "på allvar" när man ska tävla på en plan där dom är vana att det är lite lattjolajbans och där belöningarna brukar komma tätt. På tävling är det ju striktare med allting och inte minst så är det längre mellan belöningarna, även om man tävlar på hemmaplanen... men det kanske bara är jag som tänker knorkigt, det kanske inte alls påverkar hundarna så som jag tror.

Fast egentligen är det väl så här.... eftersom jag tänker så, och troligen påverkas av det tänkandet, så påverkar jag i min tur hundarna så att dom så att säga "lever upp" till mina farhågor. Det är ju trots allt oftast vi själva som är orsaken till att vissa saker alltid strular vid vissa tillfällen på vissa platser.


Men att träna med siktet inställt på förväntan är ju våldsamt inne just nu, och att då både träna och tävla på samma plan måste ju vara optimalt, med tanke på belöningsförväntan alltså. Men jag kan tyvärr inte köpa det helt och fullt, jag köper konceptet delvis, men inte helt och hållet och inte i alla sammanhang.

Vet ni att ibland önskar jag att jag inte kunde och visste nåt om hundar, tänk så lätt det skulle vara då att bara suga åt sig allt man ser och hör och slippa det där kritiska tänkandet och belastningen av tidigare erfarenheter.

För ibland är erfarenhet inte alltid av godo, oftast är det ju enbart bra, men faktiskt inte alltid.




måndag 8 juni 2015

Helgens strapatser

Klockan 8 på lördag morgon drog vi iväg, alla doggsen och jag, till Hånsta, Vattholma.... några mil utanför Uppsala. Och tiden var inte så illa beräknad... vi var framme kvart i 10, och klockan 10 började en funktionsbeskrivning där Jippie, hans syster och hans ena bror + en hund från annan uppfödare, var deltagare.

Och det var ju kul... jag har aldrig sett en funktionsbeskrivning förr och allt som är nytt är ju lite extra roligt. Fast en funktionsbeskrivning är ju mest till för att uppfödaren ska kunna utvärdera sin uppfödning, för oss som äger hunden, och förhoppningsvis känner den väl, innebär det väl kanske inte några större överraskningar.

Jippie uppförde sig nog som jag hade trott, och det är väl i och för sig bra kanske. Ett av momenten var att apportera en dummy i vatten och sånt gillar han ju också så det var inga problem. Det som där var en överraskning för mig var att han, när han kom upp ur vattnet med dummyn, ruskade sig utan att släppa den. Det har jag aldrig sett förr... men det var lite kul för hans mamma hade fått vittrat in vattnet innan första hunden apporterade, och hon gjorde precis likadant när hon kom upp på stranden.  Jippie kanske såg det där han satt i bilen, och tänkte att... "kan mamma så kan jag".

Och det där med att det nyss regnade och att allting var dyngvått, det hindrar ju inte hungriga hundmänniskor från att sitta ner och äta.



Detta är hans bror Ebbe...  Kvistagrans Yackpot



 och det här är hans syster Wilja....   Kvistagrans Yabbadabbadoo



Vid 17-tiden checkade vi sedan in på campingen i Östhammar där vi skulle bo, och då var det hundpromenad och utfodring av doggsen som gällde.

Sen blev det till att förbereda morgondagens NoseWork-introduktions som jag lovat ha för Springerklubbens lokalavdelning, och ni som har varit med förr vet ju att det är en del pyssel med det där doftandet 

Klockan 6 på söndag morgon drog jag och hundarna iväg på en tidig morgonpromenad genom Östhammar. Vi var ganska så ensamma kan jag ju säga.... och det uppskattade hundarna som skuttade omkring lite som dom ville på gator och i gränder och inte minst i vattnet. Gränder finns det faktiskt där... Östhammar är ett vackert samhälle med en hel del gammal bebyggelse (och sånt gillar jag! ) och så ligger det ju vid vattnet och det är alltid vackert.










Strax före halv 9 var vi sedan färdiga för avresa, stugan var städad och bilen packad och hundarna gick inte att glömma.... de skyndade sig in i bilen så fort de såg att jag började plocka ihop våra grejor, och sedan vägrade de gå ur bilen igen.

Efter en knapp timmas resa genom ett grönt och vackert blommande Uppland så var vi sedan på plats för att förbereda dagens äventyr.

Klockan 10 infann sig "kursdeltagarna" med sina hundar (10 hundar!) och sedan var det full rulle fram till det att klockan var nästan 16. Då hade både folk och hundar "tagit slut" så då var det hög tid att sluta. Det blir ju naturligtvis en dag modell korvstoppning när mycket ska hinnas på en enda dag, men förhoppningsvis fick deltagarna tips och råd med sig hem så att de kan träna vidare själva. Det var i alla fall det som var tanken med den här dagen....

Och när alla grejor var instoppade i bilen igen och hundarna rastade lite snabbt, då var det vara hemresan kvar. Och när det gäller hemresan kan jag ju bara konstatera att det inte enbart var jag som var ute och åkte på E4:an den söndagen....  du milde så mycket trafik.... tur att det är tvåfilig väg de allra flesta milen.

Halv 8 på kvällen var vi hemma... och tja... det hade nog gått lite för fort hemåt kanske, men det är lätt att dras med när trafiken är snabb. Fast vi stannade på vägen och hundarna fick lite rast och sin middag, det kändes bättre att göra så än att dom skulle komma hem och vara utsvultna. Tyckte att det var tillräckligt att packa ur bilen och få in alla grejor igen, utan att ha hungriga stressade hundar runt benen också.

Men tänk om man kunde lita på väderrapporterna lite bättre....  nu vet man ju inte hur det blir med vädret och får ta med kläder för alla sorters väder när man ska vara ute hela dagarna. Det mesta jag packat ner kunde jag packa upp helt oanvänt...

Det var helgens äventyr det.... roligt och trevligt, och så himla kul att se Jippies syskon. Och så intressant att se alla dessa hundar som var med på söndagen.... samma ras, men ujujuj så olika. Fast det har kanske till största delen med uppväxt och fostran att göra...  inte vet jag.

Men jag kan i alla fall konstatera att när det gäller att ha hundar som är föriga och lätthanterliga och arbetsvilliga, då har jag haft tur. Det var nog bara 2-3.. kanske 4...  hundar av de där 10 som får godkänt av mig. Fast det är ju fel att säga så... det är ju inte hundarnas fel att dom har noll kontakt och noll lust att samarbeta, det är ju förarnas fel...   men strunt samma... var och en lever och gör som dom vill med sitt hunderi, då blir alla nöjda.

Efter lite teori så började vi det praktiska med att Jippie fick jobba några minuter med att visa att han kunde hitta sin doftkälla. Jag hade satt en preparerad möbeltass på ett ställe inne i ett förråd, ett förråd som fanns i en gammal lada och där ägarna hade ställt in massor med grejor som inte hade använts på länge, länge. Vägg i vägg fanns det djurspiltor som inte heller användes nu, men till och med jag kände att djurdoften fanns kvar i ladan.

Jag tror Jippie tog doften direkt när han kom in genom dörren, han hade inga problem att hitta i alla fall, han lokaliserade den exakt ganska så direkt. Och eftersom det gick så lätt (ville ju att "eleverna" skulle se honom jobba) så satte jag ut ytterligare en möbeltass, nu utomhus i en hög med avhuggna gamla trädgrenar. Det blåste kraftigt och jag trodde det skulle vara svårt.....

Pyttsan, sa Jippie.... han tog nog doften på flera meters håll tror jag, och hade inga som helst problem med att visa exakt vart den fanns.

Intressant det där.... han vet exakt vad som förväntas av honom när smellern (snusdosan med doften) kommer fram och jag visar den. Han behöver inte nosa i den, han ser den som en signal till vad han ska göra. Inget nosande på hästlortar eller annat intressant som fanns på platsen.... han var enbart inriktade på den rätta doften. Kul när saker och ting funkar så himla bra...  


Ja, det blev långt det här, men det var en lång, aktiv helg också  fast tiden går ju fort när man har roligt.

I kväll ska vi försöka orka iväg till avslutningen på Jippies tävlingslydnadskurs. Jag hoppas han är i bättre form än vad hans matte är just nu....