Men det finns många tjejer här i området, en del möter vi nästan varje dag, andra känner han bara doften från, men det är tydligen spännande det också. När jag linkar fram med min krycka går det ju ganska så sakta, då hinner han nosa i lugn och ro på alla doftfläckar, det är inte många meter som han lyfter nosen från marken.
Det finns (bland alla andra) en ung tik här på gården som löpte för första gången för några veckor sedan. Ynk var nästan lika påverkad av hennes löp som han brukar vara när Isa löper, kanske för att de alltid passerar precis utanför vår lägenhet flera gånger om dagen.
I morse mötte vi henne när vi var nästan hemma och jag kopplade loss Ynk och lät honom hälsa. Tiken är bara 11 månader gammal, en blandras av något slag, en liten aning större än Ynk men inte så mycket. Hon tillhör den vilda sorten och blev överlycklig när hon fick röja runt med Ynk i snön. Och Ynk förvånade mig....
Han härjade med henne en stund, men blev hon för våldsam så morrade han åt henne. Och vid ett tillfälle sa han åt henne på skarpen, vilket hon lyssnade på.
Nu brukar ju inte mina hundar få hälsa på främmande hundar så han är inte så van att interagera med andra hundar. Men de gånger han fått träffa nån så har det aldrig varit några problem, närmsta grannen har en tik som vi då och då möter på väg ut eller in, och då får de röja runt en liten stund, och då utan några problem, och med Isa fungerar det naturligtvis helt friktionsfritt.
Och det var inga problem idag heller.... de skuttade runt i snödrivorna här på gården en stund, men som sagt, blev tiken för våldsam så sa Ynk ifrån... och det har jag aldrig hört honom göra förr.
Över huvud taget så har han förändrats en del den sista tiden. Han är 3 år och 6 månader nu och ska ju föreställa vuxen. Och man brukar ju alltid säga att hundarna måste bli ca 3 år innan man vet vad man har i kopplet.
Det är inte enbart positivt.... han har blivit lite vaktigare, skäller t.ex. på folk som går förbi uteplatsen om vi är där ute. Blir väldigt upphetsad när det kommer hantverkare hit, vilket det har gjort måååånga gånger den här hösten. Idag kom en av dem hit igen, hon har varit här många gånger och blivit utskälld av Ynk varje gång. Idag tröttande hon... hon tog tag i honom och sa till honom att "nu räcker det, det är inte roligt längre!" och Ynk tvärtystnade.
Och jag tycker det var bra... att hon sa till honom alltså. Och att han reagerade på rätt sätt och tystnade. Jag har inget emot att folk som kan, och vet vad de gör, säger åt honom om de tycker det är befogat, och i det här fallet var det helt OK för min del. Det skadar inte att han inser att man faktiskt ska lyda fler än bara matte.....
Men.... som jag sagt tidigare... vi saknar en hund till i flocken. Jag saknar en hund till, har haft fler än en hund samtidigt de senaste 35 åren och vant mig vid det. Ynk saknar säkert en kompis, han hade ju turen att ha Jippie som kompis i början, men sedan Jippie försvann har han nog känt sig ensam ibland... trots en alltid närvarande matte. Jag tror inte att vi kan ersätta en artfrände.... även om vi säkert tillför en hel del aktiviteter som uppskattas.
Men... man kan inte få allt här i livet sägs det ju... fast jag har trots min höga ålder ändå aldrig förstått varför man inte skulle kunna få det. 😕
Luciadagen idag och en bild från då det begav sig... min älskade Salza, aldrig glömd.
💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖
