tisdag 28 april 2015

Låt var och en göra som dom vill

Vet inte om gårdagens inlägg misstolkades, men det är inte alls så att jag har några som helst synpunkter på hur andra gör med sina tävlingar och sina hundar. Inlägget handlade om hur jag tänker och känner inför det där med att tävla en "färsk" och en kanske inte till 100% färdig hund, och jag har som sagt inga som helst åsikter om vad andra gör.

Jo, en sak har jag åsikter om... vet man med sig att platsliggningen kan vara lite si och så, då ska man avstå just det momentet så att man inte ställer till det för andra. Men å andra sidan kan allting hända även med väl tränade och väl förberedda hundar. De är ju inga maskiner...

Jag är väl egentligen mest lite avundsjuk på dem som inte har det där kravet från sig själva att hunden ska vara så helt färdig som det någonsin går innan den första tävlingen. Och det gäller många situationer här i livet... det är inte alltid en fördel att vara ett kontrollfreak. Nog om det....

Det är i alla fall kul att se Jippie så snart jag tar fram hans sele. Och det är inte spår han tänker då, utan sök... preparatsök. Hundarna ska ju jobba i sele och koppel då, så jag tänkte att det är lika bra han vänjer sig, och det har han verkligen gjort. Vad som händer den dagen han ska gå spår med sele på sig, det vete sjuttan... men den dagen den sorgen. 

Han är duktig på att leta, han hittar lätt doften. Och markeringen är tydlig, men jag vill förstås (kontrollfreaket talar igen) ha det ännu tydligare och bättre. Han har lätt för att liggmarkera och det är ju bra, men sedan kommer ju kommandot Visa och då vill jag gärna att han fryser med nosen mot doften, men dit har vi inte kommit ännu. Han visar tydligt på kommando var doften är, men som sagt... jag vill ha det ännu tydligare. Det är nog inte så lätt att vara hund i det här huset.... 

Men det är skönt med en stabil hund som tål korrigeringar. Och med korrigeringar menar jag inte slag och sparkar, utan att jag bara helt enkelt rättar till det han gör fel. Och här finns det många skolor, jag vet....  men jag gör som jag tycker känns bäst för både mig och min hund, och det gör väl alla andra också antar jag.

Exempel.... att hålla apporten, eller vittringspinnen, stilla i munnen. Det blir ju lätt lek och lite för roligt när han ska bära något. Men jag har sagt till honom då, tagit apporten ibland och talat om att han gör fel och det köper han utan vidare. Har jag sett minsta lilla tugg så har jag varit där och sagt till... och det funkar så bra så. Han blir inte osäker eller spottar ut apporten, utan gör som jag hoppas.... kniper ihop och håller stilla. Och det behövs ofta bara en eller två gånger, sedan har han fattat.... Det är skönt att han "tål" mitt sätt att vara, det skulle bli jobbigt för oss båda annars. 

Näe, nu ska jag tassa till tvättstugan, det är en sån dag idag och första omgången maskiner är strax klar nu....  










måndag 27 april 2015

Kul att höra hur andra tycker

Vi var ju på kurs igår igen, Jippie och jag, och då hade vi en liten "frågestund" om vilken målsättning vi hade. Tänkte vi SM och championat eller var vi nöjda med ett 1:a pris i klass 1 eller hur funderade vi?

Och vi hade verkligen skilda målsättningar, allt från SM och neråt....   och nej, det var inte jag som tänkte SM. Däremot så tänker jag nog championat förstås, även om jag inser att det bli ännu svårare efter 2017, och innan dess lär vi inte kommit så långt.

Jag försöker att inte tänka på hur långt Salza hade kommit när hon var drygt 2 år gammal...  man ska inte jämföra hundar, det är orättvist mot dom tycker jag. Dessutom är det ju så att den matte och de omständigheter som fanns när Salza var två år, allt det är väldigt annorlunda för Jippies del. Men, men... livet är som det är...

Jag är ju tyvärr sån att jag vill ha allting under kontroll i alla lägen, och det är ju inte alltid så positivt. Jag var ju och kikade på en lydnadstävling för ett tag sedan, såg tyvärr inte så många hundar, men de flesta av dem jag såg var inte alls ordentligt genomarbetade.

Och då vet jag naturligtvis att en hund inte är någon maskin, alla kan misslyckas då och då med något moment, men det syns på ekipaget om hunden är vad jag kallar ordentligt genomarbetad. Om momenten sitter ordentligt, eller om det är så att med lite tur så går det bra.

Och jag vet ju att många, många tävlande chansar på det där med lite tur... och dom har ofta tur också, och lyckas få ett 1:a-pris. Och det är väl sån man ska vara kanske, vara lite modig och chansa... går det så går det. Och går det inte, så spelar det ingen roll heller...

Med det tänket hade vi varit ute på lydnadsplanen för längesedan, Jippie och jag. Han är, enligt mina mått, inte klar för tävling ännu, men det vete sjuttan om han inte skulle fixa ett 1:a pris ändå.... med lite tur..  

Kruxet är bara att han är så jäkla lättlärd. Han självlär sig på nolltid, det räcker med en enda gång, tycker han att han får nån vinning av det han då gör, så sitter det där sedan. Och är det inte vår "turdag" på tävlingsplanen så hinner han självlära sig massor av ofog som sedan tar tid att jobba bort.

Sen finns det en annan aspekt på det där också, och det gäller mig. Jag är sällan nervös när jag ska tävla med en hund, men grunden till det är ju att jag vet med mig att hunden verkligen kan det den ska, och att jag kan räkna med att "om allt går som det brukar, då går det här bra!"

Visar det sig att jag har en hund som plötsligt gör nåt han inte ska, eller kanske låter bli att göra något han ska, då lär mina tävlingsnerver få sig en törn, och då blir det inte lika roligt att tävla sedan.

Jo, det är ju så att jag är så himla sugen på att anmäla oss till tävling, men jag vet ju med mig att han egentligen inte är så "färdig" som jag faktiskt vill att han ska vara. Men det finns ju massor med människor som glatt anmäler till tävling utan att vara längre på väg än vad vi är, varför är jag så feg då?

Det är det där jäkla kontrollbehovet som spökar, ibland är det en bra egenskap, men inte alltid

Men vi har faktiskt tränat lite idag, först när vi var ute i morse (då fick han göra ett preparatsök också) och sedan tränade vi på det där med kontakt och fokus när jag agerade chaufför och hade lite rast. Och där fanns det störningar vill jag lova... han klarade inte alla fullt ut, men han har blivit bra mycket bättre på att hålla fokus på mig. 

Bilden här är från i morse då de sökte godis i en stor hög med tallris och halva träd... Ibsen avstod, men de andra två slängde sig in i riset med full fart.






måndag 20 april 2015

Så otroligt lätt det är....

...... om man bara har tålamod. Men tålamod är ju tyvärr en bristvara här hos mig.

Vi började ju en tävlingslydnadskurs igår, Jippie och jag, och det var kul. Och så fort jag tar mig i kragen och verkligen jobbar med Jippie så slår det mig... nedrans så lättlärd han är, och nu pratar jag tävlingslydnad.

Han kan ju alla klass 1-momenten, men dom har vi lärt in med en klackspark, lite fort och lite slarvigt kan man nog sammanfatta det som. Eller...  fort och slarvigt är lite fel det också... han lär sig så himla fort och då har hans matte nöjt sig med att han så att säga har lärt sig själv och inte lagt nån vikt vid exakthet och precision.

Och jag vet ju att man måste ha det, exakthet och precision alltså,  om man ska komma längre än till lydnadsklass 1, och det vill vi ju. Men då är det ju det där med tålamodet då....  

Fritt följ, eller linförighet, är ett typexempel på mattes bristande tålamod. Och att jag dessutom inte tycker att det är så roligt att träna just det momentet underlättar ju inte direkt...

Det är den stora stötestenen just nu. I och med att han harlite svårt att hålla fokus på mig, och inget annat runt omkring, så är det lätt hänt att han missar ett kommando, eller en sväng, eller en vändning.

Och nu uttryckte jag mig fel igen. Han har inte alls svårt att hålla fokus på mig, kruxet är att ingen har talat om för honom, visat honom, att det är det som förväntas av honom i den situationen. I går på kursen tränade vi mycket på det, vi hade ju lyckan att ha störningar runt omkring då. Och Jippie visar som vanligt att han snabbt fattar galoppen. 

Sen är det ju naturligtvis det där med uthållighet och andra svårigheter som måste tränas också, men nedrans så fort han snappar upp vad som förväntas av honom, 

Vi gjorde en platsliggning i grupp också, och den skötte han fint. Kikade sig omkring åt sidorna lite, men låg stadigt och i samma ställning hela tiden.

I det momentet är jag lite kluven till vad jag vill... som vanligt. Ligga med huvudet ner eller inte?

Som det är nu så ligger han inte med huvudet i marken, och han vred på huvudet för att titta på sånt som hände vid sidorna. Inte så mycket på de hundar som låg stilla utan mer på de hundar vars förare rörde sig fram och tillbaka vid hundarna. Det var inte ett evigt vispande med huvudet hit och dit, men ett par tre gånger under 2 minuter kikade han åt sidorna för att ha koll på läget. Och det gör ju inget i de lägre klasserna...  men...

Om han ska ligga med huvudet ner i marken så är jag rädd att det blir himla jobbigt för honom som är så nyfiken och alert på allt som rör sig. Att det kanske kan göra honom lite frustrerad (osäker?) när han inte kan se vad som händer, om något händer...

Eller också är det en trygghet att ligga så, då får han inte bry sig...  frågan är om det tar överhanden över hans nyfikenhet. Jaja, jag vet inte.... men jag bör nog bestämma mig ganska så omgående tror jag.

Min målsättning var ju att tillsammans med Jippie komma ut på tävlingsplanen under våren, men vi får se hur det går med den målsättningen. Jag lider ju tyvärr av det där syndromet att jag måste veta med mig att allt går bra om det går som det brukar, och dit har vi inte riktigt nått ännu.

Jag kan inte gå ut på tävlingsplanen med en given nolla i protokollet, fast det tror jag kanske inte att det är nån jättestor risk för. Jag kan inte heller anmäla mig till en tävling om jag inte känner förtroende för att vi verkligen är ett team, och att ev. störningar runt om inte påverkar Jippie ute på planen, och dit har vi inte nått riktigt ännu.

Mitt självförtroende när det gäller just det fick sig en rejäl smäll på hans första och enda tävling i fortsättningsklass rallylydnad. Där satte han ner nosen i marken vid första steget in på banan, och sen fick jag inte honom att lyfta upp den igen. Vilket resulterade i att vi bröt vid skylt nr 4 eller nåt sånt...

Nu har jag ju en liten teori om det förstås, en bortförklaring Jag tror att han har fått för sig att han är lös och ledig att nosa och göra lite vad han vill så snart jag kopplar loss kopplet. Till vardags går han bara en liten bit i koppel när vi går ut från gården och då får han inte nosa och kissa, men sedan kopplar jag loss hundarna och då gör dom lite vad dom vill... ja, nosar och kissar och sånt alltså.  Kanske var jag lite för otydlig på den punkten vid den där tävlingen... jaja, strunt samma, ingen idé att gråta över spilld mjölk. Det gäller bara att se till att man inte spiller igen...

Det ska i alla fall bli kul med den där kursen... dels är vi ju tvungna att träna nu då, och sen så är det alltid inspirerande att se och höra andra som tränar med sina hundar. 




onsdag 15 april 2015

Klantade mig rejält idag...

Laddade med grejor för att träna lite sökarbete på hundarnas morgonrunda. Tyckte att jag tänkte till riktigt bra då jag preparerade en möbeltass med en droppe doftämne och sedan la möbeltassen i en helt ren snusdosa. Gjorde i ordning fyra såna snusdosor, stoppade ner dom i en påse och stoppade min smeller i jackfickan. För er som inte vet... min smeller är en snusdosa med en bomullspad där jag droppat en droppe doftämne. Den får hunden lukta på innan söket börjar som en påminnelse om vad det är vi söker. 

Och så in i bilen med all doggsen och så åkte vi iväg. Först gick vi en runda så att alla hundarna var ordentligt rastade, sedan fick dom sitta i bilen medan jag fixade till där Jippie skulle söka. 

Jag hade stannat vid en lekplats där det finns en lekställning med massor av olika roliga redskap, bl.a. ett par däck som hänger i kedjor som barnen kan klättra på. Inuti ett av de där däcken tänkte jag fästa en möbeltass. 

Och jag var så noga så... gick lite kors och tvärs bland alla grejorna så att min vittring inte skulle leda direkt till doften, och sedan plockade jag fram snusdosan med den preparerade möbeltassen för att fästa den på däcket.

Asch då...  gummihandskarna som jag haft när jag gjorde i ordning grejorna, dom hade jag ju glömt hemma förstås. Men skit samma...  möbeltassen sitter ju på en liten pappersbit så jag tog försiktigt i ena lilla hörnet av det där papperet och lossade möbeltassen, och tog då så lite jag kunde i möbeltassen när jag fäste den på insidan av däcket. 

Och Jippie letade, lite ostrukturerat men han fick göra det som ett frisök och det blåste ganska så mycket så jag lät honom fixa det där själv på sitt eget lilla vis. Och han hittade doften... 



Jag hade ju fler möbeltassar färdigpreparerade så jag tog bort den där inne i däcket (obs! första klanteriet) och slängde den i en soptunna som stod i närheten. 

Lade sedan Jippie plats utom synhåll och gick till en gungställning och tänkte gömma en möbeltass under den lilla gungan som hängde där. 



Tog fram en ny möbeltass, försökte undvika att ta alltför mycket i den, fäste den under den vanliga gungan och bara för att Jippie skulle inse att han skulle söka vid gungställningen så tog jag i grejorna lite här och där, lite typ avvallning... . (Jodå, det är sant... så klantig kan man bli!) 

Ropade på Jippie, lät honom nosa på min smeller och visade med handen mot gungställningen, och han är ju inte svårbedd, så han rusade dit...



Och först då inser jag vad jag gjort. För han gör så rätt så....  markerar där han hittar doften.  För hans superklantiga matte hade ju tagit i själv gungställningen, i däcket som hänger där,  ja i allting som gick att nå... och det hade hon gjort med sin doft-nersmittade hand som nyss tagit i en doftande möbeltass. Den nu aktuella möbeltassen sitter under den vanliga gungan... som hon också tagit i. 


Alltså....  jag tog bort den förra möbeltassen med handen, höll den i handen, gick till soptunnan en bit bort och slängde den där. Sedan använder jag samma hand för att "valla av" gungställningen. Tar i själva ställningen med samma hand, tar i gungorna med samma hand...  inte undra på att hunden blir konfys och markerar lite förvirrat överallt. Doften finns ju överallt...  och dessutom blåser det ganska så mycket. 

När jag sedan frågar honom var den är, då markerar han faktiskt där möbeltassen sitter, och det är ju i sig suveränt gjort med tanke på hur jag klantat till det.  

Bara för att avsluta något så när riktigt så gör vi ytterligare ett sök på en liten byggnad som finns på platsen. Där försöker jag hålla fingrarna i styr och smyger bara dit en möbeltass vid insidan av dörröppningen, utan att röra något annat, och den tar han helt klockrent utan nån som helst tvekan. Jisses...  tänk om han slapp vara belastad av sin klantiga matte...  


Sen åkte vi vidare en bit så att alla doggsen skulle få rasa av sig lite igen, och där fann vi en trappa. Bra att träna på att gå i såna där konstigheter tänkte jag och bad hundarna gå upp...

Jippie var först, men inte i så många sekunder...


Salza trängde sig upp också...  men riktigt trångt blev det när stora Ibsen också kom.
Jodå...  det finns två spaniels uppe på den där lilla plattformen när Ibsen tränger sig upp. 


Jippie löste det genom att sekunden efter det att jag tagit bilden hoppa ner bakvägen...

Och när vi ändå var där så var jag ju tvungen att göra ett sök till med Jippie. Det står en gammal traktor på det där stället, och jag satte hundarna i bilen och gick till traktorn och fäste en möbeltass på den.... utan att röra vid traktorn. 

Sedan tog jag dit Jippie och han fick söka på egen hand igen. Mitt uppe i alltihop kom det en annan hund springande nästan fram till oss och Jippie är ju som han är så han rusade stormskällande iväg mot den andra hunden. Jag hojtade till, Jippie tvärstannade, vände och kom tillbaka och fortsatte sitt sök...  och fann möbeltassen ganska så snabbt. 

Vad Jippie lärde sig av dagens övningar vete sjuttan, men förhoppningsvis lärde hans matte sig något i alla fall. Men jag kan i alla fall konstatera att Jippie har fullt klart för sig vad han ska göra, och vilken doft det är han letar efter. 

Sen saknas det ju massor när det gäller att söka systematiskt och lugnt och sansat, men oavsett allting sånt så är kanske huvudsaken att han verkligen vet vad som förväntas av honom, och det gör han. 

Efter allt detta åkte vi till stora köpcentrat där jag skulle handla lite mat. Men först tog jag ut Jippie för att träna lite fokus och kontakt på stora parkeringen. Och hade sån tur att hunddagiset som finns där hade rastningstid för sina hundar just då. Det passerade många hundar alldeles intill utan att Jippie brydde sig. Men i och för sig är inte hundar det stora gisslet för Jippies fokus. 

Han var mycket mer intresserad av en stor kranbil som stod på parkeringen och där man hissade upp en korg med hantverkare som bankade och borrade och ägnade sig åt allehanda spännande saker. Men det var ju störningar vi var ute efter så det var ju bara bra.... 

Sen var det min tur att handla, och sen åkte vi äntligen hem....  fast jag är övertygad om att den som då var minst trött av oss fyra, det var Jippie. 




måndag 13 april 2015

En liten kompensation....

Den gångna helgen tillbringade jag på utbildning, och hundarna hade tråkigt och fick bara korta rastningsrundor. Och när det blir så, då får jag alltid så himla dåligt samvete så i morse tog vi bilen och drog iväg ut på äventyr så att hundarna skulle få lite lattjo lajbans och få bort lite spring i benen.

Och spring i benen finns det minsann.... jisses vilken energi vissa har. Fast först måste ju morgonens behov uträttas....


När man tittade ut genom fönstret hemma var det en ljuvlig morgon. I verkligheten blåste det svinkallt, men det var det ju bara jag som klagade på. Vindar gör livet ännu mer spännande om man är hund...


Ibsen överraskade oss alla genom att hoppa upp på ett i kullblåst träd. Han brukar nöja sig med att bara titta när Salza o Jippie far omkring på dom där träden och rotvältorna, men idag skulle han prova själv sa han. Och det är ju ett steg i rätt riktning... 




Och jag hittade en ny grej att lära Jippie, stackars hund han är offer för massor av mattes galna idéer han. Men den här lilla stegen ska han få lära sig att klättra uppför.... och nerför... bara det blir lite varmare ute så att vi inte fryser till is om nån av oss råkar ramla i vattnet. 



Salza flänger inte så mycket upp och ner längre, hon har fullt upp med att nosa och undersöka men hon är trots allt alltid vaken för att man kan få en godis om man poserar lite ibland. 


Jippie kunde ju förstås inte låta bli....  man han gick i alla fall inte ut på djupet så att han var tvungen att simma. Det är KALLT i älven fortfarande...  brrr.... 


Deras matte hade fullt upp med att undvika halkiga isfläckar och att undvika att snubbla på ris och pinnar och rötter som stack upp överallt. Tur att hundarna är lärda att hålla sig i närheten och inte drar iväg på egen hand.... då kan dom ju få lite frihet.  


Och precis överallt kan man hitta spännande saker som ska undersökas, undrar vad det fanns för äckligheter där inne? Det är kul med nyfikna hundar, fast ibland önskar man förstås att dom inte vore fullt så nyfikna och på G hela tiden... men det är bara ibland det. 



En och en halv timma var vi ute, men som väl var så var det bara sista biten som såg ut så här. Glashalt för både mig och hundarna, fast hundarna klarade det förstås mycket bättre än vad jag gjorde. 


Och när vi sedan närmade oss bilen igen, då hade både Salza o Ibsen brådis. Då hägrade nog frukosten  hemma i köket.... men Jippie tyckte att han behövde bli av med lite spring i benen innan vi åkte hem.



Som avslutning ska ni få en liten filmsnutt från den specialsöksinstruktörsutbildning jag går.  Vi har ju med egna hundar som vi jobbar med, inte för att lära hundarna utan för att lära oss själva, men det är ju kul att se hur snabbt hundarna fattar vad det är frågan om. 

Fast den här filmsnutten är från de allra första övningarna...  här ska hundarna enbart lära sig att känna igen den specifika doften vi jobbar med, det där med markering och sånt, det kommer långt senare. 



 Jag ska försöka ta mig i kragen och filma lite fler sök med Jippie framöver. Han tycker att det är så kanonroligt att söka, så han gör ett kanonbra jobb när det gäller såna uppgifter. 
Och det är ju alltid roligt att få skryta med sånt som hundarna är duktiga på...



torsdag 2 april 2015

Tänka själv... inte alltid så bra.

Jag har ju tur och har lättlärda hundar, men dom är också supersnabba på att lära sig själva, att göra det dom TROR är vad som förväntas av dom... och det är inte alltid av godo.

Jippie fick ju för sig att han skulle sätta baktassarna på urvalslådorna när vi tränade specialsök, sviter från pods-träningen förstås, men det var inte så lyckat just där. Att han sedan efter några gånger gjorde det enbart på just den rätta lådan, det gjorde ju inte det hela bättre, även om han säkert trodde det.

Han har bråttom, bråttom... och gör det han i brådskan tror är rätt.  I går preparerade jag en möbeltass med doft, tog med den ut och satte den en bit upp på en trädstam. Och Jippie letade, och letade och letade. Han var i rätt område, ganska nära, och han kände tydligen doften men det blåste ganska mycket och han sökte hela tiden nere på marken och då missade han ju att lokalisera doftkällan ordentligt.

Jag löste det genom att jag "hjälpte" honom genom att visa att han skulle leta upp och ner längs några trädstammar, och när vi sedan så småningom kom till den rätta trädstammen då tog han den förstås.

Och idag hade jag preparerat några fler möbeltassar, det är en enda droppe av doftämnet på var och en av dom. Och nu hade han lärt läxan, nu klättrade han nästan i träden för att kolla om det fanns nåt där...  lagom är som bekant bäst, men det ordspråket känner inte Jippie till.

Jag satte alltså en möbeltass på ett träd idag också, i lä för den ganska så kraftiga vinden (men inte så högt att man måste klättra), och det var svårt. Han snodde runt som en vessla, men det var svårt att hitta exakt var doften fanns. Men till slut lyckades han, men då hade han fått jobba länge.


Lite senare under samma promenad passerade vi ett vindskydd som finns här i området. Där satte jag en möbeltass på insidan av väggen, och så jobbade vi oss runt det där vinskyddet. Och även nu ville han mest bara jobba högt upp...  det är inte alltid så bra med lättlärda hundar.

Jag har en film här som visar slutet av det sökarbetet, det gick liksom inte att filma hela tiden när jag var själv, men när jag såg att han fick den första vittringen av doften, då stannade jag upp och filmade.

Men även här är det svårt.... han har vinden i ryggen där inne i vindskyddet, och man ser tydligt att vinden för ut vittringen utanför väggen. Men han fixar det ju så småningom, skönt att se att han inte använder synen utan att han verkligen letar med hjälp av nosen....   och som vanligt är det inte han som hörs pipa och gnälla på filmen. 


Jag är ju som vanligt en klanta när det gäller hundträning och har som alltid lite för bråttom med allting, så jag har lite svårt att skilja på det där med att hitta och att markera. När jag tränar in ett brukssök har jag inga problem med det, men här glömmer jag bort mig gång på gång.... 

Men en sån här snygg markering vill jag ha när han väl har hittat det han ska, en markering där han fryser med nosen på doften.


Men den här bilden är lite fusk, jag var snabb med kameran... men visst ser det snyggt ut? 

Jaja, roligt är det, men jag har väl som vanligt alldeles för stora krav alldeles för fort antar jag. Som tur är så verkar det inte störa Jippie alltför mycket, han sköter sig finfint och han verkar tycka att det är kanonroligt.