söndag 28 maj 2023

En Ynk-studie...

 Nu är han snart 3 år, Ynk von Jämmerlund, och han har mognat ordentligt och kan väl snart betraktas som "färdig". Hundarna behöver ju ofta blir runt 3 år innan man vet riktigt säkert vad man har i kopplet.

Han fick en bra start här i livet när han hade Jippie som förebild. Jippie var en trygg och stabil och oerhört lydig hund, och mycket av det såg man att han förde över till Ynk i en massa olika situationer. 




Men Jippie lämnade ju oss ganska så abrupt för ett drygt halvår sedan, och redan då märktes en förändring hos Ynk. Han var ju med hos veterinären när Jippie dog, och han förstod tydligen att Jippie lämnat oss för han letade inte efter honom och han verkade inte heller deppa ihop och sakna honom jättemycket. Han blev plötsligt vuxnare, lite lugnare och vissa "vilda" beteende försvann helt, han var ju ensamhund nu och det verkade påverka honom. Inte negativt direkt, men han blev lite annorlunda. Och det var inte heller negativt, han blev som sagt vuxnare och lite lugnare och stabilare.

När vi gjorde BPH på senhösten tyckte beskrivaren att han var "en trygg och stabil hund" och i stort sett så tycker jag nog att jag kan skriva under på det. 

Han är, liksom Jippie var, oerhört lydig. Under valp- och unghundstiden kunde han gå ur hand ibland när något var tillräckligt lockande, men (peppar, peppar) det händer inte nu för tiden. Han kan vara lös, se andra hundar utan att reagera något speciellt. Han kan möta andra hundar, både lös och i koppel, utan att bry sig om dom. Han springer lös bredvid cykeln när vi möter folk och hundar utan att han försöker sticka iväg. 

Och ibland på helgerna när det är lite biltrafik ute så får han till och med springa lös bredvid cykeln när vi åker en kilometer på en trafikerad väg. Inte en enda gång behöver jag säga till honom att hålla sig där han ska, han ligger snyggt på min högra sida i höjd med cykeltrampan. 

Han går lös på gångvägarna här och om jag någon enstaka gång är lite lat och inte kopplar honom när vi möter folk så bryr han sig ändå inte. Jag tror inte att det hänt en enda gång att han sprungit fram till någon utan att ha fått lov till det.....  ja, det hände då och då när han var valp o unghund, men som sagt, nu händer det inte. 

Mitt NEJ lyder han ovillkorligt, än så länge i alla fall. Har jag sagt ett tydligt NEJ så lyssnar han oavsett vad det är som lockar. Och det får mig att fundera lite på dagens träningsmetoder där det är förbjudet att förolämpa hunden genom att säga NEJ till den. 

Det är lite knivigt för mig det där. Jag är van att använda ordet Nej i olika sammanhang och Ynk är van vid det också. Han tar inte det som något våldsamt negativt när han hör det, utan bara som en fingervisning att "nej, det där ska vi inte bry oss om nu". I nosework-världen får man felpoäng om man säger ordet Nej till sin hund när den jobbar. Ni kan tänka er så svårt det är för mig att avstå från det när Ynk, som är en oerhört nyfiken hund, vill kika på sånt som kanske inte hör till själva sökområdet. 

Nej, kom här!... så säger jag ofta till vardags och för Ynk är det som sagt bara en hänvisning till att vi ska göra något annat eller gå åt ett annat håll. På tävlingar begår jag en dödssynd..... och får felpoäng för det. Min hund upplever inte ordet Nej som en bestraffning och det borde synas på honom för den som kan tolka kroppsspråket hos hundar. 

Jag är ju av den gammalmodiga uppfattningen att det är bra att vara tydlig mot hunden. Visa tydligt vad jag vill och förväntar mig, då underlättar jag för hunden som inte behöver fundera på vad som är tillåtet eller inte tillåtet. Frihet under ansvar kan man kanske översätta det till, det funkar förresten precis lika bra på människobarn som på hundbarn. Och.... om nu någon som inte känner mig läser det här.... nej, jag använder inte våld mot mina hundar för att få dom att lyda. 

Igår tog han ju ett dopp i områdets lilla sjö där han normalt inte får bada, men igår brydde jag mig inte eftersom alla de fåglar man brukar se där lyste med sin frånvaro. Men en gåspappa upptäckte honom och kom i rasande fart och körde upp honom ur vattnet, han vaktade förstås fru och barn som fanns någonstans utom synhåll.  

Ynk tog ett par skutt upp på stranden, men var lite tveksam till om den där pippin verkligen skulle få bestämma, så jag såg på honom att han nog tänkte försöka skrämmas han också. Det hade inte varit så bra, så jag sa snabbt NEJ!!! stanna här! och han hejdade sig direkt och nöjde sig med att stirra på den där dumma gåsen. 


Om ni tittar noga på bilden så kanske ni ser att det står en kvinna med barnvagn på andra sidan sjön. Hon promenerade där, men stannade och tittade när hon hörde vilket oväsen gåsen förde när han kom flygande för att skrämma bort Ynk. 

Tänk er vilken katastrof det hade blivit om Ynk inte varit lydig utan slängt sig i och försökt jaga bort gåsen. En lös olydig hund som jagar häckande fåglar i den lilla fågelsjön...  jisses jag kan se tidningsrubrikerna framför mig. 

Nu blev det inga rubriker eftersom jag har en så lydig hund...  och idag har en granne lagt upp bilder på nyfödda små gässlingar (heter det så?) nere vid sjön, så det var ju inte konstigt att Ynk blev utskälld när han störde. 

Jaja... sammantaget så ville jag bara berätta att Ynk är en liten stjärna. Oerhört lätthanterad och lyhörd och lydig. Det enda som får honom att gå ur hand nu är när han ser favorittjejen Isa, då drar han.... och då är matte tyst för då är det ingen idé att ens försöka få honom att lyda. 

Det är så oerhört lätt att ha honom i huset, och eftersom han faktiskt inte är ett underverk utan en helt normal hund så är det lite svårt att förstå att det finns så oerhört många hundar, även i vårt närområde, som bär sig åt som galningar så fort de t.ex. ser en annan hund. 

Häromdagen mötte vi en hund vars ägare med nöd och näppe orkade hålla hunden som skällde och vrålade och slängde sig handlöst i kopplet.... hur står man ut med att ha en sådan hund? Husse kanske hade läst lite för många böcker om att man inte får förolämpa sin hund genom att säga nej eller fy till den...? Eller också hade han glömt köttbullarna hemma just den dagen... ? 

Nej, nu ska jag inte vara sån... ouppfostrade hundar har det alltid funnits och kommer alltid att finnas. Tråkigt nog får jag väl säga.... det är ju en stor glädje att ha en hund som lyssnar och som med glatt viftande svans gör som jag säger, synd om dom hundägare som aldrig får uppleva det. Och framför allt synd om de hundar som alltid måste gå i koppel och aldrig får lite frihet eftersom deras ägare är för lata att lära dom inkallning och lite vanligt hund-hyfs. 

Ja, det var allt om ingenting det.... bara bladder, men lite tidsfördriv när jag inte hade lust med nåt annat. 










torsdag 25 maj 2023

Träna bör man.....

.....annars får man en hund som klättrar på väggarna då och då. 😉Fast Ynk är duktig på att göra ingenting också, fast det finns liksom inga dagar då han gör ingenting alls. Alltid hittar vi på nån liten aktivitet och så springer han ju minst en halvmil om dagen, antingen med husse och hans el-scooter eller med mig och min gamla trampcykel. Nån sorts direkt organiserad träning blir det inte varje dag, men igår blev det det. 

Men det var inte märkvärdigare än att vi träffade en träningskompis och hennes hund och tränade lite nw tillsammans. Men det är kul med lite sällskap ibland, jag tränar ju nästan alltid ensam annars. 

Vi höll till på en stor rastplats i grannkommunen, där var det väldigt mycket liv och rörelse. Bilar som kom och åkte, husbilar som parkerade och så många, många hundar som rastades i omgivningen inom synhåll. Det är ett stort område med lekplats och diverse byggnader och bord och sånt där jox, så där skuttade omkring en hel del barn också. 

Men ingen av våra hundar brydde sig om sånt, de hade fullt fokus på sin uppgift. Det blåste rejält och som vanligt så trodde jag ju att det kanske skulle försvåra saker och ting men det tror jag inte att det gjorde. Som vanligt så underskattade jag tydligen hundarnas nos och deras målmedvetenhet att finna doften. 

Men Ynk är ju som han är han....  på filmsnutten ser man det första området där han sökte. Och där fanns två gömmor och han var framme vid den ena gömman två gånger utan att markera den. Han gör ju tyvärr så ganska ofta....  hittar första gömman snabbt men markerar inte utan vill fortsätta undersöka området. Sedan så småningom går han tillbaka och då markerar han. Vi missade ju en gömma på en tävling just för att han gjorde så... när jag sedan blev visad var gömman fanns så visade det sig att han varit där, men utan att markera, och på tävling räckte sedan inte tiden till för att gå tillbaka. 

På filmen är det en annan gömma han letar sig fram till, den sitter på trädstammen, men på fotot ser man den gömman som han passerade två gånger utan att markera. Och han inte bara passerade, han nosade där gömman sitter utan att markera....  och han var snabbt där första gången...  men hur löser man såna problem? 

Jag är ganska övertygad om att han gör så för att han är så nyfiken på resten av området, han vill utforska alltihop innan han fastnar på en gömma. Men vem vet vad som rör sig i en Ynk-hjärna.... 




Träningskompisen Zahara är en riktig stjärna. Jätteduktig, pigg och alert och drar sig inte för att klättra och hoppa lite överallt för att nå gömman. Hon är också tränad på att söka kong och i den starka blåsten fann hon snabbt en kongbit som satt väl dold och som någon före oss glömt att ta bort. Superduktig tjej det där....   

Jag tog bara ett enda kort på henne igår men det säger en del om hennes engagemang. Den där gömman borde varit jättesvår med tanke på hur vindarna gick och att blåsten var så kraftig, men det var inga problem alls. 


Vi tränade lite på behållare också, jag måste ju få lite bättre ordning på hans sök där, men det är svårt. Han vill gärna putta på behållarna, antingen med nosen eller i värsta fall med en tass.... och det har hänt att han även biter lite i behållaren där gömman finns. Fast inte om det är metallburkar, dom bitar han inte i, men det finns ju tyvärr många andra material som är "bitvänligare"...

Men nu har vi ju inga tävlingar inplanerade så jag borde ha tid att fixa lite med de där problemen vi har, men jag vet egentligen inte om jag har lust. Det kanske blir så att nw mest bara blir en aktivitet som Ynk tycker är rolig och som han blir lite trött i huvudet av (efter ganska många sök 😉  ) men vi får väl se hur det utvecklar sig. 

Det känns inte helt kul att tävla när jag nu vet att jag är så jäkla klantig som hundförare.... fast å andra sidan så kanske domarna behöver en superklant att le åt på tävlingarna också, det kanske blir tjatigt efter några timmar med enbart duktiga ekipage. 

Strunt samma....  Ynk har roligt och egentligen har ju jag det också, och det är ju huvudsaken. 




fredag 19 maj 2023

Känns ju ganska bekvämt....

.... att inte ha någon tävling att planera inför. Efter det att jag blivit totalt odugligförklarad som hundförare i nw-sammanhang så gick jag ju hem och strök oss från de tre klass 2-tävlingar som jag anmält oss till, och ännu har jag inte ångrat mig. 

Jag kanske gör det, för jag gillar ju att tävla, i alla fall så länge jag ser tävlingen som en koll på vad Ynk och jag har lärt oss. 

Kritik är bra var det någon som sa, och det kan jag ju hålla med om... till viss del. Sen beror det ju på hur kritiken framförs... och inte minst varför. Konstruktiv kritik som syftar till att peppa och hjälpa någon att förändra något till det bättre tycker jag också är bra. 

Kritik som enbart fokuserar på det som är fel och galet, det gör ingen som helst nytta. Det enda jag lärde mig var att jag gjorde massor av fel i samband med våra nw-sök, men jag fick liksom ingen hint om hur jag skulle kunna förändra det. Nu kanske jag har varit med så länge att jag borde kunna räkna ut det själv förstås.... eller också är det så att jag faktiskt inte håller med om allt.

Jaja, det sparar en del pengar i alla fall, att tävla nw är inte på något vis billigt. Men vi har tävlat en TEM Utomhus NW1 ganska nyss och det gick bra. Inga supersnabba tider, men han klarade alla söken och för min del så är det ju det som räknas. 

Sen har vi anmält till några andra TEM NW1-tävlingar men där är det lottning som gäller och i år verkar det som att jag har otur när det gäller den biten. Vi får väl se om vi har turen att komma med på någon av dom. 

Vi har tränat lite, mest bara för att trötta ut lilla yrvädrets hjärna lite, och han tycker verkligen att det är jätteroligt med nw. Och han är slarvig med både det ena och det andra, men det vete sjutton om jag har lust att ta tag i det för att förändra det. Jag har tappat tävlingssuget rejält efter avbasningen jag fick, förmodligen har många andra domare tänkt detsamma som jag nu fick höra, och det är ju inte jättekul att ha det med sig i bagaget. 

Lite tråkigt att jag inte kan tävla något annat än nw nu när jag går så illa. Fast jag vet!!!  Man måste inte tävla! men jag tycker ju att det är roligt, det har varit ett stort intresse och gett många roliga minnen i många år. Lite bittert att inse att det närmar sig slutet för alla såna aktiviteter..... 



söndag 7 maj 2023

NW-funderingar

Nyttan med all kritik som vällde över mig för ett tag sedan är nog att jag har tänkt en hel del på hur Ynk jobbar på de olika söken, och på hur jag hanterar honom.

FB-gruppen NW-Efterbanvandringar är kul, och den får i alla fall mig att tänka till lite. Med facit i hand så är det kul, och kanske till och med lärorikt, att titta på de där filmsnuttarna och försöka överföra det på mig själv och min hund. Hur skulle Ynk ha gjort? Och framförallt, hur skulle jag ha gjort?

När jag tänker tillbaka på de senaste tävlingarna och utomhussöken så kan jag konstatera att Ynk är en hejare på att lokalisera dofter långt bort. Nackdelen där är ju att han är kopplad och ska släpa på sin matte, fick han söka lös så skulle allt bli så mycket bättre, men det får de ju sällan. 

Vid en tävling struntade han i min anvisning om var han skulle börja och drog direkt iväg i full fart bortåt, och där längst bort i området, där fanns en gömma som han markerade. 

Vid ett annat tillfälle visade han tydligt att där borta, där finns gömman, matte! men då var det svårt att komma dit från där vi befann oss, men han fixade det, matte bara hängde med så gott det gick. 

En annan gång ville han dra iväg in igenom en trång krånglig passage, matte stoppar honom och säger "där kan jag inte gå, kom här!"  Med facit i hand så visar det sig sedan att han hade en doft i nosen och var på väg dit när jag stoppade honom. Han tog den sedan, långt senare, utom tiden. 

Det är inte lätt för matte att överlämna kontrollen till lilla yrvädret, men egentligen så vore nog det det bästa att göra. 

På fordonsöken är det lite likadant. Vissa fordon struntar han helt i, där har jag äntligen lärt mig att inte tjata på honom. Vi sparar de ratade fordonen till sist om det är så att han inte hittat alla dofter då. Fast han har en liten nackdel av att han är så jäkla nyfiken. De gånger det är ovanliga "fordon" med så vill han gärna kika på dom först och då kan jag bli lite tveksam om det enbart är nyfikenhet eller om han faktiskt känner en doft nånstans där.  Men nu har vi i alla fall lärt oss att den nya trenden för domarna är att sätta båda gömmorna på samma fordon, det gäller att inte gå i fällan och tro att dofterna sitter på olika fordon. 😉

Behållarsöket är däremot vårt STORA  problem. Det beror förstås på att jag så sällan tränar behållarsök eftersom jag inte tycker att det är nåt roligt. Och det är krångligt och bökigt att släpa på en massa behållare.... 

Ynk bara rusar omkring, behållarna far åt alla olika håll och kanter och med lite tur så råkar han springa på rätt behållare. Och han är alltid väldigt mycket mer intresserad av vad som finns runt om behållarsöket. Ofta är det ju möbler eller andra saker som staplats vid sidorna och där vill han mycket hellre söka än bland behållarna. Helt och hållet mitt eget fel, jag vet det... men det betyder inte att jag kan fixa till det. Naturligtvis vet jag hur vi borde träna, men det betyder ju inte att jag gör det. Det är inget roligt att träna behållarsök!!!! 

Inomhussöken då.... där upplever jag egentligen inte att vi har några större problem. Det betyder inte att vi alltid lyckas med de söken, det betyder bara att jag tycker att han gör så gott han kan vid de tillfällena. Han är lite belastad av sin nyfikenhet, han vill gärna undersöka sånt som han tycker verkar lite spännande eller konstigt på något vis, men på det stora hela vet jag inte riktigt vad vi har för problem där. 

Jo förresten, det vet jag. Han är som sagt våldsamt nyfiken, och han tycker att själva sökandet är mer belönande än hittandet, så han kan ibland strunta i en doft som han känner. Han markerar den helt enkelt inte. Ibland kan jag se att han känner nåt och få honom att återvända och markera, men oftast så är han så snabb att jag inte ser något. Då kan han senare återvända och göra en snygg markering, kruxet i klass 2 är ju att tiderna är så knappt tilltagna att han oftast inte hinner till det stadiet där han har utforskat allting och kan återgå till den där första doften han fann. 

Vi har som synes en hel del att jobba med, och matte har en hel del att klura på, men vi ska inte tävla klass 2 något mer på länge nu så det löser sig kanske med tiden. 

Jag tycker fortfarande att statistiken när det gäller utdelade diplom säger allt.... det är nåt som är lite skevt när det gäller tiderna i klass 1 och klass 2. Ofta lika långa/korta tider i båda klasserna, men i klass 2 är områdena större och det är oftast två gömmor. 

Till vilken nytta ska det vara så?  Ynk har sex diplom i TSM klass 1, efter tre diplom får man flytta upp till klass 2... om man vill. Jag ville egentligen inte ens efter sex diplom, tyckte inte att vi platsade i klass 2 ännu men det kom lite påtryckningar som inte var så kul så vi tog steget i alla fall. 

Mitt eget fel och beslut, jag vet. Men statistiken visar ju faktiskt att mina funderingar om att skillnaden mellan svårigheterna i klass 1 och klass 2 kanske ändå inte är så fel. 

TSM Klass 1

PeriodAntal tävlingarAntal hundarAntal starterUtdelade diplom
2022209216175192865
2023489951731735

TSM Klass 2

PeriodAntal tävlingarAntal hundarAntal starter
Utdelade diplom
20221549684809572
2023365301191122

Gammal video... 





fredag 5 maj 2023

Nertryckt i skorna....

Ja så känns det faktiskt. Jag brukar inte ta åt mig så vansinnigt mycket när folk tycker ditten och datten om mitt handhavande när det gäller hundar. Jag tycker att jag varit med så länge, och gjort så många misstag som jag förhoppningsvis lärt mig något av, och jag tycker att mina hundar varit ett bevis på att jag inte är helt totalt oduglig när det gäller att forma bra hundar, men....

Mitt självförtroende klarar uppenbarligen inte av massiv kritik där jag får veta att jag hela tiden, utan uppehåll, gör en massa fel. Att någon påpekar ett fel man gör är ju bara bra, då kan man rätta till det och förhoppningsvis inte göra om det igen... men...

Att precis allt jag, som hundförare, gör är fel, det är bistert att få höra. Jag kan inte riktigt smälta det, och jag kan inte heller bara skaka av mig det. Det borde jag ju kunna förstås, men det går inte. 

Jag borde ju veta vad jag kan och förmår efter alla dessa år med hundar, men kanske är det så att det aldrig tidigare varit någon som "vågat" vara ärlig nog att säga vad de tycker. Kanske är jag precis så klantig som jag nu fick höra att jag var... ? 

Jaja... jag fiskar inte alls efter beröm och klappar på axeln med det här inlägget, sånt tror jag ändå inte  på nu. Jag behövde bara få skriva av mig lite eftersom jag har svårt att släppa det hela. Jag vågar knappt träna med Ynk nu, tänker hela tiden på alla fel som jag förmodligen gör.... och framförallt på alla fel som jag har gjort tidigare. 

Tur att Ynk är en stabil herre som verkar klara av sin klantiga matte.... 💖




söndag 30 april 2023

Nytt projekt på gång

Jag gillar ju att lära mina hundar en massa onyttiga saker, mest bara för att se om jag kan... och så förstås för att se om hundarna kan. 

Och dom kan alltid...  ibland tar det lite tid och ibland går det svindlande fort när tio-öringen ramlar ner. Numera är det ju bara Ynk som ska lära sig, men jag har massor av minnen av knäppa saker som jag lärt både Salza och Jippie tidigare.

Fast nu är det som sagt Ynk som drabbas....  Hämta! är ett kommando som han är bra på. Det räcker med att jag pekar på något och säger Hämta! så hämtar han det. Gäller det något jag kastar, en apportbock eller en boll eller så, då behöver jag förstås inte peka, då är han superfokuserad på grejen som finns att hämta någonstans långt där borta. 

Han har en tendens att vilja slarva med det han bär på, så om det är en apportbock han ska hämta då använder jag kommandot Apport! och då är det inte tillåtet att tugga eller flytta runt föremålet i munnen. Och det funkar bra....  hittills i alla fall... peppar, peppar. 

Men nu ska han serva sin matte med att hämta vattenflaskor som står på en hylla i köket. Där blir det kommandot Hämta Flaskan! som gäller.... han måste alltså lära sig vad ordet Flaskan betyder också. 

Allra första övningen gjorde vi nyss.... matte tjatar en hel del, men det är en del av konceptet... upprepa ordet han ska lära sig så att han sedan förknippar det med det han ska göra. 


Lite svårt att förstå så här i början, men det lyckas till slut. Massor av tjat från matte men det är för att befästa ordet Flaskan, massor av slarv från Ynk men det spelar ingen roll just nu, sånt rättar vi till sedan när han vet exakt vad han ska göra. 

Jag tycker ju att sånt här är roligt och det ser ju faktiskt ut som att Ynk tycker det också.... i all synnerhet som det genererar några godisar när flaskan väl är avlämnad. 

Inom kort kan jag lova att jag kan visa en liten filmsnutt där han gör det helt (nåja nästan i alla fall) felfritt.... och då kan han förhoppningsvis också hämta Flaskan i köket när matte är i ett annat rum.

Bilden är från igår och har inget med något att göra, tycker bara att den är lite fin....   💖 





lördag 22 april 2023

NW-tävling idag igen.....

 .... och det är med mycket blandade känslor jag ser tillbaka på den. 

Klass 2 är ju inte enkel och vi, både Ynk och jag, har ju våra svårigheter att tampas med och då blir det ju inte precis enklare. 

Vi började med behållarsöket, och jag önskar mig en tävling där jag inte behöver börja med just behållarsöket. Jag gillar inte behållarsök, vilket innebär att jag för över det på min hund som i och för sig gillar behållare, men inte är så speciellt duktig på just behållarsök. 

40... eller 45??.... behållare var det, mest burkar av allehanda slag och Ynk drar iväg in bland behållarna i vanlig ordning, full fart och vissa behållare flyttar sig lite hit och dit av hans framfart. Han halvmarkerar en burk.... släpper det och tänker gå vidare. 

Var det nåt där? frågar jag. Visa! Och då går han tillbaka och markerar lite ordentligare. Markerat! säger jag och domaren säger Rätt!

Ynk rusar vidare, lika ostrukturerat som han brukar. Han stannar till vid en annan burk, tittar på mig och sätter tassen på burken. Markerat! säger jag. Fel!!! säger domaren.

Och så var det roliga över.....



Nästa sök var inomhussöket. Där kände jag mig dumt nog lite säkrare, Ynk brukar inte ha så svårt för det. Och chansen till diplom var ju redan borta så jag behövde inte vara nervös för det. Men man ska aldrig tro nånting... även om det egentligen var rätt plats för det, vi var i Pingstkyrkans stora kyrksal i Härnösand. 

En stor scen med en hög musikinstrument plus ett litet utrymme en trappa ner. Golvet på scenen var delvis gjort med korta golvbräder som man kunde lyfta upp med hjälp av hål där man kunde sticka ner ett finger och lyfta upp brädan. Förmodligen för att fixa kabeldragning snyggt och bra.... 

Ynk blev snabbt intresserad av ett av de där hålen...  han släppte det och gick vidare, men vände tillbaka till samma hål och då sa jag Markerat!... och domaren sa Fel!

Och då var det slut på det roliga för vår del när det gällde inomhussöket. 



Nu funderade jag på om vi skulle åka hem kanske, två misslyckade sök och två sök kvar som jag inbillade mig skulle vara svårare. 

Men klockan var fortfarande tidigt, och avgiften av betald och vi var på plats.... jag bestämde mig för att ta det som träning och åka hem när vi gjort alla våra sök. Vi hade ett tidigt startnummer så vi skulle vara klara ganska snart....

Fordonssöket stod på tur härnäst....  4 fordon varav ett var en personbil och då gissade jag djärvt att på personbilen fanns inte gömman....  

Det visade sig att jag hade rätt. Ynk slängde en snabb blick på personbilen men visade noll intresse för den, sedan fick han bestämma hur han ville jobba. Han tog en gömma ganska så snabbt, men det blåste ganska mycket där fordonen stod och han for runt lite ostrukturerat i sin jakt på nästa gömma. Så tyckte jag i alla fall, domaren sa sedan att det där när jag trodde att han bara snodde runt, där samlade han in doften som uppenbarligen spreds ganska rejält för vinden. Han markerade i alla fall ytterligare en gömma, och det var rätt. Två gömmor fann han på vad jag tror var en hyfsad tid, att jag sedan var sen med att säga Färdig! hjälpte ju inte upp tiden, men strunt samma. 


Utomhussöket kom sedan. En husvägg och en plan markyta, runt ett hörn till en trappa, ett stort träd och en ganska brant sluttning ner bakom trädet och trappan. 

Ynk gillar väggar så han fick börja där. På ett ställe låg en träskiva plant på marken intill husväggen och där fastnade han ganska ordentligt. Han undersökte den där springan mellan träskivan och husväggen väldigt noggrant och det hade inte varit förvånande om gömman hade suttit där under kanten på den där skivan, eller under fönsterblecket på fönstret ovanför, men nu lade jag band på mig och lät honom jobba. Han drog vidare längs väggen och markerade en gömma nästan i slutet av området nere vid marken. Markerat! sa jag. Rätt! sa domaren.


Vi vände tillbaka, och den där träskivan på marken fick sig en ny omgång av Ynk men han fortsatte och satte iväg runt hörnet på huset. Där fanns en trappa och ett stort träd och en brant sluttning ner bakom trappan där sökområdet sedan slutade. 

Han skuttade uppför trappan, undersökte dörren noga, sniffade snabbt på trappräcket och skuttade sedan ner igen. Där stannade han och markerade på marken alldeles i hörnet invid väggen där första trappsteget började. Markerat! sa jag. Rätt! sa domaren. 

Sedan var det slut.... och domaren berömde Ynk alldeles våldsamt mycket. Det var ju roligt att höra... men den domaren är nog den allra mest positiva och peppande domare jag träffat på i mitt nosework-liv, hon har dömt Jippie och mig tidigare och var översvallande då också, så förmodligen strör hon lovord över alla ekipage. 

Och jag ska försöka smälta dagens misstag och faktiskt ta mig en funderar på om jag verkligen tycker det är roligt att tävla nw😟På nåt vis är det liksom roligare att tänka tävling än att vara på plats när det gäller.... 

Ynk tog sig i alla fall ett svalkande bad på hemvägen....   




fredag 14 april 2023

Bara för att jag är sysslolös...

och det är jag för att jag redan gjort massor av nyttigheter, så nu tänkte jag ta ledigt i några timmar. Och då blir det lite bladder här..... 

Jag har nyss tittat på en film från en nw klass 2-tävling och det är alltid nyttigt att se andra föra hund i såna sammanhang. Jag är ju en ganska så klantig förare i såna sammanhang, många domare har påpekat misstag som jag gör och jag verkar aldrig lära mig heller.... 😞

Men ibland, bara ibland, så lyckas jag låta bli att förstöra för min hund. Jag tänker på utomhussöket på vår senaste tävling. Vi fann visserligen bara en av två gömmor, och enligt domaren var det mitt fel att han inte fann den andra gömman, men jag tänkte berätta om den gömman som han bevisligen fann... trots mig.  ;) 

Det var den "svåra" gömman av de två som fanns, den var värd 16 p och gömman som vi missade var värd 9p. Och det gjorde att vi vann tävlingen, hunden som kom tvåa fann lika många gömmor som vi, men inte den som var värd 16p utan den som var värd 9p, så vår slutpoäng blev högre. 👍

Men åter till Ynks sök på utomhusbanan. Vi var ju på en byggfirma där det lagrades virke och byggmaterial av allehanda slag. Här var det en sån där byggnad med tre väggar och ett tak och där inne låg det högar med bräder. 

Ynk rusade i vanlig stil längst in i området, fick upp en doft i änden av en virkeshög och där jobbade han frenetiskt för att lokalisera gömman. Rätt som det är så hoppar han upp på virkeshögen och drar iväg till motsatta änden. 

Tjohooo... hans halta och lytta matte kunde ju inte göra likadant så jag lockade tillbaka honom och vi tog oss så fort vi kunde runt virkeshögen och där rusade han sedan längst ner igen och markerade ganska så snabbt en gömma. Det var den "svåra" gömman han hittade där. Den hade han känt vittringen av på andra sidan av virkeshögen, Bräderna låg ju lite ojämt så vittringen hade många hål att slinka igenom på, men han markerade inte förrän han verkligen hade gömman framför nosen. Duktig kille... det var 6 av 20 hundar som tog den gömman. 

Tyvärr så missade vi den "enkla" gömman och därmed också diplomet. Den gömman satt i en stolpe som vi passerade i rasande fart när Ynk drog iväg till den där första gömman. 

På fordonsöket gjorde han nåt liknande. Lokaliserade en gömma, drog sedan iväg i full fart runt den stora maskinen för att markera på motsatta sidan sett från den första gömman. Lite luriga gömmor, domaren påpekade att några förare missat den markeringen för de trodde att hunden markerade vittring som vinden förde med sig från den första gömman. Men det var trots allt 9 hundar som fann båda gömmorna. 

Men jag tycker ibland att jag är onödigt trög när det gäller att säga "markerat" när Ynk har lokaliserat en gömma, men när jag nu tittat på den där filmen så inser jag att det nog är förståndigt. Där är det en van hundförare som tävlar och hon vill verkligen förvissa sig om att hunden i sin tur är förvissad om att den hittat rätt innan hon säger markerat. 

Det kan ju vara så att domaren faktiskt frågar "var är gömman?" och då måste man kunna visa det. En enda gång har jag varit ute för det och då visste jag exakt var den var, men har inte hunden visat tillräckligt noga så riskerar man ju att markeringen inte blir godkänd om man har för bråttom. 

Fast...  för mig är aldrig tiden viktig. Det enda jag vill är att vi hittar gömmorna inom tiden, sedan om det är på den allra sista sekunden jag säger det sista Markerat så kvittar det, jag vill bara att vi hittar alla gömmorna. 

Men jag inser förstås att det lär ta tid innan vi gör det i klass 2. Det är tyvärr inte ovanligt med tävlingar där ingen av de deltagande tar något diplom. Tråkigt tycker jag.... 😢

Fast skam den som ger sig.... om en dryg vecka testar vi igen. Jag har ju sånt tur att det finns tävlingar på nära håll här där vi bor, och med ännu mer tur så kommer vi då och då med på tävlingarna vi anmäler till. Nosework är ju det enda jag kan tävla med nu när jag går så illa, så jag är tacksam att vi i alla fall kan delta i såna aktiviteter. 

Ynk har inga problem med att klättra för att nå gömmorna.  👍😀




måndag 3 april 2023

Bara bladder... om inget alls.....

Försöker fördriva tiden utan att göra en massa nyttigheter. Ska snart iväg och byta till sommardäck på bilen och sedan väntar en massa småärenden som jag vill ha överstökade. 

De senaste dagarna har varit ganska så icke-roliga....  en dator som krånglar och en digitalbox som ska bytas. Förmodligen så har ni ingen digitalbox utan en nyare tv än vad vi har, men vi har en gammal tv och behöver en digitalbox för att se lite extrakanaler. 

Vet ni hur många sladdar det behövs för att en tv och en digitalbox ska funka? Inte jättemånga men här i huset sitter de våldsamt oåtkomliga, men jag är ju i såna sammanhang världens envisaste människa så den blev utbytt, och den funkar som den ska. 

Kurts krånglande dator var däremot ett mysterium. Den fick spader i samband med att den behövde ett nytt nätverkskort, och detta enbart pga att vår bostadsrättsförening bytte bredbandsleverantör. Bytet av nätverkskort var inga problem, problemen började sedan när den plötsligt protesterade mot det mesta och med lite ojämna och oförutsägbara mellanrum helt plötsligt vägrade kännas vid både tangentbord och mus. 

Men... envis som synden som sagt.... nu funkar den också. Och nu vill jag inte ens tänka på något som kan liknas vid teknik. Jag gillar visserligen tekniska prylar men hundträning är nog strået vassare trots allt... 😉

Igår tränade vi lite hund mitt uppe i alltihop i alla fall. Nw på fordon, läs släpvagnar. Det gick bra, men jag såg även nu en liten tendens till att han ville spåra i sökområdena. Inte jättekonstigt eftersom favvotjejen Isa sökt före honom, men, men... 
Fast han var oerhört fokuserad på att söka, struntade i att Isa stod nån meter därifrån, han var trots det enbart inriktad på att söka. Känns lite bra, då vet jag ju att han tycker det är en rolig aktivitet. 

Nu har han (Ynk) sprungit på löpbandet i en dryg halvtimma, på den tiden hinner han drygt 3 km och det får räcka. Jag längtar tills all is försvinner på vägarna, om den nu gör det nån gång. Då kan jag ta cykeln och motionera både honom och mig, det är mycket trevligare än ett löpband. 

Men vi har vidrigt mycket is och halka kvar här fortfarande. 10-15 grader kallt på nätterna och det innebär ju att även om solen skiner en stund på dagen så är enda resultatet att all is förvandlas till stora sjöar av vatten som sedan återigen fryser till stenhård is under kvällen/natten. 

Och nu snart har klockan tickat iväg så jag kan hämta bilen och lasta in allt jag ska ha med mig när jag ger mig ut på min runda. Vilken tur att det precis alltid finns en massa som ska uträttas och göras...  så tråkigt det skulle vara med en dag då jag inte behövde göra något alls. 😛

Här blir det om någon timma en sjö med ca 1 dm vatten... som återigen fryser till stenhård blank is när det blir kväll/natt😭




måndag 27 mars 2023

Några funderingar från den gångna helgen....

Jag vet att jag många gånger sagt att jag inte är så himla road av att kliva upp i NW klass 2, och jag har definitivt inte ändrat åsikt nu.  Men... jag kände mig lite pressad att göra det eftersom vi hade ganska så många diplom i klass 1 och det kom lite gliringar här och där om att det var dags att ta steget upp till klass 2. Och jag håller i princip med där...  varför ta upp plats på tävlingarna när det finns många som ännu inte fått sina 3 diplom... eller kanske till och med inte ens kommit med på nån tävling?

Första klass 2-tävlingen var ju på nyårsdagen och den gick hyfsat bra med tanke på att det var vår debut i klass 2. Vi fick en rosett i utomhussöket, en i inomhussöket och till och med en i Totalen, men det var då det.  

Nu i helgen var vi anmälda till en TSM-tävling varje dag och då blev det minsann inga rosetter inte.😉 Missförstå mig inte nu... rosetter är absolut inte viktiga för mig, men de innebär ju att han/vi i alla fall gjort det vi skall på ett hyfsat bra sätt. Fast det var tydligen kluriga sök, ett enda diplom delades ut på lördagen, och på söndagen var det ingen hund som klarade att hitta alla gömmorna. 

På lördagen genomförde vi trots allt alla fyra momenten, men på söndagen gav jag upp efter fordonsöket och utomhussöket.  Ynks nya grej är att han numera är oerhört intresserad av att spåra övriga hundar som gått i sökområdet före honom. Och gissa hur irriterad jag blir då..... 😡

Jag har aldrig sett det tidigare, men på både lördagen och söndagen var han väldigt fixerad vid spåren från övriga tävlande i sökområdet. Men när han samlar ihop sig och söker, då söker han bra, han tog ett par kluriga gömmor på lördagen men tog bara 5 gömmor av totalt 8. Och enligt den ena domaren som dömde behållare och inomhus, där han missade en gömma på vardera söket, så var han på gömmorna men markerade dom inte. 😟

Jaja... på söndagen bröt vi direkt efter fordonssöket och utomhussöket. När jag blir så där irriterad, och när jag har en hund som hellre spårar än söker dofter, då är det lika bra att åka hem. Det var dessutom svinkallt ute (-12 grader) och inte ens en massa babbel med trevliga hundmänniskor lockade. 10 minuters väg hem lockade mer och jag hann precis hem för att se säsongens sista skidtävling på TV.

I alla fall så har jag lite att fundera på nu då. VARFÖR gör han som han gör??? Han gillar verkligen nosework, har aldrig tidigare visat att han blivit distraherad av andra hundars dofter, men nu var det det som tog överhanden. 

Jag har ju utmanat honom genom att låta honom söka efter en löptik, och det var inga problem. Han sökte precis som vanligt. Han har fått söka när bästisen Isa stått vid sidan om, inga problem där heller. 

Men nu i helgen då tog han igen alltihop....  sökte ibland men spårade oftare.... och med de korta tider man har till sitt förfogande på de olika söken så funkar det liksom inte att göra så. 

Jag har tidigare i år anmält honom till några TEM-tävlingar också, men där blev vi bortlottade så där fick vi inte vara med. Nu vet jag inte hur vi ska göra med den tävlingen som vi redan anmält till, känns lite meningslöst att åka. Å andra sidan är avgiften betald och den lär jag inte få tillbaka om vi stannar hemma....

Ta det som en träning... men så funkar det ju inte riktigt. Är han på spårhumör ännu en gång så blir det ju bara ytterligare ett tillfälle där vi befäster det beteendet.

Jaja, vi får väl se.....  jag tycker ju det är roligt att komma ut och tävla, och tyvärr så är ju nosework det enda som funkar nu när jag har så svårt att gå. Men det är inte roligt att se Ynk bete sig på ett sätt som jag inte kan finna nån förklaring till. Fast han har säkert roligt.... 😜  

Ibland är det ju lite roligt att klura på lösningar till diverse "problem", men det här känns inte som ett sånt "problem" som är roligt att klura på. 

Domarkommentarerna finns under dragkampsbilden...   :) 

Vi åkte i alla fall hem, och lite längre fram på dagen träffade vi Isa och det är i Ynks ögon oslagbart roligt. 









tisdag 7 februari 2023

Under- eller överstimulerad???

Jag kan nog tycka att Ynks liv är ett ganska så normalt hundliv. Han rastas i ett område där det finns mängder av intressanta dofter att undersöka, och han går ofta lös och får tid att undersöka det han tycker ska undersökas. Han får ju tyvärr inte gå några långa promenader eftersom jag har så svårt att gå, och nu på vintern kan vi ju inte cykla,  men han motioneras på löpbandet här hemma istället. Ibland hoppar vi över en dag på bandet, men ofta blir det en stund varje dag och då springer han några kilometer i raskt tempo. 

Han aktiveras i stort sett varje dag med lite olika aktiviteter. Ibland nw-jobb där vi växlar mellan rumssök och behållarsök av allehanda slag. Ibland sysslar vi med lite andra finurligheter, stapla burkar, trä ringar på en pinne, lite apporteringsövningar, lite ordförståelse, lite lydnad o.s.v.  o.s.v. 

Vi håller naturligtvis inte på hela dagen, det blir en stund då och då, och likt de allra flesta hundar (tror jag) så är han nog ganska passiv en stor del av dagen. Och det finns naturligtvis dagar då han inte aktiveras alls, dagar då matte har annat inbokat, och då blir det bara rastning några gånger om dagen.

Men Ynk är extremt nyfiken, och även om det inte erbjuds några aktiviteter så är han ändå alltid på alerten och med där saker och ting händer, så det där med att han är passiv är kanske helt fel när jag tänker efter. 

Och de här funderingar kommer sig av att igår tränade vi inför ett doftprov. Inomhus i ett garage tillsammans med en skara andra människor och hundar. Och Ynk uppförde sig som att "tjohoooo, äntligen händer det nåt! Jag har legat sysslolös i snart 3 år nu, så kul det här ska bli!!!"

Ut ur bilen och han slänger sig på bilen bredvid och inleder ett hyfsat snyggt fordonsök. Matte ingriper och styr honom därifrån....  tjohooo, där finns det en vägg, där måste jag leta!...   matte drar iväg honom därifrån också, passerar ett par soptunnor och Ynk slänger sig på dom och inleder ett intensivt sök. 

Jisses.....  vid det här laget känner matte hur irritationen kommer krypande och inte blir den mindre när det blir vår tur vid behållarna. Ynk drar iväg i högsta fart som vanligt, stannar till vid en kartong, matte säger markerat i samma stund som Ynk börjar krafsa på kartongen och innan någon hinner blinka har han tagit kartongen i munnen och kommer skuttande med den. 

Något liknande har han aldrig tidigare gjort, och ett sånt uppförande gör naturligtvis att man blir diskad om det är "på allvar". Så nej... vi ska  inte göra något doftprov de närmaste åren..... 

Men det här får ju min hjärna att börja fundera....  varför blev han så uppjagad? Han känner helt klart igen situationen, vet vad han ska göra, men går "all in" i det hela så det går överstyr.

Han vet alltid vad han ska göra när det gäller nosework, han känner igen både situationen och selen vi använder till nw, men riktigt så här galen brukar han inte vara. 

Vi har visserligen tränat en hel del inför doftprovet den senaste tiden, men då har han faktiskt uppfört sig helt normalt och jobbat bra. Jag har inte alltid använt mig av kartonger eller behållare då, jag har varierat det med lite annat bara för att försäkra mig om att han väljer rätt doft oavsett omständigheterna. 

Men igår gick han bananas med kartongerna i alla fall...... kanske dags att lägga lite lydnad på det där sökarbetet. Jaja, tål att tänka på, vi ska som sagt inte göra något doftprov inom överskådlig framtid. 










söndag 22 januari 2023

Årets Springer-utmärkelser....

Årets Springer koras av Springerklubben varje år, och då i en massa olika grenar. I år kom Ynk på en hedrande 2:a plats i kategorin Årets NoseworkSpringer. 😀

Den finaste utmärkelsen är förstås Årets Springer där man skall räkna utställnings- och jaktmeriter. År 2022 finns det 4 hundar på den listan... 
Årets Utställningsspringer har 42 hundar på sin lista..... där räknar man enbart utställningsmeriter.
Årets Veteran har 10 hundar... och även där räknar man enbart utställningsmeriter.
Årets Junior har 17 hundar....  här gäller utställningsresultat plus ev. jaktmeriter. 

Årets Uppfödare utses också.... där får man tillgodoräkna sig resultat från Utställning, Jaktprov, Viltspår, och Lydnad. På årets lista finns 5 hundar.
Årets Avelsspringer finns också.... där räknas utställnings- och jaktmeriter. I år finns 8 hundar på den listan. 

Och sen kommer de roliga utmärkelserna... enligt mig. Arbetsmeriter alltså....

Årets Agilityspringer...  1 hund på listan.
Årets Bruksspringer.... 1 hund på  listan
Årets Jaktspringer.... 6 hundar på listan
Årets Lydnadsspringer.... 11 hundar på listan
Årets Noseworkspringer.... 14 hundar på listan
Årets Rallylydnadsspringer... 18 hundar på listan
Årets Viltspårspringer.... 21 hundar på listan

Klubben hade år 2021 1255 medlemmar..... 
Jag hoppas ju att de flesta springerägare är aktiva med sina hundar även om Årets Springer-lista är ganska så mager.... en springer spaniel gillar att jobba och att vara aktiv.

Jag vet inte hur många springrar det finns i landet idag, jag fann bara statistik från 2020 och då fanns drygt 8.200 springrar registrerade hos Jordbruksverket. Jag antar att det finns minst lika många idag, men de flesta som har en springer är nog inte medlem i rasklubben. Och det är säkert också så att alla som är aktiva med sina hundar inte rapporterar in sina resultat, även om dom är medlemmar. 

Jag själv har varit medlem i flera år tidigare. Salza och jag tog hem titeln Årets Lydnadsspringer ett par gånger (tror jag) men på senare år har jag inte varit medlem. Klubben har inte så mycket att erbjuda oss som bor här norröver. Lokalavdelningen som fanns här fick läggas ner, vi erbjöd aktiviteter för medlemmarna, men intresset var väldigt litet så lokalavdelningen fick alltså somna in. 

Aktiviteter som det skulle vara roligt att delta i finns måååånga mil söderöver. Att vi är medlemmar nu beror mest på att jag löste medlemskap när Ynk skulle göra sitt BPH i höstas, men det blir nog inget förlängt medlemskap för vår del.

Men det var ju kul att vara med på NW-listan detta året i alla fall. Ynk har jobbat bra som hamnade på en andraplats trots att vi hade enbart klass 1-resultat att redovisa. Det finns många duktiga springrar som tävlar i de högre klasserna, men där är det å andra sidan svårare att lyckas. 







lördag 14 januari 2023

Nytt år nu då....

År 2023.... undrar vad det nya året för med sig då? 😕Förmodligen tur att jag inte vet det redan nu, bättre att ta katastroferna en i taget allteftersom de dyker upp.  :) 

Jag lär väl som vanligt ägna mig åt det som intresserar mig mest... funderingar runt hundar och hundträning. Jag är enkelspårig har jag fått höra, och så kan det nog vara, men har man ett stort intresse och inte så mycket input av annat i vardagen så blir det gärna så. 

Men jag har nyss städat bland alla mina tusentals gamla fotografier som jag sparat sedan tonåren. Massor av foton från campingsemestrar i Sverige och Norge med dåvarande pojkvän (sedemera make), och hundar. Jag har många trevliga minnen från de åren då vi flackade runt i både Norge och Sverige, först med tält och sedan med husvagn, och misstänker att jag är i alla fall lite unik för jag har nog sett i stort sett varje liten vrå av Sverige, och fjordarna i Norge är också väl utforskade. 

Det är alltså "gammaldags" foton jag rensat bland, såna man tog innan digitalkameran gjorde intåg. Två fulla bärkassar slängde jag....  Hur många digitala foton jag har vågar jag inte ens tänka på....   nästan 13.000 bara i datorn och säkert minst lika många sparade på andra media. Och vad sjutton ska jag ha dom till???? Tittar ju aldrig på dom....  men en tröst är ju att det är enkelt att rensa när den dagen kommer, bara att formatera om hårddisken så är de borta.👍

Hundträning har det blivit lite si och så med på det senaste, jag gillar inte vintern och är egentligen inte i form för varken det ena eller det andra, och träna hund ska man egentligen bara göra när man känner för det. 

Fast Ynk och jag har premiärtävlat i NW TSM klass 2 i alla fall. På årets första dag deltog vi i vår första klass 2-tävling. Jag var inte speciellt taggad för att tävla, men Ynk skötte sig bättre än vad hans matte gjorde. Han fann 6 gömmor av 8 och blev 3:a i totalen, 2:a i utomhussöket och 2:a i inomhussöket. Ingen kunde vara mer förvånad över det resultatet än vad jag var. Tydligen var söken mycket svårare än vad jag trodde... 

Vi missade en gömma i behållarsöket och en gömma på fordonsöket. I behållarsöket var det Ynks fel och i fordonsöket var det mitt fel, så vi får dela på skammen att inte klara alla gömmorna och få vårt diplom. 

Fast behållarsök är inte vår grej... har aldrig varit och kommer nog aldrig att bli heller. Fast jag ska nog säga att det inte är min grej för jag hade samma "problem" med Jippie så det beror nog inte på hunden utan mer på hur vi tränar. Och i ärlighetens namn måste jag erkänna att vi nästan aldrig tränar behållarsök.... eftersom jag inte gillar behållarsök. 😇

I alla fall så fann Ynk båda gömmorna i utomhussöket, och det var det bara en enda hund till som gjorde så där skötte han sig kanonbra. På fordonsöket blev hans klantiga matte stående stilla och det är ju alltid förödande fel.....  Aha, matte står stilla där, då finns det nog en gömma där... tänker Ynk då och letar febrilt inom ett litet område utan att finna något. Hade hans klantmatte bara rört på sig så hade han med all säkerhet tagit den andra gömman också. 

Jag vet inte hur många domare som i sin kritik efter söken sagt till mig "rör på dig!", men de är många. Nån gång kanske min tröga skalle tar åt sig råden..... 

I alla fall så har vi gått lite i ide nu under vintern. Det finns en hel del tävlingar att anmäla till, men med tanke på att vintern kan ställa till med ett eländes väglag så vill jag inte anmäla när det innebär en resväg på någon eller några timmar ute på vägarna. Det är förmodligen ett tecken på min höga ålder att jag fegar ut där, för ett antal år sedan skulle jag inte alls tvekat. Eller också är det en kombination av vinterväglag och en tom plånbok... tävlingarna har, som allt annat, blivit mycket dyrare och tillsammans med höga bensinpriser är nw egentligen en tävlingsform som jag inte har råd med. 

Men...  det är den enda tävlingsform jag kan delta i på grund av mitt haltande och mitt onda knä. och jag behöver få tävla då och då för att motivera mig till att träna....  tror att Ynk tycker det är roligt med lite nytt också och inte bara träning. Det blir ju tyvärr ofta så att den träning man själv gör blir ganska så likartad även om man försöker variera sig. 

Och i det sammanhanget måste jag ju berömma alla arrangörer och funktionärer och medtävlande för att de är så himla tålmodiga och hänsynsfulla mot mig som linkar fram med käpp och alltid tar längre tid på mig för allt jag ska göra. Aldrig några sura miner, tvärtom är alla väldigt hjälpsamma på alla de vis. 💖  Fast... det finns säkert dom som är irriterade också, men så länge jag inte ser eller hör dom så får dom gärna vara det. Ingen kan vara säker på när det är deras tur att linka fram..... det kan hända fortare än man kan tänka sig det. 

Jag har anmält till ett par TEM-tävlingar framöver, vi får väl se om vi kommer med. Men jag är så där fånig så jag tycker det är roligare med TSM-tävlingar. Fast när det gäller TEM så är vi fortfarande kvar i klass 1, vi har inte tre diplom i någon gren där och det är lika bra det. Jag håller fortfarande fast vid att jag inte gillar klass 2 nåt speciellt.... 

Vi får väl se vad det nya året för med sig, jag hoppas ju på en knäoperation frampå våren, det skulle vara skönt att slippa både värken och haltandet. Jag har ju nån sorts önskan om att få starta Ynk i lydnadsklass, men det går ju inte när jag inte kan gå ordentligt. 😢 Fast lydnadsträning är fortfarande det som ligger mig varmast om hjärtat. 

Och sen så borde han få gå lite viltspår, han är en kanonduktig spårhund, vore kul att få papper på det också. 😉

Jaja... nytt år, kanske nya möjligheter... vem vet???