Ynkis och tjejerna...

Fast han har ju egentligen inga tjejer, inte stadigt i alla fall. Vi har turen att träffa på Isa ibland, och hon är ju hans stora favorit. Han har nog förträngt minnet av att han satt stadigt mellan mina fötter de första gångerna de träffades och Jippie och Isa röjde runt i full fart. När han väl vågade sig in i leken för första gången slutade det med hälta på ett bakben... Men nu tittar han förhoppningsfullt efter henne varje gång vi är ute, men det är inte så ofta vi har turen att mötas. 

Men det finns många tjejer här i området, en del möter vi nästan varje dag, andra känner han bara doften från, men det är tydligen spännande det också. När jag linkar fram med min krycka går det ju ganska så sakta, då hinner han nosa i lugn och ro på alla doftfläckar, det är inte många meter som han lyfter nosen från marken. 

Det finns (bland alla andra) en ung tik här på gården som löpte för första gången för några veckor sedan. Ynk var nästan lika påverkad av hennes löp som han brukar vara när Isa löper, kanske för att de alltid passerar precis utanför vår lägenhet flera gånger om dagen.    

I morse mötte vi henne när vi var nästan hemma och jag kopplade loss Ynk och lät honom hälsa. Tiken är bara 11 månader gammal, en blandras av något slag, en liten aning större än Ynk men inte så mycket. Hon tillhör den vilda sorten och blev överlycklig när hon fick röja runt med Ynk i snön. Och Ynk förvånade mig....

Han härjade med henne en stund, men blev hon för våldsam så morrade han åt henne. Och vid ett tillfälle sa han åt henne på skarpen, vilket hon lyssnade på. 

Nu brukar ju inte mina hundar få hälsa på främmande hundar så han är inte så van att interagera med andra hundar. Men de gånger han fått träffa nån så har det aldrig varit några problem, närmsta grannen har en tik som vi då och då möter på väg ut eller in, och då får de röja runt en liten stund, och då utan några problem, och med Isa fungerar det naturligtvis helt friktionsfritt. 

Och det var inga problem idag heller....  de skuttade runt i snödrivorna här på gården en stund, men som sagt, blev tiken för våldsam så sa Ynk ifrån... och det har jag aldrig hört honom göra förr.

Över huvud taget så har han förändrats en del den sista tiden. Han är 3 år och 6 månader nu och ska ju föreställa vuxen. Och man brukar ju alltid säga att hundarna måste bli ca 3 år innan man vet vad man har i kopplet. 

Det är inte enbart positivt.... han har blivit lite vaktigare, skäller t.ex. på folk som går förbi uteplatsen om vi är där ute. Blir väldigt upphetsad när det kommer hantverkare hit, vilket det har gjort måååånga gånger den här hösten.  Idag kom en av dem hit igen, hon har varit här många gånger och blivit utskälld av Ynk varje gång. Idag tröttande hon... hon tog tag i honom och sa till honom att "nu räcker det, det är inte roligt längre!" och Ynk tvärtystnade. 

Och jag tycker det var bra... att hon sa till honom alltså. Och att han reagerade på rätt sätt och tystnade. Jag har inget emot att folk som kan, och vet vad de gör, säger åt honom om de tycker det är befogat, och i det här fallet var det helt OK för min del. Det skadar inte att han inser att man faktiskt ska lyda fler än bara matte..... 

Men.... som jag sagt tidigare... vi saknar en hund till i flocken. Jag saknar en hund till, har haft fler än en hund samtidigt de senaste 35 åren och vant mig vid det. Ynk saknar säkert en kompis, han hade ju turen att ha Jippie som kompis i början, men sedan Jippie försvann har han nog känt sig ensam ibland... trots en alltid närvarande matte. Jag tror inte att vi kan ersätta en artfrände.... även om vi säkert tillför en hel del aktiviteter som uppskattas. 

Men... man kan inte få allt här i livet sägs det ju... fast jag har trots min höga ålder ändå aldrig förstått varför man inte skulle kunna få det. 😕

Luciadagen idag och en bild från då det begav sig... min älskade Salza, aldrig glömd.

💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖

 

Sista gången för i år....

....  och vi får väl se hur det blir med nästa år.... på tävlingsfronten alltså. 

Igår tävlade vi TSM 2 i Kramfors, och jag måste ju erkänna att jag har en kanonsuperduktig hund. Jag måste också erkänna att jag är totalt värdelös som hundförare i de här sammanhangen. 

Det var ganska lång väntan eftersom vi gjorde alla fyra söken i ett sträck och vi hade ett sent startnummer, och när man bara väntar så har man tid att lyssna på allt prat runt omkring. 

Domarna fick en hel del kommentarer. Inga elaka sådana, men vid flera tillfällen hörde jag folk som kommenterade att det var "svåra" domare som brukade göra svåra gömmor. Jag har inte den erfarenheten av just de domarna, men å andra sidan fanns det många tävlande som hade tävlat mycket mer än vad jag har, och som förstås hade större erfarenhet också. 

Överhuvudtaget är det ofta så numera på tävlingarna att det är många mycket erfarna förare som tävlar långt upp i klasserna med en hund, och som nu har "börjat om" med en annan, ny hund.  Mycket erfarenheter och kunskaper i bagaget där....

Vi gjorde alla fyra söken i ett sträck, och det gillar jag. Vi började med fordonsöket, 2 släpvagnar och en personbil. 

Ynk var minst sagt taggad, avverkade den första släpvagnen snabbt, drogiväg till den andra och undersökte den nerfällda baklämmen mycket noga men gjorde ingen markering. Vidare till personbilen där han snabbt svepte runt den och sedan återgick till den första släpvagnen där han markerade en gömma.... rätt. 

Nu var det bara 30 sek kvar och jag bad honom kolla av den där intressanta baklämmen på det andra släpet en gång till, och där gjorde han en markering. 12 sek kvar innan tiden var slut.... och jag kom ihåg att säga Färdig också, även om det hade kvittat med tanke på tiden. Placering 20 av 40 startande. 

Därefter gick vi direkt till utomhussöket. Ett stort område med en carport fylld med diverse bråte, en lång husvägg med några stängda dörrar och några fönster, en stooor container, en ställning med en massa eluttag på (vi var på en idrottsanläggning) och en parkbänk. 

Ynk slängde sig in i carporten och kollade av allting... en gång... och en gång till. Han fick jobba lös där. Där fastnade han på en grej som stod på marken, den under sökte han noga... och länge. Till slut började min hjärna fungera så jag bad honom fortsätta och söka längs med väggen bort mot containern. 

Det gjorde han i en rasande fart så jag kallade tillbaka honom och bad honom söka igen... och det gjorde han i en rasande fart... igen.  Jag undrar när hans senila, åderförkalkade matte någonsin ska lära sig att lita på sin hund????

Han drog iväg direkt till containern och gjorde en snygg markering på kortsidan på den, helt korrekt. 

Matte visade honom till den där ställningen med alla eluttag, där kanske det fanns något gömt under något lock, men det sa Ynk att det inte gjorde. Han drog iväg till containern igen... och där var tiden ute. 

Gömman satt på parkbänken som jag totalt hade glömt bort. 

Domaren sa att det var måååånga som hade trott att gömman satt på den där elställningen, och att lika många också hade glömt parkbänken.... men det var ju egentligen ingen tröst. 

Här hamnade vi på 12:e plats tillsammans med många andra. 

Efter några minuters väntan så var det dags för det avskydda behållarsöket. Jag avskyr verkligen behållarsök.... ! 

Två rum med identiskt lika kartonger. Hur många det var vet jag inte men golven var fyllda med kartonger, kanske var det nåt runt 50 st. 

Ynk drog iväg i väldig fart längs ena raden, sökte sedan snyggt av de andra två raderna som fanns i det rummet och tänkte dyka in i rummet bredvid. Jag var tveksam om det verkligen inte fanns en gömma i varje rum så jag bad honom söka en gång till där han redan rantat runt alla kartongerna. Och då minsann... då markerade han en som stod sist i den förta raden. Och det var rätt. 

Precis innanför dörröppningen till det andra rummet, i ett hörn intill väggen stod det sedan en kartong och jag visade på den för Ynk när vi klev över tröskeln in i det rummet. Men han snusade snabbt på den och drog sedan iväg bland havet av kartonger. 

Där klev vi omkring en stund och han såg ut som att han kollade av allihop gång på gång. Tiden var på väg att gå ut när jag bad honom kolla den där kartongen i hörnet innanför tröskeln en gång till.... och där gjorde han en markering med bara 15 sek kvar av tiden. Placering 15 blev det där. 

Från behållarsöket gick vi direkt vidare till inomhussöket. Två rum, ett var möblerat med ett stort bord och stolar runt bordet och ytterligare några stolar här och var i rummet. 

Det andra rummet var möblerat ungefär som ett vardagsrum med mycket möbler och grejor. Tre soffor, tv-bänk, bokhylla fylld med prylar, en annan hylla av något slag, prydnadssaker, golvlampa, ett soffbord med grejor på, ett typ matbord med stolar runt och så en "ihopvikt" vikdörr som gick att stänga mellan de här två rummen. 

Här fick Ynk söka lös igen och han drog iväg längst in i "vardagsrummet", kollade av hyllorna som stod vid bortersta väggen, hoppade upp i sofforna och kollade av dom, ner på golvet och drog en vända runt soffbordet, upp i ena soffan igen. I den soffan såg man att många hundar röjt runt och där var det jätteintressant tyckte Ynk. Han röjde runt där länge, sedan började min senila hjärna fungera igen så jag lockade ner honom och bad honom söka av matbordet och stolarna som stod där, men dom var inte alls intressanta. Han ville upp i soffan igen....

Det fick han inte för sin elaka matte... jag tänkte gå tillbaka till det första rummet när han tvärnitade och hoppade upp mot den där vikdörren som fanns och där gjorde han en markering i ett av "vecken" på dörren.... och det var rätt. 

Och så måste jag erkänna nu då att jag har ingen som helst aning om var den första gömman som han markerade i inomhussöket satt. Jag minns inte det.... men han tog båda gömmorna och hans virriga matte kom dessutom ihåg att säga Färdig..... 

Vi hade 4 minuter på oss på det söket och Ynk fixade båda gömmorna på 2.58.25, det gav oss en 5:e placering på det söket. 

Och sedan var vi färdiga.... 

En gömma...  jag upprepar.... en gömma! från ett diplom. Och den missen var helt och hållet mitt fel. Jag "glömde" helt enkelt bort den där jäkla parkbänken på utomhussöket. När domaren sa var gömman fanns och jag fick låta Ynk leta där så visade jag bara med handen mot bänken, sa Leta och han skuttade genast fram till bänken, gjorde en tvärnit och gjorde sedan en snygg markering där gömman fanns. 

Och den domaren, liksom ett flertal andra domare, sa så här till mig efteråt när jag sa att jag gjorde ett misstag som lät honom söka så länge i den där carporten där det fanns en grej som han tyckte var intressant. 

"Din hund är så doftsäker så hade det funnits en doft där så hade han snabbt markerat den. Gör han som han gjorde nu, så kan du vara övertygad om att det inte är en nw-doft han känner...." 

En liten glimt av det mindes tydligen min hjärna när han envisades med att söka i den där intressanta soffan på inomhussöket...  hade det funnits en doft där så hade han markerat den. För en gångs skull gjorde jag något rätt när jag lockade bort honom därifrån. 

Jaja...  sånt är livet med en klantig matte. Ynk jobbade kanonbra, superfokuserad och helt inriktad på att söka. Att han sedan gärna lämnar första gömman utan att markera, för att få leta vidare, det är tydligen ett problem vi delar med många. Gäller att ha lite koll på tiden så att vi hinner "börja om" innan tiden är slut. 

Men det blev bara 1 diplom igår, ett erfaret ekipage tog det, och många andra erfarna duktiga ekipage  hamnade efter oss i prislistan. Ynk placerade sig på en hedrande 5:e plats i totalen... trots sin klantiga matte.... 

Hemresan i kolsvart höstmörker var inte jättekul, men det snöade inte och det var inte halt och det var jag tacksam för. Vi åkte hemifrån kl 10.30 och körde in i  garaget här hemma när klockan var exakt 19.00. En heldag med trevligt hundfolk är inte att förakta....  

En tävlingshelg....

Fast jag måste än en gång poängtera att jag aldrig ser en nw-tävling som en tävling. Och det beror förstås på att jag är totalt ointresserad av att vinna någonting, jag är enbart ute efter diplomet, som i sin tur innebär att vi i så fall klarat av alla fyra söken. 

Nu fixade vi ju ett diplom på lördagen, men missade diplomet på söndagen enbart på grund av klantmatten... men det är ju inte så ovanligt, det brukar vara hon som ställer till det. 

Ynk jobbar på som bara den. Han älskar verkligen den aktiviteten och är outtröttlig. Jag tror faktiskt att han verkligen är det. Ibland när vi tränar så får han jobba länge, många gömmor och en del rejält svåra men jag har aldrig upplevt att han tappat gnistan utan det är samma entusiastiska engagemang hela tiden. 

På tävlingar är det ju tiden som ställer till det för oss eftersom jag klantar mig och slarvar med att se till att han kollar av hela området innan han grottar ner sig på ett speciellt ställe, och då hinner tiden ta slut. Men skit samma.... vi gör det för att det är kul och vi överlever även om vi inte fixar ett diplom just den dagen. 

I helgen var det nästan 70 ekipage som tävlade, på samma ställe. Klass 1 Inomhus och klass 2 Behållare och en del tävlade både-ock. Många superduktiga ekipage, men vad annat är att vänta när en del av dem var klass 3-ekipage och några till och med var SM-deltagare. Ett flertal söktider på runt 5 sekunder i klass 1, och i klass 2 var vinnande tider runt 30 sekunder, mycket imponerande. 

Det är roligt att se Ynk i såna sammanhang. Han bryr sig ju inte om andra hundar, men någon av alla dessa deltagande hundar räckte nog ut tungan åt honom tror jag, för vid ett par tillfällen hörde jag att han morrade lite dovt när vi mötte ett par speciella hundar vid rastningen.

Och när han gick med nosen i marken och kollade av alla dofter som alla hundar lämnat efter sig så var det underhållande att se hans svans. Den rörde sig lite upp och ner kan man säga. Ibland när han undersökte nån speciellt intressant fläck så åkte svansen upp, vid ett annat tillfälle så var svansen ganska så hängande men bytte position vid nästa intressanta fläck. Det gick verkligen att läsa av honom genom att titta på hur han höll svansen när han läste av alla doftfläckar som alla dessa hundar lämnade efter sig. 

När han söker så viftar svansen oavbrutet så där har jag inte så stor nytta av att kolla på den. Ibland när han fryser på en doft så saktar svansen in lite, men oftast är det samma racerfart på den. 

På lördagen åkte jag hemifrån kvart i 8, då hade vi dessutom cyklat 3 km innan. Och vi var hemma igen när klockan var ungefär halv 5. Mitt knä och min rygg gillar inte sådana dagar. Det blir mer gående än vanligt, och det blir mer stående än vanligt och det ger omedelbart effekt och jag får mycket ondare både i knä och rygg. 

På söndagen var jag frestad att ringa återbud, men tävlingsplatsen ligger 15 minuter härifrån och avgiften var betald och Ynk skulle ju ändå rastas och aktiveras lite, så....

3 km på cykeln denna morgon också, sedan iväg till tävlingen. Och där missade vi (jag!) första söket så då tänkte jag åka hem, diplomet var ju redan då utom räckhåll. Men...  Ynk tycker ju att det är kul och vi var ju på plats och så.... så vi stannade. Men det blir mycket väntan när man tävlar nw och man kunde inte vistas ut nån längre stund för det blåste nåt alldeles vansinnigt kalla vindar. 

Nåväl, vi klarade av våra två sista sök i alla fall och domaren var väldigt positiv i sin kritik även denna dagen och Ynk jobbade på bra. Sedan åkte vi hem.... fanns liksom ingen anledning att stanna flera timmar till för att vänta på prisutdelningen.

Vår totala tid på söndagen var 2.41.32 och då hade vi "offrat" 2 hela minuter på det första söket där vi (jag!) misslyckades. 

På lördagen (då vi klarade alla 4 söken) var vår totala söktid 2.57.19, så vi var alltså aktiva knappt 5 minuter sammanlagt på de två dagarna. Jag var ju lite mer aktiv eftersom jag gick banvandring före söken, och Ynk fick ju rasta sig ett antal gånger under dagen... men, men....   tur att jag är pensionär och har många "lediga" dagar. 

Men.... jag gillar ju att "tävla" med min hund, har alltid gjort det och har lite svårt att inse när det är dags att sluta. Jag behöver den moroten för att träna också tror jag. Men jag vet inte... denna helgen var första gången jag faktiskt kände mig gammal bland alla andra deltagare. Många är våldsamt hjälpsamma och vänliga så det är inte det, och det finns alltid andra med som också är pensionärer även om de kanske är lite yngre och framförallt lite piggare än vad jag är. Det kanske helt enkelt är så att jag är för gammal för såna här aktiviteter och borde inse det. 

Jag lägger i alla fall upp bilder på domarkritikerna från lördagen, dom var extremt snälla tycker jag men det var ju roligt... jätteroligt. På söndagen åkte vi ju innan prisutdelningen och då fick vi aldrig chansen att se protokollen, men vid de två sista söken var domaren i stort sett lika snäll i sin muntliga kritik som vad hon varit på lördagen. 

Galna hundar....

Igår cyklade jag med Ynk ... som vanligt. Försöker göra det varje dag eftersom jag har så ont när jag går och han behöver ju få röra på sig ordentligt.

I alla fall så har jag ju otaliga gånger förr berättat om hur duktig han är när vi cyklar. Han springer lös och han håller sig intill mig, stannar ibland för att undersöka nån doft och för att uträtta sina behov, men springer sedan snabbt ikapp mig igen. Bryr sig aldrig om folk eller andra hundar även om han är lös, men jag stannar nästan alltid när vi möter andra hundar, mest bara för att lugna den vi möter.... Ynk bryr sig som sagt inte.

Igår skulle vi passera genom ett närliggande bostadsområde där vi vet att det finns ett par hundar som verkligen bär sig illa åt när de ser en annan hund. Stora hundar av typ "kamphund" som har en liten uteplats där de ofta vistas. Råkar man passera när de är ute är det bara en tidsfråga innan de forcerar staketet och kommer efter oss, de är minst sagt helt galna när de ser andra hundar.

Ynk löste det där på sitt egna sätt.... när vi tog vägen som går förbi deras hus så gjorde han en stooor krok bort från deras uteplats. Han följer mig som cyklar förbi, men han tar som sagt en stooooor sväng åt sidan, bort från deras uteplats. .

Nu har jag slutat att åka den vägen, onödigt att utsätta Ynk för det där, vem vet när de lyckas ta sig ut...

Men vi åker genom det bostadsområdet ganska ofta ändå, fast jag väljer en annan väg genom området numera. Igår passerade vi ett gäng som höll på att lasta ett flyttlass på en kärra. Ynk tittade som vanligt knappt på dom när han på snabba tassar sprang bredvid mig.... och de stannade upp i sitt bärande, tittade på oss och ropade efter oss... "vilken duktig hund du har!"

En liten bit bort, bakom ett hus där sikten var skymd, dyker plötsligt en av de galna hundarna upp, med matte hängande i kopplet. Ett flexikoppel dessutom....

Jag skulle gissa att hunden väger någonstans mellan 50-60 kilo, matte vägen förmodligen ungefär det dubbla men hon har ändå absolut noll koll på den där hunden.

Vi cyklade som sagt så vi passerade i rask takt, men jag såg i ögonvrån vilket besvär matte hade med att få ordning på sin stora tunga starka hund som gjorde våldsamma utfall längst ut i flexikopplet.... och så ropar hon efter mig "koppla din hund!!! du måste hålla ordning på din hund!!!"

Hade jag inte varit rädd om Ynk så hade jag stannat och tagit den diskussionen, men jag ville inte att han skulle bli frukost åt den där galna hunden.

Ynk sprang alltså exakt bredvid min sida, tittade inte ens på den vrålande, galna hunden som matte hade absolut noll kontroll över.... men hon tyckte att det var jag som skulle hålla ordning på min hund.

Det är inte alls ovanligt i det här området med hundar som bär sig så där illa åt när de ser andra hundar, men det otäcka med de här hundarna är att de är så stora och starka och har ägare som har absolut noll kontroll. De flesta ouppfostrade hundar vi möter är småhundar som ägarna utan problem orkar hålla och då är det inga problem.... men de här hundarna är lite läskiga.

Idag ska vi ta en annan väg så att vi slipper riskera att möta dom, fast vi ser/möter dom som väl är inte varje gång vi är i det området.

Några nw-tankar som tidsfördriv

Vi har haft en dramatisk morgon här idag igen så hjärnan går liksom inte på högvarv direkt, men jag har roat mig en liten stund med att kika på efterbanvandringar på Facebook och det ger många funderingar. 

En del domare ger många tänkvärda kommentarer i samband med de där efterbanvandringarna, vissa domare pekar i stort sett bara ut var gömmorna finns, men man får alltid något att fundera över oavsett hur dom gör. 

I nw är det primära att hunden hittar gömmorna. Hur den gör det spelar inte så stor roll, tiden är i och för sig viktig eftersom den är begränsad, och den som hittar gömmorna på snabbast tid vinner ju det söket, men frånsett det så gäller det "bara" att hitta gömmorna inom tiden, då har hunden gjort ett godkänt jobb.

Och alla hundar har sitt eget sätt att jobba. Och framför allt alla förare har sitt eget sätt att jobba. Och alla förare har sin idealbild av hur dom vill att hunden ska jobba.

Stämmer den idealbilden med hur hundens idealbild av söket ser ut? 

Här kommer vi in på det som jag tror är lite rasbundet, alltså hur hunden lägger upp och löser ett sök. 

NW är ju en lämplig aktivitet för alla hundar oavsett ras, alla hundar kan använda sin nos och dom gillar dessutom att göra det, men dom gör det på helt olika sätt och det tror jag att man ska fundera lite på. 

En spaniel är en stötande och apporterande fågelhund. Den ska självständigt, i nära samarbete med föraren, söka rätt på fågel, stöta upp den och sedan apportera viltet när det skjutits. 

Det betyder inte att föraren går före och pekar på varje grästuva eller busksnår eller dikeskant och ber hunden söka efter fågel där. Det betyder att man har ett stort markområde framför sig och sedan är hundens uppgift att söka av det området självständigt, men i god kontakt med föraren. 

Överför man det tänket på nw så blir det väldigt enkelt. Här är sökområdet, leta reda på gömmorna....  och hunden jobbar sedan självständigt, men med god förarkontakt, för att hitta gömmorna. 

Tar man en hund av annan ras, en ras som inte har avlats fram för att söka något alls utan kanske "bara" vara en trevlig familjemedlem, då behöver föraren kanske gå med och peka och visa... sök där... och där... och där kanske det kan finnas något... och kolla där... finns det något där kanske?

Den hunden är naturligtvis lika duktig på att söka och hitta som en spaniel, men den gör det på ett annat sätt, och behöver kanske en förare som styr och ställer lite mer. Jag vet inte... bara spekulationer från min sida förstås.

Men....  min hund, och mina tidigare hundar, har alla sökt som allra bäst när de fått söka lösa och självständigt. När jag bara finns där och anvisar området men sedan överlåter till hunden att söka på sitt sätt och efter sitt eget huvud. Naturligtvis får jag då och då ingripa och anvisa "sök däråt...." eller nåt sånt, men i det stora hela så är jag bara ett bihang till min hund.... precis som jag är när det gör det de kan allra bäst.... att jaga fågel. 

Och ett par domare har kommit med kommentarer som styrker mina idéer om det här. Domare jag har tävlat för och domare jag har sett och lyssnat på i efterbanvandringarna som läggs upp få FB. Förarna är inte så sällan i vägen, och förarna har inte så sällan förutfattade meningar om var gömman kan finnas och styr hunden alldeles onödigt mycket. 

Jag har alltid tyckt att hunden ska få jobba fritt som den vill, det är den som har luktsinnet och den vet vad den letar efter, jag är som sagt bara ett klantigt bihang. 

Men sen finns det ju vissa skolor som förordar att man som förare ska styra upp söket helt och hållet. Att man ska kräva av hunden att den söker där jag vill och inte någon annanstans. Det är säkert en metod som är kanonbra på de hundar som inte har det egna drivet att söka utan som vill bli dirigerade och ha det stödet av sin förare. Men de hundar som är vana att jobba självständigt tror jag blir hämmade av att man som förare lägger sig i och vill styra och ställa. 

Och nu syftar jag enbart på NW, pratar vi Specialsök så är det en helt annan sak. 

Jag har en hund som scannar av hela området det första han gör om han får bestämma själv. Det tar tid. det är inte tidseffektivt, men det är ofta effektivt när det gäller att hitta gömmorna. Om jag lägger mig i och styr upp det hela så är risken att han, för att göra matte till lags, gör en snygg felmarkering någonstans där det ser ut som om det skulle kunna sitta en gömma. 

Ja, vad ville jag med det här babblet då? Jo.... jag tror det är viktigt att man vid inlärning/träning ser till vilken typ av hund man tränar så att man jobbar med hundens anlag istället för att försöka tvinga på hunden ett arbetssätt som egentligen strider mot det, för denna hunden, naturliga sättet att lösa uppgiften. Tycker mig ha förstått att många instruktörer kör samma race med alla hundar och det tror jag kanske försvårar för vissa ekipage att nå bra resultat.

Eller också är jag som vanligt bara ute och cyklar..... jag har ju tyvärr ofta synpunkter på ditten och datten men just när det gäller att utnyttja något så självklart som hundens otroliga luktsinne så tror jag att det är viktigt att jobba MED hunden och inte försöka påverka sättet att jobba alltför mycket. 

Helgens alla misslyckanden.....

.....ska jag berätta om nu.😀 NoseWork-tävling klass 2 både lördag och söndag och som vanligt klantade jag mig rejält, Ynk klantade sig väldigt mycket mindre än vad hans matte gjorde. 😇

På lördagen började vi med fordonssök och utomhussök. Jag har aldrig upplevt att det har varit några problem med fordonssök för Ynk, men denna dagen missade vi en gömma. Han förälskade sig i den lilla åkgräsklipparen och letade väldigt noga på den. Det domaren på filmen kallar den första gömman var han på utan att markera den, och innan vi hann tillbaka var tiden ute. Ingen bra början på dagen.....

https://www.facebook.com/660786042/videos/1971839733203246/

Därefter gick vi direkt till utomhussöket som var ett stooort område. Då hade vi ju redan en missad gömma i bagaget så då kändes det lite som "ok då, gör som du vill".... och det gjorde Ynk. Han jobbade intensivt i området där det låg/stod en massa prylar men han missade rörbiten med gömman i. Där påminde jag honom faktiskt om att "den där har du inte kikat på"... och där fanns ju en av gömmorna. Hurra! 

Sedan drog han iväg till trappan (ni ser området på filmsnutten om ni vill) och undersökte den noga. Det är nog kanske så att det ofta sitter en gömma på nån trappa när vi tränar 😇 Sedan ägande han sig åt sandlådan och undersökte den oerhört noga. Han gjorde nog en markering på baksidan av den, men jag såg inte riktigt så jag sa inget. Då gick han runt och stack in huvudet i det där hålet som finns på lådan, och då sa hans trögfattade matte äntligen Markerat. 

Men jag glömde säga Färdig... kom på det när jag såg att både domare och tidtagare stirrade förväntansfullt.... då fungerade den dimmiga hjärnan igen och jag sa Färdig. 

Vi hamnade på en andraplats i det söket, hade jag sagt Färdig när han var färdig, då hade vi vunnit med ganska stor marginal, nu var vi 2 sekunder efter den som vann. 

https://www.facebook.com/660786042/videos/846674953782103/

Efter det kom inomhussöket. Ni ser på filmen att det var ett avgränsat och ganska "rent" område... oerhört varmt där inne men verkade inte som om det skulle vara något "problemområde". Tänk så fel jag återigen hade.... 

Ynk hade skitroligt där....  han fick söka lös, och han började med att springa två varv runt rummet, sedan hoppade han upp på bänkarna längs väggen och sprang ett par varv där. Där ingrep jag och han sökte av grillplatsen i mitten av rummet, kollade av borden och kollade av vedlådan, men hoppade inte upp på den. Han återgick till ett bord som han undersökt förut, då sa jag Markerat eftersom tiden i stort sett var ute då.... fel!!!   och så var det söket färdigt  

https://www.facebook.com/100001969261586/videos/279308234846816/

Domarkommentaren stämde mycket bra.... mitt fel att han inte sökte överallt förstås.  

Som avslutning var det behållarsök, vårt allra sämsta moment. Har alltid varit, men det kanske, kanske kan ändra sig även om det inte gick så bra denna gången heller. 😉

Han sökte ovanligt samlat för att vara han och behållare. Ni ser på filmen vilken typ av behållare det var... och han fann den ena gömman hyfsat snabbt, men den andra gick han bet på. Jag lyckades med en felmarkering här också, lite desperat när tiden var nästan ute.... men det var förstås fel. Inte ens när vi visste vilken behållare det var så markerade han den. Och tydligen var det fler som hade problem med just den gömman.... 

https://www.facebook.com/100001969261586/videos/657511699664542/

Tja... det var lördagen det. Fyra funna gömmor av åtta... vansinnigt dåligt resultat tycker jag. Men jag får ta på mig större delen av missarna, Ynk jobbade på som bara den och jag borde ha stöttat honom lite mer i framför allt inomhussöket, då hade det nog gått bättre där. 

Vi stannade inte till prisutdelningen, trodde inte att vi hade något att hämta där och vi hade ju en bit hem, så 2:a priset som han fick på utomhussöket fick vi istället när vi kom dit på söndagen för den dagens tävling. 

Ny dag-----  nya missar. 

På söndagen började vi med behållarsöket. Och Ynk förvånade mig eftersom han inte sparkade boll med alla behållarna och han brydde sig inte om att söka av väggarna runt om.... utan han sökte faktiskt på behållarna. 

Han fann båda gömmorna med hyfsat mycket tid tillgodo. Behållarsöket gick utomhus, bredvid där lördagens utomhussök gått. Gräsyta med tre väggar runt om. Tyvärr har jag inte domarkommentarerna från söndagen, vi åkte hem direkt när vi var färdiga med våra fyra sök, och från behållarsöket och fordonssöket finns ingen efterbanvandring utlagd.

Sedan var det direkt till fordonsöket som gick på samma plats som på lördagen. Ingen video här heller, men det var samma lilla åkgräsklippare som på lördagen och Ynk älskade den lika mycket nu. En släpvagn och en personbil var de övriga fordonen. 

Ynk undersökte gräsklipparen noga, noga.... hoppade upp i den och kollade, men där fanns ingen gömma. Släpvagnen kollade han på de "vanliga" ställena, dvs vid kopplingen,vid låsen till flaket och runt hjulen, men han fann ingen gömma där. Personbilen kollade han sist, där fann han till slut en gömma och sedan hann vi inte mer för tiden tog slut, men den andra gömman satt också på personbilen. Ynks älskade gräsklippare ställde till det för oss tidsmässigt, förmodligen hade han funnit den andra gömman på personbilen om vi haft lite mer tid på oss. 

Ingen domarkommentar och ingen video tyvärr.....

Ganska snart därefter var det dags för inomhussöket. När vi hade banvandring så tänkte jag "jisses... vilket kaos det här ska bli då!" men det blev det egentligen inte. Ni kan se på videon att det finns lite prylar att leta på, men Ynk fixade det. Han rusade i vanlig ordning längst in (fick söka lös) scannade av allting där, även alla stavar som hände på ena väggen, men bytte sedan rum och markerade då gömman som satt i den där metallgrejen. 

Därefter drog han iväg in i det andra rummet igen och markerade ganska direkt den rätta skidstaven.... som han varit vid tidigare utan att markera. Strunt samma... vi hann inom tiden och han fann båda gömmorna så det var ju helt OK. 

Jag skulle gärna velat se domarkommentarerna på det söket eftersom den domaren på lördagen sa ett par saker som jag försökte ta fasta på under söndagen, men vi åkte som sagt innan prisutdelningen så jag missade det. 

Här  kan ni i alla fall se hur området såg ut och var gömmorna fanns. 

https://www.facebook.com/660786042/videos/319320920473577/

Sista söket för vår del var sedan utomhussöket. Inget komplicerat område alls. Borde vara lätt fixat.... om man inte har en klantig matte förstås. 

I vanlig ordning drog Ynk iväg längst in i området och började söka sig tillbaka. Gjorde en snabb sniff på prispallen som stod där och jag tänkte "den ska vi kika närmare på sedan" och så drog han iväg till den lilla högen med ved som låg på golvet. Där fastnade han... och klantmatten sa Markerat.... vilket förstås var Fel!!! och sedan fick vi ju inte fortsätta. En doft satt på prispallen precis som jag trodde, och den andra doften hade han säkert tagit när han väl kommit till den delen av området. 

https://www.facebook.com/660786042/videos/856435672537941/

Men det är ju bara vad jag tror... det fick vi aldrig veta. Det är tråkigt att vara så klantig som jag är.😭

Summan av söndagen var fem gömmor av åtta. Inget alls som jag är nöjd med, men Ynk hade orken att jobba två dagar i rad, vi hade 1½ timma i bilen enkel väg och på lördag kväll hade han sällskap här hemma av Isa i några timmar. Det var inte direkt någon vilotid då...  😜 Han skötte sig bra, hans matte däremot borde kanske tänka till lite och kanske inse att det är oschyst att belasta den där duktiga hunden med en så klantig matte. 😭

Sysslolös....

Frivilligt sysslolös i och för sig, det finns ju massor att göra jämt och ständigt, men jag har noll lust att göra några nyttigheter. Regnet vräker ner och ska tydligen göra så hela långa dagen 😢

Idag är det klass 2-tävlingar (nw alltså) i Krokom. Jag anmälde dit, men efter vår senaste tävling insåg jag att det inte var värt den långa resan dit (nästan 30 mil enkel väg) med tanke på vilken klantig matte Ynk har, så jag strök vår anmälan. Och jag har inte ångrat mig, men det skulle vara kul att göra något roligt nån gång....

Jag roar mig nu istället med att titta på resultatlistorna från tävlingar och kan konstatera att det är många bekantingar som är ute och tävlar.... med lite varierande resultat. Och det är ju en tröst för klantiga mig att inte heller alla andra lyckas få full pott varje gång. 😉

Men...  jag funderar fortfarande på en sak som känts liiiite märklig ändå från nw-sportens start. 😕

I nw finns ju TSM-tävlingar, vilket innebär att man tävlar i samtliga moment på samma dag, utomhus, inomhus, behållare och fordon.

Sen finns det TEM-tävlingar där man gör 4 sök i samma moment vid samma tillfälle. Alltså fyra fordonsök eller fyra inomhussök o.s.v. 

Och man tävlar i klass 1, klass 2, klass 3 oavsett om det är TSM-tävling eller TEM-tävling. Efter 3 diplom (100poäng) får man (måste inte) flytta upp till nästa klass om man så vill. 

Men det är också så att man kan ha varit duktig och kommit upp i t.ex. TSM klass 3 (eller Elit) och ändå kan man tävla i TEM klass 1 i valfritt moment. 

Och OBS!!! jag missunnar ingen att tävla i den klass de vill, men jag tycker att det är en märklig regel att t.ex. en elithund med en elitförare ska tävla i samma klass som orutinerade hundar/förare i klass 1. 

Nu är reglerna sådana, och då är det naturligtvis helt Ok att göra så, men eftersom det kallas "tävling" så kan man kanske tycka att förutsättningarna är lite orättvisa. Jag har hela tiden tyckt att det skulle kallas "prov" istället för tävling, men då skulle det förmodligen inte bli lika populärt... 😜

Och ja, jag vet... det är hundar vi jobbar med, man kan aldrig veta resultatet, det gäller ju att hitta gömman och tala om var den finns, men som sagt... en hund med en förare från de högre klasserna har liksom våldsamt mycket större möjligheter att lyckas än en klass 1-hund som inte tävlat massor av gånger tidigare. 

Jag kan ju tänka mig att de där TEM-tävlingarna är ett "måste" för om det bara fanns TSM-tävlingar så skulle trycket på tävlingar bli ännu större än vad det är. Och blir man bortlottad tillräckligt många gånger kanske man tappar sugen och ägnar sig åt något annat istället. Och det skulle ju inte heller generera så mycket inkomster till arrangörerna, ju fler tävlingar desto större inkomster. 

Jaja... jag vet att det är många utgifter också, jag har full koll på vad det kostar.... men i slutänden är det ju trots allt så att ingen arrangerar tävlingar om det inte ger i alla fall en liten vinst. 😇

Ja men... då har jag sysselsatt mig en lite stund nu då... stapplar väl iväg till TV-soffan istället nu då.... fortfarande noll arbetslust. Regnet vräker fortfarande ner och ni får en gammal bild, det finns inga nya att visa upp. 😉

Det där med att bli gammal.....

.... det är lurigt det. Alla andra ser och upplever att jag blir gammal, men jag själv märker liksom inte av det. Jag är ju fortfarande såpass klar i huvudet så jag vet hur gammal jag är, men vaddå då???? jag är väl inte gammal bara för att jag blir ett år äldre varje år 😀

Jag minns när rallylydnadssporten av ganska ny här i landet, då utbildade jag mig ju väldigt tidigt till rallylydnadsinstruktör och var ganska så aktiv både med träningar, kurser och tävlingar. Vid ett tillfälle ojades det väldeliga bland deltagarna, en av dem som deltog i träningen den dagen var ju "över 70 år!!!!" och det var tydligen våldsamt anmärkningsvärt.

Kanske var det anmärkningsvärda att hen inte gick vilse i banan, men jag som är/var drygt 10 år yngre lyckades vid flera tillfällen redan då diska oss för att jag gick vilse bland skyltarna, så det kan ju inte bara vara det dom tänkte på. 

Eller också viskades det likadant om mig redan då.... det är ju inte helt omöjligt. 

Jag pratade med en granne häromdagen som frågade hur gammal jag är. När jag berättade det så utbrast hen... "det hade jag aldrig kunnat tro!"  och jag kände mig genast som 100 år.... "och du är ute och cyklar med Ynk..! " var nästa kommentar.... då kände jag mig som 150 år. 

De enda tävlingar vi deltar i numera är ju tyvärr bara nosework-tävlingar. Kul i och för sig, men tråkigt att jag pga mitt onda knä blir så begränsad i vad jag kan och inte kan. Men i de sammanhangen är folk väldigt hjälpsamma och hänsynsfulla... i alla fall 99,9% av de jag träffar på. 

Fast.... ibland upplever jag att människor som jag inte känner behandlar mig som den gamla vimsiga tant jag är... eller som de förutsätter att jag är. Det är lite deprimerande att inse vilket intryck en del främmande människor får av mig när vi träffas. De flesta bryr sig förstås inte alls om mig, de har nog med sig själva i såna sammanhang, men ibland händer det att jag verkligen känner mig som 100 år gammal och super-senil just pga hur jag blir bemött av andra. Det är lite deprimerande att inse att jag faktiskt är gammal och att omgivningen också uppfattar att det är så... 

Ett typiskt ställe där jag behandlas som mindre vetande pga min ålder är alla affärer där det säljs teknik. Det borde inte vara så ovanligt att folk i min ålder är tekniskt intresserade eller kunniga, det fanns ju faktiskt både datorer och mobiler när vi var aktiva i yrkeslivet, långt innan vi blev pensionärer. 

Ibland är mitt tålamod lika med noll, så det har faktiskt hänt att jag vid ett par olika tillfällen sagt till unga allvetande försäljare att " jag jobbade med datorer långt innan du ens var född...." bara för att de har idiotförklarat mig pga min ålder. Eller också är det pga mitt kön....  en gammal gubbe kanske anses var kunnigare i såna saker. 

Men jag är faktiskt tacksam för att jag inte vet vad folk tänker och tycker när de ser mig och Ynk ute på vägarna här. "Den där gamla kärringen som drar omkring på cykel med sin stackas hund i släptåg...." eller "den där halta tanten som inte kan gå utan käpp, ska hon verkligen ha hund???" 

Jaja, vem vet... och jag vill heller inte veta. Då och då är det ju alltid någon som visar alltför tydligt vad dom tycker och tänker, men för det mesta försöker jag att inte bry mig. Jag är förmodligen gammal eftersom alla data säger så, men det betyder ju inte att jag känner mig gammal för det. 

Och det betyder definitivt inte att jag tänker sluta med sånt som jag tycker är roligt.... inte förrän jag blir tvungen för att min skraltiga kropp säger ifrån. 

Ovädret Hans....

På tisdagen anlände ovädret Hans hit till våra trakter, det blåste stormvindar och regnet vräkte ner i oregelbundna skurar. Och vi skulle tävla NW TEM Utomhus klass 1....  men vi har mindre än 15 minuters restid till tävlingsplatsen och Ynk brukar aldrig bry sig om dåligt väder, så vi trotsade Hans och åkte. 

Regnet kom som sagt i skurar, ibland var det uppehåll och ibland vräkte regnet ner. När det var vår tur på det som var sök 3 och 4 (vår grupp började med de söken) så vräkte regnet ner och det blåste riktiga stormvindar. Medan vi stod och väntade på att hunden före oss skulle bli klar höll vi på att få en stor gren på oss, den bröts av från trädet där vi stod och väntade.  

Första söket missade vi. Det var bland annat en farstutrappa med i söket och den trappan och den farstun älskar Ynk. Vi har tävlat där förr och det var likadant då. Han är övertygad om att doften finns någonstans i den där trappan/farstun och lägger massor av tid där. Och jag tänkte att eftersom vädret var som det var så kanske domaren satt gömman där, under tak och lite vindskyddad, så jag lät honom leta. Tänk att jag aldrig kan lära mig att inte tro så mycket.... 

Men han lämnade den så småningom men då dök vårt lilla problem upp.... en grusyta längs med en husvägg och där fanns en grill och en blomkruka och bord och bänkar. Ynk gjorde som han tyvärr gör då och då nu för tiden... han spårade efter övriga hundar på marken. 

På tillsägelse sökte han av väggen och en bänk som stod där, kollade supersnabbt av grillen, började spåra igen.... jag sa till honom att Leta och han letade återigen på väggen och stupröret, slängde en sniff på blomkrukan och drog iväg till trappan igen. Och där hade vi förbrukat vår tid.... 

Gömman satt på grillen, och det borde jag förstått. Vi har tävlat för samma domare där en gång förut och då satt gömman också på grillen.... 

Nästa sök låg alldeles bredvid det första söket, en gräsmatta med ett uthus, en soptunna, nån stol och kanske ett bord också..?... jag minns inte riktigt. Ynk drog iväg till soptunnan, avbröt sig och fastnade på en fläck i gräset. "Någon har kissat där", sa domaren och jag lockade bort honom därifrån. Han släppte direkt doften när jag lockade på honom och det var ju bra. 

Han drog sedan direkt iväg i full fart till baksidan av uthuset och när jag linkat efter och kom runt hörnet så låg han på marken och markerade en doft där. Så det söket fixade han ju kanonbra med tanke på kissfläcken och så.... 

Sedan åkte vi till ett annat ställe för att göra sök 1 och 2 där. Vi hade sista startnumret i vår grupp så det blev lite väntan då vi traskade runt i regnet och vadade genom vattenpölarna, men Ynk är som sagt oberörd av sånt väder så det var helt OK. 

Det kom en regnby precis lagom tills det var vår tur, men blåsten hade just då avtagit en liten aning.... 

Sök 3 var längs en husvägg med några trädgårdsstolar och en hel del annat som stod framför väggen. Jag minns faktiskt dåligt och jag fotade dumt nog inte områdena heller, men det var en hel del prylar där att kolla av. 

Men Ynk drog ganska direkt iväg bort till en stol i bortre änden av området och där verkade han ha hittat något. Jag tyckte han verkade lite osäker så jag sa inte markerat direkt, inte förrän han la sig ner i det blöta gräset och gjorde en tydlig markering. 

Det var rätt, och enligt domaren så var han klart snabbast på att hitta den gömman, men sen blev det ju som det blev med en klantig matte som inte vågade säga markerat direkt. Men strunt samma, huvudsaken är att gömman hittades inom tiden. 

Sök 4 och sista söket var en massa prylar av allehanda slag som fanns i ett område med gräs/buskage. Han drog iväg ut i bortre kanten/hörnet av området och nosade mer på marken än på de pallar som låg där så jag lockade tillbaka honom. Då drog han direkt iväg till mitten av området, till en hög av nåt annat jox som låg där, och där gjorde han en markering som jag vågade lita på. 

Så...  tre hittade gömmor och en missad. Himla retligt det där, för han var helt opåverkad av regnet och den starka vinden, det var den där nya fula ovanan att han ska spåra efter de tidigare hundarna i det första söket han gör, som förstörde det för oss.  

Men frånsett den missade gömman så tror jag att han presterade ganska så bra tider på de övriga söken. Vi åkte hem direkt efter vårt sista sök men jag kikade på resultatlistan senare på kvällen och han låg hyfsat bra tidsmässigt på de söken tror jag. Vi var 25 startande och det blev 10 diplom så det verkar ju inte som att väder och vind är nåt större problem.

Men...  jag skulle kolla resultaten mer noggrant nu när jag skriver det här och då finns dom inte längre att se. Och det beror säkert på den felaktighet jag såg i listan i går kväll när jag kikade.... förmodligen håller någon på att rätta till det nu. Förargligt när sånt inte upptäcks innan tävlingen är avslutad. Fast det påverkar ju inte på något vis oss.... 

Nu har vi ingen mer nw-tävling inplanerad. Känns lite trist, men det är vårt öde att ofta bli bortlottade i år tror jag, inget att göra, bara att acceptera. 

Och eftersom det är Mumindagen idag så får ni en bild på Muminfamiljen.... utan Ynk von Jämmerlund???? 

TSM klass 2 Lögdö Bruk Timrå kommun

Ja, tävlingen gick av stapeln i närområdet, och det var mest därför jag anmälde.  Alltför frestande när man slipper åka många mil för att tävla. 👍

Nåväl... vi var lottade med ett sent startnummer (40 startande) så det blev en hel del väntan, men så är det ju alltid på nw-tävlingar, inget konstigt med det. Jag tror inte att Ynk är speciellt påverkad av när han får starta, han känner igen situationen och är superladdad från det att vi kommer på plats. 

Vi började med fordonsöket och utomhussöket, men eftersom det är på de söken jag har mest kluringar så ska jag lite snabbt  (haha... snabbt?!?!?) avverka inomhussöket och behållarsöket först, de söken gjorde vi på eftermiddagen.

Inomhussöket var två rum med bord o stolar/bänkar i det ena, där man kom in,, och med köksutrustning på bord och bänkar i det andra rummet. Vi fick söka med lös hund där om vi ville.... och det vill ju alltid jag.  

Ynk drog iväg in i det inre rummet direkt, hans matte kallade tillbaka honom och han svepte runt lite i det stora rummet med bord och bänkar, sedan återgick han till köksdelen. Där markerade han ganska så snabbt en dold gömma i ett skåp, drog iväg ett par meter bort och efter lite klurande markerade han ytterligare en gömma på en liten kabelvinda eller nåt sånt. Och det var ju kanonbra jobbat....  enda kruxet var ju att hans matte glömde säga Färdig! vilket man måste i klass 2 om tiden ska stannas. Fast det kvittade liksom, huvudsaken var att han hittade båda gömmorna.

24 av 40 startande fann båda gömmorna, 2 hundar fann ingen gömma alls där. 

Behållarsöket bestod av 67 (tror jag) behållare, resväskor, plastburkar, plåtburkar och VHS-fodral... och jag befarade det värsta med Ynk där. Han/vi har behållarsöket som vår sämsta grej..... 

Här fick vi också ha lös hund och Ynk jobbade förvånansvärt samlat. Han markerade ett VHS-fodral och det var rätt, sedan sökte han vidare med samma energi som alltid. Men tiden gick ut innan han hittade den andra gömman, och det var förstås mitt fel för den satt i en plåtburk som han inte undersökt. Jag tror att jag lät honom söka två gånger på ett område, och hade vi inte gjort det så hade vi nog hunnit till den andra gömman....  men att han har en klantig matte det vet vi ju redan. 

25 hundar klarade båda två gömmorna och tre hundar hittade ingen alls. 

På de här länkarna tror jag ni kan se både inomhussöket och behållarsöket

https://www.facebook.com/705493610/videos/pcb.1383431845539102/620049676968245

https://www.facebook.com/705493610/videos/pcb.1383431845539102/240765712206646

På förmiddagen gjorde vi fordonsöket och utomhussöket och där gick det inte alls bra. Med facit i hand, när jag sett efterbanvandringen där domaren kommenterar söken, så inser jag att det faktiskt var mitt fel att vi inte fick med oss mer än en gömma därifrån. 

Det var jättevarmt, det var nästan mitt på dagen och solen gassade på båda sökområdena och det blåste även lite. Jag trodde då att de två faktorerna gjorde att gömmorna blev lite extra svåra, och att det var därför Ynk inte klurade ut dom, men, men....

Värme och starkt solsken gör ju förstås att vittringen sprids mer än om det är kallt (eller normalvarmt) och vinden gör ju också sitt till, men som sagt....  nu tror jag att jag kanske inte har helt rätt där.

Vi började med fordonen som var två släpvagnar som stod framför ett hus med en trappa. Ynk visade genast intresse för ett av hjulhusen på det närmaste släpet, undersökte det ganska länge, men gick inte ända in på hjulhuset utan cirklade lite i luften runt  om. Sedan var han ganska så intresserad av trappan som fanns bakom släpen, men han är ju lyhörd även om han söker så han återgick till släpen när jag bad honom. På det andra släpet fann han ganska direkt gömman som satt nära marken på kopplingen. Sen återgick han självmant till det andra släpet och det där hjulhuset, men han gjorde ingen "riktig" markering och så var tiden slut. 

14 hundar hittade båda gömmorna på fordonsöket och åtta stycken hittade ingen alls. 

Utomhussöket var en massa bråte i ett utrymme med tre väggar och ett tak. Han dök in i området i vanlig superfart och fstnade ganska direkt på en träplatta som låg på marken bland en massa andra trägrejor. Där snusade han runt ganska länge, gjorde ingen fast markering så vi fortsatte. 

Han jobbade som vanligt energiskt och var inte alls påverkad av att det var en massa skrot som han fick trampa på, träpallar som rörde sig lite och nån träskiva som också sviktade när han gick på den. Sånt bryr han sig inte alls om... 

Men tiden gick ut utan att han markerat någon gömma så det söket nollade vi helt. 

Sex hundar fann båda gömmorna och 20 hundar fann ingen gömma alls. 😟 Anmärkningsvärt många tycker jag....  men när jag sedan fick se efterbanvandringen och hörde domarens kommentarer på det söket så förstod jag lite mer....

https://www.facebook.com/705493610/videos/pcb.1383431845539102/847705066386989

Summa summarium är det som vanligt... Ynks matte klantar sig. Jag måste antingen skärpa till mig och få hjärnan att fungera när vi tävlar, eller också får jag helt enkelt inse att jag är för gammal och senil för att hålla på med såna här aktiviteter. Det är ju skam att jag ska klanta mig när hunden jobbar så bra. 

Dagens behållning får väl sägas vara att behållarsöket gick väldigt mycket bättre än vad jag trodde, även om vi inte fann båda gömmorna. Ynk skötte sig kanonfint där... och förmodligen var det bra för oss att det var det sista söket för dagen. 

Men det roligaste var nog egentligen att en av funktionärerna sa att "det där är nog den snyggaste springer jag någonsin sett!".... 

En dålig dag på jobbet....

Fast det är inte riktigt sant. Vi deltog i en NW-tävling igår kväll, TEM Utomhus klass 1 och det borde inte varit några större problem för Ynk, men det var det. Och matte hade vissa problem hon också... 😇

Rubriken kommer sig av att den ena domaren kommenterade nåt i stil med .... "han är i alla fall verkligen på jobbet" och det stämde. Han jobbade som en galning men lyckades bara med två av fyra sök. 

Jag tror att ni kan se efterbanvandringarna om ni klickar på resp länk..... 

Första söket (sök 3 i resultatlistan) tog han lätt.... tid 17,38 sek...  där var det fem hundar som hade tid inom 17 sek, den som vann hade 12,65 sek. 

https://www.facebook.com/705493610/videos/204652562578187/

Det blåste tidvis ganska starka vindar och på nästa sök (sök 4 i resultatlistan) hade vi lite otur för då friskade vindarna i rejält. Han jobbade kanonbra, och jag såg ganska tidigt att han hade doften i nosen men han lyckades inte lokalisera den exakt inom tiden som var 2 min. Och det var mitt fel, jag blev stillastående (som vanligt!!!) och hjälpte honom inte att söka från ett annat håll utan lät honom jobba på på ett och samma ställe lite för länge. Klantig matte som förstörde det söket..... 

https://www.facebook.com/705493610/videos/937702123980144/

Sen var det dags för det som var sök 1 egentligen. Där fick han jobba lös, och han jobbar och jobbar och jobbar. Undersökte en fönsterlist väldigt noggrant, och efteråt fick jag höra av domaren att flera hundar felmarkerat just där, Han fann i alla fall inte gömman inom tiden , och när jag anvisade området där gömman satt så fann han den nästan inte då heller.  Och tydligen var det många hundar som hade svårt för den gömman. 

https://www.facebook.com/705493610/videos/1650159592137325/

Nästa sök var det sista för vår del. Ett litet område med en trappa ner till en stängd dörr. Även här fick han söka lös och nyfiken som han är så dök han förstås nerför trappan det första han gjorde. 

Han undersökte sedan springan mellan trappan och väggen oerhört noggrant. Två gånger upp och ner "lusläste" han de dofter som fanns där, men han gjorde ingen markering. Jag lockade bort honom från trappan och han drog iväg till yttersta/innersta hörnet av området och fann en gömma där, då var det inte många sekunder kvar av tiden. 

https://www.facebook.com/705493610/videos/662673255764930/

Summa summarium... två hittade gömmor. Det är jag förstås inte nöjd med. En av missarna tar jag helt och hållet på mig, men den andra får Ynk stå för själv...  😉 Men det är en fröjd att se honom jobba, full fart och ett intensivt sniffande både högt och lågt.... sen är det förstås roligt om han hittar gömman också, men man kan kanske inte få allt här i livet. 😇

Gårdagens NW1 TEM Inomhus-tävling....

Jag har liksom ingen större lust att göra så mycket nyttigt idag så det blir en massa bladder om gårdagens tävling. Vi åkte hemifrån strax för kl 8 på morgonen och var hemma igen strax efter klockan 16. Men vi hade ju tur och hade nära till tävlingsplatsen, många andra hade låååång resväg dit. 

Det regnade precis hela dagen, ibland avtog det till lite duggregn, men för det mesta vräkte regnet ner. Ända tills vi kom ut efter prisutdelningen.... då sken solen lite. Så typiskt, men tur att det var en inomhustävling trots allt. Och tur att jag har en hund som struntar i om han blir blöt, för det blev han ju när han rastades och när vi stod och väntade på vår tur till tävlingen. 

Det var 50 startande i klass 1 (klass 2 kördes samtidigt med 25 startande) och vi hade startnummer 37 så vi fick vänta lite men det hela flöt på väldigt bra och på nw-tävlingar är vi ju vana vid att det ofta blir lång väntan. 

Vi började med sök 3, söktiden var 2 minuter och Ynk fann gömman supersnabbt. Men så snabbt och med en supersnabb markering dessutom så jag vågade inte säga markerat utan bad honom visa igen, och det gjorde han. Det var rätt, och tiden blev 27,66. Det var den 6:e snabbaste tiden, den som var snabbast hade tiden 8,19 och längsta tiden var 1.44,41. 

Sök 4 hade också maxtid 2 minuter, där hade vinnaren tiden 8,10. Ynk hade tiden 9,10 och kom på 4:e plats där så ni förstår att det var tajt mellan tiderna. Längsta tiden för de som klarade sök 4 var 1.27,90.

Men Ynk var supertaggad, han fick söka lös på de här två söken och då är han som allra bäst. Att jag sedan tyckte att han var så himla snabb att hitta gömman att jag inte riktigt vågade lita på honom utan bad honom visa igen... det är ju inte hans fel direkt. 

Efter de här två söken hade vi lunchpaus... och regnet det bara öste ner hela tiden. Men sedan var det dags för sök 1 och 2, och då för en domare som vi aldrig träffat på tidigare, det är ju alltid roligt. 

Fast det är roligt att bli dömd av domare som sett oss ofta också, den domaren kan ju liksom jämföra med hur det brukar gå till... om minnet är gott 😉

Både sök 1 och 2 hade också maxtid 2 minuter, men här fick vi inte ha lös hund. Synd, både Ynk och jag gillar när han får söka lös. 

Men han jobbade med samma entusiasm på de här söken som på de förra söken. Full fart... men här fick han jobba lite extra för att exakt lokalisera gömmorna. I klass 1 måste ju hunden markera exakt där gömman sitter, och jag vågade inte chansa eftersom det var diplomet vi var på jakt efter. Hellre lite längre tid och att det blev rätt, än att det gick fortfort och blev fel. 

På sök 1 behövde vi 38,97 sek på oss för att bli helt säkra, vinnande hund tog det på 5,47 sek och längsta söktiden för dom som klarade det söket var 1.14,07.

På sök 2 tog det 21,06 sek för oss, vinnande hund behövde 8,06 sek på sig och längsta söktid var här 1.28,41. 

Som ni nog förstår av söktiderna så var det inga jättesvåra sök, dessutom var områdena ganska små och jag antar att många hundar tog doften ganska direkt när de gick in i området. Fast i klass 1 ska det ju vara lätt.... värre är det sen i klass 2. 

Ynk klarade i alla fall diplomet som var målet med tävlingen, och det visade sig också att han hamnade på 6:e plats av 50 startande när det gällde totaltiden på alla fyra söken. Bra jobbat av honom, hade hans matte varit lite mer på alerten så hade det gått ännu bättre, men målet var ju diplomet, och det fick vi ju. 👍

Det blev hela 27 diplom i klass 1, och Ynks kullsyster Knyttet tog också ett diplom. Det var ju roligt att det gick bra för båda två. 😊

Bara för att jag inte har lust att göra något nyttigt.....

.....  så blir det lite bladder här i bloggen nu då. 😀

Har roat mig med att kika på diverse efterbanvandringar på nätet under helgen. Det är ju många tävlingar på gång nu under sommaren och det är kul att se hur olika sökområden ser ut, och det är lärorikt att se var domarna placerar gömmorna. 

Ni vet, domarna är ju helt vanliga människor som alla vi andra, och vi alla har ju ofta en tendens att tänka lika när vi sätter ut gömmor. Vi väljer ofta "samma" ställe för våra gömmor även om det är helt omedvetet. Och det gör förstås även domarna....  

Därför är det så tacksamt när man kan träna ihop med någon annan som tänker på ett annat sätt så att det blir lite variation på var gömmorna sitter. 

Men har man sett många efterbanvandringar för en speciell domare så kan man ibland faktiskt se ett mönster i hur gömmorna sätts. Och det är förstås inte så bra för ska man sedan nån gång tävla för den domaren så har man kanske nån liten förutfattad mening om var gömman finns.... och det är ju inte så fiffigt.

Men det är inte direkt en exakt plats eller så som jag menar, utan mer hur domaren tänker i stort.  Fordonsök är ett bra exempel på ett tänkande där man kanske skulle kunna våga sig på att tro hur gömman är placerad när man vet vilken domare det är. Nu sticker jag förstås ut hakan här men man kan faktiskt ibland se en röd tråd när man tittar på deras efterbanvandringar. 

Fast jag tävlar ju inte så ofta och inte för så många olika domare så jag har inte så stor nytta av det  ;) dessutom hjälper det ju inte att jag tror nånting, det är ju Ynk som ska hitta gömman. 

Men det som fortfarande slår mig är det där som jag alltid tjatar om i klass 2.... stora områden och ändå inga längre söktider än i klass 1 där områdena är betydligt mindre. Satt och tittade på en efterbanvandring klass 2 häromdagen, ett STORT område där det fanns mycket att söka av, och tiden var 2.30 minuter. Där fanns 2 gömmor och det visade sig mycket riktigt att en av gömmorna var det ingen enda hund som hittade. Kanske var den jättesvår, inte vet jag, men det troliga är väl att tiden inte räckte till för att söka av det där stora området ordentligt. Började man i det som verkade vara den naturliga början av området så fanns den här gömman i slutet av det stora området, och ska hunden kunna söka ordentligt så kan jag inte riktigt förstå hur den utsatta tiden skulle räcka till på just det söket i och med att det fanns mycket att söka av och det var långa transportsträckor.

Jaja... det där tänket om längden på söktiderna är det ingen idé att tjata om, det förändrar inget. Men man behöver ju bara kika på statistiken för klass 2 så inser man att man inte enbart kan skylla på dåligt utbildade hundar när man ska förklara resultaten där bristen på diplom är slående. 

Det verkar mer tillhöra reglerna än undantagen att det inte delas ut några diplom alls på klass 2-tävlingarna... tråkigt.   :( 

TSM NW1

Period	Antal tävlingar	Antal hundar	Antal starter	Utdelade diplom

2023

105

1568

3842

1516

TSM NW2

Period	Antal tävlingar	Antal hundar	Antal starter	Utdelade diplom

2023

75

759

2359

266

TEM Fordon NW1

Igår kväll var vi anmälda till en TEM Fordon-tävling här i trakten. Kände inte så speciellt för att åka men vi var ju anmälda så jag tog mig i kragen och drog iväg. Har ju tur med att det finns flitiga arrangörer här i trakten så vi hade inte lång väg dit. 

Soligt och varmt och min silverduk till bilen ligger fortfarande i en garderob här hemma, väldigt klantigt av mig. Men det var ganska så långa transportsträckor till söken så arrangören tyckte att vi som hade svårt att gå kunde köra bilen lite närmare, och då hade jag tur och kunde ställa bilen i skuggan. 

Första och andra söket var för vår del nere i ett källargarage. Svalt och skönt....  en enda personbil på första söket. Den såg över huvud taget inte Ynk... han undersökte golvet, väggarna, en intressant pelare... men bilen struntade han helt i. Tiden gick förstås ut utan att han hittat nåt.... man kan inte hitta nåt om man inte letar.... och matte var måttligt irriterad eftersom han struntade helt i mina försök att få honom att söka av bilen. 

Nästa sök var två släpkärror, också nere i garaget. Där sökte han lite bättre, lite halvhjärtat, men fann trots allt gömman innan tiden gick ut. Tiden på de här söken var 1,30 på varje sök och här hittade han gömman efter 1.10.91....  inte så många sekunder tillgodo alltså. 

Sedan var det att vänta på att få göra de andra två söken.... och jag diskuterade länge med mig själv om vi skulle åka hem och strunta i dom. Jag vill ju ha diplomet.... och det var ju borta redan efter första söket. 

Men vi stannade kvar.... och sök 3 och 4 gick utomhus i gassande solsken och lite blåst. Sök 3 var två personbilar som stod på rad och där var Ynk ganska så fokuserad och jobbade sig snabbt förbi första bilen för att sedan hitta gömman på den andra bilen. 

Vidare till sista söket som var alldeles bredvid.... det bestod av en släpvagn. Nu hade Ynk tydligen kommit på grejen för jag såg på honom redan på startlinjen att han var på G... han drog snabbt iväg runt släpvagnen till den bortre sidan där han direkt markerade gömman. 

Tänk så enkelt det kan vara om man bara fokuserar på det man ska....    fast jag har sett det här förr. Han är en spaniel och han har stor hjälp av att det blåser lite när han ska söka utomhus. Han jobbar bra i vinden och han hade inga problem alls att hitta den exakta platsen för gömmorna. 

Han vann faktiskt det tredje söket och kom två på det fjärde.... tänk så duktig han är bara han fokuserar på det han ska och inte ägnar sig åt något annat. 

1:a på sök 3, 2:a på sök 4, 15:e på sök 2 och så missade han helt sök 1. Och därmed missade vi diplomet också förstås, och det är ju det jag vill ha.  

Placeringen i förhållande till övriga deltagare är så väldigt oviktig för mig, det är vårt resultat som är det viktiga och då är det ju diplomet som avgör om det gått bra eller ej. 

Sen är det ju alltid roligt när man ser att han jobbar bra och gör det han ska, och igår fick han dessutom två SSE och det är ju alltid uppmuntrande eftersom han är en hund som gärna gör saker och ting på sitt egna lilla vis. 

Ynk och hantverkaren....

Vi har ju bott mer eller mindre på en byggarbetsplats i drygt 3 veckor nu, nya grannen renoverar hela lägenheten innan hon flyttar in. Två hantverkare har varit flitiga där varje dag från klockan 8 på morgonen till 16.30 på eftermiddagen. 

Min kontakt med dom började med att de en av de allra första dagarna kopplade bort en kabel som stängde av vårt bredband och vår TV, så jag fick gå och ringa på och ta den diskussionen med dom. 

Båda två är icke-svenskar, den ene pratar inte svenska alls, den andre pratar svenska med stark brytning. Han är mycket trevlig och det var inga problem med den bortkopplade kabeln när han väl förstod vad jag menade, han kopplade in den igen utan problem. 

Men han är lite svår att förstå, bryter som sagt rejält och pratar ganska så fort....  han är stor och kraftig, inte tjock men säkert bortåt 1.90 lång och kraftigt byggd, hjälm med hörselkåpor på huvudet och snickarklädd med diverse verktyg hängande från verktygsbältet.... och Ynk hatar honom. 

Det började när han kom till vår dörr för att fråga om elskåpet som finns där utanför och som levererar el till både vår lägenhet och lägenheten ovanpå. Ynk gick bananas när han såg honom utanför dörren.... 

Skällde som en galning och jag fick inte tyst på honom vilket resulterade i att hantverkaren till slut fräste till åt honom...... vilket i sin tur fick Ynk att gå över från skall till morrning. Jag löste problemet genom att kliva utanför dörren och stänga in Ynk i hallen. 

Sen har det varit många tillfällen då vi varit ute på vår uteplats och hantverkarna sprungit ut och in i granndörren.... som sitter så placerad att det bara är nån meter från där vi brukar hålla till. 

Varje gång går Ynk bananas... om det är just den hantverkaren som visar sig. Hans kollega som aldrig säger nåt, honom bryr sig inte Ynk om alls, men han är desto mer på hugget när "rätt" hantverkare visar sig. 

Vid ett tillfälle stannade hantverkaren utanför vår grind för att fråga mig om något, Ynk kom farande som en raket och hoppar upp med framtassarna på grinden samtidigt som han skäller. Hantverkaren, som inte alls är rädd för hundar, gjorde en gest med ena armen som för att fösa iväg Ynk samtidigt som han sa åt honom att vara tyst. 

Gissa hur snabbt jag kom upp ur min stol och nerför de två trappstegen fram till grinden? Jag högg Ynk i nacken och "slängde" iväg honom upp på verandan...   jag hade inte blivit förvånad om han i det läget hoppat över grinden om jag inte haffat honom. Långt där inne finns det lite skärpa som sällan visar sig, men den finns där.... 

I vanliga fall struntar Ynk i andra människor. Grannar som stannar och pratar med honom bryr han sig inte om, han går sällan fram till grinden för att bli klappad av dom även om de lockar på honom. Främmande människor som stannar med bilen utanför grinden när dom ska till nån granne skäller han gärna på, men då är det ett eller två skall sen är det bra. 

Men den stackars hantverkaren, den hatar han djupt och innerligt. Jag förstår inte vad som särskiljer honom från andra människor. Han är som sagt trevlig, jag är lite irriterad på allt oväsen vi matas med varje dag men jag är inte irriterad på just honom så det kan inte vara min känsla som påverkar Ynk. 

Och han har faktiskt försökt locka Ynk till sig, men det är förstås kört....  Ynk har bestämt sig, den där gubben är skum. 

Hantverkaren hälsar varje dag när vi ses, han önskar trevlig helg på fredagarna och han beter sig inte konstigt på något enda vis..... men som sagt.... Ynk hatar honom. 

Förmodligen uppfattas han som ett hot.... ser annorlunda ut i sina arbetskläder, stor och kraftig och inte alls rädd utan istället lite dominant i sitt förhållande till Ynk, pratar högt och lite annorlunda mot vad vi är vana att höra. 

Ja, inte vet jag....  det är liiiite pinsamt, men inte så speciellt mycket. Det pinsamma består mest i att det verkar som att jag inte alls har någon ordning på min hund (och det har jag ju inte i det här fallet) men för övrigt så är det lite kul/intressant att se att den där väna lilla spanieln faktiskt kan visa upp en annan sida också. Han tycker att gubben är skum men han blir inte rädd för honom och springer undan utan tar gärna strid....  bra eller dåligt, inte vet jag. Jag gillar i alla fall att det finns lite skärpa i honom.