Han aktiveras i stort sett varje dag med lite olika aktiviteter. Ibland nw-jobb där vi växlar mellan rumssök och behållarsök av allehanda slag. Ibland sysslar vi med lite andra finurligheter, stapla burkar, trä ringar på en pinne, lite apporteringsövningar, lite ordförståelse, lite lydnad o.s.v. o.s.v.
Vi håller naturligtvis inte på hela dagen, det blir en stund då och då, och likt de allra flesta hundar (tror jag) så är han nog ganska passiv en stor del av dagen. Och det finns naturligtvis dagar då han inte aktiveras alls, dagar då matte har annat inbokat, och då blir det bara rastning några gånger om dagen.
Men Ynk är extremt nyfiken, och även om det inte erbjuds några aktiviteter så är han ändå alltid på alerten och med där saker och ting händer, så det där med att han är passiv är kanske helt fel när jag tänker efter.
Och de här funderingar kommer sig av att igår tränade vi inför ett doftprov. Inomhus i ett garage tillsammans med en skara andra människor och hundar. Och Ynk uppförde sig som att "tjohoooo, äntligen händer det nåt! Jag har legat sysslolös i snart 3 år nu, så kul det här ska bli!!!"
Ut ur bilen och han slänger sig på bilen bredvid och inleder ett hyfsat snyggt fordonsök. Matte ingriper och styr honom därifrån.... tjohooo, där finns det en vägg, där måste jag leta!... matte drar iväg honom därifrån också, passerar ett par soptunnor och Ynk slänger sig på dom och inleder ett intensivt sök.
Jisses..... vid det här laget känner matte hur irritationen kommer krypande och inte blir den mindre när det blir vår tur vid behållarna. Ynk drar iväg i högsta fart som vanligt, stannar till vid en kartong, matte säger markerat i samma stund som Ynk börjar krafsa på kartongen och innan någon hinner blinka har han tagit kartongen i munnen och kommer skuttande med den.
Något liknande har han aldrig tidigare gjort, och ett sånt uppförande gör naturligtvis att man blir diskad om det är "på allvar". Så nej... vi ska inte göra något doftprov de närmaste åren.....
Men det här får ju min hjärna att börja fundera.... varför blev han så uppjagad? Han känner helt klart igen situationen, vet vad han ska göra, men går "all in" i det hela så det går överstyr.
Han vet alltid vad han ska göra när det gäller nosework, han känner igen både situationen och selen vi använder till nw, men riktigt så här galen brukar han inte vara.
Vi har visserligen tränat en hel del inför doftprovet den senaste tiden, men då har han faktiskt uppfört sig helt normalt och jobbat bra. Jag har inte alltid använt mig av kartonger eller behållare då, jag har varierat det med lite annat bara för att försäkra mig om att han väljer rätt doft oavsett omständigheterna.
Men igår gick han bananas med kartongerna i alla fall...... kanske dags att lägga lite lydnad på det där sökarbetet. Jaja, tål att tänka på, vi ska som sagt inte göra något doftprov inom överskådlig framtid.
