Nytt projekt på gång

Jag gillar ju att lära mina hundar en massa onyttiga saker, mest bara för att se om jag kan... och så förstås för att se om hundarna kan. 

Och dom kan alltid...  ibland tar det lite tid och ibland går det svindlande fort när tio-öringen ramlar ner. Numera är det ju bara Ynk som ska lära sig, men jag har massor av minnen av knäppa saker som jag lärt både Salza och Jippie tidigare.

Fast nu är det som sagt Ynk som drabbas....  Hämta! är ett kommando som han är bra på. Det räcker med att jag pekar på något och säger Hämta! så hämtar han det. Gäller det något jag kastar, en apportbock eller en boll eller så, då behöver jag förstås inte peka, då är han superfokuserad på grejen som finns att hämta någonstans långt där borta. 

Han har en tendens att vilja slarva med det han bär på, så om det är en apportbock han ska hämta då använder jag kommandot Apport! och då är det inte tillåtet att tugga eller flytta runt föremålet i munnen. Och det funkar bra....  hittills i alla fall... peppar, peppar. 

Men nu ska han serva sin matte med att hämta vattenflaskor som står på en hylla i köket. Där blir det kommandot Hämta Flaskan! som gäller.... han måste alltså lära sig vad ordet Flaskan betyder också. 

Allra första övningen gjorde vi nyss.... matte tjatar en hel del, men det är en del av konceptet... upprepa ordet han ska lära sig så att han sedan förknippar det med det han ska göra. 

Lite svårt att förstå så här i början, men det lyckas till slut. Massor av tjat från matte men det är för att befästa ordet Flaskan, massor av slarv från Ynk men det spelar ingen roll just nu, sånt rättar vi till sedan när han vet exakt vad han ska göra. 

Jag tycker ju att sånt här är roligt och det ser ju faktiskt ut som att Ynk tycker det också.... i all synnerhet som det genererar några godisar när flaskan väl är avlämnad. 

Inom kort kan jag lova att jag kan visa en liten filmsnutt där han gör det helt (nåja nästan i alla fall) felfritt.... och då kan han förhoppningsvis också hämta Flaskan i köket när matte är i ett annat rum.

Bilden är från igår och har inget med något att göra, tycker bara att den är lite fin....   💖 

NW-tävling idag igen.....

 .... och det är med mycket blandade känslor jag ser tillbaka på den. 

Klass 2 är ju inte enkel och vi, både Ynk och jag, har ju våra svårigheter att tampas med och då blir det ju inte precis enklare. 

Vi började med behållarsöket, och jag önskar mig en tävling där jag inte behöver börja med just behållarsöket. Jag gillar inte behållarsök, vilket innebär att jag för över det på min hund som i och för sig gillar behållare, men inte är så speciellt duktig på just behållarsök. 

40... eller 45??.... behållare var det, mest burkar av allehanda slag och Ynk drar iväg in bland behållarna i vanlig ordning, full fart och vissa behållare flyttar sig lite hit och dit av hans framfart. Han halvmarkerar en burk.... släpper det och tänker gå vidare. 

Var det nåt där? frågar jag. Visa! Och då går han tillbaka och markerar lite ordentligare. Markerat! säger jag och domaren säger Rätt!

Ynk rusar vidare, lika ostrukturerat som han brukar. Han stannar till vid en annan burk, tittar på mig och sätter tassen på burken. Markerat! säger jag. Fel!!! säger domaren.

Och så var det roliga över.....

Nästa sök var inomhussöket. Där kände jag mig dumt nog lite säkrare, Ynk brukar inte ha så svårt för det. Och chansen till diplom var ju redan borta så jag behövde inte vara nervös för det. Men man ska aldrig tro nånting... även om det egentligen var rätt plats för det, vi var i Pingstkyrkans stora kyrksal i Härnösand. 

En stor scen med en hög musikinstrument plus ett litet utrymme en trappa ner. Golvet på scenen var delvis gjort med korta golvbräder som man kunde lyfta upp med hjälp av hål där man kunde sticka ner ett finger och lyfta upp brädan. Förmodligen för att fixa kabeldragning snyggt och bra.... 

Ynk blev snabbt intresserad av ett av de där hålen...  han släppte det och gick vidare, men vände tillbaka till samma hål och då sa jag Markerat!... och domaren sa Fel!

Och då var det slut på det roliga för vår del när det gällde inomhussöket. 

Nu funderade jag på om vi skulle åka hem kanske, två misslyckade sök och två sök kvar som jag inbillade mig skulle vara svårare. 

Men klockan var fortfarande tidigt, och avgiften av betald och vi var på plats.... jag bestämde mig för att ta det som träning och åka hem när vi gjort alla våra sök. Vi hade ett tidigt startnummer så vi skulle vara klara ganska snart....

Fordonssöket stod på tur härnäst....  4 fordon varav ett var en personbil och då gissade jag djärvt att på personbilen fanns inte gömman....  

Det visade sig att jag hade rätt. Ynk slängde en snabb blick på personbilen men visade noll intresse för den, sedan fick han bestämma hur han ville jobba. Han tog en gömma ganska så snabbt, men det blåste ganska mycket där fordonen stod och han for runt lite ostrukturerat i sin jakt på nästa gömma. Så tyckte jag i alla fall, domaren sa sedan att det där när jag trodde att han bara snodde runt, där samlade han in doften som uppenbarligen spreds ganska rejält för vinden. Han markerade i alla fall ytterligare en gömma, och det var rätt. Två gömmor fann han på vad jag tror var en hyfsad tid, att jag sedan var sen med att säga Färdig! hjälpte ju inte upp tiden, men strunt samma. 

Utomhussöket kom sedan. En husvägg och en plan markyta, runt ett hörn till en trappa, ett stort träd och en ganska brant sluttning ner bakom trädet och trappan. 

Ynk gillar väggar så han fick börja där. På ett ställe låg en träskiva plant på marken intill husväggen och där fastnade han ganska ordentligt. Han undersökte den där springan mellan träskivan och husväggen väldigt noggrant och det hade inte varit förvånande om gömman hade suttit där under kanten på den där skivan, eller under fönsterblecket på fönstret ovanför, men nu lade jag band på mig och lät honom jobba. Han drog vidare längs väggen och markerade en gömma nästan i slutet av området nere vid marken. Markerat! sa jag. Rätt! sa domaren.

Vi vände tillbaka, och den där träskivan på marken fick sig en ny omgång av Ynk men han fortsatte och satte iväg runt hörnet på huset. Där fanns en trappa och ett stort träd och en brant sluttning ner bakom trappan där sökområdet sedan slutade. 

Han skuttade uppför trappan, undersökte dörren noga, sniffade snabbt på trappräcket och skuttade sedan ner igen. Där stannade han och markerade på marken alldeles i hörnet invid väggen där första trappsteget började. Markerat! sa jag. Rätt! sa domaren. 

Sedan var det slut.... och domaren berömde Ynk alldeles våldsamt mycket. Det var ju roligt att höra... men den domaren är nog den allra mest positiva och peppande domare jag träffat på i mitt nosework-liv, hon har dömt Jippie och mig tidigare och var översvallande då också, så förmodligen strör hon lovord över alla ekipage. 

Och jag ska försöka smälta dagens misstag och faktiskt ta mig en funderar på om jag verkligen tycker det är roligt att tävla nw😟På nåt vis är det liksom roligare att tänka tävling än att vara på plats när det gäller.... 

Ynk tog sig i alla fall ett svalkande bad på hemvägen....   

Bara för att jag är sysslolös...

och det är jag för att jag redan gjort massor av nyttigheter, så nu tänkte jag ta ledigt i några timmar. Och då blir det lite bladder här..... 

Jag har nyss tittat på en film från en nw klass 2-tävling och det är alltid nyttigt att se andra föra hund i såna sammanhang. Jag är ju en ganska så klantig förare i såna sammanhang, många domare har påpekat misstag som jag gör och jag verkar aldrig lära mig heller.... 😞

Men ibland, bara ibland, så lyckas jag låta bli att förstöra för min hund. Jag tänker på utomhussöket på vår senaste tävling. Vi fann visserligen bara en av två gömmor, och enligt domaren var det mitt fel att han inte fann den andra gömman, men jag tänkte berätta om den gömman som han bevisligen fann... trots mig.  ;) 

Det var den "svåra" gömman av de två som fanns, den var värd 16 p och gömman som vi missade var värd 9p. Och det gjorde att vi vann tävlingen, hunden som kom tvåa fann lika många gömmor som vi, men inte den som var värd 16p utan den som var värd 9p, så vår slutpoäng blev högre. 👍

Men åter till Ynks sök på utomhusbanan. Vi var ju på en byggfirma där det lagrades virke och byggmaterial av allehanda slag. Här var det en sån där byggnad med tre väggar och ett tak och där inne låg det högar med bräder. 

Ynk rusade i vanlig stil längst in i området, fick upp en doft i änden av en virkeshög och där jobbade han frenetiskt för att lokalisera gömman. Rätt som det är så hoppar han upp på virkeshögen och drar iväg till motsatta änden. 

Tjohooo... hans halta och lytta matte kunde ju inte göra likadant så jag lockade tillbaka honom och vi tog oss så fort vi kunde runt virkeshögen och där rusade han sedan längst ner igen och markerade ganska så snabbt en gömma. Det var den "svåra" gömman han hittade där. Den hade han känt vittringen av på andra sidan av virkeshögen, Bräderna låg ju lite ojämt så vittringen hade många hål att slinka igenom på, men han markerade inte förrän han verkligen hade gömman framför nosen. Duktig kille... det var 6 av 20 hundar som tog den gömman. 

Tyvärr så missade vi den "enkla" gömman och därmed också diplomet. Den gömman satt i en stolpe som vi passerade i rasande fart när Ynk drog iväg till den där första gömman. 

På fordonsöket gjorde han nåt liknande. Lokaliserade en gömma, drog sedan iväg i full fart runt den stora maskinen för att markera på motsatta sidan sett från den första gömman. Lite luriga gömmor, domaren påpekade att några förare missat den markeringen för de trodde att hunden markerade vittring som vinden förde med sig från den första gömman. Men det var trots allt 9 hundar som fann båda gömmorna. 

Men jag tycker ibland att jag är onödigt trög när det gäller att säga "markerat" när Ynk har lokaliserat en gömma, men när jag nu tittat på den där filmen så inser jag att det nog är förståndigt. Där är det en van hundförare som tävlar och hon vill verkligen förvissa sig om att hunden i sin tur är förvissad om att den hittat rätt innan hon säger markerat. 

Det kan ju vara så att domaren faktiskt frågar "var är gömman?" och då måste man kunna visa det. En enda gång har jag varit ute för det och då visste jag exakt var den var, men har inte hunden visat tillräckligt noga så riskerar man ju att markeringen inte blir godkänd om man har för bråttom. 

Fast...  för mig är aldrig tiden viktig. Det enda jag vill är att vi hittar gömmorna inom tiden, sedan om det är på den allra sista sekunden jag säger det sista Markerat så kvittar det, jag vill bara att vi hittar alla gömmorna. 

Men jag inser förstås att det lär ta tid innan vi gör det i klass 2. Det är tyvärr inte ovanligt med tävlingar där ingen av de deltagande tar något diplom. Tråkigt tycker jag.... 😢

Fast skam den som ger sig.... om en dryg vecka testar vi igen. Jag har ju sånt tur att det finns tävlingar på nära håll här där vi bor, och med ännu mer tur så kommer vi då och då med på tävlingarna vi anmäler till. Nosework är ju det enda jag kan tävla med nu när jag går så illa, så jag är tacksam att vi i alla fall kan delta i såna aktiviteter. 

Ynk har inga problem med att klättra för att nå gömmorna.  👍😀

Bara bladder... om inget alls.....

Försöker fördriva tiden utan att göra en massa nyttigheter. Ska snart iväg och byta till sommardäck på bilen och sedan väntar en massa småärenden som jag vill ha överstökade. 

De senaste dagarna har varit ganska så icke-roliga....  en dator som krånglar och en digitalbox som ska bytas. Förmodligen så har ni ingen digitalbox utan en nyare tv än vad vi har, men vi har en gammal tv och behöver en digitalbox för att se lite extrakanaler. 

Vet ni hur många sladdar det behövs för att en tv och en digitalbox ska funka? Inte jättemånga men här i huset sitter de våldsamt oåtkomliga, men jag är ju i såna sammanhang världens envisaste människa så den blev utbytt, och den funkar som den ska. 

Kurts krånglande dator var däremot ett mysterium. Den fick spader i samband med att den behövde ett nytt nätverkskort, och detta enbart pga att vår bostadsrättsförening bytte bredbandsleverantör. Bytet av nätverkskort var inga problem, problemen började sedan när den plötsligt protesterade mot det mesta och med lite ojämna och oförutsägbara mellanrum helt plötsligt vägrade kännas vid både tangentbord och mus. 

Men... envis som synden som sagt.... nu funkar den också. Och nu vill jag inte ens tänka på något som kan liknas vid teknik. Jag gillar visserligen tekniska prylar men hundträning är nog strået vassare trots allt... 😉

Igår tränade vi lite hund mitt uppe i alltihop i alla fall. Nw på fordon, läs släpvagnar. Det gick bra, men jag såg även nu en liten tendens till att han ville spåra i sökområdena. Inte jättekonstigt eftersom favvotjejen Isa sökt före honom, men, men... 

Fast han var oerhört fokuserad på att söka, struntade i att Isa stod nån meter därifrån, han var trots det enbart inriktad på att söka. Känns lite bra, då vet jag ju att han tycker det är en rolig aktivitet. 

Nu har han (Ynk) sprungit på löpbandet i en dryg halvtimma, på den tiden hinner han drygt 3 km och det får räcka. Jag längtar tills all is försvinner på vägarna, om den nu gör det nån gång. Då kan jag ta cykeln och motionera både honom och mig, det är mycket trevligare än ett löpband. 

Men vi har vidrigt mycket is och halka kvar här fortfarande. 10-15 grader kallt på nätterna och det innebär ju att även om solen skiner en stund på dagen så är enda resultatet att all is förvandlas till stora sjöar av vatten som sedan återigen fryser till stenhård is under kvällen/natten. 

Och nu snart har klockan tickat iväg så jag kan hämta bilen och lasta in allt jag ska ha med mig när jag ger mig ut på min runda. Vilken tur att det precis alltid finns en massa som ska uträttas och göras...  så tråkigt det skulle vara med en dag då jag inte behövde göra något alls. 😛

Här blir det om någon timma en sjö med ca 1 dm vatten... som återigen fryser till stenhård blank is när det blir kväll/natt😭