NW-funderingar....

Ynk jobbar ju energiskt som bara den när han söker, men han är inte speciellt systematisk i det han gör. Och det är naturligtvis mitt fel som inte har lärt honom jobba så, eller rättare sagt som tillåtit att han jobbar som han gör.  Men... jag vill ha en hund som jobbar självständigt utan min påverkan, därför har han fått jobba i stort sett som han vill.  

Det ena utesluter naturligtvis inte det ena det andra, det finns ju massor av hundar som söker både systematiskt och energiskt, och som tack vare det hittar gömman på 5 sekunder. Nu är jag inte ute efter att ha snabbaste tiden, jag är enbart ute efter att vi ska klara alla fyra söken, och det underlättar så klart om han inte rantar omkring lite hur som helst.

Vid några tävlingstillfällen har jag sett att han fångat doften i stort sett från startlinjen, men det har inte hänt många gånger. Han är nyfiken och vill kolla hela området, och då blir det gärna så att han gör det först, sedan letar han lite mer systematiskt. 

Så frågan är nu då.... ska jag börja träna honom att söka enligt mina direktiv? Att jag styr honom att söka på de ställen jag vill...  eller ska jag lita på att han, medan han skuttar runt i sökområdet fångar upp doften och hittar den? 

Jag brukar ju försöka se till att vi i alla fall inte missar att söka överallt i området, men annars så brukar han få sköta det där själv. Frågan är om det är bäst? Och, om inte, är det värt allt strul som blir om jag nu ska försöka få honom att "lära om"? Jag misstänker att han då, i alla fall under en period, kommer att fråga mig väldigt mycket, och det är ju inte heller bra. 

På senaste tävlingen satt en av gömmorna bara några decimeter in i sökområdet från startlinjen, och dessutom alldeles nere vid golvet, så den sprang han förstås förbi i starten. Han tog den sedan, med 15 sekunder tillgodo, och då var det jag som lockade tillbaka honom dit eftersom jag tyckte att jag sett något lite extra intresse för det stället när han skuttade omkring i området.

Tja, mycket att klura på. Ibland är det ju en rolig bit, det där med att klura på saker och ting när det gäller hundträning, men i det här fallet vete sjuttan om det är det.

Idag har vi återigen sökt dolda och oåtkomliga gömmor.....

 

NW-träning på djupa/dolda gömmor

Inser ju att vi "måste" starta klass 2 så småningom, och då måste vi träna på framför allt djupa och dolda gömmor, vi har varit lite dåliga på att träna såna. 

Idag är det regnigt och blåsigt igen så lat-matte fick bestämma och då blev det träning här hemma. Det är inte optimalt, för här har vi tränat mycket, och jag ser varje gång att han först och främst letar på ställen där det tidigare har funnits gömmor. Men strunt samma, det är ju en form av träning det också.

En gömma i en byrålåda i hallen, en gömma bakom skoskåpet i hallen och en gömma i garderoben i hallen. Byrålådan var stängd, likaså garderobsdörren. Gömman bakom skoskåpet var inte instängd men satt oåtkomlig mellan skåpet och väggen. Och alla gömmorna var över hans huvudhöjd. 

Han passerade förstås alla tre i hög fart när jag sedan lät honom börja leta. Han sökte noga vid ytterdörren och runt elementet som finns där, sedan tog han en raid ut i köket, kom tillbaka och flängde runt i hallen lite hit och dit. 

Och jag är väldigt kluven till det där. Jag vill att han söker självständigt utan att jag behöver lägga mig i, och vi har ofta fått beröm av domare just för att han jobbar så självständigt, men priset vi får betala för det är att han i sin brådska att utforska området springer förbi gömmorna. 

Men så småningom lokaliserade han gömman i byrålådan, gjorde faktiskt en snygg frysmarkering på kanten på lådan och fick förstås massor av beröm och några bitar kycklignkorv. 

Därefter tog han efter en stund letande även gömman bakom skoskåpet. Den doften tog han nerifrån golvet nästan och följde den snyggt uppåt där den satt allra högst upp på baksidan av skåpet. Jubel och applåder och kycklingkorv förstås.... 

Gömman i garderoben var svår.... där inne ligger alla hundtäcken och gamla koppel och selar och sånt, kanske de luktade en massa, inte vet jag men det tog en stund för honom att lösa problemet. Men han löste det.... 

Nästa omgång gömmor blev i köket. En gömma inne i diskmaskinen som var halvfull med smutsig disk. Den andra inne i grytskåpet, och den tredje lite enklare under bordsskivan. 

Här fick han jobba länge innan han fann den första gömman. Och han letade först intensivt på alla de ställen där jag någon gång tidigare har satt en gömma, men det gav ju ingen utdelning idag. 

Första fyndet var gömman under köksbordet. Sedan letade han länge på allt mellan himmel och jord innan han börjde visa intresse för diskmaskinen. Där sniffade han intensivt både högt och lågt men bestämde sig till slut för att göra en snygg frysmarkering överst på ena sidan... och tänk... när matte öppnade luckan så satt det en doftgrej där, och den genererade förstås en rejäl belöning. 

Nu var det bara grytskåpet kvar, och nu verkade det som att han kommit på att det kan vara lönsamt att sniffa lite noggrannare på skåp och lådor. Doften satt mitt på insidan av dörren och han sniffade runt på utsidan av dörren utan att kunna bestämma sig för att "där, just där!" sitter doften så jag belönade honom och tog det som en markering att han intensivt sniffade runt på ett litet område på dörren. 

Jag inbillar mig att det är godkänt att göra så..?? 🤔

Sen var matte nöjd, men Ynk surade för att han inte fick jobba mer. Han blir trött efter såna här övningar, men medan vi håller på så är han outtröttlig. Han jobbar lika intensivt efter en halvtimma som han gjorde i början.... fast det är naturligtvis inte ofta vi håller på i en halvtimma, men det har hänt. 

Nu ska vi snart ut i regnet och uträtta en massa tråkiga ärenden, men nu har faktiskt unge herrn lagt sig en stund, så förmodligen var övningarna lite jobbiga i alla fall.

2 år gammal bild, tagen av uppfödaren innan han flyttade hit. 

Bara en hund i huset....

 Ja, nu har jag bara en hund igen. För ett par år sedan var ju Jippie ensamhund under en tid innan Ynk kom till oss, men nu är det Ynk som är ensamhund.  😢

Jag saknar ju Jippie nåt alldeles vansinnigt, han var en underbar hund på alla sätt och vis, och vi gick igenom mycket tillsammans, både roliga och mindre roliga saker. Men som väl är så verkar inte Ynk vara jättepåverkad av att kompisen nu är borta.

Han var med hos veterinären, och det har jag lärt mig är väldigt bra, då vet de och slipper leta efter kompisen som aldrig dyker upp. Men Ynk har ändå förändrats sedan det hände.....

Han är inte lika vidlyftig när vi är ute. Jag har ju nästan alltid hundarna lösa ute och tillsammans med Jippie kände sig antagligen Ynk väldigt trygg och tog ut svängarna ordentligt. Nu är han mer benägen att hålla kontakt och håller sig alltid inom "rätt" avstånd. 

Han har helt slutat gnaga på tuggben och liknande. Det var inte jättefavoriten tidigare heller, men Jippie gillade såna och gnagde gärna, och då gnagde Ynk på sin tuggis också. Nu vill han inte alls ha såna.

I bilen har jag sett något märkligt. Jippie hade sin plats där han alltid satt/låg och även om Ynk ibland försökte placera sig där så sa antagligen Jippie åt honom, för han flyttade sig alltid till en annan plats. Jag har ju en ganska stor bil och det är stor plats bak där hundarna har sitt "bo".  Nu ligger Ynk aldrig på Jippies plats trots att den nu är ledig. Det är så uppenbart att han undviker just den platsen, han kurar ihop sig i alla andra hörn, men inte där Jippie brukade ligga. Jag ska byta ut fällarna jag har där och se om det gör någon skillnad, kanske luktar det sjuk Jippie just där han brukade ligga. 

Här hemma har Ynk tagit över Jippies rutiner när det gäller att tala om för husse när han ska gå och lägga sig, husse alltså. Husse är en vanornas man och lämnar tv-fåtöljen i stort sett samma tid varje kväll och gör han inte det någon enstaka gång så talade alltid Jippie om det för honom, nu säger istället Ynk ljudligt ifrån att "dags att du går och lägger dig nu!"

Men som väl är så verkar inte Ynk alltför påverkad av att Jippie är borta. Han är piggelin som sjuttan, vill helst jobba hela dagen lång och uppför sig i det stora hela som när Jippie fanns. Men naturligtvis finns det nån form av sorg även hos honom, han har ju ingen Jippie att kura ihop sig hos längre....

Vi saknar våran Jippie 💕💕💕💕💕💕💕

Hej... Hallå!!!  igen då... 

Ett nytt försök med min gamla blogg istället för den nya, den var krånglig i sin enkelhet. 😒 Hoppas att vi kommer överens nu då, bloggen och jag. 

Det allra mesta här kommer att handla om Ynk, och om våra äventyr tillsammans.

Det senaste gick av stapeln igår (lördag) när vi gjorde ett besök på en god väns kennelträff. Massor med springrar fanns det där, men jag skulle bara prata lite om nosewok och sedan låta Ynk visa hur ett sök gick till. 

Och Ynk är ju som han är han...  så fort han insåg att jag tog med väskan med nw-prylar så laddade han. Uppe i varv var väl det minsta man kan säga om honom. Förmodligen är nw det roligaste han vet...

Han skötte sig finfint för övrigt också. När vi var färdiga så skulle jag rasta honom lite, ett gäng hussar och mattar satt med sina hundar en bit bort, 10-15 m kanske, när jag kopplade loss Ynk och sa att "nu går vi" och han skuttade glatt iväg tillsammans med mig. Knappt en blick på alla de andra hundarna som han, om han ville, hade så nära till. 💓 När vi sedan kom hem så var han trött, min lilla virrpanna. Jobbigt att vänta och vänta och vänta medan matte babblar en massa, sedan visade det sig att ett av söken som jag gjort iordning var svårare än vad jag trodde, så där fick han jobba lääänge innan han löste uppgiften. 

På torsdag kväll skötte han sig också utmärkt. Då var vi anmälda till en nw-tävling TEM1 Inomhus, och även om jag mest kände för att ringa återbud så blev det inte så. Och det var ju tur, han fixade alla fyra söken, fick ett diplom och har nu två diplom i TEM1 Inomhus. 

Vi har tävlat färdigt för i år nu. NoseWork är ju det enda vi tävlat, och det beror enbart på att jag har så svårt att gå. NW funkar även om man haltar och linkar omkring med en krycka, men....  det är dyrt och plånboken ekar tomt nu. Fast vi har haft tur som har arrangörer här i trakten som ordnar många tävlingar, så vi slipper i alla fall dyra resor till annan ort. 

Men totalt så har han/vi i år tävlat tre gånger TEM1 Fordon, två gånger TEM1 Utomhus, två gånger TEM1 Inomhus, en gång TEM1 Behållare, fem gånger TSM1. 

Och det har resulterat i fem diplom TSM1, två diplom TEM1 Inomhus, ett diplom TEM1 Behållare, ett diplom TEM1 Fordon.

Så...  även om det nog är det roligaste Ynk vet, så lyckas vi inte alltid nå ändå fram till diplomet. Fast, i ärlighetens namn, så är det oftast mitt fel att det blir så. Ynk jobbar och jobbar, men är lite för nyfiken och har lite för mycket spring i benen, så vi finner inte alltid gömman innan tiden är ute. Matte får skärpa till sig och träna lite bättre... och anorlunda. Efter nyår satsar vi på TSM2 och då är det plötsligt väldigt mycket svårare. 

Nu har vi som sagt tävlingsstopp i några månader, men det betyder inte att vi går i ide, det finns mycket annat roligt att syssla med. En del av det kommer det rapporter om här.....