lördag 25 juli 2015

Lite funderingar inför momentet sändande till rutan

Det är ett roligt moment tycker jag... sändande till rutan. Och det gäller oavsett klass...  fast jag har ju en viss förkärlek för klass 3 förstås.

Vi tränade lite idag efter vår morgonpromenad, och det är ganska så kul (eller intressant snarare) att kunna konstatera att jag har precis samma "problem" med Jippie som jag hade med Salza en gång i tiden.

Han drar sig mot den högra främre konen hela tiden, och riskerar ofta att hamna i riskzonen för att trampa över linjen på höger sida... höger sida sett från mig alltså. Likadant gjorde Salza i början...
Och då kan man alltså dra slutsatsen att det är jag som påverkar dom på något vis. Fast jag vet ju inte hur...

Dom är båda två "högersvängda"... dom vänder alltså alltid upp mot höger när dom ska stanna i rutan, men det gör ju inte så mycket bara dom springer in i rutan i mitten av den främre linjen... men det gör inte Jippie. Han håller till höger redan där...

Fast vi kommer nog tillrätta med det så småningom tror jag, Salza gjorde likadant och det blev bra till slut i alla fall.

Men det är ganska så charmigt att se honom när han hamnar "fel" d.v.s. precis utanför linjen istället för innanför. Då står han där och väntar på belöningen och när den inte kommer så tittar han sig omkring och tar sedan ett stort tydligt steg in i rutan och hamnar på rätt sida linjen och så säger hela hans kropp så här: " NU matte, nu är jag väl rätt i alla fall!" .

Supercharmigt som sagt, men livsfarligt för han lär sig antagligen att det är så det ska gå till. Först stannar man precis utanför linjen, sedan kliver man över linjen och får då beröm. Inte helt lätt att lägga band på sig och inte berömma där....  men som sagt... han lär sig säkert alldeles fel om jag berömmer det där.

Jag tycker som sagt att just det här momentet är skitroligt att träna, och kanske just därför brukar mina hundar vara duktiga på det momentet, vi får väl se hur det blir med Jippie. Men när jag funderar lite hit och dit betr. inlärningen så undrar jag om folk verkligen delar upp det momentet i smådelar som man annars gör med de allra flesta moment?

Många förordar ju att man ska träna på fullt avstånd från början så att hunden lär sig "rätt" från början, och det är säkert ett bra sätt även om jag inte anammat det.

Andra kör med shaping, och även om just shaping egentligen inte är min grej så föredrar jag nog det framför det där med fullt avstånd från början.

Fast min grej är ju att vara tydlig och tala om för hunden att "braaa!... nu gör du rätt, duktig hund!" eller "nej.. fel..  så ska du inte göra!"

Ja, jag vet.... stenålders och gammalmodigt och omodernt...  men vet ni en sak? Jag kan ge mig sjuttan på att det funkar även på Jippie, likväl som på alla andra hundar jag haft.  Men enligt många andra är det helt fel att träna hund på det viset, men var och en får bli salig på sitt vis.

Men jodå... vissa "nya" sätt att lära in moment har jag tagit till mig, men jag har ju den bestämda uppfattningen att bara för att något är nytt så är det inte alltid bästa sättet. Sen finns det ju en annan aspekt på vilken metod man ska välja också... det måste passa både mig och min hund, annars blir det ändå inte bra, oavsett hur nytt och modernt det är.

Men för att återgå till rutan...   Det momentet består ju också av massor av små delar, Inte bara att springa in i rutan och sedan lägga sig där, och så sedan avsluta med inkallningen.

För oss börjar det redan när vi ställer upp inför momentet. Min signal till hundarna är då att jag rätar på ryggen och stint tittar fram mot rutan. OK då, säger Jippie, då sticker jag till rutan nu då.... och så drar han.

Där har vi första grejen... att sitta kvar, redo att springa, men vänta på kommandot.

Sen är det ju det där med placeringen i rutan. Jag vill ha hunden så mitt i rutan det går, och som ni förstår har jag ett litet problem där eftersom Jippie drar mot högersidan av rutan. Men det tränar vi från nära håll...  för hur ska han annars förstå?

Tänk om han sitter fint och väntar på kommandot, springer i full fart till rutan, men hamnar fel i rutan... ska han då inte ha beröm för att han inväntade kommandot och sprang i full fart? Lite det samma som när man tränar inkallning... full fart men dålig ingång, vad berömmer man då??

Ja, sen kommer ett snabbt och direkt läggande (ställande i klass 2) och det tränar man förstås mest i andra sammanhang än i rutan. När det funkar överallt annars så funkar det med all säkerhet i rutan också... 

Ligga kvar (stå kvar) trots att matte rör på sig och kommer närmare för att sedan vända ryggen till och gå bortåt... det tränar man förstås också för sig. Lika väl som man tränar inkallning med ryggen åt hunden i olika sammanhang.

Och när alla bitar funkar, då behöver man bara testa nån enda gång med hela momentet...  och då sitter det som en smäck...   om man gjort rätt i alla bitarna.

Lätt som en plätt.... eller?


Jag vet att ni sett den förut, men den där filmsnutten där han backar in i rutan till rätt position, den tycker jag är ganska så oslagbar... 










söndag 12 juli 2015

Det blir inget av nånting... :(

Nej, nu känns det som att jag rotar i lite för många saker med Jippie, det blir liksom inget av nånting. 

Ok då... vi har tagit LP1 nu i sommar, , och det är ju kul att vi äntligen kommit igång med lydnaden, men ärligt talat så tycker jag att det är ganska så enkelt att få den där titeln, det kräver ingen större arbetsinsats från min sida. Det är ju Jippie som gör jobbet...

Vi tränar på klass 2, men där är stötestenen fjärren. Jippies sätt att lägga sig ställer till det för mig, jag vet inte hur jag ska göra för att få ordning på det 

Sen har vi tävlat rallylydnad, och misslyckats på det grövsta i fortsättningsklassen Just nu känns det väldigt bestämt som att vi lägger rallyn på hyllan ett bra tag framöver.

Vi har nyss gjort ett MH som jag är jättenöjd med  men det är ju mest bara en kul grej, vi har liksom ingen nytta av det i det vi tränar.

Vi tränar NoseWork, och det går jättebra... så länge vi inte tränar på lådor/behållare.... då skiter det sig fullständigt.   Vilket innebär att jag nästan alldeles säkert  kommer att skippa doftprovet (som görs på lådor/behållare) som vi är anmälda till nästa helg, ingen mening att traggla med nåt som inte funkar. Det får "ligga till sig lite" så kommer det väl ett annat tillfälle nån gång framöver antar jag.

Men jag ska göra ett sista försök idag. Fixar han inte lådsöket idag, så blir det alldeles säkert inget doftprov nästa helg... 

Så kontentan av det här bladdret är väl att jag måste bestämma mig för vad vi ska lägga våra krafter på framöver.

Häromdagen blev jag påmind om Salzas appellresultat (som var så himla bra.... 306p!) och det vore ju kul att försöka uppnå samma med Jippie. Lydnadsgrunden har han ju nu, personspår har vi inte tränat alls, men det går ju att ändra på 


Ja, ni ser....  jag bara rör runt i allting och så blir det inget av nånting....  


torsdag 9 juli 2015

Jippie ser spöken...

Japp, så är det. Igår gjorde Jippie sitt MH, och det bjöd inte på några jätteöverraskningar för hans matte. Däremot blev nog Jippie själv överraskad av både det ena och det andra. .,

Men han skötte sig bra, i alla fall efter mina mått mätt. Jag tillhör ju inte dem som tränar inför ett MH, så för Jippies del var det första-gången-upplevelser till 100%.



Han reagerar förstås när han blir skrämd, men ingen överdriven reaktion, och han avreagerar snabbt utan någon kvarstående rädsla.



Han godtar andra människor utan att överlyckligt slänga sig över dom, och när det gällde passiviteten fick jag en positiv överraskning.

Jag upplever ju honom som lite rastlös i såna lägen, men där har jag fel. Han klev omkring lite då och då under den första minuten, sedan satte han sig ner och bara väntade...  Och när jag då också tänker på hur han gjorde vid funktionsbeskrivningen när han satt passiv vid sidan av när en annan hund vattenapporterade så var han lugn o sansad även där, så matte har fel och misskänner Jippie där.


Spökena var nog jobbigast för honom, men han löste det också. Han backade efter en stund några meter bakom mig, stod kvar där och skallade hela tiden, och när jag gick fram till spöket så var han med och hälsade överlycklig på det avklädda spöket.

Filmsnutten visar bara första delen av momentet, det hände inte så mycket annat under resten...





Skott har han aldrig varit utsatt för tidigare, men varför skulle han reagera överdrivet på just det? Han är ju van vid ljud av allehanda slag. Och visst lystrade han men kampen som matte erbjöd var mycket intressantare än skotten. 






Vet ni att hundar som inte reagerar under ett MH, dom är antingen så rädda så dom stängt av helt och hållet, eller också tränade till max. Det är helt totalt onormalt för både hundar och människor att inte reagerar när man blir skrämd, det viktiga är ju hur man sedan agerar... efteråt.


Ja, jag är som sagt var nöjd med vad jag såg, och det är lite roligt att Jippies MH är så väldigt likt Salzas MH, och även hans pappas MH. Det skiljer sig åt lite på några moment, men i stort är dom väldigt lika. 

Och det ska bli så kul att se Jippies protokoll i form av spindeldiagram. Salzas är inte speciellt spaniel-typiskt så det lär inte Jippies vara heller.   

Här nedanför ser ni Salzas spindel.... 


Och som ni ser så ligger hon högre än medelvärdet på allt utom socialitet, och det är ju lite kul...

Eller kul och kul....  det är inte förvånande eftersom jag från 8 veckors ålder lär hundarna att de inte ska bry sig om andra människor. Andra, främmande människor ska ha noll värde i mina hundars ögon. Och så tänker jag just för att jag vill ha hundar som inte rusar fram och älskar alla människor dom ser. Dom är artiga och hälsar på den som hälsar på dom, men jag behöver aldrig vara rädd för att de ska springa fram till nån okänd när jag har dom lösa ute. 

Och sen så är det ju också så att.. sådan herre sådan hund.... deras matte är också lite osocial av sig och vi präglar nog omedvetet hundarna mer än vad vi alla gånger är medvetna om tror jag. 


Jaja... det var kul att ha gjort det, men jag tvivlar ju på att jag får nån tävlings-nytta av det. Det är ju bara inom bruksproven det krävs, och även om vi kanske nån gång startar i appellen så lär vi i alla fall inte starta i några högre klasser. Men som sagt, kul att ha nån annans åsikt om vilken liten filur han är