TEM Fordon NW1

Igår kväll var vi anmälda till en TEM Fordon-tävling här i trakten. Kände inte så speciellt för att åka men vi var ju anmälda så jag tog mig i kragen och drog iväg. Har ju tur med att det finns flitiga arrangörer här i trakten så vi hade inte lång väg dit. 

Soligt och varmt och min silverduk till bilen ligger fortfarande i en garderob här hemma, väldigt klantigt av mig. Men det var ganska så långa transportsträckor till söken så arrangören tyckte att vi som hade svårt att gå kunde köra bilen lite närmare, och då hade jag tur och kunde ställa bilen i skuggan. 

Första och andra söket var för vår del nere i ett källargarage. Svalt och skönt....  en enda personbil på första söket. Den såg över huvud taget inte Ynk... han undersökte golvet, väggarna, en intressant pelare... men bilen struntade han helt i. Tiden gick förstås ut utan att han hittat nåt.... man kan inte hitta nåt om man inte letar.... och matte var måttligt irriterad eftersom han struntade helt i mina försök att få honom att söka av bilen. 

Nästa sök var två släpkärror, också nere i garaget. Där sökte han lite bättre, lite halvhjärtat, men fann trots allt gömman innan tiden gick ut. Tiden på de här söken var 1,30 på varje sök och här hittade han gömman efter 1.10.91....  inte så många sekunder tillgodo alltså. 

Sedan var det att vänta på att få göra de andra två söken.... och jag diskuterade länge med mig själv om vi skulle åka hem och strunta i dom. Jag vill ju ha diplomet.... och det var ju borta redan efter första söket. 

Men vi stannade kvar.... och sök 3 och 4 gick utomhus i gassande solsken och lite blåst. Sök 3 var två personbilar som stod på rad och där var Ynk ganska så fokuserad och jobbade sig snabbt förbi första bilen för att sedan hitta gömman på den andra bilen. 

Vidare till sista söket som var alldeles bredvid.... det bestod av en släpvagn. Nu hade Ynk tydligen kommit på grejen för jag såg på honom redan på startlinjen att han var på G... han drog snabbt iväg runt släpvagnen till den bortre sidan där han direkt markerade gömman. 

Tänk så enkelt det kan vara om man bara fokuserar på det man ska....    fast jag har sett det här förr. Han är en spaniel och han har stor hjälp av att det blåser lite när han ska söka utomhus. Han jobbar bra i vinden och han hade inga problem alls att hitta den exakta platsen för gömmorna. 

Han vann faktiskt det tredje söket och kom två på det fjärde.... tänk så duktig han är bara han fokuserar på det han ska och inte ägnar sig åt något annat. 

1:a på sök 3, 2:a på sök 4, 15:e på sök 2 och så missade han helt sök 1. Och därmed missade vi diplomet också förstås, och det är ju det jag vill ha.  

Placeringen i förhållande till övriga deltagare är så väldigt oviktig för mig, det är vårt resultat som är det viktiga och då är det ju diplomet som avgör om det gått bra eller ej. 

Sen är det ju alltid roligt när man ser att han jobbar bra och gör det han ska, och igår fick han dessutom två SSE och det är ju alltid uppmuntrande eftersom han är en hund som gärna gör saker och ting på sitt egna lilla vis. 

Ynk och hantverkaren....

Vi har ju bott mer eller mindre på en byggarbetsplats i drygt 3 veckor nu, nya grannen renoverar hela lägenheten innan hon flyttar in. Två hantverkare har varit flitiga där varje dag från klockan 8 på morgonen till 16.30 på eftermiddagen. 

Min kontakt med dom började med att de en av de allra första dagarna kopplade bort en kabel som stängde av vårt bredband och vår TV, så jag fick gå och ringa på och ta den diskussionen med dom. 

Båda två är icke-svenskar, den ene pratar inte svenska alls, den andre pratar svenska med stark brytning. Han är mycket trevlig och det var inga problem med den bortkopplade kabeln när han väl förstod vad jag menade, han kopplade in den igen utan problem. 

Men han är lite svår att förstå, bryter som sagt rejält och pratar ganska så fort....  han är stor och kraftig, inte tjock men säkert bortåt 1.90 lång och kraftigt byggd, hjälm med hörselkåpor på huvudet och snickarklädd med diverse verktyg hängande från verktygsbältet.... och Ynk hatar honom. 

Det började när han kom till vår dörr för att fråga om elskåpet som finns där utanför och som levererar el till både vår lägenhet och lägenheten ovanpå. Ynk gick bananas när han såg honom utanför dörren.... 

Skällde som en galning och jag fick inte tyst på honom vilket resulterade i att hantverkaren till slut fräste till åt honom...... vilket i sin tur fick Ynk att gå över från skall till morrning. Jag löste problemet genom att kliva utanför dörren och stänga in Ynk i hallen. 

Sen har det varit många tillfällen då vi varit ute på vår uteplats och hantverkarna sprungit ut och in i granndörren.... som sitter så placerad att det bara är nån meter från där vi brukar hålla till. 

Varje gång går Ynk bananas... om det är just den hantverkaren som visar sig. Hans kollega som aldrig säger nåt, honom bryr sig inte Ynk om alls, men han är desto mer på hugget när "rätt" hantverkare visar sig. 

Vid ett tillfälle stannade hantverkaren utanför vår grind för att fråga mig om något, Ynk kom farande som en raket och hoppar upp med framtassarna på grinden samtidigt som han skäller. Hantverkaren, som inte alls är rädd för hundar, gjorde en gest med ena armen som för att fösa iväg Ynk samtidigt som han sa åt honom att vara tyst. 

Gissa hur snabbt jag kom upp ur min stol och nerför de två trappstegen fram till grinden? Jag högg Ynk i nacken och "slängde" iväg honom upp på verandan...   jag hade inte blivit förvånad om han i det läget hoppat över grinden om jag inte haffat honom. Långt där inne finns det lite skärpa som sällan visar sig, men den finns där.... 

I vanliga fall struntar Ynk i andra människor. Grannar som stannar och pratar med honom bryr han sig inte om, han går sällan fram till grinden för att bli klappad av dom även om de lockar på honom. Främmande människor som stannar med bilen utanför grinden när dom ska till nån granne skäller han gärna på, men då är det ett eller två skall sen är det bra. 

Men den stackars hantverkaren, den hatar han djupt och innerligt. Jag förstår inte vad som särskiljer honom från andra människor. Han är som sagt trevlig, jag är lite irriterad på allt oväsen vi matas med varje dag men jag är inte irriterad på just honom så det kan inte vara min känsla som påverkar Ynk. 

Och han har faktiskt försökt locka Ynk till sig, men det är förstås kört....  Ynk har bestämt sig, den där gubben är skum. 

Hantverkaren hälsar varje dag när vi ses, han önskar trevlig helg på fredagarna och han beter sig inte konstigt på något enda vis..... men som sagt.... Ynk hatar honom. 

Förmodligen uppfattas han som ett hot.... ser annorlunda ut i sina arbetskläder, stor och kraftig och inte alls rädd utan istället lite dominant i sitt förhållande till Ynk, pratar högt och lite annorlunda mot vad vi är vana att höra. 

Ja, inte vet jag....  det är liiiite pinsamt, men inte så speciellt mycket. Det pinsamma består mest i att det verkar som att jag inte alls har någon ordning på min hund (och det har jag ju inte i det här fallet) men för övrigt så är det lite kul/intressant att se att den där väna lilla spanieln faktiskt kan visa upp en annan sida också. Han tycker att gubben är skum men han blir inte rädd för honom och springer undan utan tar gärna strid....  bra eller dåligt, inte vet jag. Jag gillar i alla fall att det finns lite skärpa i honom.