Igår hade vi avslutning på den senaste nosework-kursen och det tog större delen av dagen. Jag hade med våra hundar och åkte hemifrån kl 9 och kom hem strax före kl 17.... men då var hundarna ordentligt rastade och kursen ordentligt avslutad och jag kunde få ledigt resten av dagen.
Men det var ju inte så stor nytta med det direkt.... efter en sån heldag så finns det inte så våldsamt mycket energi kvar i den här kroppen... eller knoppen.
Men en av klurigheterna i samband med några utomhussök som vi gjorde på kursen var en lydnadsruta där vi satte en doftkälla under ett av banden som går mellan konerna.
Och nej... det var inga hundar med som ska tävla lydnad inom det närmaste...
Men när alla utomhussöken var avklarade och vi plockade ihop grejorna efter oss för att åka vidare till klubbstugan, så tog jag ut Jippie ur bilen för att han skulle få träna på rutan, nu när det ändå stod en ruta där. Jodå... doftkällan var förstås borttagen då....
Men jag blev stående och pratade med min medhjälpare och Jippie satte sig vid min sida och väntade... och rätt som det är så tröttnade han väl på att vänta, eller också trodde han att jag väntade på att han skulle göra något, för han reser sig och springer in i rutan och ställer sig.... på rätt ställe
Klang och jubel förstås, och så en boll.... och när jag sedan tog ifrån honom bollen, och fortsatte att babbla så satte Jippie sig vid min sida igen, satt en stund, tröttnade och drog in i rutan en gång till... till rätt ställe igen.
Så där ser man att lilla virrpannan Jippie har mer bakom pannbenet än vad man kan tro. Han lärde sig sig massor när vi tränade dagen innan. Nu är förstås inte momentet på något sätt befäst, men han tänker till och förstår på det stora hela vad jag förväntar mig av honom... och då känns det som att vi kommit en bra bit på väg mot färdigt moment.
Nu blev det visserligen fel ett par gånger också när jag sedan fortsatte träna... han sökte sig återigen mot en kon och kanten på rutan.... men man lär sig mycket på det som man gör fel på också... förhoppningsvis funkar det så för Jippie också. Och sista försöket vi gjorde var alldeles klockrent bra...
Och då tänkte ju hans matte som så att... jag kanske gjorde dumt när jag inte anmälde oss till den sedan i höstas planerade klass 2-tävlingen. Jag tyckte ju inte att rutan var tillräckligt bra för att vi skulle tävla, men nu är det ju så att även de gånger han inte gör den kanonbra så gör han den i alla fall hyfsat bra.
Men skit samma, det finns fler tävlingar.... och så är det förstås så att klassen består av fler moment än rutan. Det kan ju vara en bra idé att träna lite på de andra momenten också kanske...
Vi har ju ett hatmoment som vi skulle behöva jobba MYCKET med, men det är inte roligt så det blir inte av, det finns många andra moment som är mycket roligare att träna.
Men med minsta lilla tur så hamnar vi på en 7:a eller 8:a ändå, och det är jag i så fall nöjd med. Fast... vi får nog ha en bra dag då kanske... eftersom jag inte tycker om momentet så är naturligtvis inte heller Jippie så tänd på det.
Fast.... långpromenader kan jag göra trots att det regnar, tränar lydnad gör jag däremot aldrig i regn. Visst, det kan regna när vi ska tävla, och det kan man inte göra något åt... men det hjälper inte, jag tränar i alla fall inte om det regnar ute. Och går det åt skogen enbart pga det, då får det göra det då... jag inbillar mig nämligen att om min hund kan ett kommando så utför han det han ska även om det regnar, men vem vet... jag kan ju ha fel där.
Och har jag det så lovar jag att jag inte ska skylla på någon annan än mig själv när det går åt skogen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar