Har letat länge nu innan jag hittade min blogg.... men här är vi nu igen. Varje gång jag läser om valpkullar som föds, så slår det mig så slumpartat jag ofta köpt mina hundar.
Det är ju så att ju mer man kan och vet om hundar, desto svårare är det att välja rätt uppfödare och de rätta linjerna på hunden man ska ha. Man blir kräsen och vet dessutom exakt vilka krav man har, svårt att hitta en kull som "duger" då...
Det är ju tyvärr så att det inte så sällan döljer sig en massa sjukdomar och problem i de mest populära linjerna, sånt som man inte måste redovisa och som man därför ofta håller tyst om.
Ja det är klart att det finns i mindre populära och mindre kända linjer också, men eftersom dom är mindre populära och mindre kända så är inte risken så stor att man faller för en valp därifrån.
Och jodå.... jag vet att man aldrig kan förutse alla problem som kan uppstå, och jag vet att det alltid är en chansning att köpa valp... men som sagt, ju mer man känner till och kan om den ras man är intresserad av desto svårare är det att hitta rätt valpkull. Motsägelsefullt kanske, men så är det.
Men om jag nu tänker tillbaka 11 år i tiden så är det en märklig slump som gjorde att jag fick bli ägare till min fantastiska Salza.
Jag hade beslutat mig för att överge cockerspaniel-rasen och istället skaffa mig en springer. Och att det blev en springer berodde på att jag gillar spaniel-mentaliteten men tyckte att cockern var lite för liten med lite för mycket pälsvård.
Sagt och gjort, jag började leta valpkullar på nätet. Och jag ville ju ha en hund som jag kunde jobba med, jakt, lydnad, spår, sök, viltspår.... ja allt man kan tänka sig helt enkelt.
Men jag upptäckte ju snart att det inte fanns speciellt gott om meriterade springertikar som skulle ha valpar. Många välmeriterade tikar med fina utställningsresultat fanns det ju förstås, men jag ville ha en valp efter föräldrar med arbetsmeriter och det var minsann inte så lätt.
Och mitt dilemma var ju inte att jag kunde "för mycket" om rasen, jag visst inget alls, förutom hur dom såg ut och vad dom borde kunna användas till.
Jag kände heller ingen i springervärlden som kunde råda mig. Det finns ju naturligtvis massor av bra "arbetshundar" som inte har några officiella meriter, men som sagt.... har man inga kontakter så kan man ju inte få reda på sånt och hitta rätt den vägen.
Av en slump så fick jag syn på en kull hos en uppfödare som jag inte visste nåt om, men där jag upptäckte att jag faktiskt kände uppfödaren till tiken som skulle ha valparna.
Vi hade tränat mycket jakt tillsammans när jag bodde nere på västkusten, och jag tyckte om henne och hennes måttstock när det gällde att bedöma hundar.
Aha, tänkte jag.... den kullen är ju jätteintressant. Hon har säkert inte fött upp nån "dum blondin" utan strävar säkert efter att föda upp bra hundar med en mentalitet som stämmer överens med det rasen är ämnad till.
Sagt och gjort, jag tog kontakt med uppfödaren som hade valpkullen..... och resten är nu historia. Jag fick köpa min fina Salza och en bättre hund får man leta länge efter. Hon har precis allt det jag vill ha hos en hund,plus lite till, och hon har verkligen med råge levt upp till alla de förväntningar jag hade på henne.
Men hade jag inte sett vem som var uppfödare till tiken som skulle valpa (Salzas mamma alltså) så hade jag antagligen klickat förbi den kullen i min vilda jakt på en valp med arbetsmeriterade föräldrar.
Och vad vill jag säga med detta då tro? Ingen aning.... men det var verkligen en slump att jag hittade så rätt. Och jag hittade dessutom rätt när det gällde uppfödare också, min lilla arbetsmaskin Jippie är från samma uppfödare och han gör inte heller sin matte besviken.
Men jag tänker på det då och då, nu när Salza börjar bli gammal och jag inser att hon kanske inte hänger med så många år till. Vilken märklig slump det var som gjorde att hon blev min hund, vilken tur jag hade mitt uppe i min okunnighet om just den rasen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar