torsdag 25 maj 2017

Vi har tränat idag...

Och det är liksom bara att konstatera att Jippies matte får ta sig i kragen och börja göra saker och ting på rätt sätt om det ska bli något resultat av det här.

Jag är liksom inte så mycket för det här med detaljer och sånt tjafs... fort och lätt ska det gå, och det blev ju inte bättre av att Salza var en hund som klarade av det där. Hon lärde sig allting fort och lätt... och rätt... trots sin klantiga matte, och vi vet ju alla att sånt är livet egentligen inte.

Slarvig matte ger slarvig hund...    det är en odiskutabel sanning.

Jippie kan t.ex. momentet "rutan" jättebra.... full fart ut och in i rutan, stannar och lägger sig ner på kommando... vad mer kan man då begära?? Jo man kan begära att han inte vid 50% av gångerna lägger sig så att benen hamnar på/utanför kantbandet. Han ska ju ligga mitt i rutan....
Så varför i all världens dar inte hans matte lärt honom att just där är den rätta platsen???

Han är lättlärd som sjuttan så det hade inte alls varit några problem att lära honom att det är just mitten av rutan som gäller, och inte något annat. Men får han belöning även när han lägger sig nära, nära kanten så tror han förstås att det ska vara så.

Det är precis lika enkelt att lära honom att stanna mitt i rutan som att godta att han svänger upp och hamnar nära kanten...  fy på sig lata matte.





Fort och lätt var det.....

Apportering med dirigering.... tja, hade jag nåt vett i skallen så skulle jag skämmas öronen av mig.

Salza tränades i apportering med dirigering i alla tänkbara situationer, med dummies, med fågel, med apportbockar, med vittringspinnar osv..  och vi jobbade efter konstens alla regler, Just i det momentet var Salzas matte konstigt nog väldigt noggrann och ordentlig och resultatet blev förstås kanonbra.

Så vad gör denna matte när det är dags för Jippies träning då??   Fort och lätt var det som sagt... dessutom har hon mage att bli liiiite irriterad när han inte fixar uppgiften utan gör fel. Alltså... man MÅSTE träna för att hunden ska kunna förstå vad som förväntas av den, tänk att det är så jäkla svårt att förstå det. 

Och en så enkel sak som rätt fotposition vid halter och avlämningar och ingångar av olika slag. Gissa vem som nöjt sig med att han sitter nånstans i närheten av mitt vänsterben, och oftast några dm snett bakåt dessutom..  

Jisses.... jag har belönat honom massor av gånger när han suttit icke-perfekt. Varför i all världens dar gör jag det?????

Jag har ju alltid hävdat att mina stackars hundar alltid haft en belastning i sin matte, men när det gäller just Jippie är det ju mer än sant...  mycket märkligt att vi trots allt har lyckats åstadkomma det vi ändå har. 



Tänk om han hade haft turen att få en matte som varit både noggrann och ambitiös, jisses så framgångsrik han skulle varit då. Han har ju en motor som få och är otroligt lättlärd...  han förtjänar faktiskt en bättre matte än vad han har. 




torsdag 11 maj 2017

Medan tvättmaskinen jobbar...

Tar en paus medan tvättmaskinen jobbar och sliter, och funderar lite över allt och inget.....

Häromkvällen var vi ute och tränade nw, och jag blev lite besviken på mina hundar. Visst hittade de doften, men det fanns även annat som var intressant och så vill man ju helst inte att det ska vara.

Men lite kul är det att gammeltanten Salza är den som är snabbast att ta sig in, och upp, i skrymslen och vrår för att leta. Jippie är inte svårbedd han heller,  men när det gäller Salza så ser man att hon tycker det är kul bara att klättra omkring på en massa krångliga ställen.

På bilden är det Jippie... men Salza klängde omkring i de där möblerna som en liten apa...



Båda hundarna är nyfikna och det har man nytta av när dom ska leta, fast ibland så är dom (läs: Salza) lite för nyfikna och förlorar sig i nåt klurigt ställe som hon absolut måste undersöka. Men det är så himla kul att hon fortfarande har den där nyfikenheten, och viljan att undersöka allting, kvar.


Och apropå nyfikenhet på gamla dar så läste jag nyss boken som 104-åriga Dagny Carlsson har gett ut. Ja hon är 105 år nu, men 104 när boken gavs ut. Där får man en liten påminnelse om att nyfikenhet, det är bra det.

Ni har säkert läst om henne...  99 år gammal gick hon en datakurs och numera bloggar hon flitigt och har massor av följare.

Hennes liv är kanske inte så unikt på alla punkter, men i vissa bitar är det väldigt unikt. Finns nog inte så många gamla människor som lever ett sånt liv som hon gör, och att hon kan göra det kanske beror till en liten del på att hon alltid varit nyfiken och orädd, och inte varit rädd för att ta tag i och forma sitt eget liv. Hon verkar i alla fall vara en beundransvärd, och kanske till och med lite avundsvärd, människa på många sätt...

Ser ni nu... jag pratar om gamla människor som om jag inte själv hörde dit nu för tiden. Men jag har ju trots allt en bit kvar till 100-årsstrecket...  fast dit lär jag aldrig komma.

För att återgå till nyfikna hundar och nw-träning så kan jag återigen konstatera att "sådan herre sådan hund". Jag tycker inte alls att behållarsök är nåt roligt, har aldrig tyckt och kommer aldrig att tycka, och kunde hundarna prata så skulle de säkert säga samma sak eftersom matte lärt dom det.


Det fanns ett behållarsök när vi tränade häromkvällen... mina hundar slängde en hastig blick på lådor och kartonger och burkar och vände sedan snabbt intresset mot omgivningen istället, redo att söka doften bland allt annat som stod uppradat på golvet och efter väggarna.

Inte alls bra naturligtvis, men eftersom jag inte har några tävlingsambitioner så kvittar det egentligen. Fast jag får lite dåligt samvete när jag ser andras hundar riktigt slänga sig på behållarna och leta frenetiskt. Då slår samvetet till.... jag har fuskat och bara gjort det som är roligast, men strunt samma, det är ju meningen att man ska ha roligt när man tränar


Nu får det vara slutpladdrat... hade tänkt pladdra lite om Jippies lydnadsträning också, men tvättmaskinen är nog klar nu så.... mot tvättstugan med raska steg.