Vi har tränat idag...

Och det är liksom bara att konstatera att Jippies matte får ta sig i kragen och börja göra saker och ting på rätt sätt om det ska bli något resultat av det här.

Jag är liksom inte så mycket för det här med detaljer och sånt tjafs... fort och lätt ska det gå, och det blev ju inte bättre av att Salza var en hund som klarade av det där. Hon lärde sig allting fort och lätt... och rätt... trots sin klantiga matte, och vi vet ju alla att sånt är livet egentligen inte.

Slarvig matte ger slarvig hund...    det är en odiskutabel sanning.

Jippie kan t.ex. momentet "rutan" jättebra.... full fart ut och in i rutan, stannar och lägger sig ner på kommando... vad mer kan man då begära?? Jo man kan begära att han inte vid 50% av gångerna lägger sig så att benen hamnar på/utanför kantbandet. Han ska ju ligga mitt i rutan....
Så varför i all världens dar inte hans matte lärt honom att just där är den rätta platsen???

Han är lättlärd som sjuttan så det hade inte alls varit några problem att lära honom att det är just mitten av rutan som gäller, och inte något annat. Men får han belöning även när han lägger sig nära, nära kanten så tror han förstås att det ska vara så.

Det är precis lika enkelt att lära honom att stanna mitt i rutan som att godta att han svänger upp och hamnar nära kanten...  fy på sig lata matte.

Fort och lätt var det.....

Apportering med dirigering.... tja, hade jag nåt vett i skallen så skulle jag skämmas öronen av mig.

Salza tränades i apportering med dirigering i alla tänkbara situationer, med dummies, med fågel, med apportbockar, med vittringspinnar osv..  och vi jobbade efter konstens alla regler, Just i det momentet var Salzas matte konstigt nog väldigt noggrann och ordentlig och resultatet blev förstås kanonbra.

Så vad gör denna matte när det är dags för Jippies träning då??   Fort och lätt var det som sagt... dessutom har hon mage att bli liiiite irriterad när han inte fixar uppgiften utan gör fel. Alltså... man MÅSTE träna för att hunden ska kunna förstå vad som förväntas av den, tänk att det är så jäkla svårt att förstå det. 

Och en så enkel sak som rätt fotposition vid halter och avlämningar och ingångar av olika slag. Gissa vem som nöjt sig med att han sitter nånstans i närheten av mitt vänsterben, och oftast några dm snett bakåt dessutom..  

Jisses.... jag har belönat honom massor av gånger när han suttit icke-perfekt. Varför i all världens dar gör jag det?????

Jag har ju alltid hävdat att mina stackars hundar alltid haft en belastning i sin matte, men när det gäller just Jippie är det ju mer än sant...  mycket märkligt att vi trots allt har lyckats åstadkomma det vi ändå har. 

Tänk om han hade haft turen att få en matte som varit både noggrann och ambitiös, jisses så framgångsrik han skulle varit då. Han har ju en motor som få och är otroligt lättlärd...  han förtjänar faktiskt en bättre matte än vad han har.