Häromkvällen var vi ute och tränade nw, och jag blev lite besviken på mina hundar. Visst hittade de doften, men det fanns även annat som var intressant och så vill man ju helst inte att det ska vara.
Men lite kul är det att gammeltanten Salza är den som är snabbast att ta sig in, och upp, i skrymslen och vrår för att leta. Jippie är inte svårbedd han heller, men när det gäller Salza så ser man att hon tycker det är kul bara att klättra omkring på en massa krångliga ställen.
På bilden är det Jippie... men Salza klängde omkring i de där möblerna som en liten apa...
Båda hundarna är nyfikna och det har man nytta av när dom ska leta, fast ibland så är dom (läs: Salza) lite för nyfikna och förlorar sig i nåt klurigt ställe som hon absolut måste undersöka. Men det är så himla kul att hon fortfarande har den där nyfikenheten, och viljan att undersöka allting, kvar.
Och apropå nyfikenhet på gamla dar så läste jag nyss boken som 104-åriga Dagny Carlsson har gett ut. Ja hon är 105 år nu, men 104 när boken gavs ut. Där får man en liten påminnelse om att nyfikenhet, det är bra det.
Ni har säkert läst om henne... 99 år gammal gick hon en datakurs och numera bloggar hon flitigt och har massor av följare.
Hennes liv är kanske inte så unikt på alla punkter, men i vissa bitar är det väldigt unikt. Finns nog inte så många gamla människor som lever ett sånt liv som hon gör, och att hon kan göra det kanske beror till en liten del på att hon alltid varit nyfiken och orädd, och inte varit rädd för att ta tag i och forma sitt eget liv. Hon verkar i alla fall vara en beundransvärd, och kanske till och med lite avundsvärd, människa på många sätt...
Ser ni nu... jag pratar om gamla människor som om jag inte själv hörde dit nu för tiden. Men jag har ju trots allt en bit kvar till 100-årsstrecket... fast dit lär jag aldrig komma.
För att återgå till nyfikna hundar och nw-träning så kan jag återigen konstatera att "sådan herre sådan hund". Jag tycker inte alls att behållarsök är nåt roligt, har aldrig tyckt och kommer aldrig att tycka, och kunde hundarna prata så skulle de säkert säga samma sak eftersom matte lärt dom det.
Det fanns ett behållarsök när vi tränade häromkvällen... mina hundar slängde en hastig blick på lådor och kartonger och burkar och vände sedan snabbt intresset mot omgivningen istället, redo att söka doften bland allt annat som stod uppradat på golvet och efter väggarna.
Inte alls bra naturligtvis, men eftersom jag inte har några tävlingsambitioner så kvittar det egentligen. Fast jag får lite dåligt samvete när jag ser andras hundar riktigt slänga sig på behållarna och leta frenetiskt. Då slår samvetet till.... jag har fuskat och bara gjort det som är roligast, men strunt samma, det är ju meningen att man ska ha roligt när man tränar
Nu får det vara slutpladdrat... hade tänkt pladdra lite om Jippies lydnadsträning också, men tvättmaskinen är nog klar nu så.... mot tvättstugan med raska steg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar