Ja, om de andra kan det man ska träna förstås... då gör dom det dom hör att man säger, och så får dom inget betalt, ingen uppmärksamhet, för det... det är första klassens avdressyr det. Man behöver inte upprepa den övningen speciellt många gånger förrän dom kommer på att dom ska strunta i vad matte säger, det ger inget i utbyte i alla fall.
Visst, jag kan platsa de andra två medan jag tränar Jippie (för det är ju honom jag tränar med) men just nu är orken obefintlig så jag tränar bara pytteliten medan vi är på gående fot, och då får de andra springa lite som de vill runt omkring oss.
Jag har upptäckt att tävlingsinkallningen behöver putsas till, ett snyggt avslut saknas helt plötsligt, fast det är ju inte så konstigt med tanke på att jag aldrig kräver nån sån avslutning när vi är ute och går och jag kallar in hundarna.
Men nu ar vi som sagt tränat det lite då och då.... och Salza är ju vaken för när det kanske kan finnas nåt ätbart att hämta så hon håller sig i närheten då.
Förhoppningsvis lär det här Jippie att strunta i störningar på vägen, eller också lär han sig kanske att det alltid ska finnas en Salza mitt på sträckan... det lär vis sig framöver.
Vad Salza lär sig är väl ett frågetecken, troligtvis att hon utan problem kan strunta i mattes inkallningskommando... fast det kan hon redan, det behöver hon inte lära sig.
Lite senare skulle jag testa ställande under gång, kallar till mig Jippie och ser att Salza o Ibsen är upptagna med spännande dofter en bit bort. Kommenderar Jippie Fot och går några meter innan jag kommenderar honom Stå och själv fortsätter framåt. När jag vänder mig om ser jag detta...
Tre hundar som står stilla som statyer, men det är ju bara en som får uppmärksamheten och belöningen. I alla fall den direkta belöningen, de andra fick sitt när Jippie var färdigbelönad, men då hade de ju redan hunnit skutta omkring lite... men det spelar ingen större roll när det gäller just det här, ingen av dom två ska väl tävla nån mer lydnad antar jag.
Träningen som vi ska göra till nästa kursomgång (den där specialsöksutbildninen, ni vet) den är jag bekymrad för. Jag orkar inte.... och när jag tvingar mig till att träna trots att orken saknas, då har jag noll tålamod. inga bra förutsättningar för träning.
Det har snart gått en vecka nu, och det känns lite stressigt... men vad sjuttan gör man när orken bara inte finns? Två hundpromenader om dan och så lite hemmajobb som man alltid har, det är liksom mer än vad jag egentligen klarar av bara det. Sjuttan så irriterande det här är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar