Om jag börjar från början på lördag morgon så ringde klockan redan strax före sex så att jag skulle hinna rasta och utfodra hundarna innan jag gav mig iväg för att skriva på ett lydnadsprov. Sen stod jag på en solig lydnadsplan hela förmiddagen och skrev åt domaren i samtliga klasser på det där lydnadsprovet. Och sånt är minsann lärorikt så det förslår....
Det var inte världens strängaste domare, han sa själv vid nåt tillfälle att "jag har nog en snäll dag idag" och det var ju trevligt för oss alla. Men vi pratade en del mellan momenten och för mig som varit borta från tävlingsvärlden några år så var det nyttigt. Och man lär sig som sagt massor genom att höra domarens kommentarer till det som sker på planen.
Och jag blev än en gång påmind om vilken skillnad det är att stå där domaren står och att stå där publiken står. Domaren ser... och hör... väldigt mycket mer än vad publiken gör.
Sen finns det förstås massor att kommentera när det gäller vad jag såg på planen, men vid närmare eftertanke tror jag att jag ska låta bli det. Jag nöjer mig med att konstatera att man helt klart ska ha lite tur när man tävlar, och så kan jag också konstatera att det finns alldeles för många hundar som inte alls är tävlingsklara för den klass där de startar, trots att deras förare tydligen hoppas på det.
Men en sak kan jag säga utan att varken ljuga eller överdriva... ett enda snyggt fritt följ såg jag på hela tävlingen, och det var ändå 19 startande ekipage. Ett enda.... däremot säg vi ett flertal riktigt dåliga fritt följ, och det är inte bara mitt tyckande, betygen visar tydligt att det var dåligt med snygga fria följ den dagen. Tråkigt tycker jag som kan njuta i stora mått av att se ett snyggt fritt följ...
Nåväl... när tävlingen var slut vid ett-tiden åkte jag hem, hämtade alla hundarna, packade bilen och drog iväg för lite nosework-träning. Ska vi göra doftprovet nån gång så måste ju hundarna lära sig hantera de där nedrans kartongerna....
Det är inget som helst problem att hitta rätt doft, det är det där med kartonger som är problemet... Jaja, Ibsen var i alla fall den av mina hundar som visade framtassarna.. eller som INTE visade framtassarna ska jag kanske säga. Han nöjde sig med att nosa han, de andra två vilda sakerna var ju förstås tvungna att tafsa på kartongerna. Skit är det med de där kartongerna....
Hemma igen när klockan var sex, och då var det dags att fixa middag... pust. En intensiv, men rolig dag
Jag kan ju avslöja att jag somnade framför TV:n sedan.... På söndagen ringde också klockan strax före sex och då vaknade vi till regn och rusk. Efter morgonpromenad och frukost till doggsen drog jag och Jippie iväg på egna äventyr. 8 mil norrut väntade ett spanielprov, och det såg jag verkligen fram emot.
Fast nu var det ju så att jag mest bara skulle titta på, det enda vi skulle göra var vattenprovet som ingår i ett spanielprov. Men jag såg verkligen fram emot att få se ett B-prov som det heter, jag har aldrig sett ett sådant.
Jag har ju gått på ett ganska så stort antal jaktprov tidigare i mitt liv, men B-proven är bara några år gamla och jag bara läst om hur det går till. Och redan när de var på gång att införas så råkade jag säga att jag tyckte att det var fel att införa den typen av prov för spaniels, vilket i sin tur gav mig ett antal "fiender" som inte tyckte likadant, och som inte heller tyckte att nån skulle få ha andra åsikter än dom själva.
Nåväl.... nu skulle jag då äntligen få se hur ett B-prov för spaniels gick till... och så skulle Jippie få avlägga vattenprovet också.
Och jag kan väl bara sammanfattningsvis, efter att ha sett 7 hundar göra provet, säga som så att jag tycker fortfarande inte att B-proven är lämpliga för våra spaniels.
Och låt mig nu tydligt säga att jag på intet sätt vill förringa det arbete hundarna utförde, det är själva provformen jag vänder mig emot. Man provar alltså hundarnas sök (fart, stil och mönster) på marker där det inte finns fågel/vilt, och man använder dummies, som kastas i samband med skott, för att bedöma stadga, markeringsförmåga och apporteringen.
Jag blev i alla fall lite glad när jag sedan hörde domaren, i samband med avslutningen, säga att man nog inte ska gå för många B-prov med sin hund. De lär sig vad som väntar, med dummieskast och sånt, och blir svåra att bedöma.. Han tycket att A-provet (där hunden måste ha funnit och stött vilt för att bli godkänd) var en naturlig stegring när man fått ett godkänt resultat på ett B-prov.
Fast det är klart.... i marker där det inte finns vilt kan man ju ändå arrangera ett B-prov, och det är kanske bra. Fast det är en jäkla skillnad för hundarna att jobba i marker där det finns vittring av vilt jämfört med marker där inget vilt finns.
Strunt samma.... saker och ting är som dom är.
Sedan fälthundarna gjort sitt var det i alla fall dags för vattenprovet. Det finns två olika vattenprov... ett Nybörjarprov vatten och ett som bara heter Vattenprov. Nybörjarvattnet måste man ha godkänt på för att få godkänt på B-provet, vattendelen ingår liksom i helheten där.
Vattenprovet krävs om man vill delta i t.ex. A-provet, och det provet innebär att hunden ska apportera in en fågel som slängs från en båt i vatten med vegetation, ofta i vassruggar.
Nybörjarvattnet försiggår på blankvatten och fågeln kastas från land direkt efter det att man skjutit ett skott. På bilden står skytten där han stod och sköt för varje hund, den som kastade fågeln stod på en udde som gick ut i vattnet alldeles utanför kortets högerkant. Och den där vita markeringen på marken visar var vi skulle stå när vi tog emot hunden när han hämtat fågeln.
Sex startande i nybörjarvattnet, vi hade startnummer tre. De två hundarna före oss misslyckades.... de slängde sig i vattnet med en himla fart, simmade bra och hämtade fågeln... men behöll den sedan. Inte en chans för förarna att få tag på fågeln.... och då blir man inte godkänd. Fågeln ska lämnas i hand, eller i alla fall nästintill...
Nu var det vår tur, och Jippie som sett de två tidigare hundarna var rejält taggad. Vi ställde upp nere vid vattnet, skytten sköt och fågeln kastades ut i vattnet, och precis när jag skulle släppa iväg Jippie så kommer en hund rusande i full fart bakifrån och tänker slänga sig i vattnet för att hämta fågeln.
Publiken stod en bit bakom oss, och hunden slet sig helt enkelt, han hade kopplet hängande efter sig när han kom.
Nu vidtog en vild jakt när man försökte fånga in den där hunden, och Jippie och jag stod där vi stod och bara väntade.
Så småningom fångades hunden in och domaren frågar mig om jag vill fortsätta eller om jag vill att dom hämtar in fågeln och gör om alltihop från början.
Snacka om beslutsvånda....
Hade Jippie fortfarande den där fågeln långt där ute i vattnet i minnet? eller hade han glömt den medan den där hunden rusade omkring med en massa folk efter sig?
Äsch... man ska lita på sin hund!!! Vi kör! sa jag till domaren och det gjorde vi.
Apport! sa jag och visade utåt med handen och Jippie klev ut i vattnet, stannade till och såg ut som han tänkte "f-n va kallt det var" ... och så vände han och gick upp på land igen.
Helvete också, tänkte jag... nu tog jag fel beslut.
Kallade in Jippie och skickade igen... och samma sak upprepar sig.
Och för att göra en lång historia kort så kan jag väl säga att när jag till slut gjorde det jag skulle gjort från början så klev han iväg ut i vattnet, simmade ut, hämtade fågeln och bar den upp till markeringen på land där jag stod, och när jag sträckte fram handen och skulle ta den, då släppte han den.
Men domaren var nöjd med det, trots allt... så nu har Jippie ett godkänt nybörjarvatten i bagaget.
Vi var anmälda till vattenprovet också, tre startande där med oss sist, men det var för svårt. Vi har ju tränat vattenapportering med vilt väldigt få gånger, och då nästan alltid i blankvatten.
Visserligen har där varit vattenväxter, näckrosor och annat grönt, men aldrig vass. Och nu skulle han direkt simma ut genom en vassrugg för att hämta fågeln som fanns i vatten utanför vassen... och det klarade han inte.
Och det kan ingen människa begära att han skulle göra heller. Man måste ju faktiskt träna i alla fall nån enda gång på sånt som dom ska kunna... eller? 
Med lite tur så hade det varit ett lite enklare vatten och då kanske han fixat det, men skit samma, vi anmälde mest bara för att vi ändå var på plats och nästa gång jag anmäler honom ska vi ha tränat lite mer innan det är provdags. Men nu blir det ingen mer vattenträning förrän det blir varmt (varmare) i vattnet igen.
Men det var återigen en trevlig och lärorik dag, och jag fick dessutom träffa två gamla bekanta som jag inte sett på måååånga år och det var ju jätteroligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar