Kaos i lilla hjärnan...

Och den här gången är det min hjärna som inte funkar som den ska. Kanske inte så konstigt, mycket att tänka och fundera på, och då funkar tydligen gamla senila hjärnvindlingar dåligt.

Men för att komma till ämnet nu då....  och dagens ämne är vittringsapportering.

Jippie har ju visat mååånga gånger att han är kanonduktig på att plocka ut just den enda pinnen med vittring på ur en stor hög med ris och pinnar ute i skogen. Det är inga problem alls för honom. Jag tar en vanlig skogspinne, håller i den en kort stund och märker den på något vis så att jag säkert känner igen den sedan. Sätter Jippie och går sedan fram till en stor rishög och stoppar ner pinnen där nånstans bland alla andra hundratals pinnar.

Jag låtsas förstås stoppa ner den på många ställen, men det är ju bara på ett ställe det är skarpt läge. Och Jippie rusar iväg och letar intensivt så fort han får kommandot. Han letar snabbt och hittar också snabbt pinnen även om jag stoppat den långt ner i rishögen.

Jag vet.... jag har vänt kameran fel  men man kan köra den i full screen så syns det bättre.   

Kanonbra övning tyckte jag, med tanke på vittringsapporterna som så småningom kommer i lydnadsklasserna. Jag hade problem med Salza i det momentet, hon ville ta med alla pinnarna tillbaka till matte...

För henne var lösningen metoden med en stor hög kottar ute i skogen. En stor hög där enbart en kotte hade mattes vittring. Den övningen fick Salzas hjärna att förstå att hon bara skulle ta en enda, en alldeles speciell, av alla de där kottarna. När jag sedan provade med pinnar igen så funkade det helt plötsligt med pinnar också...

Nu när jag har provat med pinnar på Jippie så har vi ett helt annat problem. Han tar inte med alla tillbaka, han tar bara en, men då den som råkar ligga närmast till. Det där med att leta efter mattes vittring, det har han inte förstått.

Jag har provat Salzas metod med en stor hög kottar ute i skogen, och det funkar inte. Han röjde som en galning bland kottarna och hade skitkul. Men en liten pinne i en stor hög med pinnar, det funkar fortfarande finfint.

Häromdagen när jag städade bland en massa hundgrejor i garaget så fann jag två plastpåsar med pinnar. Inte spårpinnar, för dom hade jag redan hittat, utan nya nästan oanvända pinnar, och då kom jag ihåg att dom inköptes för att träna Salza då när hon ville ta med sig alla vittringspinnarna tillbaka till matte.

Tanken var en STOR hög med pinnar, liknande en stor hög med kottar, men det funkade dåligt. Hon fick nästan ångest när hon inte kunde ta med allihop tillbaka till mig. Det var då vi provade med "riktiga" kottar ute i skogen....

Men Jippie är ju duktig på att leta en enda pinne i en STOR hög med pinnar... så vi testade.

Det gick inte alls bra.... han tog en pinne, första bästa, och kom stolt tillbaka till mig med den.

Nästa försök var med bara tre pinnar, och då blev det en snygg NoseWork-markering, liggande med nosen intill "min" pinne.

Och det var här nånstans det sedan slog lite slint i mattes virriga hjärna.....

Jag gömde pinnen bland leksakerna i en av leksakslådorna och bad Jippie leta. Och det gjorde han förstås, inga problem att hitta pinnen som låg under ett antal leksaker i lådan.

Det var ju kul det där , så vi gjorde om det några gånger, och sedan fick Salza testa och hon tyckte också att det var himla kul.

Sen kom min hjärna till sans.... hmmm... varför gör vi det här då?

Jo för att han ska hitta en pinne som luktar matte...

Jaha?!?!!??!?  Allting i den där lådan luktar ju av mattes vittring.... och där finns ju bara en enda pinne.

Ibland skulle man vilja slå sig själv... hårt....

Han har lärt sig att leta efter pinnen, varken mer eller mindre!!!!

Ute i skogen funkar det för där är det bara en enda sak, bland måååånga andra, som luktar matte. Men när det gäller de vanliga vittringspinnarna då använder han inte näsan alls, då är det enbart synen som styr....tror jag.

Och vad jag då vann på att låta honom leta efter pinnen bland alla leksakerna som säkert allihop stinker matte, det är höljt i tät dimma. Lika tät dimma som det för närvarande är i min hjärna...

Det är det jag alltid sagt...  tänk vad duktiga mina hundar skulle vara om dom inte var belastade med sin matte....