Och det är väl inte så mycket regeländringarna i sig som förorsakat diskussionerna, utan mer de bedömningsanvisningar som gemene man fått ta del av, och till viss del kan jag förstå oron.
Jag tycker att det är kul med regelrevideringar där det kommer till nya roliga moment, men jag är ingen vän av att allting hela tiden ska göras lättare för att man ska få med sig så många tävlande som möjligt, men nu vet jag inte hur det kommer att bli.
Den nya startklassen är ju till för att få nya tävlande att "våga" tävla lydnad, och tanken är kanske bra. Däremot tycker jag nog att man kunde tänkt till lite mer när det gäller momenten, och då framför allt bedömningen av dessa. Men det blir säkert bra bara man vant sig... allt nytt behöver lite tid för att "sätta sig" ordentligt.
Men det är som sagt class 3 som är det stora kruxet, där har det definitivt inte blivit lättare... Det är främst bedömningen av de olika momenten som orsakar oro i leden.
I mina ögon är det faktiskt så att det verkar inte vara hundens utförande av momenten man bedömer, om man läser de anvisningar som finns, utan nästan mer hur föraren beter sig. Och då har något gått snett i tänkandet....
Kikar man på resultaten från lydnadsprovet på Stora Stockholm under den gångna helgen så är det lätt att förstå att folk har farhågor beträffande framtiden. Tävlingarna gick enligt de nya reglerna och det kryllar av 0:or i protokollen.
Nu kanske det var många hundar som inte var ordentligt genomtränade, eller som inte klarade av den ytterst stökiga miljö som det är där, men betygen var verkligen anmärkningsvärda.
Nej, jag såg inte hundarna när dom tävlade, men inte är det vanligt med fyra-fem 0:or i protokollet för ett flertal elithundar på samma tävling. Det måste vara de nya bedömningsanvisningarna som slog igenom...
Sen finns det förstås 0:or som är "välförtjänta" också, det tvivlar jag inte alls på. En av de tävlande som fick 0 på fria följet har lagt ut en video på nätet och undrar varför hon fick en 0:a.
Och när jag såg videon så tänkte jag... "äntligen.. äntligen en domare som vågar ge en 0:a till ett fritt följ som ser både slarvigt och hafsigt och fult ut". Hunden var pigg och glad och följsam, men oerhört slarvig... och förmodligen (jag har inte kollat) är matte van vid att det där med den berömda attityden brukar betala sig genom bättre betyg, det gör ju tyvärr ofta så.
Men som sagt.... trenden verkar vara att förarens uppförande och agerande är minst lika viktigt som hundens, och det kan aldrig vara riktigt. Naturligtvis ska dubbelkommandon och smyghjälper av allehanda slag alltid kosta poäng, men det bör ju alltid vara hundens agerande som är det viktiga.
Men det är ungefär som med dem som lägger spår som föraren knappt klarar av att ta sig fram på.... de har för länge sedan glömt att det är hundens förmåga att spåra som ska testas, inte förarens förmåga att ta sig fram i oländig terräng. Och att testa hunden förmåga att spåra, det kan man göra på många olika sätt, det behöver inte vara så att det måste ske över höga berg och djupa dalar, eller genom stormfälld skog, eller över myrar och kalhyggen...
Men åter till lydnaden....
Den nya startklassen innehåller inga gruppmoment... till mångas lättnad. Men det har gått troll i det där med platsliggning i grupp tror jag.
För det första är det inga som helst problem att lära en hund att ligga stilla i två minuter. Och vill man sedan gardera sig lite till så ser man också till att hunden klarar av att andra hundar är uppe och rör på sig och stör på allehanda sätt.
På något vis verkar det som att det nu för tiden inte går att lära hundarna det här... jo, det gör det naturligtvis, men väldigt många ( naturligtvis inte alla!) uttalar sin oro för det här momentet och det skulle dom inte behöva göra om deras hund var ordentligt tränad. Då ligger hunden där man lagt den tills den blir tillsagd att göra något annat... lätt som en plätt.
Nu skyndar man sig upp i klass 2 istället, för att slippa platsen i klass 1... som man ofta säger. Men vaddå? Platsliggningen finns ju kvar, och inte blir min hund tryggare i platsliggningen bara för att man går upp en klass. Men tyvärr verkar det finnas hundar som inte är pålitliga i det momentet ända upp i elitklass numera. Och det kan jag inte fatta....
Jo, jag kan fatta hur det gått till, men inte hur man kan tillåta att det är så.... ett 1:a pris i varje klass och så snabbt som ögat upp i eliten.... och att man inte ens då har en hund som säkert ligger på platsen, det verkar man inte alls skämmas för.
För det borde man nästan göra... skämmas alltså... man kan lära in alla de andra momenten som ofta kräver en massa arbete för att bli bra, men man kan inte lägga ner samma jobb på en säker platsliggning... vilket man borde gjort redan innan man startade första gången i klass 1.
Jaja... men jag kan ju bara säga att är det någon hund som någon gång, någonstans, ger sig på min stillaliggande Jippie under platsliggningen, då kommer den föraren att ångra att hen inte tränat sin hund bättre.
Och när jag ändå är inne på de nya reglerna inom lydnaden...
Den här bilden visar vilka som är referensdomare när det gäller regelrevideringen. Och som alla kan se så finns det EN enda referensdomare i hela norra Sverige. Referensdomaren ska alltså utbilda övriga domare när det gäller allt det nya, både moment och bedömningsanvisningar.
Jag lägger inga aspekter på VEM som är referensdomare, det är antalet jag reagerar på. Det är naturligtvis omöjligt för en enda person att klara av ett så stort område, och oavsett hur man löser problemet så kommer det att bli annorlunda än i de distrikt där man anpassat antalet referensdomare till det jobb som ska utföras.
Och då är vi där igen.... redan nu är det ganska så stor skillnad på bedömningen beroende på var i landet man tävlar, och det lär inte bli så att den skillnaden minskar framöver heller. Det är ju superviktigt att all info och all utbildning verkligen blir likadan oavsett var i landet det sker, och hur det har kunnat bli så här vet jag inte. Lydnadsgruppen som jobbar med allt det här är inte speciellt generösa med att dela med sig av vad dom gör, eller varför dom gör som dom gör.
Men det blir naturligtvis bra bara allt blir färdigt... eller? I vilket fall så blir det som det blir och det kan vi inte göra något åt... så varför bry sig? Det är bara att spotta i nävarna och jobba på.... det är ju trots allt jobbet med hunden som är det roliga och det finns många roliga lydnadsmoment att lära in.
Just idag har vi jobbat med vittringsapporterna, vilket är jättesvårt när det är "riktiga" pinnar. Skogspinnar ute i skogen är inga problem, men vanliga vittringspinnar är jobbigt säger Jippie. Han vill gärna ta alla, eller bara första bästa...
Och när det inte genererar nån belöning, då löser han det på sitt eget sätt. Då tar han till NW-markeringen.... slänger sig ner framför pinnarna... och väntar kanske på att matte ska säga Visa!... inte vet jag. Han tycker nog i alla fall att han löst uppgiften på ett bra sätt. Det är kul med hundar som klurar lite själva... även om det ger lite extrajobb för matte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar