Och när vi tränar så är han duktig som sjuttan. Sen får jag väl säga som "alla" andra... på tävling är det inte riktigt lika bra. Och jag har aldrig haft det problemet förr, så jag är lite vilsen när det gäller att hitta en lösning på det.
Jippie är totalt opåverkad av yttre störningar när vi tränar. Andra hundar kan röra sig ganska så nära utan att han bryr sig, och andra människor kan också röra sig lite hur som helst i närheten... det struntar han i.
Det som intresserar honom är de där typerna som bara står där på planen, helt stilla utan att göra något alls.
Och det är busenkelt att hitta störningar av allehanda slag där både folk och hundar rör sig hit och dit. Väldigt mycket svårare är det att hitta nån som bara står där.... i alla för oss som i stort sett alltid tränar ensamma.
Och jag tror inte att det gör nån större nytta om någon han känner står där och leker staty, det är nog mest när det är okända människor som står där och glor på honom som han blir lite väl intresserad. Men det kanske rättar till sig med lite mer tävlingsvana, han har ju trots allt inte tävlat så många gånger ännu.
Idag tränade vi i alla fall på rutan (förstås) och det gick väldigt bra. Rakt in i rutan på första försöket, och det trots att det gick en människa och rastade sin hund ca 30 m från rutan rakt ut i Jippies synfält.
Sen lattjade vi lite med rutan för att göra den lite rolig och intressant. Fast den är redan rolig för Jippie... kommer han ut på en plan där de står en ruta så får jag säga till honom, annars springer han raka vägen dit.
Idag körde vi alla möjliga varianter, bara för att göra honom medveten om att rutan kan se olika ut från olika håll. Men jag glömde att ta med lösa koner, skulle gärna vilja testa rutan utan kantmarkeringar, jag tror att han har stor hjälp av just kantmarkeringarna och det är ju egentligen inte så bra.
Jag har en filmsnutt på just det där, som skulle ligga här, men bloggen godtog inte den så den ligger på min fb-sida istället.
Och jag försökte få honom att lyssna ordentligt på mitt kommando istället för att lita på situationen, testade att lägga en apportbock på vägen in till rutan, men det gick inte det.
På första skicket högg han apporten och kom tillbaka med den trots att kommandot var "Rutan". På andra skicket gjorde han likadant, på tredje skicket sprang han till rutan. På fjärde skicket sprang han till rutan, på femte skicket... när kommandot var "Apport"... sprang han till rutan..... han är helt klart inte mogen för såna övningar ännu. Fast.... först en timma i skogen och sedan ungefär en halvtimmas lydnadsträning, han kan ju varit lite trött i lilla huvudet förstås.
Jag provade ett par apporteringar och det gjorde han helt OK. Varifrån han fick den där ljusa idén på senaste tävlingen, det vete sjuttan. Då högg han apporten i farten och drog en rejäl repa på planen innan han släppte den framför mina fötter. Men man ska ju prova allt minst en gång här i livet sägs det.... och det där var den absolut första gången jag var med om nåt sånt.
Måste väl erkänna att jag gärna avstår från fler gånger....
Vi tränade faktiskt lite på världens tråkigaste moment också... d.v.s fritt följ. Och eftersom jag tycker att det är ett så tråkigt moment så går det heller aldrig riktigt bra på tävling.
Just nu inriktar jag mig på att träna starter. Han har vid ett par tillfällen blivit sittande, stint stirrande på tävlingsledare och domare trots att jag sagt Fot och börjat gå. Så vill vi ju helst inte ha det
Men vi har egentligen mycket att träna på, främst det där med precision. Det är varken min eller Jippies starka sida, men vem vet.... under kan kanske ske även för oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar