Det blir svårare och svårare att få tag på folk som vill lägga en del av sin fritid på ideellt arbete. Och det gäller även när det är arbete som innefattar deras egna fritidsintresse, så nu kommer jag att hålla mig till vad som händer i hundvärlden eftersom hundar är mitt stora intresse.
Jag som gick en hård skola på 70-talet har rent av lite dåligt samvete varje gång jag säger nej till att hjälpa till med något. På den tiden var det ingen som fick betalt för att man hade kurser eller ställde upp på tävlingar eller utställningar eller prov av olika sorter och slag. Jag tror inte ens att tanken fanns hos någon att man skulle kräva ersättning för att man gjorde något som man tyckte var roligt....
Och det fanns inga privata aktörer på marknaden då... jo det fanns det, men ingen som försörjde sig på att hjälpa hundägare att få ordning på sin hund. De som gjorde sånt privat, de gjorde det utan ersättning och ingen såg något konstigt i det.
Men som ni alla vet så är läget helt annorlunda nu... Det kryllar av privata aktörer, och tyvärr så är det nog så att inte så många av dom är värda de dyra pengar de tar för sin hjälp till hundägarna. Men det var inte det jag skulle ventilera här....
Jag tror däremot att alla de privata aktörer som dykt upp på marknaden är en av orsakerna till att folk numera inte vill jobba ideellt. Kan den ena få betalt för att den gör en sak så ska den andra ha samma betalning för samma sak.
Och där kommer ju klubbar och föreningar i kläm. De har ingen affärsdrivande verksamhet, och har dessutom fastställda avgifter att hålla sig till när det gäller prov och tävlingar och medlemsavgifter, vilket gör att de har en begränsad budget när det gäller att ersätta funktionärer av olika slag.
Fast det finns förstås vissa funktionärer som alltid får ersättning, men det är då funktionärer där man kräver någon form av utbildning och auktorisation.
Det i sin tur kan slå tillbaka på möjligheten att få ideellt jobbande funktionärer... varför ska han/hon få betalt för sin arbetsinsats när jag jobbar lika länge och inte får nåt annat än lite fika och lunch?
Nu finns det som tur är alltid några ensamma eldsjälar som gärna gör en arbetsinsats utan tanke på ersättning, men dom blir färre och färre....
Och i och med att dom blir färre och färre så måste kanske klubbar och föreningar dra ner på verksamheten, vilket gör att färre och färre människor kommer in i verksamheten och sedan kanske vill engagera sig på olika sätt.
Sen finns det ju en annan aspekt på det här också... och det gäller alla dem som på något sätt fått en utbildning av sin klubb/förening. I min värld så är man då skyldig att "betala tillbaka" för den utbildningen, dvs ha kurser eller ställa upp som funktionär i de sammanhang där man fått sin utbildning.
Men så tänker minsann inte alla.... man tar sin utbildning och försvinner bort i fjärran, tacksam för kunskaper som man själv kan dra nytta av på olika sätt, men inte en tanke på att betala tillbaka till den klubb som stått för kostnader i samband med utbildningen.
Man pratar just nu väldigt mycket om att lydnaden gräver sin egen grav genom alla förändringar i samband med regelrevideringen, men det tror jag inte alls. Så har man sagt varje gång reglerna ändrats, inte minst då elitklassen en gång i tiden infördes. Då skulle lydnaden dö ut, det var väl ungefär universums absolut dummaste idé... att inför den där elitklassen. Och med facit i hand vet vi ju hur det har utvecklats... och tänk så fel alla olyckskorpar hade.
Däremot så tror jag att alla olyckskorpar som nu pratar om att ideella föreningar går mot sin undergång har rätt. Det kommer, inom en snar framtid, inte att finns tillräckligt många människor som vill jobba utan lön eller annan ersättning, och då försvinner begreppet ideell verksamhet.
Det kanske inte är nåt fel i det, men det blir en väldig apparat att ha anställda vars löner ska redovisas på olika sätt, för att inte tala om vad ett arbetsgivaransvar innebär. Fast visst... det finns andra, enklare, lösningar på det, men faktum kvarstår.... ideell verksamhet är en företeelse som snart är ett minne blott.
Och de här tankarna fäster jag på papper just för att jag (och alla andra medlemmar) i dagarna fick ett brev från SSRK Västernorrland. Där avgår hela styrelsen i samband med verksamhetsårets slut och valberedningen hittar inte tillräckligt många kandidater till de tomma posterna.
Löser man inte det problemet så försvinner också avdelningens sektioner, vilket innebär att verksamheten i Sundsvalls- och Örnsköldsvikssektionen också upphör.
Nu har ju inte just spanielverksamheten varit så blomstrande i Sundsvallssektionen så personligen kan jag kanske tycka att det inte gör nån större skillnad, men det finns annat som berör mig mer.
Springerklubben har ju en liten avdelning som heter Springerklubben Nedre Norra som omfattar hela området från Hudiksvall och vidare upp mot Sollefteå. Verksamheten har legat ner i många år men för några år sedan var det några entusiaster som återupplivade verksamheten och det var ju jätteroligt.
Vi har erbjudits kurser av allahanda slag och medlemsmöten med diverse roliga aktiviteter och det har varit lite extra kul eftersom det enbart har varit springerspaniels på aktiviteterna och deltagandet har varit stort.
Men när nu en del av styrelsen anser att de bidragit tillräckligt och att annat i deras liv kräver mer tid och engagemang, då finns det ingen som vill ställa upp och axla deras poster.
Det i sin tur innebär att avdelningen återigen läggs ner och att de som bor i de här trakterna är hänvisade till Gävle-Dala-avdelningen, som är den närmaste avdelningen. Om nu den finns kvar efter nästa årsmöte... ryktet säger att även där är det svårt att hitta några som vill axla styrelseposterna.
Vet ni... jag är övertygad om att om man fick betalt för att göra sånt här arbete, då skulle det plötsligt finnas folk som är villiga att ställa upp. Kanske inte det "rätta" folket, men i alla fall folk som helt plötsligt har tid och lust i förhoppning om att kassan får lite påfyllning.
Jaja... alltihop är i fas med tidens anda så det är nog inte så mycket att göra åt det, men tråkigt är det. Och jo då, jag vet att det finns annat som man måste ta hänsyn till här i livet också och att man kanske måste prioritera vad man lägger sin tid på. Men det är anmärkningsvärt att så många, precis vid samma tidpunkt, har så mycket annat att ta hänsyn till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar