Tänkte berätta lite om gårdagen. Vi tränade nosework ihop med ett gäng andra hundar och det gick bra... för alla doggsen. Och det är ju kul eftersom alla har gått kurs hos oss på klubben.
För min del var det Salza o Jippie som fick jobba, och Salza är ju stjärnan av mina två hundar när det gäller det här. Hon jobbar självständigt, lugnt och metodiskt och hittar bombsäkert doften. Att hon sedan inte har nån markering (annat än att hon stannar upp och tittar på mig och sedan försöker komma åt att äta upp doftkällan) är ju helt och hållet mitt fel som inte jobbat med den biten.
Hon imponerade på mig när vi sökte på en bil. Hon jobbade sig runt bilen jättesnyggt. Letade spontant noga i hjulhusen och vid navkapslarna, sniffade längs hela sidan på bilen, kollade av bakänden och sedan andra sidan på bilen lika noggrant. På fronten satt doftkällan bakom ett av extraljusen och den hittade hon utan problem...
Jippie hittade också doften utan några större problem, men han är inte lika metodisk och noga. Han hann nosa av omgivningen lite också...
När vi tränat klart bar det iväg ut i skogen, Ibsen hade fått vänta i bilen medan de andra två jobbade och nu fick dom alltihop rusa av sig lite energi. Men när vi gått en rejäl runda och var på väg mot bilen igen så närmade vi oss en skymd sväng på stigen där vi gick, och jag skulle precis ropa in Ibsen, som sin vana trogen var lite före oss andra, när det plötsligt dök upp en schäfer runt den där svängen.
En hysteriskt skällande schäfer som direkt riktade in sig på Ibsen där han stod. Ibsen gör så, han fryser till en staty när det oväntat kommer en främmande hund alltför nära honom.
Ibsen stod där, blickstilla, och schäfern rusade runt honom och fortsatte att stormskälla. Runt, runt, runt... i en rasande fart, och Salza och Jippie tittade med stort intresse på det där som försiggick 30 meter framför oss. STANNA!!! sa jag till dom och dom stod blickstilla hos mig.
Men... Nä nu jäklar... sa Salza plötsligt och drog iväg för att tillrättavisa den där stökiga schäfern. Hon är ju lite av polis när det är stökiga hundar i närheten. Matte ropade STANNA och Salza stannade och kom tillbaka. Jippie såg då ut ungefär som att Ok då, då tar väl jag hand om det där då... så honom kopplade jag snabbt.
Jag ropade på Ibsen men han kom förstås inte. Han hade ju en schäfer som storskällande ringade in honom där han stod. Jag ropade igen, och han började trava mot oss, då fick han istället en skällande schäfer efter sig som nafsade honom i hasorna.
Tack gode gud att Ibsen är som han är, tänkte jag då... vilket jäkla slagsmål det skulle kunna bli. Ibsen travade på mot oss, med schäfern nafsande i hasorna, fortfarande storskällande.
Men plötsligt så upptäckte väl Ibsen att det faktiskt var en tjej som hängde honom i hasorna, Han stannade och började flirta med den där vidriga schäfern, inte visste jag att han hade så dålig smak när det gäller kvinnor ... 😉
Jag ropade igen, men nu var kurtisören Ibsen igång så nu lyssnade han inte. Schäfern hade i alla fall blivit tyst och bara det var ju en välsignelse...
Jag stod kvar där jag var och höll koll på de andra två hundarna och tänkte att det väl måste finnas en ägare till den där eländes hunden nånstans. Och så småningom kom det en karl runt kröken, han gick fram till sin hund, tog henne i halsbandet och drog henne därifrån, och i och med det så sprang Ibsen tillbaka till oss.
Inte ett ljud sa schäferns husse, och inte en blick åt vårt håll. Han bara tog sin hund och drog iväg med henne. Jag gick efter, vi var ju på väg åt samma håll nu då, och såg att han vek in i skogen en bit bort...
Tänk vad folk är vårdslösa med sina hundar. 2-3 minuter är en lång tid, men det tog säkert minst det innan han dök upp på stigen. Och om man har sin hund lös utan kontroll på den så riskerar man ju förstås att möta nån annan som också har sin hund lös utan nån som helst kontroll.
Så som hans hund uppförde sig så tiggde hon stryk av en annan hund. Det var inte precis något lugnt och fint hundspråk hon använde när hon tog kontakt.Hon kan tacka sin lyckliga stjärna för att det var Ibsen hon sprang på och att han lät henne hållas utan att säga ifrån. Hade jag inte haft ordning på Salza så hade hon gett sig in i det där och då hade det blivit lajbans värre, hon tål inte hundar som bär sig åt på det där viset.
Och hade jag inte haft ordning på Jippie så hade det blivit katastrof. Den killen går inte av för hackor, han backar inte för nånting när adrenalinet slår till.
Men man kan ju inte bara släppa lös sin olydiga hund och hoppas på att alla andra har kontroll på sina hundar. Även om man struntar i andras hundar så borde man väl i alla fall vara rädd om sin egen hund?
Jaja... ännu en gång hade vi tur och det avlöpte lyckligt, undrar när vår tur tar slut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar