Jag har försökt använda den som extern belöning nån gång.... Hehe... Jippie hinner göra precis allt han lärt sig innan jag ens hunnit komma med första kommandot... allt i sin iver att få springa och ta bollen.
Enda gången det funkar med bollen i träning är vid störningsträning i samband med stadgeträning. Ligga plats eller sitta stilla funkar även om jag frestar genom att kasta bollen hit och dit, men att utföra något när bollen väntar, det funkar inte alls.
Nu har jag fått för mig att jag ska lära honom namnet på några prylar/leksaker så att han sedan kan hämta just den grejen jag ber om och där klantade jag mig ju ganska så snabbt.
Hämta mattes sko kan han redan, så jag la till något lätt... hämta vovven. Ganska stor och lurvig, lätt att urskilja. Använde bara skon och vovven till att börja med och det gick hyfsat bra. Såpass bra att hon, den där galna matten som älskar att komplicera saker och ting, tog fram bollen för att använda både som störning och snabb belöning.
YES!!! sa Jippie när han såg bollen,och innan jag ens hann dra efter andan visade han att han minsann kunde både sitt och ligg och stå och hämta skon och diverse andra leksaker...
Men att lyssna för att höra vad matte faktiskt sa att han skulle göra, det funkade inte alls. Han blir totalt blockerad av en ynka liten smutsig tennisboll...
Och sånt där ser jag ju naturligtvis som en utmaning. Känns som att jag skulle vilja ha en tennisboll framför ögonen på honom oavsett vad han ska göra, bara för att få honom att förstå att han måste koppla in hjärnkontoret även om han ser en boll.
Nu är det svårt i det här huset eftersom Ibsen är om möjligt ännu mer bolltokig än Jippie, och Salza kommer inte långt efter hon heller. Men Salza har alltid kunnat fokusera även om hon också måste hänföras till den bolltokiga kategorin. Det har alltid varit lite unikt med Salza det... hennes förmåga till koncentration och fokusering trots allehanda störningar, det fanns där redan från födseln tror jag.
Men som sagt... för mig är det en utmaning när det gäller Jippie. För honom är det urjobbigt.... han sover tungt nu efter bara en kort stunds krav på fokusering trots att bollen låg på golvet framför honom.
Det finns ju en risk med att pressa honom för hårt när det gäller just det här... han kan tycka att det är så jobbigt att han inte alls vill vara med. Och när Jippie inte vill, då vill han inte... då kan inte ens en spann full med tennisbollar eller en hink med godis få honom att agera.
Han har en mycket hög retningströskel är det gäller sånt, men kliver man över den då är det kört. Innan jag lärt mig det där så hände det ett par gånger att jag gjorde det alltför svårt för honom, och då får man sedan snällt ta mössan i vacker hand och buga och fjäska en lång stund innan man blir tagen till nåder igen.
Men det är kul med hundträning... just deras olika sätt att bemöta det man gör är intressant att se. Sen vet jag ju att jag är oerhört bortskämd som haft Salza att jobba med, hon är unik på många sätt, men Jippie är så oerhört lättlärd och samarbetsvillig så han kompenserar sin ibland bristande koncentration med annat.
Men nu sover han
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar