Vi har ju väldigt lite tävlingserfarenhet från nw och det var nog en del av problemet tror jag. Inte för Jippie men för min egen del. Jag hade svårt att disponera tiden så som jag borde ha gjort, och planerade också söken på fel sätt. Men Jippie hade också del i "katastrofen", han sökte över huvud taget inte alls i inomhussöket.
Ägnade sig åt en massa andra saker, utom att göra det han skulle.Men vi tar det från början.... behållarsöket var första söket, och det är ju sedan en tid vår akilleshäl. Senaste gången vi tränade avslutade vi med att han "överfölls" av bollen när han nosade på rätt behållare. Igår var jag tveksam men bestämde mig till slut för att låta honom se att jag stoppade bollen i fickan när det var dags för vårt sök. Och det var mitt första, och STÖRSTA misstag.
Jippie är ju en smart hund, han ville ha bollen som är den absolut bästa belöningen han kan få... så han gjorde en snabb raid genom havet med väskor och sedan nosade han lite ingående på en av dom, slängde sig ner i en snygg liggmarkering och sa därmed "hit med bollen nu matte!!". Kruxet var att det var fel väska....
Med facit i hand skulle jag inte köpt den markeringen utan låtit honom fortsätta söket och kollat av alla väskorna, men eftersom han slarvat med markeringen på senare tid så var det svårt att bortse från en snygg och snabb liggmarkering och bara strunta i den.Den grejen får jag ta på mig helt och hållet.... jag borde förstått att han bara hade bollen i huvudet och visste snabbaste sättet att få den.
Nästa sök var utomhussöket och det fixade han hyfsat bra. Han fann den första gömman (det var två doftgömmor i varje sök) utan några större problem, men jag upplevde honom som lite ofokuserad. Sedan lät jag honom "fastna" på ett ställe som han undersökte lite för noggrant utan att finna någon doft, och när jag sedan såg att han hade nästa doft i nosen så var tiden ute så han hann aldrig jobba sig fram till den.
Sen var det lite väntan och så var det dags för inomhussöket. Där kände jag mig ganska så trygg i och med att Jippie brukar vara duktig just på den biten. Och där lärde jag mig att man aldrig, aldrig, aldrig ska känna sig säker på nånting när det gäller hundar.
Jippie ägnade sig åt något helt annat än att söka dofter. Han nosade flitigt, men inte efter eukalyptus och lagerblad.... det var nåt annat han fokuserade på. När jag fick veta var dofterna fanns så insåg jag att han hade varit nära inpå båda två utan att "fastna" på dom.... och varför han gjorde så är helt och hållet öppet för gissningar. Bara han vet och han tänker inte berätta säger han...
Sista söket var fordonsöket och då var jag ganska så uppgiven. Men Jippie är ju Jippie han.... fordonsöket bestod av ett släp med en båt på, framför den en personbil och framför den en fyrhjulig kärra.
Min plan var att söka av bakdelen på båten/släpkärran och sedan söka av höger sida fram till bilen, ta bilens baksida och sedan fortsätta med bilens högersida, ta hela kärran och sedan bilens front, vänstersidan och sist vänstersidan av båtsläpet.
Vad gör Jippan då? Jo när jag visar på var jag vill att han ska börja så slinker han iväg "runt hörnet" och tar gömman som sitter långt bak på vänster sida på båtsläpet. Dit hade vi kommit allra sist om jag hade fått som jag hade tänkt. Då var det jäklar i min lilla låda inget fel på varken nosen eller motivationen hos Jippie....
Sedan sökte vi vidare enligt min plan och Jippie var väldigt intresserad av bakänden på bilen. Men jag såg ju att det var en hundbil och tänkte att det luktade spännande hund där bak vid luckan så jag lockade med honom att fortsätta söket. STOOORT misstag igen....
Doften fanns på släpets kontakt som låg på marken alldeles intill bakänden på bilen. Hade inte jag lagt mig i det där så hade han kanske tagit doften där. Nu kom vi ju dit en gång till när vi gick på andra sidan av fordonen, och då undersökte han bakre däcket väldigt noga men fann ju inget där. Jag hade sedan lite för bråttom att visa honom vidare för att söka på båtsläpets sida. Han hade säkert doften från kontakten där på marken när han undersökte däcket.... det var inte lång bit emellan där.
Så den missade doften får jag också ta på mig.... hade jag inte förutsatt att han var mest intresserad av hundlukten, utan låtit honom sköta det hela, så hade det nog blivit rätt. Och varför skulle jag ha honom att söka på båtsläpets sida, han hade ju redan funnit en doft längst bak där. Inte troligt att det sitter en doft till så nära... kanske...
Men jag måste ju erkänna att efter det obefintliga inomhussöket och hans tidigare andra prestationer så var min tilltro till honom rejält naggad i kanten och jag var lite allmänt förvirrad/förvånad.
Lärdomen av det hela är att vi inte är färdiga för klass 2-sök. Matte är det definitivt inte, och varför Jippie betedde sig som han gjorde på inomhussöket förstår jag inte. Eller.... det fanns intressantare dofter där antar jag, men jag tycker att vi tränat på alla möjliga och omöjliga ställen utan att han varit påverkad av miljön. En liten möjlig ledtråd kan vara att vi fick söka med lösa hundar om vi ville och det valde jag att göra. Kanske, kanske han jobbat bättre om han varit kopplad så som han brukar när vi tränar. han kanske trodde han var ledig när han fick vara lös. Vem vet...? Jag lär aldrig få svar på mina funderingar...
En annan sak som upprörde mig var att det fanns ett gäng människor där på tävlingsplatsen som högt och ljudligt redogjorde för hur deras hundar jobbat och vad dom gjort, och då samtidigt avslöjade var gömmorna fanns. Så nedrans oproffsigt gjort, eftersom det var klass 2 så var det ju inga nybörjare direkt, och dessutom är det ett klart regelbrott.
Jag kan förstå att man är glad och lycklig och liksom bubblar över om hunden lyckats bra och man känner sig riktigt nöjd och vill dela med sig till sina kompisar. Men då kanske man ändå inte ska koppla bort hjärnan helt och hållet.
Hade vi haft ett något senare startnummer så hade vi haft nytta av det jag hörde på så sätt att jag hade kunnat lägga upp söken så att vi kom till doftgömmorna tidigt. Om sedan Jippie hade markerat dom, det vet jag ju inte, men förutsättningarna för att lyckas hade ju varit helt annorlunda då.
Jaja... i hundvärlden upphör man aldrig att förvånas över hur folk beter sig. Och även om reglerna i nw kan diskuteras i vissa fall så är de till för att följas... av alla.
Ja det var det om det..... nu har vi provat på klass 2 och vi är inte redo för det, det kan jag lätt konstatera. Vi behöver mer tävlingsrutin men hur får vi det när vi inte får tävla klass 1 längre? Vi måste ju ut i klass 2 då....
Det var ju himla kul att vi lyckades med de där tre klass 1-diplomen på våra tre första tävlingar.... men nu är det inte lika roligt längre. Med facit i hand så skulle jag sett till att jag klantat mig lite mer på sista klass 1-tävlingen så vi hade fått fortsätta i den klassen lite längre. Det blir lite väl dyrt att använda tävlingar som träningstillfällen...
Bilderna är tagna av Ulf Peterzon som var en av domarna i klass 1 samma dag, tack för lånet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar