Min kontakt med dom började med att de en av de allra första dagarna kopplade bort en kabel som stängde av vårt bredband och vår TV, så jag fick gå och ringa på och ta den diskussionen med dom.
Båda två är icke-svenskar, den ene pratar inte svenska alls, den andre pratar svenska med stark brytning. Han är mycket trevlig och det var inga problem med den bortkopplade kabeln när han väl förstod vad jag menade, han kopplade in den igen utan problem.
Men han är lite svår att förstå, bryter som sagt rejält och pratar ganska så fort.... han är stor och kraftig, inte tjock men säkert bortåt 1.90 lång och kraftigt byggd, hjälm med hörselkåpor på huvudet och snickarklädd med diverse verktyg hängande från verktygsbältet.... och Ynk hatar honom.
Det började när han kom till vår dörr för att fråga om elskåpet som finns där utanför och som levererar el till både vår lägenhet och lägenheten ovanpå. Ynk gick bananas när han såg honom utanför dörren....
Skällde som en galning och jag fick inte tyst på honom vilket resulterade i att hantverkaren till slut fräste till åt honom...... vilket i sin tur fick Ynk att gå över från skall till morrning. Jag löste problemet genom att kliva utanför dörren och stänga in Ynk i hallen.
Sen har det varit många tillfällen då vi varit ute på vår uteplats och hantverkarna sprungit ut och in i granndörren.... som sitter så placerad att det bara är nån meter från där vi brukar hålla till.
Varje gång går Ynk bananas... om det är just den hantverkaren som visar sig. Hans kollega som aldrig säger nåt, honom bryr sig inte Ynk om alls, men han är desto mer på hugget när "rätt" hantverkare visar sig.
Vid ett tillfälle stannade hantverkaren utanför vår grind för att fråga mig om något, Ynk kom farande som en raket och hoppar upp med framtassarna på grinden samtidigt som han skäller. Hantverkaren, som inte alls är rädd för hundar, gjorde en gest med ena armen som för att fösa iväg Ynk samtidigt som han sa åt honom att vara tyst.
Gissa hur snabbt jag kom upp ur min stol och nerför de två trappstegen fram till grinden? Jag högg Ynk i nacken och "slängde" iväg honom upp på verandan... jag hade inte blivit förvånad om han i det läget hoppat över grinden om jag inte haffat honom. Långt där inne finns det lite skärpa som sällan visar sig, men den finns där....
I vanliga fall struntar Ynk i andra människor. Grannar som stannar och pratar med honom bryr han sig inte om, han går sällan fram till grinden för att bli klappad av dom även om de lockar på honom. Främmande människor som stannar med bilen utanför grinden när dom ska till nån granne skäller han gärna på, men då är det ett eller två skall sen är det bra.
Men den stackars hantverkaren, den hatar han djupt och innerligt. Jag förstår inte vad som särskiljer honom från andra människor. Han är som sagt trevlig, jag är lite irriterad på allt oväsen vi matas med varje dag men jag är inte irriterad på just honom så det kan inte vara min känsla som påverkar Ynk.
Och han har faktiskt försökt locka Ynk till sig, men det är förstås kört.... Ynk har bestämt sig, den där gubben är skum.
Hantverkaren hälsar varje dag när vi ses, han önskar trevlig helg på fredagarna och han beter sig inte konstigt på något enda vis..... men som sagt.... Ynk hatar honom.
Förmodligen uppfattas han som ett hot.... ser annorlunda ut i sina arbetskläder, stor och kraftig och inte alls rädd utan istället lite dominant i sitt förhållande till Ynk, pratar högt och lite annorlunda mot vad vi är vana att höra.
Ja, inte vet jag.... det är liiiite pinsamt, men inte så speciellt mycket. Det pinsamma består mest i att det verkar som att jag inte alls har någon ordning på min hund (och det har jag ju inte i det här fallet) men för övrigt så är det lite kul/intressant att se att den där väna lilla spanieln faktiskt kan visa upp en annan sida också. Han tycker att gubben är skum men han blir inte rädd för honom och springer undan utan tar gärna strid.... bra eller dåligt, inte vet jag. Jag gillar i alla fall att det finns lite skärpa i honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar