Många tankar i ett rörigt huvud..

Dessutom är huvudet extra rörigt efter sammanstötningen med isgatan häromdagen, så ni kan tänka er att här kommer att bli mycket bladder om tusen olika saker. 

Jag gillar ju att planera... det är nästan så att planeringen är roligare än genomförandet. Men då är det ju (tyvärr?) så att jag är en plikttrogen människa också, så det som är planerat ska också genomföras, även om entusiasmen kanske ibland har lagt sig lite när det verkligen är dags.

Ja, då menar jag såna aktiviteter där andra människor är inblandade, där bestämmer pliktkänslan... mina egna aktiviteter har jag inga problem med att "omfördela" 


Men om jag börjar med det enklaste då... vår egen träning och vårt tävlande. Jippie och jag ska tävla klass 2 så snart det går, men sedan för jag en livlig diskussion med mig själv om fortsättningen.

Han är definitivt klar för ett 1:a pris i klass 2, men det betyder ju inte att vi lyckas med allting på tävling för det. På tävling kan mycket gå åt skogen...  men det borde inte vara alltför svårt att få det där 1:a priset i alla fall, och vad gör vi sedan då?

Jag brukar ju alltid tävla minst 3 gånger i varje klass så att vi ska få våra LP-titlar, och så tycker jag att den tävlingsrutin det ger är bra att ha med upp i de högre klasserna där programmen är längre och svårare.

Men... det sker ju en regelrevidering 2017 då ganska mycket förändras när det gäller lydnadsproven. Kanske vi skulle försöka få till ett 1:a pris i klass 3 också, innan nästa årsskifte?

Nu tycker i och för sig jag att det är kul med nya moment och så där, men det är å andra sidan lite tryggt med moment som man har lärt in ett flertal gånger så att man har en känsla för hur det enklast ska göras.  Men vi har en del del att jobba på om han ska vara tävlingsklar i klass 3 under sommaren också...  jaja.. lite att klura på för matte.  


Sen är frågan om vi ska låta rallyn ligga kvar på hatthyllan i år också? Klubben har 2 tävlingar med dubblerade klasser under året, så vi har chansen att tävla utan att åka nåt långt. Nu ska jag väl i och för sig vara funktionär vid dom tävlingarna också, men beroende på vilken funktionärssyssla man har så kan man ju ändå tävla samma dag. Ytterligare nåt att fundera på...


Och så är jag sååå sugen på ett B-prov. Jippie fixade ju nybörjar-vattnet i höstas, det vore kul att prova på fältdelen också. Och där är det sagt att det ska bli ett prov inte alltför långt härifrån frampå vårkanten nån gång. Mycket frestande....  

Och så vill jag träna så att han fixar vattenprovet. Inte nybörjarvattnet utan det lite svårare vattenprovet. Det är egentligen inte så våldsamt svårt, men man måste träna det så att hundarna vet vad som förväntas av dom.


Sen borde vi träna viltspår, men jag tror jag lägger det åt sidan. Jag har ju alltid låtit mina hundar ta viltspårschampionatet ganska så snabbt, men jag har lite tappat lusten. Motivationen saknas för just viltspår...  eller också är det så att kärringen börjar bli gammal och att det är orken som fattas. Jaja, strunt samma... jag tror hur som helst inte att det blir några viltspår för oss i år heller.


Och så har jag ju haft ett par nosework kurser för min klubb under vintern, och förmodligen blir det nån mer innan sommaren är här. Och då har det kommit önskemål om olika nosework-aktiviteter från kursdeltagarna... och det är ju kanonroligt! Så nu planerar vi för både träningsdag, doftprov och tävling när det gäller noseworken. Ja, inte som deltagare/tävlande då, utan som arrangör/funktionär i första hand.

Sen har jag lovat bort mig till nån nw-introduktion för rasklubben också. När det blir vet jag inte, men det ska vara i år nån gång.

Planering är som sagt skitkul, vi får väl se vad jag tycker om ett halvår  


Nu ska jag i alla fall utnyttja störningen från grannens ylande hund och träna lite vittringsapportering och fjärrdirigering med Jippie. Mysko med den där ylande hunden, den lät likadant vid samma tid i går. Det bor ingen hund där, och är det nån där på besök så borde dom väl inte lämna hunden ensam?

Dagens misslyckande...

Ja, det är inte så ofta kan jag säga att mina hundar misslyckas med det dom ska prestera, men idag lyckades vi med att misslyckas  

Fast på sätt och vis så är jag nöjd i alla fall, i alla fall lite. För en dryg vecka sedan var Jippie totalt ointresserad av att undersöka kartonger. Han nonchalerade dom och trodde att han skulle söka i omgivningen, precis som vi brukar vid t.ex. rumssök.

Idag jobbade han kanonfint. Han nosade lugnt och sansat på varje kartong. Gick varvet runt utan att markera, så när han sedan på andra varvet gjorde en snygg liggmarkering så gick jag i den fällan och sa "markerat".... vilket var fel.

Och med facit i hand så var det jag som gjorde fel. Han har hela tiden när vi tränat här hemma haft en tendens att felmarkera en gång innan han markerar rätt låda. Kanske i sin iver att vara till lags, inte vet jag...   Men jag skulle ha kommit ihåg det och gått ett varv till, nu tänkte jag som så att vi redan gått ett varv och att jag därför kunde lita på hans markering.

Jag skulle tänkt på att den första markeringen brukar vara en felmarkering och bett honom söka vidare.  Men det är ju som alla vet jäkligt lätt att vara efterklok. 

Fast egentligen bryr jag mig inte så mycket, frånsett att jag slängt en massa pengar i sjön. Jag är inte alls övertygad om att just nosework-tävlingar är vår grej. Alla våra hundar tycker det är skitkul att leta dofter, och dom är duktiga på det (fast inte just idag) och för min del känns det mest som att det är en bra och enkel aktiveringsgrej för hundarna,  inte en tävlingsgrej.

Men det kan ju vara så där "surt, sa räven" också förstås, men jag tror inte det 

Jag hade anmält Salza också, men termometern stod på -23 när det var dags att åka, och det var sagt att hundarna skulle vänta i bilarna och då drog jag tillbaka Salzas anmälan. Hon är gammal och lite stel och har ruskigt lätt för att få urinvägsinfektion så en iskall bil lär inte vara nåt bra alternativ för henne.

Men som sagt.... många pengar slängda i sjön idag...   

Men vi får se... kanske känner jag annorlunda när nästa tillfälle ges, men jag tvivlar på det. Nu vet jag i alla fall att Jippie jobbar på rätt sätt med kartongerna så det bekymret slipper jag i så fall, men som sagt... jag brinner för att man ska aktivera sina hundar, och jag gillar att tävla, men när det gäller tävlandet är och förblir jag lydnadsfrälst.

Hur klarar man det då?

Att aldrig säga NEJ till sin hund, att alltid bara nonchalera felaktiga beteenden och sedan förstärka det som man anser är rätt?

När jag läser diverse trådar i diverse grupper på FB så skulle jag ibland vilja sätta mig och skrika. Problem som folk upplever som jättejobbiga ältas i det oändliga och det ges råd av allehanda märkliga slag. Men ingen, absolut ingen, påtalar för vederbörande att man faktiskt kan säga NEJ och visa sin hund att "så får du inte göra!"

Skulle någon våga antyda något liknande så kommer genast lynchmobben farande och skriker om hårda metoder och misshandel och kränkning av hunden, så de få röster som vågade antyda något sånt har för längesedan tystnat.

Och OBSERVERA nu att jag inte pratar om att slå eller på annat sätt göra hunden illa. Alla kan säkert med hjälp av röst och kroppsspråk få sin hund att inse att "oj, så fick man visst inte göra!" men då kränker man hunden, eller skrämmer den eller nåt annat fånigt.

Jag är övertygad om att massor av "problem" skulle lösas fort och lätt om folk använde vanligt sunt förnuft när dom fostrar sin hund. Men det har blivit en enormt komplicerad grej av det där med att uppfostra hundar...   och massor av olika sorters "hundtränare" ska förtjäna sitt levebröd på att lösa dessa "problem" som egentligen inte alls behöver vara något problem.

Jaja, inget att göra åt det. Lagom är ju som bekant bäst och förhoppningsvis vänder den här trenden så småningom så att vi hamnar på en mer "lagom" nivå när det gäller hunduppfostran.


Att vara ute och gå med tre hundar på gångvägarna här i området, och att ha dom lösa större delen av tiden, är ingen direkt avkoppling. Jag måste alltid vara alert till tusen för att se om det kommer någon från något håll. Kommer det någon ikapp oss bakifrån, då säger hundarna till, då ser jag på dom att de spanar in någon som närmar sig bakom ryggen på mig och jag behöver inte ens vända på mig och kolla. Jag kallar bara in hundarna och sätter dom vid sidan och där sitter de sedan medan personen i fråga passerar.

Hundarna är ju ofta framför mig på gångvägen, och om de stannar upp och ser ut att titta på något framför sig, då vet jag att det kommer en hund och då är det bara att kalla in dom direkt. Och de kommer direkt, ingen tvekan alls. Och då kopplar jag dom alltid för man vet aldrig hur den mötande hunden uppför sig. Bär den sig illa åt så känns det bäst att ha hundarna kopplade.

I morse hade vi en hund bakom oss nästan hela promenaden, och visst slängdes det lite blickar åt det hållet ibland, men hundarna gick lösa ändå, och om de visar lite för stort intresse för hunden bakom så säger jag bara Gå! och visar med handen framåt så skuttar de iväg framåt igen.

Går vi däremot i skogen, då kan jag också koppla av. Då behöver jag aldrig ropa in hundarna eller bekymra mig för att dom ska "försvinna". De håller kontakt och håller koll på mig så att jag slipper hålla koll på dom.  Äh, skojar lite... klart jag håller koll på dom, men egentligen behövs det inte, dom är aldrig långt borta ifrån mig.


Nej, jag skriver inte det här för att skryta. Det är inget att skryta med, det är helt vanlig uppfostran som vem som helst kan åstadkomma med sin hund om dom lägger ner lite jobb och lite tid. Och det är det jag menar...  det behövs inga knep och trix och konstigheter för att lära hundarna sånt här. Det behövs bara konsekvens och tydliga signaler om vad man får eller inte får, och ju tidigare man börjar desto bättre.

Och jag kan lova att jag varken slagit eller sparkat hundarna för att få dom att klara av sånt här, tvärtom om så har jag under inlärning varit extra rolig och "trevlig" för att dom ska föredra mig framför andra roligheter i omgivningen.  Och fortfarande får dom alltid en pytteliten godis vid varje tillfälle då jag får kalla in dom pga av hundmöten eller liknande.

Ni vet, hundar gör bara det dom tycker att dom tjänar nåt på...  


Och när jag ändå är inne på skriverier som görs på FB så måste jag ju göra den reflektionen att man ofta har våldsamt bråttom med att efterfråga tips på hur man lydnadstränar den lilla, lilla valpen. Lydnadstränar med sikte på tävling alltså....  fotgående, pallträning, apportering, fjärrdirigering, vittringsapportering med mera, med mera...    med valpar som inte ens hunnit bli halvåret gamla.

Tänk om alla dessa människor visade samma iver för att lära in det där med vardagslydnad på sina små valpar också... så många lydiga hundar vi skulle möta ute på gatorna då, och så många "problem" folk skulle slippa när hunden sedan vuxit till sig lite.  Men så är det ju tyvärr inte....

Jaja... inget att göra något åt...  men det är synd om många människor som brottas med "problem" som egentligen inte borde vara något "problem" bara de fick rätt hjälp.


Själva håller vi just nu på och brottas med ett gäng kartongjävlar...   Jag måste ju erkänna att jag är mycket duktigare på att lära in sånt som jag själv tycker är roligt än sånt som inte alls är roligt. Och tycker man inte att det är roligt så går det heller inte nåt bra... man smittar liksom hunden med sin känsla...  till skillnad från när man jobbar med sånt man tycker är roligt, då går allting lekande lätt.

Och att sitta  här och skriva en massa bladder är ju bara ett av många exempel på hur man kan slippa ta tag i den där eländes kartongträningen 

Ett nytt år står för dörren....

Ett nytt år med förhoppningsvis nya roliga erfarenheter och aktiviteter, men med all säkerhet också ett år med nya, mindre roliga överraskningar.  För så är det ju... det händer alltid, varje år, något som kullkastar planer och gör livet lite jobbigare än vad man skulle önska. Men det rår man ju inte över så det är bara att gilla läget, vilket man vill eller ej.

När man kommit så här långt upp i åren så inser man ju dessutom att man inte får så många chanser till...   det jag eventuellt missar nu, det får jag kanske ingen chans att göra om senare. För bara fyra-fem år sedan tänkte jag aldrig så, men nu börjar såna tankar tränga sig på. Fast även här är det ju bara att gilla läget... åldern kan man definitivt inte påverka.

Näe, nog med funderingar över livets krokvägar....  jag övergår till favoritämnet hundar


Igår hamnade vi av en händelse vid Sundsvalls Hundpark. Ett projekt som jag sett lite om på FB men jag har aldrig varit vid deras Hundpark och tittat. Det är ett projekt som en förening drivit och de har efter många påstötningar fått  kommunen av avsätta ett område som är säkert inhägnat och där man kan släppa hundar utan att dom kan springa sin väg.

Tanken är förstås god....  men...

Egentligen är det väl beklagligt att ett sånt ställe ska behövas? Att man ska behöva åka iväg med hunden och släppa in den i ett inhägnat område för att den över huvud taget ska få springa lös en stund....

Mina hundar tyckte inte alls att det var speciellt intressant där inne. De snusade runt lite, hanhundarna pinkade på betongrören som låg där, men sedan gick de allihop till grinden, då ville de ut till intressantare ställen.

Jag har ingen som helst erfarenhet av hundrastställen av den här sorten, men det hindrar ju inte att man kan fundera lite...

Att det är en bra grogrund för diverse smittor, det förstår ju alla. Och kanske var det därför det var så spartanskt där, för att man lätt ska kunna hålla rent och smittfritt. Men en stor helt plan yta täckt med grovt grus, och så två stora betongrör.... och inget mer...  det får allt vara en rejält uttråkad hund som finner nån glädje i det. Man kunde kanske använda fantasin och göra lite mer av det...

Fast kanske tanken är att man ska träffa kompisar där så att hundarna får leka med nån annan hund...  ja inte vet jag...  för vår del är det i alla fall inget vi återvänder till.

Det finns jättefina promenadvägar runt omkring där hundarna istället uppskattade att rusa runt och lukta på diverse spännande saker. Ett jättefint område för både tvåbenta och fyrbenta, som jag aldrig sett på nära håll förut. Nu var det ju vintrigt och kallt, och det hade  knappt ljusnat när vi var där, men på våren och sommaren kan jag tänka mig att det är kanonfint att gå där...

Det är så himla synd att det finns så många hundar som inte kan släppas lösa så att dom kan få lite frihet och undersöka omgivningen i sin egen takt. Det betyder ju inte att dom alltid ska gå lösa, överallt. Men på ställen där dom inte stör någon eller där det inte är nån fara med trafik och sånt, där önskar man ju att alla hundar kunde få lite frihet varje dag. Fast dom måste ju förstås inte följa Ibsens exempel...

Det vore väl en bra nyårsönskning....  lite mer frihet (under ansvar) till alla hundar.  

Hoppas att ni alla får ett riktig bra nytt år, och att alla era förhoppningar infrias!

Lite om både ditten och datten....

Julhelgen är snart över... tack och lov säger jag som inte gillar julen...  och året är snart slut, men jag måste ju erkänna att vi har en märklig vinter.  Gröna gräsmattor, regn och ishala gångvägar, så har det varit i ett par veckor nu, men snön lär väl komma förstås...  fast jag är ju tacksam så länge den håller sig borta.

Väldigt lite hundträning är det för tillfället. Lite hjärngympa då och då för att inte hundarna helt ska gå in i vinterdvala, men vi gör inget "allvarligt", roar oss bara genom att utmana med lite klurigheter som får hundarna att använda hjärnan lite extra.

Och jag roar mig också med att kika runt på nätet på diverse hundskriverier.... och jisses så mycket skit man kan  hitta där. Och en hel del nyttigheter också förstås...  

Men det som titt som tätt slår mig är att det numera verkar så komplicerat att ha hund. Jag har haft egen hund sedan jag var i 18-årsåldern, och jag har ofta haft flera hundar samtidigt, och även om jag lägger ihop alla problem jag stött på med mina hundar så kommer jag inte ens i närheten av vad vissa upplever redan efter några månader tillsammans med sin hund.....  eller vad folk upplever år efter år utan att få nån ordning på det som är besvärligt.

Kan det kanske vara så att det är det där eländiga förmänskligandet av hundar som bär skulden?  En hund är ett djur och inte en liten människa.... det har jag alltid hävdat, och jag misstänker att det kanske vore nyttigt om fler nya hundägare tog till sig den kunskapen. Behandlar man en hund som en hund, då blir det inte så mycket konstigheter. Behandlar man däremot en hund som en människa, då knölar det förmodligen till sig ordentligt.  Jaja, inte mina problem men det är oundvikligt att man funderar lite runt det här när man läser alla konstigheter hundar ibland har för sig.


Nåt annat som jag funderar på är det där med specialsök kontra nosework. 

Jag blev ju klar specialsöksinstruktör i höstas och det är ett jätteroligt och intressant område inom hunderiet. Här jobbar man helt på hundens villkor och det är enormt intressant att se hur olika hundar löser samma uppgift.

Och man kan variera övningarna hur mycket som helst. Jag gillar att utmana hundarna när det gäller sånt här (preparatsök), och ibland får dom övningar som många skulle skaka på huvudet åt, men hundarna löser uppgiften och det är ju det som är huvudsaken.

Jag läser en del om sökarbete, kikar på filmer och tar del av sånt som folk skriver om hur deras hundar söker.... och inom det här området, liksom inom allt annat som har med hund att göra, så finns det många läror och många åsikter.

Den stora grejen när det gäller preparatsök är ju nosework där intresset verkligen ständigt växer, och där det erbjuds kurser stup i kvarten.... och det är ju bra. Att hundarna får använda sin nos kan aldrig vara fel, oavsett vilken aktivitet man väljer, men det verkar tyvärr vara stor skillnad på kvalitén på det som erbjuds.

Nosework är än så länge en inofficiell gren med en inofficiell klubb som försöker styra upp verksamheten, och det bäddar ju för strul av diverse slag.

Privata aktörer anordnar tävlingar och lägger i vissa fall krav på deltagarna utan att ha nån egentlig förankring för det dom kräver. Men å andra sidan... är det inofficiellt så är det....

Eller också avstår man från att hålla sig till de bestämmelser som trots allt finns, även om dom är inofficiella, och vem kan sätta sig till doms och göra något åt det?

Nosework förväntas bli en officiell gren från och med 2017 och det ska bli våldsamt intressant att se hur det här utvecklas under det kommande året.  Antagligen blir det livligt värre när man ska enas och bestämma inför framtiden. Många vill säkert synas och höras lite mer än övriga och det bäddar ju för maktkamper av allehanda slag. Jaja, den som lever får se....

I alla fall så är det en märkbar skillnad på hur man tränar när man tränar för tävling jämfört med hur man tränar för att "bara" aktivera sin hund, men det gäller ju inte bara nosework, så är det å andra sidan med allt annat också. Både spår och sök tränas annorlunda med tanke på tävling än med tanke på att "bara" med säkerhet hitta det man söker.

Nej... nu ska jag ta med mig doggsen ut i halkan en stund. Och så ska jag ta med mig lite doftgrejs som jag ska gömma nånstans utomhus så att dom får leta lite. Idag har vi efterdyningar av stormen här, så det kan bli svårt att jobba utomhus i blåsten, men vi ska ha middagsgäster här idag och även om hundarna alltid är lugna inomhus så känns det ändå lite skönt att veta att dom fått lite aktiviteter idag dom också.

Önskar er en fortsatt fin helg!!!

Lite tankar om lydnadsproven...

Diskussions vågor har gått höga när det gäller de nya lydnadsprovsreglerna, och då främst de som kommer att gälla class 3, nuvarande elitklass.

Och det är väl inte så mycket regeländringarna i sig som förorsakat diskussionerna, utan mer de bedömningsanvisningar som gemene man fått ta del av, och till viss del kan jag förstå oron.

Jag tycker att det är kul med regelrevideringar där det kommer till nya roliga moment, men jag är ingen vän av att allting hela tiden ska göras lättare för att man ska få med sig så många tävlande som möjligt, men nu vet jag inte hur det kommer att bli.

Den nya startklassen är ju till för att få nya tävlande att "våga" tävla lydnad, och tanken är kanske bra. Däremot tycker jag nog att man kunde tänkt till lite mer när det gäller momenten, och då framför allt bedömningen av dessa. Men det blir säkert bra bara man vant sig...  allt nytt behöver lite tid för att "sätta sig" ordentligt.

Men det är som sagt class 3 som är det stora kruxet, där har det definitivt inte blivit lättare... Det är främst bedömningen av de olika momenten som orsakar oro i leden.

I mina ögon är det faktiskt så att det verkar inte vara hundens utförande av momenten man bedömer, om man läser de anvisningar som finns,  utan nästan mer hur föraren beter sig. Och då har något gått snett i tänkandet....

Kikar man på resultaten från lydnadsprovet på Stora Stockholm under den gångna helgen så är det lätt att förstå att folk har farhågor beträffande framtiden. Tävlingarna gick enligt de nya reglerna och det kryllar av 0:or i protokollen.

Nu kanske det var många hundar som inte var ordentligt genomtränade, eller som inte klarade av den ytterst stökiga miljö som det är där, men betygen var verkligen anmärkningsvärda.

Nej, jag såg inte hundarna när dom tävlade, men inte är det vanligt med fyra-fem 0:or i protokollet för ett flertal elithundar på samma tävling. Det måste vara de nya bedömningsanvisningarna som slog igenom...

Sen finns det förstås 0:or som är "välförtjänta" också, det tvivlar jag inte alls på.  En av de tävlande som fick 0 på fria följet har lagt ut en video på nätet och undrar varför hon fick en 0:a.

Och när jag såg videon så tänkte jag...  "äntligen.. äntligen en domare som vågar ge en 0:a till ett fritt följ som ser både slarvigt och hafsigt och fult ut".  Hunden var pigg och glad och följsam, men oerhört slarvig...  och förmodligen (jag har inte kollat) är matte van vid att det där med den berömda attityden brukar betala sig genom bättre betyg, det gör ju tyvärr ofta så.

Men som sagt....   trenden verkar vara att förarens uppförande och agerande är minst lika viktigt som hundens, och det kan aldrig vara riktigt. Naturligtvis ska dubbelkommandon och smyghjälper av allehanda slag alltid kosta poäng, men det bör ju alltid vara hundens agerande som är det viktiga.

Men det är ungefär som med dem som lägger spår som föraren knappt klarar av att ta sig fram på.... de har för länge sedan glömt att det är hundens förmåga att spåra som ska testas, inte förarens förmåga att ta sig fram i oländig terräng. Och att testa hunden förmåga att spåra, det kan man göra på många olika sätt, det behöver inte vara så att det måste ske över höga berg och djupa dalar, eller genom stormfälld skog, eller över myrar och kalhyggen...

Men åter till lydnaden....

Den nya startklassen innehåller inga gruppmoment... till mångas lättnad. Men det har gått troll i det där med platsliggning i grupp tror jag.

För det första är det inga som helst problem att lära en hund att ligga stilla i två minuter. Och vill man sedan gardera sig lite till så ser man också till att hunden klarar av att andra hundar är uppe och rör på sig och stör på allehanda sätt.

På något vis  verkar det som att det nu för tiden inte går att lära hundarna det här...   jo, det gör det naturligtvis, men väldigt många ( naturligtvis inte alla!) uttalar sin oro för det här momentet och det skulle dom inte behöva göra om deras hund var ordentligt tränad. Då ligger hunden där man lagt den tills den blir tillsagd att göra något annat... lätt som en plätt.

Nu skyndar man sig upp i klass 2 istället, för att slippa platsen i klass 1... som man ofta säger. Men vaddå? Platsliggningen finns ju kvar, och inte blir min hund tryggare i platsliggningen bara för att man går upp en klass. Men tyvärr verkar det finnas hundar som inte är pålitliga i det momentet ända upp i elitklass numera. Och det kan jag inte fatta....

Jo, jag kan fatta hur det gått till, men inte hur man kan tillåta att det är så....  ett 1:a pris i varje klass och så snabbt som ögat upp i eliten.... och att man inte ens då har en hund som säkert ligger på platsen, det verkar man inte alls skämmas för.

För det borde man nästan göra... skämmas alltså...  man kan lära in alla de andra momenten som ofta kräver en massa arbete för att bli bra, men man kan inte lägga ner samma jobb på en säker platsliggning...  vilket man borde gjort redan innan man startade första gången i klass 1.

Jaja... men jag kan ju bara säga att är det någon hund som någon gång, någonstans, ger sig på min stillaliggande Jippie under platsliggningen, då kommer den föraren att ångra att hen inte tränat sin hund bättre.


Och när jag ändå är inne på de nya reglerna inom lydnaden...

Den här bilden visar vilka som är referensdomare när det gäller regelrevideringen. Och som alla kan se så finns det EN enda referensdomare i hela norra Sverige. Referensdomaren ska alltså utbilda övriga domare när det gäller allt det nya, både moment och bedömningsanvisningar.

Jag lägger inga aspekter på VEM som är referensdomare, det är antalet jag reagerar på. Det är naturligtvis omöjligt för en enda person att klara av ett så stort område, och oavsett hur man löser problemet så kommer det att bli annorlunda än i de distrikt där man anpassat antalet referensdomare till det jobb som ska utföras.

Och då är vi där igen....  redan nu är det ganska så stor skillnad på bedömningen beroende på var i landet man tävlar, och det lär inte bli så att den skillnaden minskar framöver heller. Det är ju superviktigt att all info och all utbildning verkligen blir likadan oavsett var i landet det sker, och hur det har kunnat bli så här vet jag inte. Lydnadsgruppen som jobbar med allt det här är inte speciellt generösa med att dela med sig av vad dom gör, eller varför dom gör som dom gör.

Men det blir naturligtvis bra bara allt blir färdigt... eller?  I vilket fall så blir det som det blir och det kan vi inte göra något åt... så varför bry sig?  Det är bara att spotta i nävarna och jobba på.... det är ju trots allt jobbet med hunden som är det roliga och det finns många roliga lydnadsmoment att lära in.


Just idag har vi jobbat med vittringsapporterna, vilket är jättesvårt när det är "riktiga" pinnar. Skogspinnar ute i skogen är inga problem, men vanliga vittringspinnar är jobbigt säger Jippie. Han vill gärna ta alla, eller bara första bästa...

Och när det inte genererar nån belöning, då löser han det på sitt eget sätt. Då tar han till NW-markeringen.... slänger sig ner framför pinnarna... och väntar kanske på att matte ska säga Visa!... inte vet jag. Han tycker nog i alla fall att han löst uppgiften på ett bra sätt. Det är kul med hundar som klurar lite själva... även om det ger lite extrajobb för matte.

Nu går det trögt.... ;)

Ja, jag som brukar gilla hösten har det lite motigt i portgången just nu. Känner mig inte alls i form utan skulle helst krypa ner under täcket och sova fram till april eller nåt sånt.... men det går ju inte så det är bara att traggla på.

Jag kan ju börja mitt långa inlägg med att anknyta till förra blogginlägget där jag nämner att mina åsikter för några år sedan då det gällde det nya B-provet för spaniels gav mig ett par "fiender", de åsikterna får jag uppenbarligen sota för fortfarande.

Dessa människor, eller egentligen denna enda människa, är i och för sig känd inom hundvärlden för att vara långsint och lite speciell, men jisses....    hur kan en vuxen människa vara så inskränkt att hon inte tål att det finns andra som inte alltid delar hennes åsikter?

För att göra en lång historia kort....  denna person skapade en intressant grupp på FB "spanielägare intresserade av det jaktliga anlagen" och en bekant la till mig som medlem i gruppen.

Intressant ämne tycker jag.... och fler med mig, gruppen växte snabbt. Två administratörer utsågs av "ägaren" till gruppen (hon som är så arg på mig ni vet)  och det tog inte ens ett dygn förrän jag var utesluten ur gruppen, som då också gjordes om till en hemlig grupp.

Fler med mig uteslöts, och tänk.... de som uteslöts var enbart de människor som vågat framföra egna åsikter i gruppen. Förutom jag då... jag var tyst som en mus, men åkte ur gruppen ändå.

Jag kan leva med det, värre saker har jag överlevt...  men frågan är väl hur seriöst det är när en jaktprovsdomare inom SSRK beter sig på det viset.

Fast Ok... man har väl i och för sig rätt att välja medlemmar till sin egen grupp, fast då ska man kanske redan från början göra den hemlig och inte göra inbjudan allmän.

Det är ju alltid ju väldigt viktigt att vi som är medlemmar i hundorganisationerna inte kastar skit på domare och funktionärer via sociala medier, men på något vis kan man då kanske tycka att kravet på domare och funktionärer skall vara minst lika stort åt det motsatta hållet.

Två uppfödare, som gärna vill påvisa att dom är seriösa och duktiga på alla de sätt, är administratörer i gruppen och stöder naturligtvis också det här beteendet. Dom har jag idag tagit bort som mina vänner här på FB, men det är ju i och för sig synd för då får dom ju aldrig läsa det här

Men vet ni, jag tycker att vissa människor borde växa upp och inse att dom inte är universums centrum, alla kanske inte alltid håller med dom i allting.

Nog om detta...


För övrigt är det som sagt stiltje med det mesta.... Jag har startat en nosework-kurs på klubben och det tar en del krafter i anspråk, men det är nästan det enda jag gör i hundväg just nu.

Tänkte ju hinna starta i klass 2 en gång innan vintern, men det blev inte så.

Och jag har planer på att starta på doftprovet som är här i Sundsvall om en dryg vecka, men där är jag också en liten aning besviken... 


Vi har ju mesta bara tränat inomhus här hemma och på klubben och jag skulle gärna vilja träna inomhus nån annanstans också. Så jag kontaktade det ställe där doftprovet ska vara, vet ju att många har varit där i olika omgångar och tränat med sina nw-hundar, och många har gått kurs i just den lokalen.

Men gissa.... jag fick inte ens ett svar på min fråga om vi fick komma och träna där vid något tillfälle då lokalen var ledig. Uppenbarligen är den förmånen enbart till för dom som går kurs där....  och för dom som är goda kompisar  kanske...  vem vet.  


Jaja, hundvärlden är som den är.....   tyck gärna till, men tyck enbart som jag gör, och klia min rygg så kliar jag din....  då blir livet enkelt.... men föga rättvist.


Nu ska jag i alla fall åka och hämta min Fabian som har varit inlämnad på invändig rekonditionering. Ska man sälja en bil där man har haft hundar både här och där, så inbillar jag mig att det kanske är en bra idé att kosta på en ordentlig rengöring. Vi får väl se om jag har rätt eller ej....