Kursavslutning

Igår kväll var det sista gången på Jippies tävlingslydnadskurs, och det var ju lite tråkigt. Det har varit en rolig blandning av hundar och trevliga positiva förare, och så är det ju inte alltid. Att det är enbart trevliga människor på kurserna menar jag   ofta finns det väl i alla fall minst en gnällspik med på varje kurs, men så var det inte här.

Vi hade en avslutningstävling där vi körde klass 1, och jag kan ju inte ens komma i närheten av att påstå att jag är nöjd med Jippie och det han presterade i det sammanhanget.

Fast....  det är ju naturligtvis så att jag ska vara missnöjd med mig själv och min förmåga att få Jippie engagerad i det vi gör, och inte gnälla på Jippie. Men han är noll engagerad i det vi gör på lydnadsplanen, verkar ha tusen andra saker att kolla på och fundera över, och då blir hans matte lite osäker och en hel del irriterad och det gör ju inte det hela bättre precis.

Jag måste komma på nåt sätt att komma tillrätta med det där. Det är linförigheten/fria följet som fallerar, övriga moment gör han bra. Läggande under gång, inkallning, ställande under gång, apportering, hopp över hinder.... inga problem alls, till och med ganska så snyggt... förutom hans bristande koncentration vid framförandet... och så förstås vid det första momentet som är linförighet.

Nu hade vi en snäll domare igår så poängen blev strålande trots hans bristande fokusering, men när det är "på riktigt" lär det inte bli lika bra. På vår allra första tävling gick det ju bra, då fick vi hyfsat fina poäng (182p), men det ska bli spännande att se hur nästa tävling avlöper. Ett enda resultat är liksom lika med inget resultat, det som räknas är ju stabiliteten och att han kan prestera ungefär likadant på tävling efter tävling.... och det vet vi inget om ännu.

En annan fundering är om han kanske uppför sig lite annorlunda på ett helt nytt ställe (vår första tävling var ju på okänd mark för både honom och mig), än på ett ställe där han är van att vara?

Många tävlar ju allra helst på hemmaplan, men så tänker nog inte jag. Salza tävlade sällan på hemmaplan när hon var aktiv, och det beror på att jag känner det som att det är  lite svårt att få hundarna att ta det "på allvar" när man ska tävla på en plan där dom är vana att det är lite lattjolajbans och där belöningarna brukar komma tätt. På tävling är det ju striktare med allting och inte minst så är det längre mellan belöningarna, även om man tävlar på hemmaplanen... men det kanske bara är jag som tänker knorkigt, det kanske inte alls påverkar hundarna så som jag tror.

Fast egentligen är det väl så här.... eftersom jag tänker så, och troligen påverkas av det tänkandet, så påverkar jag i min tur hundarna så att dom så att säga "lever upp" till mina farhågor. Det är ju trots allt oftast vi själva som är orsaken till att vissa saker alltid strular vid vissa tillfällen på vissa platser.

Men att träna med siktet inställt på förväntan är ju våldsamt inne just nu, och att då både träna och tävla på samma plan måste ju vara optimalt, med tanke på belöningsförväntan alltså. Men jag kan tyvärr inte köpa det helt och fullt, jag köper konceptet delvis, men inte helt och hållet och inte i alla sammanhang.

Vet ni att ibland önskar jag att jag inte kunde och visste nåt om hundar, tänk så lätt det skulle vara då att bara suga åt sig allt man ser och hör och slippa det där kritiska tänkandet och belastningen av tidigare erfarenheter.

För ibland är erfarenhet inte alltid av godo, oftast är det ju enbart bra, men faktiskt inte alltid.