Vattenprov och sånt...

Näe, vi har inte varit ute på vattenprov. Skulle gärna vilja, men brist på fågel och is på vattnet har gjort att vi inte tränat nåt speciellt. Skämt åsido... bristen på fågel är svårare att åtgärda än isen, den har ju faktiskt smält bort nu.

Men när vi var ute igår morse så fick hundarna bada, och jag tränade lite med Jippie när det gällde att hämta och hålla en dummy.

Det där med att hämta är ju inga problem, han simmar bra och gärna och hämtar utan problem. Och han har finfin stadga, klarar av att sitta kvar på stranden när jag kastar dummyn och Salza får hoppa i och hämta den.... det är bra gjort. 

Men han är ju en smart hund, den där Jippie... så när han hämtat dummyn ute i vattnet så tar han närmaste vägen in till stranden med den, och det innebär oftast att han får springa ganska så långt på stranden innan han är framme hos mig och ska lämna av apporten.

Och då är det ju det där med att stanna, släppa apporten, och skaka sig....  så det var det vi jobbade med igår.  Och det gick bra... snörbollar gör underverk i många sammanhang  

Men det var egentligen inte det jag skulle berätta... när vi höll på med det där igår så tänkte jag på mina duktiga cockrar som jag hade tidigare.

När det gäller snörbollar så löste en sådan ett problem som jag på alldeles egen hand ordnade till med Teddy en gång i tiden. Matte blev irriterad när han släppte måsen för att skaka sig, och då sa lilla Teddy  "hämta du din jäkla mås själv då!"... men som sagt, snörbollar fixar det mesta här i världen. 


Med min duktiga Samson var det sällan några problem alls.... jag minns ett vattenprov (på den tiden fick man göra ett vattenprov varje år) som gick av stapeln vid en tjärn ute i skogen. Måsen kastades i vattnet från den motsatta stranden, in i en vassrugg, och hunden skulle simma över tjärnen, in i vassen för att hämta måsen och sedan simma tillbaka.

Och det var inte lätt att simma där heller. Flera hundar vände eftersom det fanns sjögräs som växte under vattenytan och trasslade in sig i benen på dom när dom simmade.

Men lilla Samson simmade tvärs över tjärnen, försvann in i vassen och sedan var han borta.


Precis när jag började få lite panik och skulle ropa på honom så hörde vi nåt som knakade och brakade en bit bort. Och där kommer Samson släpandes på en stor mås, genom den täta växtlighet som fanns runt tjärnen.

Han hade hämtat måsen, tagit sig upp på land på den motsatta sidan från oss sett, och sedan trängt sig igenom alla buskage och allt ris som fanns vid stranden runt tjärnen.... och måsen hade han med sig.

Dom som stod på andra sidan och kastade måsarna hade sett honom en lång stund, och enligt dom hade han väldigt målmedvetet gett sig iväg upp på  land och vidare runt tjärnen tillbaka till mig... med måsen i ett fast grepp.

Och när han kom så långt att buskagen glesnade och han såg oss så kom han farande i full galopp och lämnade av måsen i handen på mig. Han var ganska så fantastisk, min Samson...