söndag 28 januari 2018

Eländes vinter.... :(

Vi har rekordmycket snö och idag fortsätter det att snöa, och det ska fortsätta imorgon också... livet är faktiskt inte så himla kul när det snart är snö upp i axelhöjd. Man kan inte gå någon annanstans än på plogade vägar... skittråkigt. 

Jag var modig häromdagen och gav mig iväg på en smal upptrampad stig genom en liten skogsdunge. Det var dumt gjort med tanke på min dåliga balans och mitt knä som inte alltid bär. Jag trampade mycket riktigt ner i snön bredvid den där smala stigen och benet sjönk ner till höften i snön. Det var inte jättekul att ta sig upp därifrån

Motivationen att träna är inte så våldsamt överväldigande heller. Vi håller visserligen på med lite roliga trötta-ut-hjärnan-grejor, men det blir dåligt med seriös träning (om det nu finns nån sån i hundsammanhang), sån som man kan ha nytta av på tävling längre fram under året.

Men jag klurar lite i alla fall, klurar på det där med träning och på vad vi kanske eventuellt ska ägna oss åt frampå vårkanten när all denna snö har smält bort.... om den nu gör det någon gång.

Vi borde ut och tävla lydnadsklass 2 egentligen. Jippie tog ju tre 1:a pris i gamla klass 2 redan förrförra året så vi borde verkligen ut igen nu, och då är det ju nya klass 2 som gäller, men regelrevideringen tog lite död på träningslusten.

Och så borde vi fixa till det tredje diplomet i nosework så att vi kan få tävla i klass 2 där också. Fast där är jag lite tveksam.... 

Nu är det ju absolut inget som säger att vi fixar till det tredje diplomet lika lätt som de två första, men i nw är det ju så att man måste gå upp i nästa klass efter tre diplom, och jag har förstått att det är ett jättestort steg från klass 1 till klass 2 när det gäller svårighetsgraden.

Och likadant är det numera i lydnadsklass...  ett jättestort steg från startklassen till klass 1, och bedömningsmässigt ett mycket stort steg mellan varje klass. Och man kan ju fråga sig varför det är så???

Man får visserligen många tävlande i de lägsta klasserna, men jag gissar att det är många som aldrig kommer längre sedan eftersom nästa klass är så mycket svårare. Eller... tja, de kommer ju till nästa klass förstås, men jag menar att de inte fixar de poäng som behövs där för att sedan komma vidare.

Jag missade ju två nw-tävlingsdagar nu i helgen p.g.a. hundarnas kennelhosta men jag har roat mig med att kika lite på resultaten i alla fall. Och det styrker mig i min tro att det är väldigt mycket svårare i klass 2 än i klass 1....

Eller också är det kanske så att hundarna (och förarna?) inte är ordentligt grundtränade och därför inte räcker till när det blir svårare och mer krävande? Det är ju både fler gömmor och svårare gömmor i den högre klassen...  det kräver en hel del mer av både hund och förare.

Och klass 1 är ju faktiskt ganska så enkel att klara av...  "enda" svårigheten där är ju att det är fyra olika sök ganska tätt inpå varandra, många hundar kanske inte riktigt orkar med det. Fast i klass 2 är det ju ännu fler sök....

Ja, inte vet jag...  men det vore ju lite kul att ta det där tredje diplomet så att vi fick prova på klass 2 själva. Jag har ju alltid höga tankar om mina hundar, och oftast har de levt upp till det, men förr eller senare så får jag väl kanske andra erfarenheter.

Nosework kan, och bör, man ju träna till viss del inomhus men lydnad känner jag inte för att träna inomhus. Jag gillar inte inomhusträning när det gäller lydnad....  nån enda gång kan jag väl haka på sånt, men inte regelbundet. Jag tävlar ju heller aldrig inomhus eller i ridhus så därför kan jag skippa sån träning med gott samvete. En plogad parkering kan ju bli träningsplats förstås, men det är kallt och föga inbjudande...

Näe...  det är noll kul med vinter och massor av snö, det bästa vore att helt enkelt gå i ide hela långa vintern, då slapp jag i alla fall att bli deppig och less på all denna snö och kyla.

För Jippie kan lyckan vara att hitta en pinne trots all snö, men hans matte är inte lika lätt att få nöjd. 
                






fredag 19 januari 2018

Se och lär....

En del av er har sett den lilla videosnutten där Jippie plockar ihop små plastburkar och det var förvånansvärt enkelt att lära honom det. Han är visserligen lättlärd i alla möjliga sammanhang men jag blev ändå lite förvånad över hur enkelt det var för honom.

Något annat som gjorde mig våldsamt imponerad... och förvånad... är vad som sker på filmen när han stoppar ner den lilla rosa burken.

Burken hamnar lite fel, öppningen är inte uppåt. När det har hänt när vi tränat så har jag sagt "vänta" och så har jag stoppat ner handen och vänt rätt burken innan han har fått ta nästa burk.

När jag filmade den där videosnutten så blev jag tveksam vad jag skulle göra när burken hamnade fel, jag ville ju ha en film där han fixade det hela alldeles själv. Och innan jag bestämt mig för vad jag skulle göra så stoppar han ner nosen och vänder burken rätt... helt på eget initiativ.

Jag säger visserligen åt honom att "stoppa i den" när han lyft upp den, men det hade han säkert gjort utan att jag hade lagt mig i. Det märkliga (i mina ögon) är att han reagerar på att burken ligger fel.

Jag gjorde om det där några gånger till sedan och vid ett tillfälle råkade en burk hamna likadant och han gör likadant då... rättar till den helt och hållet på egen hand och utan att jag sagt ett ord.

Den där lättlärda killen har alltså på något vis sett och förstått vad som händer när han råkar få en burk felvänd... matte stoppar ner handen och vänder burken så att öppningen är uppåt. Han måste alltså ha förstått vad som händer, och vad som är "rätt" håll på burken, och tagit till sig det.

Vi har testat idag igen...  vi fick göra flera gånger innan en burk hamnade "fel" och jag var lite rädd att han var lite mosig i huvudet vid det laget, men icke.... han stannar till, stoppar ner nosen och vänder burken rätt innan han tar nästa burk.

Tänk vilka oanade möjligheter som öppnas när man har en hund med den kapaciteten. Fast jag är förmodligen så inskränkt i mitt tänkande så jag kan nog inte utnyttja det så som jag egentligen skulle kunna..... och vilja.

En helt fantastisk hund är han i alla fall





måndag 8 januari 2018

Det där med doftminne är kul... eller...?

Luktsinnet är ju hundens främsta sinne, och det sinne som den så att säga "lever på". Övriga sinnen är sekundära och används när inte luktsinnet ger den info som hunden vill ha eller när doftbilden behöver kompletteras.

Och det där glömmer vi människor ofta bort. Vi tar lite för givet att hunden ser och hör i första hand, så som vi gör, men det är ju fel. Och hundarna har oftast ett bra doftminne som man kan se används lite olika beroende på individ.

Jippie är makalös med sitt doftminne. Han kommer ihåg en intressant kissfläck hur länge som helst. Rusar i förväg dit för att undersöka hur den doftar just idag, och det rör sig om många dagar innan han ger upp den där intressanta kissfläcken och slutar rusa dit för att undersöka den.

Salza undersöker en intressant kissfläck ordentligt, kissar på den, och sedan är den avverkad. Nästa gång vi passerar den är den inte speciellt intressant enligt henne. Däremot kommer hon ihåg varenda ställe där hon hittat något ätbart, såna ställena glömmer hon aldrig men det har ju inte med doften att göra. Om hon får bestämma så skulle promenaderna enbart gå ut på att undersöka alla gamla "matställen" för att se om de möjligtvis fyllts på sedan sist.

Jippie har också vissa "matställen" han aldrig glömmer och det är tyvärr alla ställen där Ibsen bajsat. Visserligen plockar jag alltid upp efter hundarna, men ibland är ju Ibsen en bit före oss och om jag då inte är ordentligt på alerten och med sträng röst ropar in Jippie så är han blixtsnabbt där för att mumsa i sig godiset innan jag hunnit dit för att plocka upp det. Och det värsta är att han aldrig glömmer de där platserna där Ibsen bajsat. Bajset är ju sedan länge borta, men varje gång vi kommer i närheten så rusar Jippie i racerfart i förväg för att kolla om det möjligtvis finns nån liten smula kvar.

Men det har ju som sagt inte med doftminnet att göra, även om han använder nosen för att hitta exakt rätt ställe...

Jippie kan som sagt minnas en doftfläck lääänge. Vi kan gå en runda där han fastnar på en intressant doftfläck i evigheter (om hans matte tillåter det) och sedan kan det gå nån vecka innan vi går den rundan igen, men så fort tillfälle ges rusar han i förväg till den där fläcken där det för länge sedan luktade så gott. 

Jag har inte riktigt klurat ut hur man bäst skulle kunna använda sig av de där doftminnet till vardags. Har någon en idé så hojta gärna till....

I träning och tävling är det förstås specialsök/nosework som är grejen där man utnyttjar ett bra doftminne. Allting i såna sammanhang bygger ju på "kom ihåg den här doften, den är lönsam för dig", men till vardags vet jag inte riktigt.

Kul att se hur hundarna agerar i olika situationer i alla fall. Och det är ju kul att ha tre olika individer att studera, ingen hund är ju den andra lik.

För övrigt så längtar vi till våren....