Så jag fegade ur när det gällde ett kurstillfälle på brukshundklubben. Sista gången på en kurs som släpat efter sedan i våras, men det är många år sedan jag åkte ut i hällande iskallt regn för att träna hund. En sak om det börjar regna när man redan är i gång och tränar, eller om det duggar lite försiktigt... men lördagens hällregn är inte träningsväder för mig.
Från början var det tänkt att sista gången på kursen skulle vara en träningstävling, och hade det varit det så kanske, kanske.... men nu blev det inte så, och då kändes det inte så angeläget.
Fast jag åkte ut i skogen med hundarna istället. Det är ju helt annorlunda än att jobba med lydnad i regnrusket... fast jag tror att hundarna också uppskattade värmen när vi kom hem och jag torkade och fönade dom så dom blev varma och torra igen.
På söndagen sken däremot solen.... så jag och alla doggsen drog iväg ut redan på morgonen. Det är Springerklubben, som i samarbete med Goldenklubben erbjuder träning på söndagar. Salza och Ibsen fick följa med och titta på, och när träningen sedan är färdig brukar jag dra iväg till skogs med hela gånget så att dom får rusa av sig ordentligt innan vi så småningom åker hem.
Man kan väl kalla det jaktlydnad, det vi håller på med på söndagarna. Inte jaktträning direkt, och inte lydnadsprovs-lydnad, utan stadga, apportering, inkallning, lite dirigering.... och så förstås kontaktövningar. En härlig blandning av spaniels, golden och labbar... och så folk som är generösa och ställer upp ideellt som instruktörer.... kanonbra!
Vi jobbar med dummys då och det tycker ju han är våldsamt roligt. Lite för roligt egentligen, men hellre det än tvärtom. Och hans stadga är bra, väldigt bra, men sånt där är ju färskvara så det måste man träna hela tiden om man ska vara helt säker på att det fungerar.
Inkallningen funkar perfekt även med störningar, och dirigeringen går bra. Vi har tränat väldigt lite sånt, och det är enkla övningar vi gör, men så här långt funkar det kanonfint.
Kontakten igår haltade lite mot hur det brukar vara. Det var en löptik med i gänget och dom dofterna tycket Jippie var spännande. Bra med såna störningar tycker jag, men jag kom på att jag inte var helt överens med mig själv om hur jag skulle agera i det läget. Nästa gång vi har en sån störning i närheten så ska jag lägga lite mer lydnad på honom. Nu blev det lite hafsande mellan det ena och det andra, och inget av det var speciellt effektivt, men på det stora hela gick det bra ändå.
Och när träningen var slut så åkte vi som sagt till skogs. Ingen som då såg Jippie dra järnet bland tallarna kunde tro att han varit igång i två timmar redan. Visserligen hade han väl inte varit aktiv i två timmar, men bara att vara med och vara passiv och se alla andra hundar jobba och in emellanåt själv få jobba tar på krafterna.... fast det är väl hjärnan som blir trött då, inte benen förstås.
Jaja... deras matte var i alla fall trött när vi sedan äntligen kom hem.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar