Vi tränade lite idag efter vår morgonpromenad, och det är ganska så kul (eller intressant snarare) att kunna konstatera att jag har precis samma "problem" med Jippie som jag hade med Salza en gång i tiden.
Han drar sig mot den högra främre konen hela tiden, och riskerar ofta att hamna i riskzonen för att trampa över linjen på höger sida... höger sida sett från mig alltså. Likadant gjorde Salza i början...
Och då kan man alltså dra slutsatsen att det är jag som påverkar dom på något vis. Fast jag vet ju inte hur...
Dom är båda två "högersvängda"... dom vänder alltså alltid upp mot höger när dom ska stanna i rutan, men det gör ju inte så mycket bara dom springer in i rutan i mitten av den främre linjen... men det gör inte Jippie. Han håller till höger redan där...
Fast vi kommer nog tillrätta med det så småningom tror jag, Salza gjorde likadant och det blev bra till slut i alla fall.
Men det är ganska så charmigt att se honom när han hamnar "fel" d.v.s. precis utanför linjen istället för innanför. Då står han där och väntar på belöningen och när den inte kommer så tittar han sig omkring och tar sedan ett stort tydligt steg in i rutan och hamnar på rätt sida linjen och så säger hela hans kropp så här: " NU matte, nu är jag väl rätt i alla fall!" .
Supercharmigt som sagt, men livsfarligt för han lär sig antagligen att det är så det ska gå till. Först stannar man precis utanför linjen, sedan kliver man över linjen och får då beröm. Inte helt lätt att lägga band på sig och inte berömma där.... men som sagt... han lär sig säkert alldeles fel om jag berömmer det där.
Jag tycker som sagt att just det här momentet är skitroligt att träna, och kanske just därför brukar mina hundar vara duktiga på det momentet, vi får väl se hur det blir med Jippie. Men när jag funderar lite hit och dit betr. inlärningen så undrar jag om folk verkligen delar upp det momentet i smådelar som man annars gör med de allra flesta moment?
Många förordar ju att man ska träna på fullt avstånd från början så att hunden lär sig "rätt" från början, och det är säkert ett bra sätt även om jag inte anammat det.
Andra kör med shaping, och även om just shaping egentligen inte är min grej så föredrar jag nog det framför det där med fullt avstånd från början.
Fast min grej är ju att vara tydlig och tala om för hunden att "braaa!... nu gör du rätt, duktig hund!" eller "nej.. fel.. så ska du inte göra!"
Ja, jag vet.... stenålders och gammalmodigt och omodernt... men vet ni en sak? Jag kan ge mig sjuttan på att det funkar även på Jippie, likväl som på alla andra hundar jag haft.
Men enligt många andra är det helt fel att träna hund på det viset, men var och en får bli salig på sitt vis.Men jodå... vissa "nya" sätt att lära in moment har jag tagit till mig, men jag har ju den bestämda uppfattningen att bara för att något är nytt så är det inte alltid bästa sättet. Sen finns det ju en annan aspekt på vilken metod man ska välja också... det måste passa både mig och min hund, annars blir det ändå inte bra, oavsett hur nytt och modernt det är.
Men för att återgå till rutan... Det momentet består ju också av massor av små delar, Inte bara att springa in i rutan och sedan lägga sig där, och så sedan avsluta med inkallningen.
För oss börjar det redan när vi ställer upp inför momentet. Min signal till hundarna är då att jag rätar på ryggen och stint tittar fram mot rutan. OK då, säger Jippie, då sticker jag till rutan nu då.... och så drar han.
Där har vi första grejen... att sitta kvar, redo att springa, men vänta på kommandot.
Sen är det ju det där med placeringen i rutan. Jag vill ha hunden så mitt i rutan det går, och som ni förstår har jag ett litet problem där eftersom Jippie drar mot högersidan av rutan. Men det tränar vi från nära håll... för hur ska han annars förstå?
Tänk om han sitter fint och väntar på kommandot, springer i full fart till rutan, men hamnar fel i rutan... ska han då inte ha beröm för att han inväntade kommandot och sprang i full fart? Lite det samma som när man tränar inkallning... full fart men dålig ingång, vad berömmer man då??
Ja, sen kommer ett snabbt och direkt läggande (ställande i klass 2) och det tränar man förstås mest i andra sammanhang än i rutan. När det funkar överallt annars så funkar det med all säkerhet i rutan också...
Ligga kvar (stå kvar) trots att matte rör på sig och kommer närmare för att sedan vända ryggen till och gå bortåt... det tränar man förstås också för sig. Lika väl som man tränar inkallning med ryggen åt hunden i olika sammanhang.
Och när alla bitar funkar, då behöver man bara testa nån enda gång med hela momentet... och då sitter det som en smäck... om man gjort rätt i alla bitarna.
Lätt som en plätt.... eller?
Jag vet att ni sett den förut, men den där filmsnutten där han backar in i rutan till rätt position, den tycker jag är ganska så oslagbar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar