Han må vara en mysprick av stora mått, men ibland blir jag som sagt jäkligt irriterad på honom. Jag har ju varit engagerad i klubbens rallylydnadstävlingar hela helgen, och hundarna har visserligen rastats ordentligt på morgonen, men sedan har det bara blivit korta rastningsrundor, så idag tänkte jag låta dom springa av sig lite uppdämd energi ute i skogen.
Men det är jättevarmt och soligt idag också, så vi gick inte jättelångt och när vi gått vår promenad fick dom plaska lite i vattnet och dricka sig otörstiga. Sedan åkte jag till klubben eftersom jag skulle hämta en kvarglömd grej där, och så skulle jag träna lite med Jippie tänkte jag.
Jojo... det var ett dumt beslut. Jippie var inte mentalt närvarande idag...
Ibsen fick en genomkörare med gamla lydnadsmoment, och han kom ihåg. Fast hans problem är ju att det är så kul så han kan inte vara tyst, men visst kom han ihåg alla moment även om det blev lite slarvigt här och där.
Och Salza fick också göra lite roligheter, och hon är ju världens mest fantastiska hund. Trots att hon satt och väntade och såg de andra två jobba och var lite uppskruvad och skuttig när jag hämtade henne så kopplar hon omedelbart över på koncentration och fokus så fort hon får ett kommando.
Jag har alltid varit både imponerad och tacksam över den förmågan, och den finns som sagt kvar trots att hon numera sällan får träna något som kräver precision.
Och så var det unge herr Jippie då... och idag framkallade inte vår träning några leenden kan jag väl säga. Jippie befann sig mentalt nån helt annanstans, och hade inga som helst tankar på att ägna sig åt det som matte ville.
Fot! säger matte.... och Jippie svarar: var är bollen? och där sitter Ibsen och gnäller, och där kommer det en bil, och där borta låter det nåt, och titta!! där flyger en fågel.... men OJ... matte, snubblar du över mig??? se dig för, för jag har inte tid att hålla reda på dig, det finns massor här som måste kollas.
Hoppa! säger matte..... och Jippie svarar: vad sa du??? sa du nåt?? Hoppa?? vad betyder det??
Och när Jippie väl hoppar och matte säger Sitt! på andra sidan hindret, då säger Jippie: Var är bollen då?, där borta kanske? och så skuttar han iväg några steg ditåt... och hitåt... och ditåt... Sitt!!! säger matte igen... vad sa du, säger Jippie? menar du mig? vaddå sitt? det gör man väl inte här? var ÄR bollen nu då????
Och så fortgår det... fast inte så länge, matte har trots allt såpass förnuft kvar mitt uppe i all irritation att hon inser att det inte är någon idé att försöka träna Jippie idag.
Men det är så jäkla irriterande.... och i såna lägen får jag verkligen bita ihop för då är mitt bristande tålamod och mitt hetsiga humör på god väg att ta överhanden.
Jag är ju bortskämd med Salza som alltid ställde upp när jag ville göra något. I hennes värld är nog fortfarande det allra roligaste som finns att jobba ihop med matte tror jag, det verkar så.
Att få till ett färdigt lydnadsprogram med Jippie, det kräver lite annat det.... och det vete sjuttan om jag har det som krävs. Att det blir fel, och att hundarna inte fattar, det är inga problem, det är ju sånt som är roligt att klura med. Men när dom inte ens vill lyssna för att det finns en massa annat som är intressantare... då jäklar tar mitt tålamod slut.
Ditt eget fel säger antagligen nån nu, du måste bli intressantare! Ack ja... för sent att försöka göra om sig, jag är ju den jag är... tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar