Sommaren var kort i år....

....  till och med nästintill omöjlig att upptäcka.  usch och fy... Det spöregnar ute och man får ha tröja på sig inomhus till och med, och det är mörkt som på hösten utanför fönstren trots att det är mitt på dagen.....  

Vet ni att jag fördrar en rejäl snöstorm istället för ett rejält spöregn, trots att jag avskyr snö och vinter. Men regn i alla dess former är faktiskt värre...

Jag tror att i alla fall Jippie ska få ta en tur på löpbandet idag, han har en massa spring i benen och det blir ingen lång promenad i eftermiddag inte...   

Och det är bra med det där löpbandet, det ger inte bara lite motion åt benen utan även åt huvudet. Jippie måste koncentrera sig på vad han gör när han går där, annars åker han av bandet... och det är alltid jobbigt för ett litet yrväder att vara tvungen att fokusera mer än nån sekund i taget.

Vi var iväg och tränade lite i går i alla fall.  En av de få gånger vi tränat ihop med andra, och sånt är ju alltid nyttigt.  Vi petade lite i apporteringen som på sätt och vis är alltför rolig. Det resulterar i att ingången visserligen sker i galopp, och det är ju bra, men det blir slarvigt eftersom det är så roligt. Hans fokus ligger inte på att lämna apporten till mig, utan att ta den och springa med den. 

Han springer inte iväg med den, han kommer raka vägen till mig, men han gör vad han kan för att ha lite lattjo lajbans på vägen in... och det ser lite slarvigt ut. 

Och som avslutning var vi med på sittande i grupp och platsliggning i grupp, och det gick ju bra.

Sittande i grupp har han aldrig gjort förr, om vi inte räknar honom och Salza som en liten grupp förstås  men vi har ju tränat mycket stadga och i det ingår ju att sitta kvar tills matte säger något annat. 

Platsliggningen gick också bra, de två andra hundarna är uppe i de högsta klasserna i lydnad så det blev elit-stuk på platsliggningen med det fixade han också. Enda skillnaden var väl att jag inte gick och gömde mig, men han klarade utan problem av att lägga sig och sedan sätta sig i tur och ordning, och han klarade också av att jag ställde upp 3 m bakom honom vid återkomsten. Det har vi aldrig tränat tidigare heller.... men som sagt... stadga är ju stadga, oavsett i vilken form.

Nu när jag ser bilden så ser jag att avståndet är lite väl långt till grannhunden, men skit samma....  det spelade nog ingen som helst roll tror jag. 

Men jag är väldigt i valet och kvalet just nu. Nästa tävling ska ju bli i klass 2 har jag tänkt mig... och jag har redan spanat in en lämplig tävling, men anmälningstiden dit går ut om en dryg vecka, och han är ju inte riktigt klar för klass 2 ännu. 

Jag skulle kunna säga som så många andra... med lite tur så går det nog bra... men jag är ju inte sån. Jag måste veta med mig att "om det går som det brukar, då går det bra!"  det är då vi (förhoppningsvis) gör bra resultat. Jaja, vi får se... under sker ju fort, om dom sker...  

För övrigt så håller jag på och samlar mig för att få ihop ett bra tidsschema för våra rallylydnadstävlingar på klubben. När man gör sånt måste man ha ett fungerande hjärnkontor, och i mitt fall så tror jag att mitt hjärnkontor tagit semester. Men PM:et måste vara ute till helgen, och där skall alla tider finnas med, så det är väl bara att kalla tillbaka personalen från den där semestern antar jag...