NoseWork.... lite funderingar hit och dit.

Ja, det har väl inte undgått någon av er att jag sedan en tid tillbaka är SBK- certifierad specialsöksinstruktör...  skröt en hel del med det när det begav sig  

Nu är det ju så att det just nu är nosework som "alla" pratar om och vill jobba med, och nw är en del av specialsöket kan man väl säga. Man lär hunden att leta efter en specifik doft helt enkelt, om det sedan är sprängämnen, svampar, narkotika, cancerceller, gasläckor eller eukalyptushydrolat spelar egentligen inte så stor roll.

Men det finns en STOR skillnad och det är allvaret i det hela. Om en hund missar en doftkälla med eukalyptus spelar inte så stor roll, missar däremot en hund en gasläcka så kan det bli en stor katastrof.

Och där kommer det där med olika metoder för inlärning in i bilden. Om man ska lära upp en nw-hund så jobbar man mycket med godis och kartonger, och det är ju inte lika vanligt när det gäller hundar som ska bli specialsökshundar. Där jobbar man lite annorlunda....

Jag ska inte gå in på några detaljer, och jag vill absolut inte påstå att det ena är rätt eller fel, eller bättre eller sämre...., jag vill bara peka på olikheterna.

Nu utannonseras ju brukshundsklubbarnas kurser ofta som kurser i Specialsök/Nosework och jag har ingen aning om hur andra klubbar jobbar på sina kurser, jag vet ju bara hur det går till på de kurser där jag deltar som instruktör.  Och jag kan villigt erkänna att trots att jag varit instruktör sedan 70-talet, och alltså har haft enormt många kurser av olika slag, så är det här med specialsök de absolut "svåraste" kurser man kan ha.

Och det beror inte på att det är "märkvardigt" på något sätt, utan det beror på att man inte får lägga sig i och påverka vad hunden gör men ändå ska man få den att göra just det man vill, och inte minst måste man få föraren att kunna läsa sin hund ordentligt.

Och då jobbar jag alltså inte så som nw-instruktörerna gör, med godis och kartonger, utan mer så som när man utbildar specialsökshundar. Det är det sättet jag tror mest på, det som ger snabbast och stabilast resultat, och inte minst är det det sättet som passar mig som instruktör. Men som alltid när man har kurser så finns det ofta en hund där man får göra specialarrangemang för att lyckas, så inget är hugget i sten när det gäller vilken metod man använder. Man måste anpassa sig till vad varje individ behöver för att lyckas..... 

Fast jag har ju hört skräckexempel på instruktörer som verkligen gör det lätt för sig och har kurser som dom egentligen borde skämmas för... men det är ju en annan sak det
 

Men vi ska ha klart för oss att det här (nosework) är enkelt för hundarna. När dom väl fattat vad som förväntas av dem så är det en baggis att hitta en eukalyptusdoft. Har dom bara fått lära sig vinsten med att hitta, doften så är det ganska så enkelt om man är hund. Sen ska dom ju helst markera också, men det är en annan sak det.

Och eftersom det här med nw har blivit så otroligt populärt så finns det ju naturligtvis också tävlingar i nosework. Och där är jag inte alls med....

När jag hoppade på utbildningen till specialsöksinstruktör så lät det lockande med tävlingar, men när jag blev lite mer insatt i just nw så slocknade intresset snabbt.

Och tur är väl det, för det är en dyr sport... inget för fattiga pensionärer... 
men det är förstås inte det som är anledningen till att jag inte är nån fan av nw-tävlingar.

Tävlingarna går nämligen på tid... det gäller att hitta doften (i de högre klasserna är det flera dofter) på så kort tid som möjligt. Det finns en maxtid, t.ex. 2-3 min, och har man inte hittat doften inom den tiden så är det kört.  Men nu är det ju så att det är en ganska så enkel doft för hunden så de flesta klarar ju det, många klarar det på bara en bråkdel av den tillåtna tiden, och då säger reglerna också att man kan få avdrag för diverse olika "fel" som kan inträffa under söket. Vore förmodligen omöjligt att skilja de tävlande åt annars...

Men jag tycker inte om att snabbaste hund vinner...  och nu bortser jag från ev. avdrag då. Jag skulle vilja att noggrannhet och ett systematiskt sök premierades, även om det tar en liten stund längre då.

Det pratas ofta om rutinerade hundar som redan vid startlinjen står och suger in doften i nosen och sedan drar iväg raka vägen dit så snart de får starta. Det är förstås en form av sökarbete, men jag tycker inte att det är speciellt varken imponerande eller kul.

Jag vill se en hund som systematiskt och noggrant letar igenom hela området tills den hittar doftgömman. Och som premieras för att den är noggrann i första hand, inte för att den är snabb. Sen får det ju naturligtvis inte ta alltför lång tid heller.... hunden ska jobba snabbt och effektivt, men det ska inte vara tiden som avgör utan hur hunden jobbar, och inte minst hur föraren jobbar med sin hund.

Surt sa räven.... säger ni nu, men så är det inte heller. Jag har en hund som är oerhört noggrann i sitt sök, men som alltid hittar gömman snabbt ändå. Och jag har en hund som inte är så himla noggrann, men som ändå är snabb att hitta rätt. Så de här tankarna har inget med mina egna hundars förmåga att göra....   det är bara funderingar och tyckanden som växt fram hos mig sedan jag började syssla med det här.

För mig är nw ett ypperligt hjärngympa-pass, roligt för både mig och hundarna, och så lätt att variera. Och det är oerhört spännande och roligt att ha kurser där man får se så många olika hundar och upptäcka hur de på sitt egna sätt löser "problemet".

Inget rätt eller fel på något vis... bara mitt eget tyckande om en ganska ny och oerhört populär hundsport. Må var och en utnyttja det på det sätt dom gillar bäst.