Nu blir det ett låååångt inlägg ;)

Under den gångna helgen deltog vi för första gången i en NW-tävling och det gav förstås massor av erfarenheter och de i sin tur gav upphov till en hel del funderingar och frågeställningar. Men vi börjar med det bästa och roligaste först....

Vi startade både lördag och söndag och lilla yrvädret Jippie klarade alla fyra söken båda dagarna och erövrade alltså två diplom. Diplomen i sig är ju inget värda, men det innebär att när vi fått ytterligare ett diplom så får/måste vi starta i klass 2 sedan.

Och min första spontana tanke nu då är faktiskt  "bra om vi får hållas i klass 1 ett tag till så vi får lite mer erfarenheter" och det får vi säkert också för det finns inte en tävling i sikte på hela långa vintern. 

Å andra sidan är det ju inget som säger att han fixar alla söken nästa gång heller, men han har en jäkla kapacitet den där Jippie. Och nu kommer vi då in på min låååånga utläggning om helgens tävlingar. 

Lördagens sökområden såg ut så här

På hästtransporten satt doften vid den där grejen som sitter bakom högra bakljuset. Den tog Jippie direkt från startlinjen, men matte var tvungen att fråga honom om han verkligen var säker??? och det sa han att han var så då sa jag Markerat!.... efter att först ha diskuterat frågan med mig själv en liten stund. 

  

På inomhussöket satt doften på vänstra gaveln på hyllan som syns på bilden, ett par dm över golvet. Jippie rundade "hästen" och gick sedan direkt på doften, men matte var tvivlande förstås och inledde återigen en diskussion med Jippie innan hon sa Markerat!

 

Utomhussöket var denna plåtväggen.  Jippie är bra på väggar, han letar fint där och det gjorde han i lördags också. Han undersökte stuprören väldigt nog men jag klev tillbaka och lät honom jobba i sin egen takt. Han jobbade noga och vid den tredje breda vita brädan, räknat från första stupröret. satt doften i underkanten och den hittade han utan problem. Nu litade matte på honom så hon hojtade Markerat! utan att diskutera nåt med den stackars hunden. Att jag litade på honom där berodde på att han jobbade en stund, noggrant och ordentligt och då är det lättare att lita på att han har rätt. 

Sen kom vi till lördagens sista sök... behållarsöket...  12 kartonger, alla syns inte på bilden. 

Men ni ser springan där borta vid porten? Den såg jag och tänkte att här drar vinden rakt igenom så här kan doften flytta sig lite....  men man ska inte tänka i såna här lägen, bättre att överlåta det åt hunden som kan det här. 

Jippie drog iväg direkt till en låda på vänstersidan och sa "här är den matte!"   

Haha, tänkte jag... nu luras han rejält, så jag sa åt honom att Leta vidare. Han letade och letade och letade, kom tillbaka till den första lådan, stannade till och sa sedan "det luktar här matte, men du sa ju att det var fel..."   och så travade han vidare. 

Men han återvände ganska snabbt till den första lådan, slängde sig ner i en liggmarkering och gav ifrån sig ett skall.... HÄR MATTE!  HÄR ÄR DEN JU.... FATTAR DU INGET ALLS??!!!!  och det var förstås rätt låda.

Håhåjaja...  stackars hund som har en sån matte  domaren var inte jätteglad på mig

Men första diplomet var bärgat på vår allra första tävling ever...  

På söndagen började vi med utomhussök och fordonsök.

Utomhussöket ser ni markerat här, konerna närmast är början, startlinjen är hela biten mellan väggarna och sedan slutar området där asfalten slutar. Trappan var inte med i söket....  

Det blåste och regnade den dagen.... och det drog lite mellan väggarna så jag försökte tänka till. Och när ska jag lära mig att inte bry mig om att försöka tänka????  

Jag är ju lite rädd för att Jippie ska ta doften på vindvittringen och markera innan han vet exakt var doften är så jag lät honom börja söka på vänstra väggen... vinden blåste från vänster men snodde runt lite där inne mellan väggarna.

Han jobbade bra men på den väggen fanns ingen doft. Betonghindren som stod vid asfaltkanten var däremot våldigt intressanta, men mest på ovansidan och där kunde det ju inte sitta nån doft så han fick jobba i lugn och ro där tills han var färdig och sedan gick han vidare längs den högra väggen. På väggen fanns inget, men på baksidan av trappan, i nederkant vid väggfästet, satt doften. Baksidan från det håll vi kom, men på framsidan när man ser bilden.  Hade vi börjat på höger sida hade han gått på den direkt, men då hade jag å andra sidan inte litat på honom så det var väl lika bra att han fick jobba sig fram dit den långa vägen. 

Men jag är lite impad av att han, när han kände doften, rundade trappan och gick ända inpå doften. 

Fordonssöket var två släpvagnar, startlinjen låg till höger om närmaste släpvagnen, in mot väggen. 

Nu var det öppet på vänster sida varifrån vinden kom, så för att Jippie inte skulle ta vindvittring om nu doften satt på vänster sida, så lät jag honom för säkerhets skull börja på vänster sida. 

Och snabbt som ögat markerade han doften alldeles före det vänstra hjulet på första släpvagnen. Och när det går så där fort då blir matte osäker....  vi tog återigen en liten diskussion där, Jippie och jag... men han stod på sig så jag hojtade Markerat!  och det var ju rätt. 

Sen var det låååååång väntan innan vi fick göra inomhussöket och behållarsöket, och dom glömde jag att fotografera, men jag kan rita och berätta.

Nu var vi i ett gammal tomt hus... vi fick vänta på en loge vägg i vägg med sökområdet och där fanns det mängder av grejor lagrade och Jippie förstod inte att han inte skulle söka där... han var jättetaggad.   

Men inomhussöket var ett kök, ett litet kök där det inte fanns några möbler, men en spis, en diskbänk, ett skåp och ett element under fönstret. Mina talanger som konstnär är obefintliga men ungefär så här såg det ut.

Jippie var som sagt jättetaggad sedan länge, från startlinjen gick han direkt till spisen, sniffade runt ugnsluckan lite och sedan hittade han nåt intressant längst ner på nederkanten av spisen. 

Tjohooo... markerat!  hojtade matte....  

Näe, det gjorde hon inte alls... hon tittade återigen med tvivel på sin stackars hund och sa än en gång till sig själv "det här gick för snabbt" och så bad hon honom leta ordentligt. Och den stackars hunden letade runt hela köket för att sedan återgå till spisen... där han gjorde en snygg liggmarkering med skall vid det ställe där han började.

Nu sa matte Markerat!   och domaren frågade vad jag hade väntat på?? 

Lite skämdes jag då, men ändå inte tillräckligt mycket... 

Behållarsöket var i rummet intill... startlinjen var i dörröppningen som finns på min fantastiska ritning. 

Ett ganska litet rum, fyllt med kartonger... 20 kartonger, fem rader med fyra kartonger i varje och dom fyllde hela rummet. 

Ja...  hela historien upprepade sig... Jag stod kvar vid startlinjen och släppte ut flexikopplet allteftersom Jippie rusade iväg. Han höll vänster med en gång, nosade på några kartonger och stannade sedan upp vid en av dom.

Där tittade han på mig och sa ungefär så här : " I går sa du att jag hade fel när jag hittat rätt kartong så idag är det väl ingen idé att jag säger att "här är den!"??  jag letar vidare direkt nu då...."

Han röjde över alla kartongerna i en himla fart.... kom åter till kartongen som han stannat till vid tidigare, stannade till nu också, slängde en blick på mig och skuttade vidare. 

Efter en runda till alla kartonger återgick han till den där första kartongen, slängde sig på golvet och såg nu anklagande på mig...  HÄR ÄR DEN!!!!!! FATTA NÅT NU TANTEN!!!!! 

Markerat!  sa tanten och domaren sa Rätt!

Sen skrev hon så här på protokollet:

Ni kan ju tänka er vilken hund jag har där domaren kommenterar "Härligt vilken glädje i söket!" efter det att han varit utsatt för sin skeptiska matte i två dagar vid sammanlagt åtta sök....

En lite mer normal hund skulle gett matte fingret och slutat jobba för länge sedan... 

Och sen var diplom nummer två bärgat...  full pott på våra premiärtävlingar kan man väl säga. 

Ni vet, det var ju det där med "snabbast vinner" också i NW. Är man inte bland de snabbaste så räknas man inte när det gäller NW, men jag har ju lite svårt för det tankesättet så jag är så himla glad och nöjd med min lilla arbetsmaskin och hans fina resultat.  

Och nu kommer jag då in på lite andra funderingar från helgen. 

Prisutdelning var det förstås.... i NW är det ju så att de tre snabbaste (och med minst fel) i varje sök  får pris plus att man korar de tre bästa totalt sett. 

Det blir alltså 15 pristagare vid varje tävling, och i sedvanlig ordning får de förstås applåder och visslingar och hejarop tillsammans med sina priser. 

MEN.... varför nämns det aldrig en enda gång ett hundnamn i samband med prisutdelningen??? 

Ni vet...  segrare är Kalle Karlsson med Plutten...    

Näe.... inte ett hundnamn så långt örat hör... och på diplomen man får står mitt namn men inte hundens.

Ingen av alla dessa vinnare skulle ju vara vinnare om inte deras hund gjort ett kanonjobb under dagen.  Ära den som äras bör.... tycker jag. 

Ni vet, jag är ju gammal hundföreningsmänniska och har varit med och arrangerat hur många tävlingar och event som helst under alla år, men det är inte ofta jag upplevt att en tävling tar hela långa dagen i anspråk....  anmälan från klockan sju på morgonen och sedan är prisutdelningen klar  vid sex-tiden på kvällen.

Roligt och trevligt var det, många trevliga människor att prata med.... men oj så långdraget. Men så kanske det är i den världen, jag har ju ingen erfarenhet av det. 

Och nej, man behöver inte stanna om man inte har något pris att hämta. Men nu är det ju så att man får ingen kopia på protokollen, så vill man veta vad domaren skrivit för kommentarer så får man vänta till prisutdelningen då man får chansen att  läsa/fotografera sina protokoll.... och dom vill man ju gärna se så då väntar man.... och väntar... och väntar.... 

Och när jag ändå är inne på prisutdelningen...   jag tror att det var rekordmånga som fick diplom de här två dagarna, nästan allihop verkade det som.  Och när pristagarna fått sina bucklor och andra priser så ropades alla "diplomare" fram och fick hämta sitt lilla papper..

MEN... och nu kommer det ett STORT MEN.... gissa hur många av alla dessa tävlande som tackade domarna i samband med att de hämtade priser eller diplom????   Domarna som stod bredvid prisutdelaren, och som stått och dömt alla dessa hundar och deras sök i två dagar....

Inte många alls...  tänk så många ouppfostrade hundförare det finns 

Ja, det var vår nw-premiär-helg det....  med facit i hand så ger det förstås mersmak, jag har ju en fantastiskt duktig hund. Men nu är det dåligt med tävlingar inom räckhåll så det lär dröja innan vi provar lyckan igen. 

Men många erfarenheter av allehanda slag gav det... och jag inser ju att Jippie har en kapacitet för det här som jag inte riktigt insett tidigare. Han var superfokuserad på uppgiften trots allt runt omkring, och han var ju bombsäker på att snabbt lokalisera doften även om hans matte klantade sig. 

Nu får han vila sig i form till nästa gång.... fast... vila är det minsta Jippie vill.