Ju mer jag funderar desto mer villrådig blir jag...

I brist på annan hund-sysselsättning så snurrar det en massa funderingar i min virriga skalle....  och jag är våldsamt tacksam om ni orkar läsa detta och har några egna funderingar att komma med.

Det som just nu upptar mina tankar är nw-träning. När det gäller lydnadsträning av olika slag så tror jag mig veta hur jag ska göra och hur mina hundar funkar, men just nw är ju lite nytt... i alla fall jämfört med t.ex. lydnad  och det är alltid kul att klura på saker och ting. 

Själva inlärningen av doften/dofterna är inga problem, där har jag inte så många funderingar och inte heller i övriga grundträningen, utan det är mer den fortsatta träningen, när man kommit en bit på väg och vill utveckla hundarna så att de blir duktigare och duktigare. 

Första funderingen är:  Hur viktigt är det att variera de ställen där man tränar? Och nu förutsätter vi alltså att det är hundar som är bergsäkra på doften...  

Har funderat en del på det eftersom många tränar på "gamla vanliga" ställen ganska så ofta. Och jag menar inte att det är fel, men jag funderar på vilken nytta det gör för hundens utveckling? 

Just det att de känner igen sig och associerar till tidigare träningstillfällen gör ju att "hälften redan är vunnet" på något vis. Hunden vet vad som är på gång, behöver inte bekymra sig om miljön heller, utan kan direkt ägna sig åt det den ska. Och det är ju bra, men leder det till nån utveckling för hunden? 

Även om man naturligtvis varierar vart doftkällorna placeras så är det ju ändå lite "hemma" för hunden. 

Senaste gången vi tränade hade vi placerat en doftkälla på ett träd, på stammen på trädet, och det fanns hundar som inte alls fattade att de skulle söka eukalyptusdoft när de kom till området med skog, och detta trots att de sökt framgångsrikt strax innan, men då på mer "traditionella" ställen.

Eller är det kanske i det läget så att kommandot (sök, nosa, leta o.s.v.) inte är tillräckligt befäst? Hunden kanske inte får tillräckligt tydliga signaler från föraren så att den förstår vad den ska göra? 

Eller är den så van vid vissa miljöer att den inte funkar när man frångår den vanliga miljön? 

Andra funderingen är: Ska man någon gång sluta dela upp träningen i hittande och markering? Ni vet, i lydnaden delar man ju alltid upp momenten i småbitar och tränar varje bit för sig till den är perfekt (hmmm..) och sedan sätter man ihop hela momentet. 

När det gäller nw tycker jag att det är viktigt att man också gör så, tränar på hittandet och markeringen för sig alltså. Så småningom måste man ju sätta ihop de två bitarna, men betyder det att man då slutar träna antingen det ena eller det andra, och enbart kör helheten? Hur gör ni? 

Har på kurserna sett en del förare som har väldigt bråttom att träna markering och då sker det på bekostnad av söket. Hundarna tappar lite motivationen att söka.... 

Personligen har jag slarvat lite med markeringarna just bara för att jag tycker det är så kul att belöna själva söket och hittandet. Fast Jippie förvånade mig på tävlingarna vi gjorde nu i höst... han var bombsäker på markeringarna, fanns inget att tveka på. När vi tränar kan han däremot vara lite "slarvig" .... tycker jag.  

Men det var nya dofter på tävlingen, helt nya miljöer, och helt nya människor som satte ut dofterna och rörde sig i lokalerna. 

Kan det möjligtvis stärka min teori om att det är bra att träna på helt nya, okända ställen? Skärper sig hundarna mer då? 

Jippie uppförde sig i alla fall väldigt annorlunda på tävlingen om man jämför med när vi tränar. Han var mycket mer "seriös", inget flamsande och som sagt, rejäla snygga markeringar. 

Så.... jag blir mer och mer övertygad om att träning på gamla kända ställen inte gör så mycket nytta. Det "underhåller" det som hunden redan lärt sig, men det utvecklar inte hunden något. Däremot är det superviktigt att variera sig så mycket som möjligt, både när det gäller miljön och vart gömmorna finns. 

Hundarnas nos är så fantastisk så det är svårt att göra en nw-övning för svår om man bara ser till att hunden ska hitta doften. Svårigheterna tror jag är miljön och de föremål där doften finns gömd. Är det nytt och okänt för hunden, och hunden är van att oftast träna i kända miljöer på/bland lätt igenkända föremål, då tror jag att det är just den biten som är svårigheten.... de känner inte igen sig. 

Vi provade vid ett tillfälle att lägga doften på marken, under lite gräs.... då var det också hundar som liksom inte fattade vad de skulle göra. De letade inte på marken utan strävade mot mer välkända föremål där de trodde att doften kunde finnas. 

Vad tror ni som tränar NW?  Hur tränar ni? Tänker ni något alls på det som är mina funderingar eller kör ni bara som det faller sig? Gör jag saker och ting mer komplicerade än vad de behöver vara? Eller lägger ni mer en massa tankemöda inför varje träningspass? 

För det är ju det man bör göra förstås... tänka ordentligt innan man tränar... men jag är dålig på det. I alla fall när det gäller lydnaden, när det gäller nw så tänker jag som så att det är egentligen så enkelt för hundarna, så det gäller att jag tänker till om träningen ska göra någon nytta. Och med nytta menar jag då att det ska utveckla hunden till att bli ännu bättre och säkrare. 

Är som sagt tacksam för era funderingar och reflektioner...