En helg fylld med funderingar....

NoseWork tävlingar i stan hela helgen och jag var ju tvungen att gå dit och kika lite. Klass 1 på lördagen och flera bekanta som tävlade, och klass 2 på söndagen där jag själv skulle ha premiärtävlat, men så blev det inte.

När vi tog vårt tredje diplom på långfredagen så fick vi ju inte tävla fler gånger i klass 1, och när jag  då sa återbud till lördagens tävling där vi hade kommit med, så blev jag erbjuden en plats i klass 2. Jag tackade ja, men sedan hände ju allt det där med Salzapå tisdagen och jag förstod att jag inte skulle hålla ihop nerver och huvud så att vi kunde tävla i söndags, så jag sa återbud.

Och då fick jag vara tidtagare till den ena domaren istället, och det är ungefär som att skriva åt domaren på en lydnadstävling eller brukstävling... man får se alla ekipage ordentligt och man lär sig massor. 

Fordonsök och behållarsök dömde "min" domare så i de momenten såg jag alla ekipage, och jag tycker ju att det är så himla intressant att se hur hundarna jobbar... och hur förarna agerar och läser sina hundar.

Fordonsöket såg ut så här, 2 gömmor och tiden ekipagen hade på sig var 3,15 min.

Det var ganska intressant att se hur de allra flesta tog för givet att det skulle finnas en gömma på personbilen. Det fanns de som "offrade" halva tiden på att envist söka av personbilen gång på gång, trots att det andra fordonet var mycket större och tog längre tid av söka av. 

Båda gömmorna fanns på caterpillern (kan det heta så??), alltså ingen gömma på personbilen.  Vissa hundar leta kanonsnyggt på personbilen, noggrant och sansat och ändå hade föraren i några fall svårt att lita på sin hund och fick den att söka igen, och igen.  

Hundarna letade noga på caterpillern (?) också, men där fanns många skrymseln och vrår som var värda lite noggrannare sökning än vad som skedde i de flesta fallen. Ingen hund fann båda gömmorna på fordonsöket.... och det var den ena, lite högre, gömman som alla missade. 

Och en reflektion som jag gjorde var att man ska lyssna NOGA på vad domaren säger på banvandringen, är man lite klurig så kan man få lite idéer där

Bilden här visar behållarsöket... stora och små tomburkar av olika material, kartonger, väska, resväska, brödskrin, kastrull, kaffekittel mm, mm....   2 gömmor här också och tiden var 2 minuter. 

Här var det flera ekipage som tog båda gömmorna inom tiden, men där fanns också några felmarkeringar och det var en hel del som bara fann en gömma. Intressant att se på när man vet var gömmorna finns.....  i många fall tror jag att förarna tänkte lite för mycket tid och hade lite för bråttom. Jag som visste var gömmorna fanns såg i flera fall att hundarna visade ett ökat intresse på "rätt" ställe, men förarna skyndade vidare och missade gömman.

Sen var det förstås några som tydligt visade att "här är det" men det var en felmarkering, och då blir man förstås nyfiken på vad de kunde ha känt där som fick dem att markera.

Inomhussöket och utomhussöket såg jag ju förstås inte men jag har kikat på resultatlistorna och inomhus var det 5 av 25 hundar som fann båda gömmorna. På utomhussöket var det 3 av 25 hundar som fann båda gömmorna..... slutsatsen jag drar av det är att det inte var helt enkelt.

Jag läste i en annan blogg (finns bilder på alla sökområdena där också) att man fick söka med lös hund på inomhussöket, om man ville alltså. Det hade passat Jippie kanonbra det. Han jobbar ännu bättre lös....   men nu var vi ju inte med förstås

I alla fall så har jag tänkt "Jippie" under helgen när jag sett olika situationer och funderat på hur han skulle gjort... eller rättare sagt funderat på hur jag skulle agera i vissa situationer om jag hade Jippie i kopplet.

Efter det att jag såg utbildningsfilmerna som Ulf la upp på min tidslinje på fb så har jag funderat på om jag gjorde rätt när jag lät Jippie jobba ut den där doften vid stolen ordentligt. Han "fastnade" ju liksom vid en stol där jag förstod på Jippie att gömman faktiskt inte fanns, men Jippie ville ändå inte riktigt lämna den förrän han var bombsäker på att den inte fanns där. .

Jag tolkade det som att doften fanns där i någon form, men ändå inte på rätt sätt sett med Jippies ögon... eller nos kanske. Jag lät honom jobba ut den ordentligt för annars var jag rädd att han inte skulle släppa den utan återgå till den sedan igen. Jag vill ju att han ska nosa av området och sedan lämna det som han undersökt. Inte springa fram och tillbaka, utan avverka en del i taget och sedan glömma den delen... om jag inte säger något annat.

Jag har funderat en hel del på det där, men efter helgen har jag kommit fram till att jag nog ska låta honom jobba på efter sitt eget huvud. Jag nöjer mig nog med att anvisa var jag vill att han ska leta, sedan får han sköta letandet... det är inte tidseffektivt, men jag inbillar mig att vi på så sätt inte ska behöva springa hit och dit i sökområdet bara för att han vill kolla en gång till på något som han är lite tveksam till.  Han är en sådan hund som förr eller senare säkert skulle vilja tillbaka till det ställe där det luktade något som han inte riktigt är på det klara med.... och så tror jag inte att jag vill ha det.

Fast i bloggen som jag nämnde tidigare här så finns det lite funderingar över de korta söktiderna, främst på inomhus- och utomhussöken, och är det ont om tid då kan han förstås inte stå i 30-40 sekunder och undersöka något som sedan visar sig vara ointressant. Men förutsättningarna skiftar ju från tävling till tävling så det är svårt att planera allt för mycket.

Huvudsaken är nog i alla fall att man kan läsa sin hund ordentligt och sedan litar på hunden och hans nos. I går såg jag i alla fall några hundar som tydligt visade att "där luktar det något"... men föraren hade så bråttom att de lockade med hunden därifrån... och missade gömman.

Och så såg jag att jag inte alls behöver vara "rädd" för att starta i klass 2. Det fanns jättejätteduktiga hundar och förare där, och det fanns mindre duktiga ekipage också.  Så nånstans däremellan borde vi ju platsa då kanske

Markeringar då...?  Tja... Jippies snygga liggmarkering har försvunnit mer och mer, och jag är så i valet och kvalet hur jag ska gå vidare där. Många hundar gjorde som Jippie... hittade gömman och kikade på föraren och sa "här är det!" utan några andra större åthävor. Och nu när det kommer in höga gömmor i bilden då blir det ju också lite annorlunda. En liggmarkering säger ju att han hittat gömman, men visar inte så noga var gömman finns...   så jag vet inte.... 

Det är ju det allra viktigaste nästan, att jag ser när han hittat gömman, men det tycker jag ju att jag gör nu också. Jaja...  tur att det finns lite att fundera på, sånt är ju roligt...

En liten filmsnutt där Salza letar...  ingen markering direkt men ändå så himla tydlig.