Det där med att bli gammal.....

.... det är lurigt det. Alla andra ser och upplever att jag blir gammal, men jag själv märker liksom inte av det. Jag är ju fortfarande såpass klar i huvudet så jag vet hur gammal jag är, men vaddå då???? jag är väl inte gammal bara för att jag blir ett år äldre varje år 😀

Jag minns när rallylydnadssporten av ganska ny här i landet, då utbildade jag mig ju väldigt tidigt till rallylydnadsinstruktör och var ganska så aktiv både med träningar, kurser och tävlingar. Vid ett tillfälle ojades det väldeliga bland deltagarna, en av dem som deltog i träningen den dagen var ju "över 70 år!!!!" och det var tydligen våldsamt anmärkningsvärt.

Kanske var det anmärkningsvärda att hen inte gick vilse i banan, men jag som är/var drygt 10 år yngre lyckades vid flera tillfällen redan då diska oss för att jag gick vilse bland skyltarna, så det kan ju inte bara vara det dom tänkte på. 

Eller också viskades det likadant om mig redan då.... det är ju inte helt omöjligt. 

Jag pratade med en granne häromdagen som frågade hur gammal jag är. När jag berättade det så utbrast hen... "det hade jag aldrig kunnat tro!"  och jag kände mig genast som 100 år.... "och du är ute och cyklar med Ynk..! " var nästa kommentar.... då kände jag mig som 150 år. 

De enda tävlingar vi deltar i numera är ju tyvärr bara nosework-tävlingar. Kul i och för sig, men tråkigt att jag pga mitt onda knä blir så begränsad i vad jag kan och inte kan. Men i de sammanhangen är folk väldigt hjälpsamma och hänsynsfulla... i alla fall 99,9% av de jag träffar på. 

Fast.... ibland upplever jag att människor som jag inte känner behandlar mig som den gamla vimsiga tant jag är... eller som de förutsätter att jag är. Det är lite deprimerande att inse vilket intryck en del främmande människor får av mig när vi träffas. De flesta bryr sig förstås inte alls om mig, de har nog med sig själva i såna sammanhang, men ibland händer det att jag verkligen känner mig som 100 år gammal och super-senil just pga hur jag blir bemött av andra. Det är lite deprimerande att inse att jag faktiskt är gammal och att omgivningen också uppfattar att det är så... 

Ett typiskt ställe där jag behandlas som mindre vetande pga min ålder är alla affärer där det säljs teknik. Det borde inte vara så ovanligt att folk i min ålder är tekniskt intresserade eller kunniga, det fanns ju faktiskt både datorer och mobiler när vi var aktiva i yrkeslivet, långt innan vi blev pensionärer. 

Ibland är mitt tålamod lika med noll, så det har faktiskt hänt att jag vid ett par olika tillfällen sagt till unga allvetande försäljare att " jag jobbade med datorer långt innan du ens var född...." bara för att de har idiotförklarat mig pga min ålder. Eller också är det pga mitt kön....  en gammal gubbe kanske anses var kunnigare i såna saker. 

Men jag är faktiskt tacksam för att jag inte vet vad folk tänker och tycker när de ser mig och Ynk ute på vägarna här. "Den där gamla kärringen som drar omkring på cykel med sin stackas hund i släptåg...." eller "den där halta tanten som inte kan gå utan käpp, ska hon verkligen ha hund???" 

Jaja, vem vet... och jag vill heller inte veta. Då och då är det ju alltid någon som visar alltför tydligt vad dom tycker och tänker, men för det mesta försöker jag att inte bry mig. Jag är förmodligen gammal eftersom alla data säger så, men det betyder ju inte att jag känner mig gammal för det. 

Och det betyder definitivt inte att jag tänker sluta med sånt som jag tycker är roligt.... inte förrän jag blir tvungen för att min skraltiga kropp säger ifrån.