Vi har haft en dramatisk morgon här idag igen så hjärnan går liksom inte på högvarv direkt, men jag har roat mig en liten stund med att kika på efterbanvandringar på Facebook och det ger många funderingar.
En del domare ger många tänkvärda kommentarer i samband med de där efterbanvandringarna, vissa domare pekar i stort sett bara ut var gömmorna finns, men man får alltid något att fundera över oavsett hur dom gör.
I nw är det primära att hunden hittar gömmorna. Hur den gör det spelar inte så stor roll, tiden är i och för sig viktig eftersom den är begränsad, och den som hittar gömmorna på snabbast tid vinner ju det söket, men frånsett det så gäller det "bara" att hitta gömmorna inom tiden, då har hunden gjort ett godkänt jobb.
Och alla hundar har sitt eget sätt att jobba. Och framför allt alla förare har sitt eget sätt att jobba. Och alla förare har sin idealbild av hur dom vill att hunden ska jobba.
Stämmer den idealbilden med hur hundens idealbild av söket ser ut?
Här kommer vi in på det som jag tror är lite rasbundet, alltså hur hunden lägger upp och löser ett sök.
NW är ju en lämplig aktivitet för alla hundar oavsett ras, alla hundar kan använda sin nos och dom gillar dessutom att göra det, men dom gör det på helt olika sätt och det tror jag att man ska fundera lite på.
En spaniel är en stötande och apporterande fågelhund. Den ska självständigt, i nära samarbete med föraren, söka rätt på fågel, stöta upp den och sedan apportera viltet när det skjutits.
Det betyder inte att föraren går före och pekar på varje grästuva eller busksnår eller dikeskant och ber hunden söka efter fågel där. Det betyder att man har ett stort markområde framför sig och sedan är hundens uppgift att söka av det området självständigt, men i god kontakt med föraren.
Överför man det tänket på nw så blir det väldigt enkelt. Här är sökområdet, leta reda på gömmorna.... och hunden jobbar sedan självständigt, men med god förarkontakt, för att hitta gömmorna.
Tar man en hund av annan ras, en ras som inte har avlats fram för att söka något alls utan kanske "bara" vara en trevlig familjemedlem, då behöver föraren kanske gå med och peka och visa... sök där... och där... och där kanske det kan finnas något... och kolla där... finns det något där kanske?
Den hunden är naturligtvis lika duktig på att söka och hitta som en spaniel, men den gör det på ett annat sätt, och behöver kanske en förare som styr och ställer lite mer. Jag vet inte... bara spekulationer från min sida förstås.
Men.... min hund, och mina tidigare hundar, har alla sökt som allra bäst när de fått söka lösa och självständigt. När jag bara finns där och anvisar området men sedan överlåter till hunden att söka på sitt sätt och efter sitt eget huvud. Naturligtvis får jag då och då ingripa och anvisa "sök däråt...." eller nåt sånt, men i det stora hela så är jag bara ett bihang till min hund.... precis som jag är när det gör det de kan allra bäst.... att jaga fågel.
Och ett par domare har kommit med kommentarer som styrker mina idéer om det här. Domare jag har tävlat för och domare jag har sett och lyssnat på i efterbanvandringarna som läggs upp få FB. Förarna är inte så sällan i vägen, och förarna har inte så sällan förutfattade meningar om var gömman kan finnas och styr hunden alldeles onödigt mycket.
Jag har alltid tyckt att hunden ska få jobba fritt som den vill, det är den som har luktsinnet och den vet vad den letar efter, jag är som sagt bara ett klantigt bihang.
Men sen finns det ju vissa skolor som förordar att man som förare ska styra upp söket helt och hållet. Att man ska kräva av hunden att den söker där jag vill och inte någon annanstans. Det är säkert en metod som är kanonbra på de hundar som inte har det egna drivet att söka utan som vill bli dirigerade och ha det stödet av sin förare. Men de hundar som är vana att jobba självständigt tror jag blir hämmade av att man som förare lägger sig i och vill styra och ställa.
Och nu syftar jag enbart på NW, pratar vi Specialsök så är det en helt annan sak.
Jag har en hund som scannar av hela området det första han gör om han får bestämma själv. Det tar tid. det är inte tidseffektivt, men det är ofta effektivt när det gäller att hitta gömmorna. Om jag lägger mig i och styr upp det hela så är risken att han, för att göra matte till lags, gör en snygg felmarkering någonstans där det ser ut som om det skulle kunna sitta en gömma.
Ja, vad ville jag med det här babblet då? Jo.... jag tror det är viktigt att man vid inlärning/träning ser till vilken typ av hund man tränar så att man jobbar med hundens anlag istället för att försöka tvinga på hunden ett arbetssätt som egentligen strider mot det, för denna hunden, naturliga sättet att lösa uppgiften. Tycker mig ha förstått att många instruktörer kör samma race med alla hundar och det tror jag kanske försvårar för vissa ekipage att nå bra resultat.
Eller också är jag som vanligt bara ute och cyklar..... jag har ju tyvärr ofta synpunkter på ditten och datten men just när det gäller att utnyttja något så självklart som hundens otroliga luktsinne så tror jag att det är viktigt att jobba MED hunden och inte försöka påverka sättet att jobba alltför mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar