Kul att höra hur andra tycker

Vi var ju på kurs igår igen, Jippie och jag, och då hade vi en liten "frågestund" om vilken målsättning vi hade. Tänkte vi SM och championat eller var vi nöjda med ett 1:a pris i klass 1 eller hur funderade vi?

Och vi hade verkligen skilda målsättningar, allt från SM och neråt....   och nej, det var inte jag som tänkte SM. Däremot så tänker jag nog championat förstås, även om jag inser att det bli ännu svårare efter 2017, och innan dess lär vi inte kommit så långt.

Jag försöker att inte tänka på hur långt Salza hade kommit när hon var drygt 2 år gammal...  man ska inte jämföra hundar, det är orättvist mot dom tycker jag. Dessutom är det ju så att den matte och de omständigheter som fanns när Salza var två år, allt det är väldigt annorlunda för Jippies del. Men, men... livet är som det är...

Jag är ju tyvärr sån att jag vill ha allting under kontroll i alla lägen, och det är ju inte alltid så positivt. Jag var ju och kikade på en lydnadstävling för ett tag sedan, såg tyvärr inte så många hundar, men de flesta av dem jag såg var inte alls ordentligt genomarbetade.

Och då vet jag naturligtvis att en hund inte är någon maskin, alla kan misslyckas då och då med något moment, men det syns på ekipaget om hunden är vad jag kallar ordentligt genomarbetad. Om momenten sitter ordentligt, eller om det är så att med lite tur så går det bra.

Och jag vet ju att många, många tävlande chansar på det där med lite tur... och dom har ofta tur också, och lyckas få ett 1:a-pris. Och det är väl sån man ska vara kanske, vara lite modig och chansa... går det så går det. Och går det inte, så spelar det ingen roll heller...

Med det tänket hade vi varit ute på lydnadsplanen för längesedan, Jippie och jag. Han är, enligt mina mått, inte klar för tävling ännu, men det vete sjuttan om han inte skulle fixa ett 1:a pris ändå.... med lite tur..  

Kruxet är bara att han är så jäkla lättlärd. Han självlär sig på nolltid, det räcker med en enda gång, tycker han att han får nån vinning av det han då gör, så sitter det där sedan. Och är det inte vår "turdag" på tävlingsplanen så hinner han självlära sig massor av ofog som sedan tar tid att jobba bort.

Sen finns det en annan aspekt på det där också, och det gäller mig. Jag är sällan nervös när jag ska tävla med en hund, men grunden till det är ju att jag vet med mig att hunden verkligen kan det den ska, och att jag kan räkna med att "om allt går som det brukar, då går det här bra!"

Visar det sig att jag har en hund som plötsligt gör nåt han inte ska, eller kanske låter bli att göra något han ska, då lär mina tävlingsnerver få sig en törn, och då blir det inte lika roligt att tävla sedan.

Jo, det är ju så att jag är så himla sugen på att anmäla oss till tävling, men jag vet ju med mig att han egentligen inte är så "färdig" som jag faktiskt vill att han ska vara. Men det finns ju massor med människor som glatt anmäler till tävling utan att vara längre på väg än vad vi är, varför är jag så feg då?

Det är det där jäkla kontrollbehovet som spökar, ibland är det en bra egenskap, men inte alltid

Men vi har faktiskt tränat lite idag, först när vi var ute i morse (då fick han göra ett preparatsök också) och sedan tränade vi på det där med kontakt och fokus när jag agerade chaufför och hade lite rast. Och där fanns det störningar vill jag lova... han klarade inte alla fullt ut, men han har blivit bra mycket bättre på att hålla fokus på mig. 

Bilden här är från i morse då de sökte godis i en stor hög med tallris och halva träd... Ibsen avstod, men de andra två slängde sig in i riset med full fart.