Vi började ju en tävlingslydnadskurs igår, Jippie och jag, och det var kul. Och så fort jag tar mig i kragen och verkligen jobbar med Jippie så slår det mig... nedrans så lättlärd han är, och nu pratar jag tävlingslydnad.
Han kan ju alla klass 1-momenten, men dom har vi lärt in med en klackspark, lite fort och lite slarvigt kan man nog sammanfatta det som. Eller... fort och slarvigt är lite fel det också... han lär sig så himla fort och då har hans matte nöjt sig med att han så att säga har lärt sig själv och inte lagt nån vikt vid exakthet och precision.
Och jag vet ju att man måste ha det, exakthet och precision alltså, om man ska komma längre än till lydnadsklass 1, och det vill vi ju. Men då är det ju det där med tålamodet då....
Fritt följ, eller linförighet, är ett typexempel på mattes bristande tålamod. Och att jag dessutom inte tycker att det är så roligt att träna just det momentet underlättar ju inte direkt...
Det är den stora stötestenen just nu. I och med att han harlite svårt att hålla fokus på mig, och inget annat runt omkring, så är det lätt hänt att han missar ett kommando, eller en sväng, eller en vändning.
Och nu uttryckte jag mig fel igen. Han har inte alls svårt att hålla fokus på mig, kruxet är att ingen har talat om för honom, visat honom, att det är det som förväntas av honom i den situationen. I går på kursen tränade vi mycket på det, vi hade ju lyckan att ha störningar runt omkring då. Och Jippie visar som vanligt att han snabbt fattar galoppen.
Sen är det ju naturligtvis det där med uthållighet och andra svårigheter som måste tränas också, men nedrans så fort han snappar upp vad som förväntas av honom,
Vi gjorde en platsliggning i grupp också, och den skötte han fint. Kikade sig omkring åt sidorna lite, men låg stadigt och i samma ställning hela tiden.
I det momentet är jag lite kluven till vad jag vill... som vanligt. Ligga med huvudet ner eller inte?
Som det är nu så ligger han inte med huvudet i marken, och han vred på huvudet för att titta på sånt som hände vid sidorna. Inte så mycket på de hundar som låg stilla utan mer på de hundar vars förare rörde sig fram och tillbaka vid hundarna. Det var inte ett evigt vispande med huvudet hit och dit, men ett par tre gånger under 2 minuter kikade han åt sidorna för att ha koll på läget. Och det gör ju inget i de lägre klasserna... men...
Om han ska ligga med huvudet ner i marken så är jag rädd att det blir himla jobbigt för honom som är så nyfiken och alert på allt som rör sig. Att det kanske kan göra honom lite frustrerad (osäker?) när han inte kan se vad som händer, om något händer...
Eller också är det en trygghet att ligga så, då får han inte bry sig... frågan är om det tar överhanden över hans nyfikenhet. Jaja, jag vet inte.... men jag bör nog bestämma mig ganska så omgående tror jag.
Min målsättning var ju att tillsammans med Jippie komma ut på tävlingsplanen under våren, men vi får se hur det går med den målsättningen. Jag lider ju tyvärr av det där syndromet att jag måste veta med mig att allt går bra om det går som det brukar, och dit har vi inte riktigt nått ännu.
Jag kan inte gå ut på tävlingsplanen med en given nolla i protokollet, fast det tror jag kanske inte att det är nån jättestor risk för. Jag kan inte heller anmäla mig till en tävling om jag inte känner förtroende för att vi verkligen är ett team, och att ev. störningar runt om inte påverkar Jippie ute på planen, och dit har vi inte nått riktigt ännu.
Mitt självförtroende när det gäller just det fick sig en rejäl smäll på hans första och enda tävling i fortsättningsklass rallylydnad. Där satte han ner nosen i marken vid första steget in på banan, och sen fick jag inte honom att lyfta upp den igen. Vilket resulterade i att vi bröt vid skylt nr 4 eller nåt sånt...
Nu har jag ju en liten teori om det förstås, en bortförklaring
Jag tror att han har fått för sig att han är lös och ledig att nosa och göra lite vad han vill så snart jag kopplar loss kopplet. Till vardags går han bara en liten bit i koppel när vi går ut från gården och då får han inte nosa och kissa, men sedan kopplar jag loss hundarna och då gör dom lite vad dom vill... ja, nosar och kissar och sånt alltså. Kanske var jag lite för otydlig på den punkten vid den där tävlingen... jaja, strunt samma, ingen idé att gråta över spilld mjölk. Det gäller bara att se till att man inte spiller igen...Det ska i alla fall bli kul med den där kursen... dels är vi ju tvungna att träna nu då, och sen så är det alltid inspirerande att se och höra andra som tränar med sina hundar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar