Låt var och en göra som dom vill

Vet inte om gårdagens inlägg misstolkades, men det är inte alls så att jag har några som helst synpunkter på hur andra gör med sina tävlingar och sina hundar. Inlägget handlade om hur jag tänker och känner inför det där med att tävla en "färsk" och en kanske inte till 100% färdig hund, och jag har som sagt inga som helst åsikter om vad andra gör.

Jo, en sak har jag åsikter om... vet man med sig att platsliggningen kan vara lite si och så, då ska man avstå just det momentet så att man inte ställer till det för andra. Men å andra sidan kan allting hända även med väl tränade och väl förberedda hundar. De är ju inga maskiner...

Jag är väl egentligen mest lite avundsjuk på dem som inte har det där kravet från sig själva att hunden ska vara så helt färdig som det någonsin går innan den första tävlingen. Och det gäller många situationer här i livet... det är inte alltid en fördel att vara ett kontrollfreak. Nog om det....

Det är i alla fall kul att se Jippie så snart jag tar fram hans sele. Och det är inte spår han tänker då, utan sök... preparatsök. Hundarna ska ju jobba i sele och koppel då, så jag tänkte att det är lika bra han vänjer sig, och det har han verkligen gjort. Vad som händer den dagen han ska gå spår med sele på sig, det vete sjuttan... men den dagen den sorgen. 

Han är duktig på att leta, han hittar lätt doften. Och markeringen är tydlig, men jag vill förstås (kontrollfreaket talar igen) ha det ännu tydligare och bättre. Han har lätt för att liggmarkera och det är ju bra, men sedan kommer ju kommandot Visa och då vill jag gärna att han fryser med nosen mot doften, men dit har vi inte kommit ännu. Han visar tydligt på kommando var doften är, men som sagt... jag vill ha det ännu tydligare. Det är nog inte så lätt att vara hund i det här huset.... 

Men det är skönt med en stabil hund som tål korrigeringar. Och med korrigeringar menar jag inte slag och sparkar, utan att jag bara helt enkelt rättar till det han gör fel. Och här finns det många skolor, jag vet....  men jag gör som jag tycker känns bäst för både mig och min hund, och det gör väl alla andra också antar jag.

Exempel.... att hålla apporten, eller vittringspinnen, stilla i munnen. Det blir ju lätt lek och lite för roligt när han ska bära något. Men jag har sagt till honom då, tagit apporten ibland och talat om att han gör fel och det köper han utan vidare. Har jag sett minsta lilla tugg så har jag varit där och sagt till... och det funkar så bra så. Han blir inte osäker eller spottar ut apporten, utan gör som jag hoppas.... kniper ihop och håller stilla. Och det behövs ofta bara en eller två gånger, sedan har han fattat.... Det är skönt att han "tål" mitt sätt att vara, det skulle bli jobbigt för oss båda annars. 

Näe, nu ska jag tassa till tvättstugan, det är en sån dag idag och första omgången maskiner är strax klar nu....