.... och det är med mycket blandade känslor jag ser tillbaka på den.
Klass 2 är ju inte enkel och vi, både Ynk och jag, har ju våra svårigheter att tampas med och då blir det ju inte precis enklare.
Vi började med behållarsöket, och jag önskar mig en tävling där jag inte behöver börja med just behållarsöket. Jag gillar inte behållarsök, vilket innebär att jag för över det på min hund som i och för sig gillar behållare, men inte är så speciellt duktig på just behållarsök.
40... eller 45??.... behållare var det, mest burkar av allehanda slag och Ynk drar iväg in bland behållarna i vanlig ordning, full fart och vissa behållare flyttar sig lite hit och dit av hans framfart. Han halvmarkerar en burk.... släpper det och tänker gå vidare.
Var det nåt där? frågar jag. Visa! Och då går han tillbaka och markerar lite ordentligare. Markerat! säger jag och domaren säger Rätt!
Ynk rusar vidare, lika ostrukturerat som han brukar. Han stannar till vid en annan burk, tittar på mig och sätter tassen på burken. Markerat! säger jag. Fel!!! säger domaren.
Och så var det roliga över.....
Nästa sök var inomhussöket. Där kände jag mig dumt nog lite säkrare, Ynk brukar inte ha så svårt för det. Och chansen till diplom var ju redan borta så jag behövde inte vara nervös för det. Men man ska aldrig tro nånting... även om det egentligen var rätt plats för det, vi var i Pingstkyrkans stora kyrksal i Härnösand.
En stor scen med en hög musikinstrument plus ett litet utrymme en trappa ner. Golvet på scenen var delvis gjort med korta golvbräder som man kunde lyfta upp med hjälp av hål där man kunde sticka ner ett finger och lyfta upp brädan. Förmodligen för att fixa kabeldragning snyggt och bra....
Ynk blev snabbt intresserad av ett av de där hålen... han släppte det och gick vidare, men vände tillbaka till samma hål och då sa jag Markerat!... och domaren sa Fel!
Och då var det slut på det roliga för vår del när det gällde inomhussöket.
Nu funderade jag på om vi skulle åka hem kanske, två misslyckade sök och två sök kvar som jag inbillade mig skulle vara svårare.
Men klockan var fortfarande tidigt, och avgiften av betald och vi var på plats.... jag bestämde mig för att ta det som träning och åka hem när vi gjort alla våra sök. Vi hade ett tidigt startnummer så vi skulle vara klara ganska snart....
Fordonssöket stod på tur härnäst.... 4 fordon varav ett var en personbil och då gissade jag djärvt att på personbilen fanns inte gömman....
Det visade sig att jag hade rätt. Ynk slängde en snabb blick på personbilen men visade noll intresse för den, sedan fick han bestämma hur han ville jobba. Han tog en gömma ganska så snabbt, men det blåste ganska mycket där fordonen stod och han for runt lite ostrukturerat i sin jakt på nästa gömma. Så tyckte jag i alla fall, domaren sa sedan att det där när jag trodde att han bara snodde runt, där samlade han in doften som uppenbarligen spreds ganska rejält för vinden. Han markerade i alla fall ytterligare en gömma, och det var rätt. Två gömmor fann han på vad jag tror var en hyfsad tid, att jag sedan var sen med att säga Färdig! hjälpte ju inte upp tiden, men strunt samma.
Utomhussöket kom sedan. En husvägg och en plan markyta, runt ett hörn till en trappa, ett stort träd och en ganska brant sluttning ner bakom trädet och trappan.
Ynk gillar väggar så han fick börja där. På ett ställe låg en träskiva plant på marken intill husväggen och där fastnade han ganska ordentligt. Han undersökte den där springan mellan träskivan och husväggen väldigt noggrant och det hade inte varit förvånande om gömman hade suttit där under kanten på den där skivan, eller under fönsterblecket på fönstret ovanför, men nu lade jag band på mig och lät honom jobba. Han drog vidare längs väggen och markerade en gömma nästan i slutet av området nere vid marken. Markerat! sa jag. Rätt! sa domaren.
Vi vände tillbaka, och den där träskivan på marken fick sig en ny omgång av Ynk men han fortsatte och satte iväg runt hörnet på huset. Där fanns en trappa och ett stort träd och en brant sluttning ner bakom trappan där sökområdet sedan slutade.
Han skuttade uppför trappan, undersökte dörren noga, sniffade snabbt på trappräcket och skuttade sedan ner igen. Där stannade han och markerade på marken alldeles i hörnet invid väggen där första trappsteget började. Markerat! sa jag. Rätt! sa domaren.
Sedan var det slut.... och domaren berömde Ynk alldeles våldsamt mycket. Det var ju roligt att höra... men den domaren är nog den allra mest positiva och peppande domare jag träffat på i mitt nosework-liv, hon har dömt Jippie och mig tidigare och var översvallande då också, så förmodligen strör hon lovord över alla ekipage.
Och jag ska försöka smälta dagens misstag och faktiskt ta mig en funderar på om jag verkligen tycker det är roligt att tävla nw😟På nåt vis är det liksom roligare att tänka tävling än att vara på plats när det gäller....
Ynk tog sig i alla fall ett svalkande bad på hemvägen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar