Dåligt med träning...

... men idag slog det till. Först tog vi en skogsrunda på ca en timma, sedan tränade Jippie och jag lite lydnad.

Och när vi tränar så är han duktig som sjuttan. Sen får jag väl säga som "alla" andra... på tävling är det inte riktigt lika bra. Och jag har aldrig haft det problemet förr, så jag är lite vilsen när det gäller att hitta en lösning på det.

Jippie är totalt opåverkad av yttre störningar när vi tränar. Andra hundar kan röra sig ganska så nära utan att han bryr sig, och andra människor kan också röra sig lite hur som helst i närheten... det struntar han i.

Det som intresserar honom är de där typerna som bara står där på planen, helt stilla utan att göra något alls.

Och det är busenkelt att hitta störningar av allehanda slag där både folk och hundar rör sig hit och dit. Väldigt mycket svårare är det att hitta nån som bara står där.... i alla för oss som i stort sett alltid tränar ensamma.

Och jag tror inte att det gör nån större nytta om någon han känner står där och leker staty, det är nog mest när det är okända människor som står där och glor på honom som han blir lite väl intresserad. Men det kanske rättar till sig med lite mer tävlingsvana, han har ju trots allt inte tävlat så många gånger ännu.

Idag tränade vi i alla fall på rutan (förstås) och det gick väldigt bra. Rakt in i rutan på första försöket, och det trots att det gick en människa och rastade sin hund ca 30 m från rutan rakt ut i Jippies synfält.

Sen lattjade vi lite med rutan för att göra den lite rolig och intressant. Fast den är redan rolig för Jippie...  kommer han ut på en plan där de står en ruta så får jag säga till honom, annars springer han raka vägen dit.

Idag körde vi alla möjliga varianter, bara för att göra honom medveten om att rutan kan se olika ut från olika håll. Men jag glömde att ta med lösa koner, skulle gärna vilja testa rutan utan kantmarkeringar, jag tror att han har stor hjälp av just kantmarkeringarna och det är ju egentligen inte så bra. 

Jag har en filmsnutt på just det där, som skulle ligga här, men bloggen godtog inte den så den ligger på min fb-sida istället.


Och jag försökte få honom att lyssna ordentligt på mitt kommando istället för att lita på situationen, testade att lägga en apportbock på vägen in till rutan, men det gick inte det.

På första skicket högg han apporten och kom tillbaka med den trots att kommandot var "Rutan". På andra skicket gjorde han likadant, på tredje skicket sprang han till rutan. På fjärde skicket sprang han till rutan, på femte skicket... när kommandot var "Apport"...  sprang han till rutan..... han är helt klart inte mogen för såna övningar ännu. Fast.... först en timma i skogen och sedan ungefär en halvtimmas lydnadsträning, han kan ju varit lite trött i lilla huvudet förstås. 


Jag provade ett par apporteringar och det gjorde han helt OK. Varifrån han fick den där ljusa idén på senaste tävlingen, det vete sjuttan. Då högg han apporten i  farten och drog en rejäl repa på planen innan han släppte den framför mina fötter.  Men man ska ju prova allt minst en gång här i livet sägs det.... och det där var den absolut första gången jag var med om nåt sånt.

Måste väl erkänna att jag gärna avstår från fler gånger.... 


Vi tränade faktiskt lite på världens tråkigaste moment också... d.v.s fritt följ. Och eftersom jag tycker att det är ett så tråkigt moment så går det heller aldrig riktigt bra på tävling.

Just nu inriktar jag mig på att träna starter. Han har vid ett par tillfällen blivit sittande, stint stirrande på tävlingsledare och domare trots att jag sagt Fot och börjat gå. Så vill vi ju helst inte ha det

Men vi har egentligen mycket att träna på, främst det där med precision. Det är varken min eller Jippies starka sida, men vem vet....  under kan kanske ske även för oss.

Långt ifrån skryt...

Det låter väldigt skrytsamt när du säger att det inte alls gick bra, och ni ändå tar ett 1:a pris.... var det nån som sa till mig för ett tag sedan.

Men jag kan garantera att det inte alls är tänkt så. När jag säger att det inte gått bra så är det min egen bedömning utifrån vad jag vet att Jippie (och jag) kan, och även min känsla av hur vårt samarbete funkat på planen.

Kan tyckas att om vi får ett 1:a pris så ska jag vara nöjd, men så funkar inte jag. Jag blir nöjd när jag känner att vi verkligen presterat utifrån vad vi kan, och fått betalt för det.

En givmild domare är ju roligt, men föga nyttigt med tanke på fortsatt träning och tävling. En alltför sträng domare är inte roligt, vi vill ha betalt för det vi gör utan att det petas i pyttedetaljer på den här klassnivån.

Men jag tycker nog att vi haft bra domare hittills, och vi har haft lite tur så att det som inte gått så himla bra har haft en låg koefficient och inte gjort så stor "skada" på slutresultatet.

Fast igår kväll var jag övertygad om att vi inte skulle få något 1:a pris. I mina ögon gick det dåligt och det säger jag utifrån vad Jippie brukar prestera och utifrån hur jag brukar hantera honom, Men vi hade som sagt lite tur med att bottennappet var ett moment med låg koefficient.

Jag tittar ju aldrig på betygen när vi är ute på planen, i så fall hade jag väl kanske anat ett 1:a pris, men jag utgick från hur jag själv tyckte att det gick, och då gick det inte bra.

Men jag tar det moment för moment:

Platsliggning i grupp:  Betyg 9,5 med avdrag för nosande. Och det stämmer men det var ett sekundsnabbt nosande, men han var totalt sett lite rastlös.

Fritt följ: Betyg 7 sen i start, sent sitt, snett sitt, position. Och det är minst sagt sant alltihop, urdåligt tycker jag att det var.

Läggande. Betyg 8, lite långsam. Mycket sant....

Inkallande: Betyg 10

Sändande med ställande (rutan): Betyg 8, extra kommando. Han sökte sig till främre högra konen (som vanligt) och stannade med framtassarna i rutan. Jag var tvungen att blixtsnabbt bestämma mig för om jag skulle nöja mig med det eller ge ett extrakommando, kom på att två tassar i rutan bara är godkänt och sa Rutan igen och då klev han in över bandet med baktassarna också.

Apportering. Betyg 5,5, avlämning, tugg, spottar ut.  Ja, vad säger man??? Apportering som han brukar göra så bra och snyggt. Nu rusade han ut, högg apporten i farten och vände tillbaka.... och gjorde en stooor utflykt med apporten i munnen samtidigt som han tuggade vilt på den. Kom nästan fram till mig, spottade ut apporten på marken, tittade på mig, tog upp apporten igen och satte sig snett framför mig så att jag kunde ta apporten. Jisses....

Fritt hopp över hinder (hopp-sitt). Betyg 9, avslut. Jag ställde mig för nära hindret, han höll på att slå i och det blev en lite slarvig avslutning.

Fjärrdirigering. Betyg 8, rör sig lite framåt, lite gnäll. Ja, han gnällde lite igen  och han hade sån stuns i positionsförändringarna så han nästan hoppade upp och ner, konsekvensen blev att han flyttade sig en liten aning.

Helhetsintryck. Betyg 8.

Slutpoängen blev 164 p och en tredje placering av fem startande. Och eftersom mitt mål är att nå uppflyttningspoäng när vi tävlar så är jag förstås nöjd på ett sätt, men i det stora hela är jag inte alls nöjd.

Och det är då som jag från ett par håll fått höra att det låter väldigt skrytsamt när jag säger att jag inte alls tyckte att det gått bra, trots 1:a priset. Men jag vet ju vad han kan när han är på rätt humör, eller när jag är på rätt humör, och då blir jag såklart besviken när han (jag) inte lever upp till det.

Nu har jag dessutom blivit lite osäker på honom och det kommer säkert att återspegla sig på nästa tävling.


Och ska man leta ursäkter så har jag ett par på lager.... det måste man ha som tävlande 

Jättejättevarmt ute, och i bilen på väg dit.
Stor olycka på E4 så vi fick köra en lång omväg på okända vägar och jag blev lite nervös att vi inte skulle hinna fram i tid.
När vi väl var framme fick vi vänta i drygt en och en halv timme i värmen och i sällskap med miljoners miljoner mygg (och myror!) innan det var dags för vår klass.
Många långa transportsträckor under lydnadsprogrammet.
Agilitytävlingar på planen bredvid. Fast det tror jag att Jippie struntade totalt i.... men det fanns måååånga spännande dofter att suga i sig medan vi vankade runt och väntade.

Fast jag är ju faktiskt av den åsikten att det inte finns några ursäkter om det går dåligt. En enda förklaring finns det, och det är att man helt enkelt har tränat för dåligt, eller på fel sätt. Och där kan jag väl erkänna mig lite skyldig... 


Nu är det bara ett 1:a pris kvar till LP2, men det gör inte så mycket om det dröjer, han är definitivt inte mogen för klass 3 ännu på länge.

Premiärtävling i lydnadens klass 2

Äntligen kom vi till skott....  igår var det dags för premiär i klass 2. Den var egentligen planerad till i höstas, men träningslusten infann sig nästan aldrig och vi blev inte helt klara med det där momentet som kallas rutan.

Fast vi är inte helt klara med det moment nu heller....  men ibland ska man ju ha lite tur också så jag chansade på det.

Men Jippie är kvällstrött, eller rättare sagt lärd att på kvällen händer inget. När middag och rastning är avklarad då sover sedan hundarna här i huset hela långa kvällen.

Och det är tydligt att Jippies bästa tid är på dagen, gärna på förmiddagen.... på kvällen är han lite loj och har lite svårt att tagga till sig på samma sätt som han kan göra på dagen. Nu verkar det bara finnas kvällstävlingar inom räckhåll, och det är inte optimalt för vår del, men det är ju bara att bita i det sura äpplet och köra ändå.... om man nu vill tävla.


Igår var det i alla fall dags.....  och jag måste ju erkänna att domaren inte var av den allra strängaste sorten


FRITT FÖLJ          Betyg 9       Domarens kommentar: släpar något, något före.
                                                   Min kommentar: ofokuserad, störd av funktionärer på plan, lite loj.

LÄGGANDE:        Betyg 7       Domarens kommentar: Dk, släpar, lägger sig långsamt.
                                                   Min kommentar: Missar starten helt, stirrar på tävl.ledaren,                                                                    ofokuserad och missar nästan mitt ligg-kommando.


INKALLANDE:    Betyg 10     Domarens kommentar:   ------
                                                   Min kommentar: lite långt ifrån vid ingång.


SÄNDANDE MED STÄLLANDE (RUTAN):  Betyg 9  Domarens kommentar: Går ej rakt in i rutan.
                                                    Min kommentar: Gör en snygg piruett precis före främre                                                                         kantmarkeringen och kliver sedan omsorgsfullt över markeringen in i                                                     rutan.  


APPORTERING:    Betyg: 9      Domarens kommentar: Tveksamt gripande.
                                                    Min kommentar: Helt OK gripande men flyttar runt apporten i mun                                                       nån gång under ingång


FRITT HOPP ÖVER HINDER:  Betyg 10   Domarens kommentar:  -------
                                                                       Min kommentar: Ok, men lite oengagerat.


FJÄRRDIRIGERING:  Betyg: 8   Domarens kommentar: Gnäller, dk.
                                                       Min kommentar: ofokuserad, dk vid andra sättandet, gnäller.


PLATSLIGGNING I GRUPP:  Betyg 10  Domarens kommentar  ---------------
                                                                   Min kommentar: ofokuserad, ngt orolig, kikar då och då på                                                                    tiken vid sidan om.


HELHETSINTRYCK:  Betyg  9   Domarens kommentar:  -----
                                                       Min kommentar:  ofokuserad och störd av människorna på planen.


Resultatet blev i alla fall 184 p och det räckte förutom 1:a priset även till en klassvinst, och eftersom mitt mål alltid enbart är att nå gränsen för ett 1:a pris så är jag så klart helnöjd med Jippies prestation.                                                                


Jag fick bekräftat att momentet rutan inte är helt befäst. Han vet vart han ska ha tassarna, men han har inte riktigt koll på hur han på ett optimalt sätt ska åstadkomma det. Men han gillar nog momentet i sig för vi passerade rutan när vi skulle gå till startpunkten för fria följet och då såg jag att han fokuserade på rutan, vilket han ju inte skulle i just det läget.

Apporteringen funkade inte riktigt lika fint som på träning. Främmande apport... kanske...  och så lite störd av funktionärerna.

Läggandet var ingen direkt överraskning. För att det ska funka för en 10:a så måste han vara fokuserad till 100% och det är svårt för honom när det är tävling. Vi tränar nästan alltid ensamma och han är inte van vid tävlingssituationen.

Fjärrdirigeringen var väl den stora missräkningen. Där var jag hyfsat säker på en 10:a, men så är det ju.... det man är säker på det går aldrig så som man tänkt sig.  Vi har tränat fjärren i de mest skiftande situationer och på de mest otänkbara ställen, och det har alltid gått lysande... men, men...   En 8:a i betyg är ingen katastrof, men dock en liten besvikelse.

Platsliggningen i grupp var också en liten överraskning. Han brukar strunta totalt i de andra hundarna som ligger vid sidan om, men igår var han lite orolig. Och han var redan när vi gick in på planen väldigt intresserad av den tiken som skulle ligga på hans ena sida.

Och när vi ställt upp på rad och höll på att koppla loss hundarna så gick tävlingsledaren och ställde ut en kon på det avståndet där vi skulle ställa upp sedan vi lämnat hundarna. Det tyckte Jippie var våldsamt intressant.... så det strulade lite redan när jag skulle lägga ner honom. Men han låg, och det är ju huvudsaken.

Platsliggningen i grupp låg som sista moment för klass 1 och 2, och i klass 2 var det en hund som direkt satte sig upp och sedan efter en stund började röra på sig. I klass 1 var det rejält rörigt redan
när förarna kopplade loss inför momentet....  så det kanske är så att jag har haft tur tidigare i mitt liv som mest bara upplevt lugna platsliggningar.

Men nu är i alla fall klass 2-premiären avklarad och Jippie har visat att han kan leverera även om han inte är direkt på topp.

Inlärning är inte alltid enkelt....

Det gäller att tänka till när man håller på och tränar hund. Och att inte glömma att om hunden inte gör det man ber den om, då är inte momentet rätt inlärt... eller inte tillräckligt befäst. Ett moment är rätt inlärt när hunden väljer bort andra alternativ och gör det man ber den om...

Och man får heller inte glömma att ett moment snabbt byter skepnad till något helt okänt om man helt plötsligt vill ha momentet utfört på ett annat sätt än vad hunden är van sedan tidigare. Det är därför det är så viktigt att träna momenten på olika ställen, under olika förhållanden och med olika förberedelser.

Momentet Hopp i de olika klasserna är ett exempel på ett moment som byter skepnad från klass 1 till hur det ser ut i de högre klasserna. Det krävs att just kommandot Hopp är rätt inlärt och befäst för att hunden ska kunna tillämpa det i de olika typerna av moment där just det kommandot förekommer.


Vi håller ju på med inlärningen av rutan. Och visst....  9 ggr av 10 så gör Jippie det momentet helt OK, men det måste ju funka 10 ggr av 10 för att det ska vara hållbart, så jag anser fortfarande att Jippie inte kan det momentet. .

Och när jag tänker efter så har han alltid sett när rutan ställts ut. Även om han suttit i bilen så har han sett, och när nån annan ställt ut rutan så har han sett det också. Och man ska inte underskatta hundarna, inte Jippie i alla fall, en sån grej räcker som hjälp för honom. Då vet han att "nu ska jag springa till rutan snart..."    På tävling ser han inte när rutan ställs ut....och med minsta lilla otur så är det bara det som stjälper momentet just den dagen. Så jag måste alltså få tag på någon som ställer ut rutan när vi inte är i närheten...

Och både rutan och hoppmomenten är ju såna moment där man vill att hunden, när den hör kommandot, snabbt kollar in... var är utan?? eller vart står hoppet?  och så rusar dit och utför det den ska.

Fast så är det ju med många moment... apportering t.ex... var är apporten?? och så full fart för att hämta in den.


Men eftersom jag tränar på de mest märkliga platser så är i alla fall det där med miljö inget problem för Jippie, när han jobbar är det få saker som stör honom. Vi har tränat lydnad i skogen, på appellplaner, på trottoarer mitt inne i stan, på parkeringsplatser, utanför sjukhusentrén, på gräs, på grus, på sand, på asfalt och ibland i vatten också

Vi tränar ofta med de andra hundarna runt omkring och det verkar inte störa Jippie nåt alls.

Här kan man ju tycka att han skulle påverkas av det Salza gör, eller rättare sagt inte gör, men han bryr sig inte alls.  Och i filmsnutten här nedan är det likadant.... han kör sitt race och struntar i vad Salza gör... eller inte gör. 

Det känns himla bra att han föredrar att samarbeta med mig istället för att kolla vad de andra hundarna gör, för att sen göra detsamma. Idag när vi tränat färdigt hoppade Salza glatt in i bilen, vi hade varit hemifrån ganska så länge och hon ville väl hem antar jag. Jippie däremot han stod 10 m bort och hela hans kroppsställning sa "NEJ, jag vill jobba mer!!" . Jag fick ta till stora rösten för att han skulle komma och hoppa in i bilen....

Näe, det som mest stör vår lydnadsträning är att han hittar egna lösningar på momenten, och det är inte alltid så att det är så bra lösningar... i alla fall inte poängmässigt sett. Hans lösningar är så att säga "ändamålsenliga", men som sagt...  inte så bra på tävling.

Men han är en enda stor glädje att jobba med.... otroligt arbetsvillig och helt outtröttlig. Oerhört lättlärd (på både gott och ont) och vore han inte belastad med en något oinspirerad och omotiverad matte så skulle han vara halvvägs upp bland stjärnorna vid det här laget. Han är en sån där hund där man inte kan se nån anledning till att han inte skulle kunna nå topp-prestationer....  om det bara berodde på honom själv.

Ingen tid till att blogga... :(

Det är konstigt att tiden aldrig räcker till det man vill göra. Tänker ofta att "det ska jag skriva om i bloggen sedan"... men så blir det inte, varken tiden eller orken räcker till, det är alltid nåt annat som får/kräver förtur.

Men nu ska jag sitta här en stund och skriva i alla fall  

Våren är ju alltid en hektisk tid för oss som har hund, i alla fall om man ska gå kurs eller träna eller tävla. Allting händer liksom samtidigt, och man skulle behöva både mer tid och mer ork för att hinna allt man vill. Och mer pengar förstås... men det är ju svårast att påverka.

Under den gångna helgen hade vi i alla fall rallylydnadstävlingar på klubben, och på fredagen hade vi en heldag med rallylydnadskurs. Det innebar ett heltidsengagemang i tre dagar, och det är jättekul med såna aktiviteter, men det märks också att jag inte längre är 25 år...  eller 35... eller 45... eller 55... eller 65...  orken (och förmågan) sinar snabbt ju äldre man blir... 

Ett bevis på det är väl kanske att jag för första gången i mitt långa tävlingssekreterarliv lämnade ifrån mig två felräknade protokoll igår.

Att man räknar fel är inte så konstigt, det kan vara ganska så rörigt i sekris på tävlingar,  men det brukar man ju upptäcka när man kontrollräknar, för det gör man ju alltid, men igår slank felet igenom. Tur i oturen att det inte förändrade något på prislistan när det var tillrättat.

På lördagen hade vi många fler starter än på söndagen, och då tror jag att jag lyckades göra rätt. Kanske jag slappnade av lite på söndagen då det var så få tävlande... eller också hade hjärnkontoret helt enkelt söndagsstängt. 


Men på söndagen fanns det även andra som också tänkte lite fel. Som den tävlande som i godan ro, och helt medvetet, dök upp en dryg halvtimma efter samlingen och tyckte att det var väl helt OK. Hon hade tittat på deltagarlistan och på eget bevåg gjort den bedömningen att hon inte behövde komma lika tidigt som alla andra.

Och hon var helt oförstående när jag sa att alla måste infinna sig till den tidpunkt då arrangören bestämt att det är samling, De tävlande kan inte själva få bestämma när de tycker att det är lämpligt att infinna sig, men det hade hon ingen förståelse för.....

Jag var inte jätteotrevlig mot henne, men jag var nog ovanligt "rakt på sak" för att vara jag. Eller som en av de närvarande sa lite senare " du var mycket tydlig..."   Men no hard feelings, vi pratades vid lite senare igen och hon insåg nog att hon tänkt lite fel där....

Men det är ju ofta så...  många tävlande har ingen aning om vilken tid arrangören lägger ner på planering och förberedelser innan en tävling.  Just för att dagen ska flyta på så bra som möjligt för alla inblandade. Men som så ofta förr, när vi har just rallytävlingar, så slås jag alltid av det faktum att just inom rallyn verkar många vara väldigt okunniga om väldigt mycket som gäller deras egen gren.

Misstänker att det finns många rallylydnadskurser där man i stort sett inte alls nämner regelboken utan nöjer sig med att tolka de regler som finns beträffande hur momenten ska utföras

För alla hundtävlingar gäller ju att den tävlande är skyldig att vara väl insatt i det som står i regelboken. Men...  för att veta det så måste man ju läsa regelboken....


Nog om det... på fredagen hade vi kurs för 7 ekipage och instruktör var Diana som också skulle döma ett par klasser på lördagens tävling. Jag deltog inte i kursen, jag var på klubben hela dagen och förberedde en massa papper inför tävlingen, och servade lite i köket när det var lunchdags och så, men jag tror att de som deltog var nöjda och fick valuta för sina pengar.

Helgen har som sagt varit hektisk, men kul och intressant. Jag hann ju tyvärr inte se så många ekipage tävla på lördagen eftersom det var många tävlande och jag hade sekris, men jag såg ju istället deras resultat. Och det var intressant....


Alla tre hundarna var med mig hela långa dagarna på klubben. Låg bakom kompostgaller och hade tråkigt, blev rastade lite snabbt och belönades med en längre promenad på morgonen och innan vi åkte hem. Var tysta och snälla... så länge jag inte brydde mig om dom. När dom insåg att jag tänkte ta ut dom så bröt däremot stora vansinnet ut....  
Och när jag skulle bidra med en honnörshund på söndagens tävlingar och bara en av dom fick gå ut.... tja...  stora vansinnet som sagt.

Men nu ska jag sluta babbla om rallyn och övergår till den "vanliga" lydnaden istället, det är ju där jag egentligen har mitt hjärta.

Där är det en regelrevidering på gång, och den väcker många olika känslor på alla håll och kanter

Jag har ju länge stuckit ut hakan och påstått att det skiljer ganska så mycket i bedömningen i t.ex.lydnaden, beroende på vart i landet man befinner sig. Och det vidhåller jag fortfarande...  och när man då också, i samband med den nya regelrevideringen i lydnaden, ser att det finns EN enda referensdomare utsedd som ska täcka hela området norr om Dalälven, då inser man ju också att det är helt totalt oundvikligt att kvalitén på info och utbildning blir sämre än där det finns fler domare som kan utbilda och informera.

Osmart att ha såna synpunkter när man själv ska tävla lydnad kanske, alltid är det nån som tar illa upp...  men det är alldeles knäpptyst angående den där regelrevideringen här uppe.  Ingen tog något initiativ till diskussioner i förra remissrundan, och då var det distriktets ansvar att dra igång sånt. Remissvaren skulle ju också sedan gå vägen via egna klubben vidare till dom och sedan vidare till centrala SBK... noll aktivitet från distriktet. Som jag känner till... måste jag ju säga då... jag vet ju inte vilken info som klubben fått.

Men nu är förslaget ute på remiss igen (just pga av att så många reagerade på svårigheten att få påverka) och det är lika tyst nu också. Fast nu kan enskilda personer skicka in sitt eget lilla remissvar så nu kvittar det ju med distriktet....  men distriktet borde göra det som åligger dem att göra när det är såna stora regelrevideringar på gång som det är nu inom lydnaden.

Jag är ju skolad i SBK:s Västra distrikt som, i alla fall på den tiden, var ett engagerat och kunnigt och respekterat distrikt med många välkända profiler. Hur det är idag vet jag inte... men mer anonymt än vårt distrikt här uppe kan det inte vara.

Näe, strunt samma.... man ska inte bry sig. Det blir minst tjafs och bråk då. Hundfolk är känsliga människor, man behöver inte vara speciellt kritisk för att hamna i onåd, oavsett vad kritiken gäller.

Jippie har i alla fall börjat sluta  slarva med rutan nu. Jag får helt enkelt inte belöna honom när han gör rätt. Han flippar ur då, det räcker med att han får skutta omkring och utföra alla de där konsterna matte gillar, det är belöning nog för honom det. Och sen, när vi är färdiga, då kan stora belöningsyran få bryta ut....

Lite träning och några tävlingsfunderingar

Häromdagen fick jag för mig att jag skulle kolla av Jippies apportering, så det gjorde vi...

Men att själv filma och dessutom hantera både apportbock och hund är inte så lätt så ni får ha överseende med hur det blev  

Och ni får ha lite överseende med Jippies tempo, vi hade avverkat en lång promenad innan och promenader är liksom inget som Jippie gör i lugn och sävlig takt precis. Full rulle är det som gäller hela tiden och efter en timmas rusande hit och dit så är även liten Jippie en aaaaning trött i benen.

Det jag är ute efter är hans greppande och det funkar ju bra. Ingen tvekan och inget nosande (fast det är förstås vår egen apport). Tempo är helt OK med tanke på vad vi gjort innan. Han saktar in lite på slutet men som sagt...  hantera kamera och hund samtidigt, det är inte optimalt. Svårt att agera då....

Nästa filmsnutt är också bara en koll på greppandet och det är ju helt OK... lite dåligt tempo men ni ska veta att när vi tränar då tränar vi inte de där rekommenderade 5 minuterna. Då tränar vi i kanske 45 minuter.... så när det här filmas har Jippie varit igång lääänge...

En videosnutt på hur han hanterar metallapporten.... också helt OK...

Och så en liten snutt på min lilla Dracula...  här kollar vi att han greppar bra och håller stilla i munnen även när han själv blir stilla och sätter sig.

En inkallning tar vi också, men det är ju det där med avsluten... ingen bra träning att vara handikappad pga en kamera i handen.

Platsläggande under gång är helt totalt omöjligt att filma själv så det slipper ni se. Men Jippies matte gjorde en gång misstaget att belöna med bollen i det momentet... slängde bollen så snart Jippie slängt sig ner på marken, och det var ganska så idiotiskt.

Det räcker med en enda gång sedan förväntar sig Jippie bollen varje gång jag säger Ligg! vilket innebär att han inte lägger sig ordentligt. Armbågarna har nån cm kvar innan de när marken....  jaja, är man dum så är man.

Hoppet behöver vi checka av också, men jag är alltför lat för att släpa med mitt nermonterade hinder och montera ihop det ute i bushen nånstans.  På klubben är det inte tillåtet att gå på gräsmattorna ännu så där kan vi inte träna... bara att hoppas att han kommer ihåg vad vi gjorde i höstas. Fast det lär inte vara speciellt väl befäst förstås. Fast... vi skulle ju kunna åka till nån klubb där det finns grusplaner och hinder förstås....

Var och kikade på lydnadstävlingar på en sån klubb idag, en klubb med grusplan alltså. Gräsplanerna har inte torkat upp ordentligt här uppe ännu....

Åter till dagens tävling då... jag missade elitklassen eftersom besöket var lite oplanerat, men jag såg klass 3 och klass 2 och ett par av klass 1-hundarna, men det var inte så många tävlande i varje klass.

Resultaten är tyvärr inte publicerade ännu, och som vanligt så ser man inte några detaljer när man bara är publik. Men jag kan inte påstå att jag är speciellt imponerad, många slarviga hundar och många slarviga förare, men som vid alla andra tillfällen så fanns det förstås undantag.

Det som var positivt var väl ändå att det inte var så speciellt många nollor i protokollen. Det tyder kanske på att det bara behövs lite ytterligare finslipning och lite tragglande för att få till de lite högre betygen.

Och tänk så skenet kan bedra...  en jättepigg och oerhört följsam hund i samband med gruppmomentet. En hund som riktigt steppade fram vid mattes sida... och när det blev dags för deras lydnadsprogram så trodde man att nu, nu blir det tempo och full fart. Men icke... sakta, sakta gick allting och inget verkade speciellt roligt. Man blev lite besviken där, undrar hur matte kände sig.... fast för henne var det förmodligen ingen överraskning.

Vi skulle tävlat på den här tävlingen, Jippie och jag. Ja, det var så jag tänkte i höstas när tävlingssäsongen var slut, men det är ju inte så ofta saker och ting går som man tänkt sig.

Nu finns det faktiskt tävlingar här i distriktet i stort sett varje helg framöver, men jag vet inte om vi är riktigt klara för tävling ännu. Jag har ju den defekten att jag behöver känna att "det här kan vi nu!" innan jag går ut på tävlingsplanen. Och sen när sommaren kommer då är det inga tävlingar här alls så vi borde egentligen komma igång nu.

Min favvo-klubb har sin första tävling i juni... jag gillar ju att åka nånstans där jag inte känner till domarna eller de andra som tävlar.  Fast... det var ju fel sagt... har man tävlat där några gånger så känner man ju till en del i alla fall.

En tanke var också att tävla på hemmaplan den 1/5, men så blev det inte. Jag har anmält mig som skrivare istället, kan ju vara kul att se klubbkompisar tävla. Fast jag sa lite GLURP när jag såg på tävlingens PM att det var samling kl 08.30 redan, blir en tidig morgon när jag ska rasta tre hundar innan jag åker.


Och om tre veckor har vi vår rallylydnadstävling på klubben, och där sätter vi tyvärr nån sorts rekord. Vi har rekordlite anmälningar.... himla tråkigt när man ändå arrangerar alltihop. Och himla tråkigt när vi nu har kostat på en domare söderifrån så att det ska bli lite nytt för de tävlande.

Jaja, inget att göra åt det. Vi har en kommunikationsmiss i distriktet där, en grannklubb har en stor agilitytävling samma helg, det är nog en av anledningarna till att vi har så få anmälningar. Många som tävlar rally tävlar ju också agility....

Vi tyckte nog att vi kollade av allting innan vi bestämde datum, men, men.....   och just precis nu när jag skriver det här så kom jag på att vi redan har bestämt tävlingsdatum för 2017, men vi har inte kollat med just den klubben när dom kör sin agilitytävling det året. Det måste vi nog göra kanske...


Ja, det suger lite i tävlingstarmen nu när våren närmar sig, vi får väl se vad det blir av det hela. Kanske går det som i sagan... det bidde ingenting....


Som avslutning blir det en lite videosnutt där vi tränar på att man ska behålla den första dummy man hämtat, inte byta på vägen om där ligger flera...

Tråkväder idag....

Grått och regnigt hela långa dan idag... och nästan hela långa dan igår också. Det blev trots det en långpromenad i morse/förmiddags, det är ju liksom fördelen med hundar det, dom måste ut i alla väder. Och så var jag på jakt efter blåsippor och vitsippor.  Jag fann dom också, men eftersom det var kyligt och regnigt så hade dom inte riktigt vaknat till idag....

Igår hade vi avslutning på den senaste nosework-kursen och det tog större delen av dagen. Jag hade med våra hundar och åkte hemifrån kl 9 och kom hem strax före kl 17.... men då var hundarna ordentligt rastade och kursen ordentligt avslutad   och jag kunde få ledigt resten av dagen.

Men det var ju inte så stor nytta med det direkt.... efter en sån heldag så finns det inte så våldsamt mycket energi kvar i den här kroppen... eller knoppen.

Men en av klurigheterna i samband med några utomhussök som vi gjorde på kursen var en lydnadsruta där vi satte en doftkälla under ett av banden som går mellan konerna.

Och nej... det var inga hundar med som ska tävla lydnad inom det närmaste...  

Men när alla utomhussöken var avklarade och vi plockade ihop grejorna efter oss för att åka vidare till klubbstugan, så tog jag ut Jippie ur bilen för att han skulle få träna på rutan, nu när det ändå stod en ruta där. Jodå... doftkällan var förstås borttagen då....

Men jag blev stående och pratade med min medhjälpare och Jippie satte sig vid min sida och väntade... och rätt som det är så tröttnade han väl på att vänta, eller också trodde han att jag väntade på att han skulle göra något, för han reser sig och springer in i rutan och ställer sig.... på rätt ställe

Klang och jubel förstås, och så en boll....  och när jag sedan tog ifrån honom bollen, och fortsatte att babbla så satte Jippie sig vid min sida igen, satt en stund, tröttnade och drog in i rutan en gång till... till rätt ställe igen.

Så där ser man att lilla virrpannan Jippie har mer bakom pannbenet än vad man kan tro. Han lärde sig sig massor när vi tränade dagen innan. Nu är förstås inte momentet på något sätt befäst, men han tänker till och förstår på det stora hela vad jag förväntar mig av honom...  och då känns det som att vi kommit en bra bit på väg mot färdigt moment.

Nu blev det visserligen fel ett par gånger också när jag sedan fortsatte träna... han sökte sig återigen mot en kon och kanten på rutan.... men man lär sig mycket på det som man gör fel på också... förhoppningsvis funkar det så för Jippie också. Och sista försöket vi gjorde var alldeles klockrent bra...

Och då tänkte ju hans matte som så att... jag kanske gjorde dumt när jag inte anmälde oss till den sedan i höstas planerade klass 2-tävlingen. Jag tyckte ju inte att rutan var tillräckligt bra för att vi skulle tävla, men nu är det ju så att även de gånger han inte gör den kanonbra så gör han den i alla fall hyfsat bra.

Men skit samma, det finns fler tävlingar.... och så är det förstås så att klassen består av fler moment än rutan. Det kan ju vara en bra idé att träna lite på de andra momenten också kanske...  

Vi har ju ett hatmoment som vi skulle behöva jobba MYCKET med, men det är inte roligt så det blir inte av, det finns många andra moment som är mycket roligare att träna.

Men med minsta lilla tur så hamnar vi på en 7:a eller 8:a ändå, och det är jag i så fall nöjd med. Fast... vi får nog ha en bra dag då kanske... eftersom jag inte tycker om momentet så är naturligtvis inte heller Jippie så tänd på det.

Fast.... långpromenader kan jag göra trots att det regnar, tränar lydnad gör jag däremot aldrig i regn. Visst, det kan regna när vi ska tävla, och det kan man inte göra något åt...  men det hjälper inte, jag tränar i alla fall inte om det regnar ute.  Och går det åt skogen enbart pga det, då får det göra det då...  jag inbillar mig nämligen att om min hund kan ett kommando så utför han det han ska även om det regnar, men vem vet...   jag kan ju ha fel där.

Och har jag det så lovar jag att jag inte ska skylla på någon annan än mig själv när det går åt skogen....